Idag är det en sån där gråtdag. Jag sitter och lyssnar på musik i ena örat och tårarna bränner. Jag är inte ledsen så där, bara förjävla trött efter en vecka utan ordentlig sömn. Om jag trodde att jag sov dåligt förut så kan jag bara skratta.
Kanske blir det som i min Stephen King-favvobok Sömnlös att jag börjar se vita gubbar och sen färger överallt. Jag minns att jag verkligen önskade det när jag läste den.
Kanske inte högsta önskan nu...
måndag, september 07, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar