Ledsen, det kan man bli på två sekunder. Minsta lilla. Jag hade en vän en gång, en som jag verkligen älskade, som jag kände ett speciellt band till. Men det försvann och nu är jag nog inte hennes vän längre. Jag vill vara det, men inte... Det är tok-bevisat.
Nu ska jag bara försöka komma igenom dagen med två av MINA bästa vänner utan att få ångest och semi-dö. Hjärtans fröjd brister.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar