Rädsla

Jag har typ aldrig drömt en mardröm i mitt liv, har alltid haft bra koll på mina drömmar så jag kan avsluta dem om jag vill, jag kan alltid springa lite fortare än den drake som jagar mig. Om jag känner mig rädd så vaknar jag innan det blir på riktigt.
Men inatt hade jag den värsta dröm jag någonsin haft. Den innehöll så många av mina rädslor. Jag minns den som en film jag kunde ha sett, och när jag försökte vakna kunde jag inte. Jag minns att jag vaknade upp och skulle tända datorn så mörkret försvann, och när jag reste mig upp i sängen såg jag ett smycke jag hade haft i drömmen, den satt fast i en kedja. Då fattade jag att jag inte var vaken ännu och blev livrädd. Trycktes ner i sängen och kunde inte öppna ögonen. Inom mig skrek jag på Daniel för att han skulle väcka mig, för jag visste att jag skulle dö om jag blev kvar i drömmen.
Sen vaknade jag på riktigt, var helt svettig och andfådd och Daniel frågade vad jag höll på med. Jag var helt skakig och gråtig, blev så himla rädd. Jag tände massa lampor, för min mörkrädsla ökade. Sen sprang jag runt och samlade ihop saker jag kunde lägga i sängen med mig för att skydda mig, hjärtat mormor gav mig till jul, hårbandet mamma gav mig när jag skulle få en nystart, den skyddande jesusgrejen och ett halsbandskors.
Jag sov så oroligt hela natten, så jag är supertrött nu, jag vågade ju inte somna av rädsla för att hamna hos kobran igen. Eller se den lilla flickan hängas.

Men nu i dagsljuset känns det bättre. Förstår inte vad allt kom ifrån, även om jag ändå kan se en mening i allt som skedde. Som om alla mina rädslor samlats i en burk och hällts ut över mig istället för sömnsand.

Föresten såg jag BSB igår. Helt galet.