Suck

Jag försökte verkligen hålla bloggen rolig och skita i allt depp. Men jag säger som annika, jag vill inte ljuga, orkar inte va nåt jag inte är. Nu är jag depp. So be it. Jag kan ha en bra dag, bestämma mig för det, vägra ta emot de känslor som försöker antasta min själ. Men så kommer de iallafall, de där små sakerna som gör att jag går ner mig. Som ett gråtande barn, en ensam fågel, ett trasigt hjärta. Eller det faktum att det aldrig går som jag vill. Med de stora sakerna alltså, eller va fan. Såklart att bra saker händer, att jag klarar av saker och att det funkar. Men jag får ju aldrig Det jag vill ha. Det där. Det där alla nån gång känt, men som jag aldrig fått känna på riktigt. När när när när när.

Helgen var mys. Jag slapp sova ensam i min säng. En plumsa hade jag, kändes som förr i tiden. Minns du våran låt lovley? You can make me hole again.
Såg en halvbra film, Scoop. Såg en bättre film, Pirates. Men den var inte helt okej faktiskt. För mycket röra som inte reddes ut, för mycket dåliga skämt, för lite smart och sexy Jack Sparrow. Men jag har laddat hem en film som lär vara bra, utseendemässigt iallafall; Step up. Med snygga Channing Tatum som dansare. Helt okej.

Åh, varför varför varför. Dö dö dö dö. Ska man hoppas från fönstret eller balkongen?