See the robot walk

Ikväll ska jag vara med lovley Esko. Jag fattar att det inte kommer bli nån repris på förra lördagens succé, men det kan ju bli helt okej iallafall. Jag har desvärre inte den outfit jag vill ha på mig, jag har fått improviserat. Men så är det när man inte tänker när man packar. Jag glömde ju till och med att köpa biljett. Men det löste ju sig.
Idag har jag sprungit vårat elljusspår. Jag vet inte hur långt det är, men jag klarade av att springa nästan hela tiden. Det var kul att jag fixade det, jag har ju länge velat bli en sån som gillar att springa. Nu ska jag börja på den banan. Måste köpa bra springskor bara. Sen kan min karriär börja.
Jag mötte en jätterolig tjej i torsdags, hon hette Kim och var från USA. Vi kom bra överens, hoppas vi kan höras igen nån gång.

Min dag har varit slö. Jag vaknade borta, inte helt okej stämning, men det är väl mitt fel... Sen gick jag hem, bytte om till springkläder och sprang med hunden. Duschade i typ 30 minuter och funderade på livet. Sen har jag legat i solen och läst och sovit. Inte använt rösten så mycket precis. Jag älskar det, men jag får lite ångest när min mobil inte låter på hela dagen. Måste lära mig att jag inte behöver vara upprörd över sånt. Måste lära min mycket. Ibland får jag de här tankarna att jag skulle vilja sitta på mentalsjukhus för att komma bort från världen, det skulle vara så skönt att inte kunna ta nåt ansvar för nåt. Men det är ju den enkla, lata vägen. Jag måste välja väg själv, jag vet. Så jävla svårt att ta beslutet bara. Känns enklare att bara ta defoxen och sprit liksom. Men nu är de slut.
Tillbaks till det jag skulle skriva om; skön ensamhet och lugn. Det är jävligt skönt att inte behöva tänka på nåt, att inte ha några saker man ska göra eller så. Jag hade bara hunten att tänka på. En hel dag för mig själv. Jag och djuren. Men snart kommer la familia hem och då börjar showen. Vi har besök av Tommys föräldrar och de är jättesnälla, men man måste vara så trevlig och inte så avslappnade som vi brukar.

I love Bailys.