Ett halvår har gått sen jag skulle börja mitt nya liv. Ett halvt år. Sex månader. Har jag blivit bättre? Nej. Har jag börjat må bättre? Nej. Har jag klarat det jag ville klara? Nej. Är jag misslyckad? Ja. (Känslorna styr nu, bara så ni vet, min hjärna säger annat)
När gick allt så fel? När blev det så här? Jag känner det som om det alltid varit såhär. Jag tror det började i trean på gymnasiet. Det var då det började på riktigt. Sen dess har jag bara hankat på, försökt leva på de glada stunderna i mitt liv. Shit, mitt hjärta gör verkligen ont när jag skriver det här. Lyssnar på jamie och bara har ont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
*skickar en kram å hoppas att den hjälper lite*
Hmm...Tror inte du Tilla behöver några kramar. Du behöver en spark där bak så du slutar klanka ner på dig själv!
Det är vår för FAAN! Vååår vååår vååår...gå ut och titta, det kommer att smitta av sig förr eller senare!
Å ni är så bra!
Vem vann vem vann?!?! Spark eller kram ;)
Skicka en kommentar