Lördagskväll

Och jag sitter i min sov-tisha och tittar lyssnar på Alex sommarprogram.
Jag hade planer för kvällen, men de grusades i sista sekunden.
Alex har pratat 11 minuter och jag har redan gråtit. Jag tycker om hans röst och det han pratar om är så äkta, så det går rakt in i hjärtat. Det känns som om vi tycker om samma saker. Att vi har liknande saker som är viktigast för oss.
Egentligen ville jag spara den här stunden, jag har tänkt lite på när jag ska lyssna på honom. Men nu satte jag på den bara lite i förbifarten och vill inte sluta lyssna. Det är som med en film eller bok som man inte vill ska ta slut.
När jag var på Gotland funderade jag ibland på att åka upp till Rute och kika efter hans hus, kanske köpa en present till hans dotter och gå in och ge den till dem. Men det blev inte av. Det var mycket som inte blev av, ibland lyckas man inte genomföra vad man tänkt, men det är inte alltid att det är en dålig sak.
När min besvikelse över kvällen lagt sig kanske jag bestämmer mig för att se en film ikväll. Jag har ju en del på datorn, så det ska väl inte vara några problem.
Det bästa stället att lyssna klart på hans sommarprat vore i min randiga hängmatta bakom stugan. Men nu är jag ju inte kvar på Gotland, jag är ju i Stockholm, staden där det händer tusen saker ikväll, utan någonting att göra.