Word

Dagen har varit bra, men kvällen tog oanade vändningar.
Jag hittade texten jag skrev om mig för typ tre år sen och när jag läser den blir
jag helt knas. Det gör så ont att gå igenom det igen. De känslorna jag hade då kommer
tillbaks. När jag har nog med mod ska jag delge er vad jag skrev om, men nu
flimrar bara kvällen förbi för mina ögon. Hur den blev ett helvete och hur jag
hanterade den som jag gjorde förr. Vet inte vad jag ska känna, vet inte vad
jag ska säga, vet inte vad jag borde göra eller tycka. Kan inte lägga den här
händelsen på högen med alla andra, det är för stort, för mycket. Jag vill bara
att känslan för en gångs skull stannar. Det var länge sen jag fick ha den här
känslan, så jag behöver hålla kvar vid den så länge som möjligt, även om jag vet
att den inte är bra för mig.
Fan


oh, my heart can't carry much more
i'ts really really aching and sore
my heart don't care anymore
i really can't bear more

my hands don't work like before
i shiver and scrape at your door
my heart can't carry much more
but you couldn’t care less, could you?

your face don't look like before
its really not like yours anymore
your eyes don't like me no more
they quiver and they shift to the floor

my heart don't beat like before
it's never been this slow
no, my blood don't flow anymore
and you couldn’t care less, could you?

could we stop and sleep for a spell
we can turn this ditch into a well
and send that old devil back to hell
but we really don't care, do we?

baby, let's stop and sleep for a spell
we can turn this ditch into a well
and send that old devil back to hell

your back's not straight like before
you really shouldn't carry me no more
i'm much too heavy for you
i'm really quite a mess, yes,

we just don't care anymore
we're crooked and we're cut to the core
we're just not there anymore
but we really don't care, do we?

no, we couldn't care less
we couldn't care less, could we?