Jag gick hem från jobbet idag. Hela vägen. Det tog väl en timme eller nåt. När jag kom hem städade jag och lagade mat och sen däckade jag på sängen kl 19 typ och sov till kvart i elva. Jag ska somna om nu, och sova tills imorn bitti. Jag börjar inte förrän 13, så jag har tid att göra allt det jag skulle gjort idag.
Det sorgliga är att under tiden jag sov är det ingen som försökt höra av sig. Jag har skickat många sms idag och igår som jag väntar på svar från. Men jag kan ju vänta mig förgäves. Jag som igår var glad över mina vänner är idag lite mer nedstämd. Jag vet att jag tänker att jag inte orkar prata med folk, att jag inte är intressant att prata med, men jag vill fortfarande ha sms. Det känns jobbigt nu, mina ensamhetskäknslor sköljer över. Fan, jag måste kontrollera känslorna, det är helt sanslöst hur förvirrad mitt inre är nu för tiden. Det började med att jag tappade kontrollen efter i lördags. Den känslokvällen slog ut mitt försvar, jag har tappat muren jag byggt upp. Fan, jag vet inte ens vad jag känner nu, känslorna har bara tagit över och hjärnan hinner inte registrera alla känslor som jag har. Ibland blir det bara tomt, fast allt rusar runt. Som atomer typ, är det inte de som snurrar så fort att de står stilla? Så känns det. Det snurrar så fort så att det står stilla.
Jag har inte koll på helgen heller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar