Oplanerat

Igår hamnade jag på nån slags after work och sen på sunkit. Det var kul, men jag drack lite för mycket öl för att känna mig pigg och fräsch idag när jag började 7.

Men det skedde en grej igår som jag helst inte vill tänka på.
Jag har ju sagt att jag inte ska dricka så mycket, att jag vill vara som typ Björn Gustavsson och bara välja bort det. Så igår när jag, efter mycket tjat om det, bestämt mig för att vara duktig och åka hem så vinglar jag ut med hasse utanför bröderna olsson. Min ryggsäck var tung, och jag klagade på nåt grinigt sätt om något, och vem går precis förbi om inte Björn. Hjärtat föll ner i magen på mig. Jag som skulle vara frän och rolig första gången jag såg honom, eller rättare sagt första gången han såg mig, och där står jag som ett fyllo. All berusning rann av mig på en gång och tårarna hotade att komma.
Inte för att jag tror att han la så värst mycket märke till mig, för alla runt omkring mig började viska "titta det är Björn", och han tittade ner med blicken. Jag stod som handfallen bland alla dumma viskningar och tittade efter honom när han gick mot bondegatan.
Det hela blev förstört på nåt sätt, jag gillar ju honom på ett sätt som inte de andra gör(visst så säger alla). Usch, förlåt Björn, jag ville ju vara härlig om vi nån gång träffades.