Jisses vad jag tjatar om Bikramyoga, kanske gillar jag det ändå. Jag finner att jag i känslan längtar till nästa gång fast jag vet att jag var livrädd sist. Det är nåt speciellt med det, något man inte kan förklara eller beskriva. Jag tror att man måste vara med, att man verkligen måste uppleva det själv för att förstå känslan.
I natt drömde jag om en trollkarl förresten. Det var en bra dröm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar