måndag, mars 12, 2007

Helg och musik

Jag har hittat en ny stjärna. Tracy Bonham. I like.

Helgen har varit bra. Jag åkte hem sent på fredagen och sov hos lovley N. Sen upp tidigt och umgicks med mamma och lyssnade på musik. Vi förundrades båda att den andra gillade samma musik. Jag tycker det är roligt att vi kan lyssna på skrikmusik ihop =)
Sen åkte jag till karlstad och kollade på tävling. Helt katastrofala domare men men... Sen festade vi på kvällen, var på nåt stort ställe och jag hängde ensam på rock-avdelningen. Det var jättekul. Jag gillar mitt gäng ändå. Sov i en barnsäng på 1, 5 meter. Men det gick. Sen tävlade jag på söndagen. Domarhelvetet sög då med. Vi åkte direkt, men det var inte helt icke-ok, vi var inte bra. Sen for jag hem till Kattne igen och umgicks mer med mamma. Missade det tåg jag hade planerat att ta, så jag fick ta nästa, slapp betala och sen var det hem, byta om och vidare till jobbet. Nu sitter jag här igen. Men på torsdag är det brejk i två veckor. Ska bli så skönt. Fast jag är toknervös, jag får alltid sån resfeber, och det här är ju värre än värst. Men det går nog bra.

Imorn ska jag jobba, köpa resehögtalare och sen packa hela kvällen. Jag ska packa bra och inte ta med mig för mycket.

Jag har blivit trött på stockholm. Redan. Förut kändes det alltid roligt att komma in med tåget när man såg stadshuset och stan, men nu känns det inte så längre. Jag måste börja gilla stan. Jag har läst Linda Skugge nu och jag vill göra som hon, gå på massa konserter och känna rätt folk. Men det är svårt. Jag har inte tid, ork eller råd att gå på konserter eller gå ut varje kväll. Suck.

Det ringde precis nån tjej som jag har haft för länge sen som bara viskar hej jätten, får jag rida på dina tår. Jag minns när hon ringde förra gången, hur skärrad jag blev. Hon frågade hur lång jag var och om jag var en jätte. Sen om hon fick rida på mina tår. Nu ringer hon igen. Helt wierd! Att hon kommer till mig igen och att hon säger exakt samma saker som förra gången. Undrar vem det är. Man kan ju bli tokig för mindre, men nu skrattar jag bara. Men jag kommer aldrig glömma henne.

"distance making the heart grow blind"

Inga kommentarer: