mellan

Idag är jag kvar i en dröm som jag brukar ha. Det är typ en kille som är typ min pappa fast ändå inte. Han är en skurk som skjuter människor som gör mig illa enligt honom. Han är beskyddande och snäll, men jag blir ledsen när han gör andra människor illa. Jag tror att jag än nån slags fånge, för en gång när han gör nåt dumt och han ser att jag går bort lite så söker han min blick, och när han fångar den så ser han så ledsen ut och säger typ att jag får gå. Men jag vill inte, för han är så ledsen och snäll egentligen. Ett moment i drömmen är när vi är på nåt matställe och jag ska ta mat och nån bredvid mig är otrevlig och knuffas och jag säger typ, ursäkta jag vill bara ta mat. Då kommer han och är spydig och när de är elaka tillbaka så förstår jag vad som komma skall och säger att det inte gör nåt. Då skjuter han dem. Det är en sån sorglig dröm, jag blir så nedstämd. Jag vill hjälpa honom. Hela drömmen är så surrealistisk och det finns bara några få osammanhängande scener. Jag har ganska många återkommande drömmar, vet inte vad de vill säga till mig.
Jag älskar ju att drömma för att de tar mig bort från verkligheten, men när man vaknar är man kvar i nån slags mellanvärld. Jag kan inte bestämma mig om jag älskar eller hatar det.

I fredags var jag i Norrtälje och firade midsommar. Jag ble för full såklart och däckade innan fester var slut. Jag klarade inte mitt mål heller, att inte få ångest. Men i det stora hela var det en lyckad kväll. Igår var jag och Linus babe på Danderydsakuten i 5 timmar pga hans inte funktionabla andning. Han fick medicin och sådär, hoppas att han inte blir sämre nu. Jag sitter på jobbet och han sover hemma hos mig.
Ikväll ska jag få se Morland för första gången, det ska bli spännande! Jag kommer falla för allihopa.

Melankoli, det är ett vackert ord.