Idag lämnar jag mitt paradis och åker hem till sthlm. Det är med ambivalens jag åker. Jag försöker att inte känna sorg för att det är onödigt, men lite dystert är det ändå. När jag var liten gick jag och sa hej då till alla stugor, träd, buskar och saker vi hade innan vi åkte. Det skippade jag iår.
1 kommentar:
Tenk på hvor heldig du er som har dette stedet, og at du skal tilbake hit. Det kan hjelpe.
Skicka en kommentar