Det går så himla upp och ner nu, det känns som om jag är tillbaks i mitt gamla jag och jag kan inte ta mig ut. Hela tiden hamnar jag på ruta ett och måste ta mig förbi hela köret igen. Samma hinder varje gång, samma resultat och samma besvikelse när man märker att det inte spelar nån roll, för jag halkar lik förbaskat ner till samma ställe igen.
Plus att det har börjat snöa igen. Fattar inte våren att det är dags att komma nu. Den har smygit sig fram sakta men säkert, men nu har kung Bore (är det han?) snöat igen oss. Igen.
Plus igen att jag drömmer om barn hela tiden, så fort jag somnar så finns de i mina tankar. Oftast är det min egna barn. Läbbigt.
Är jag alltså kroniskt låg?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar