Idag sa en jobbarkompis att det ser ut som jag gått ner i vikt, jag blev jätteglad! Hoppas det är så, det skulle vara så kul om det funkade. Det blir som en morot, en vilja att kämpa vidare.
Sen ska jag försöka analysera lite dikter. Men, jag hittar inte ens var dikterna är. Jag känner mig så värdelös och hatar verkligen dikter. Det gör jag ju inte, men när frustrationen kryper i kroppen på mig så vill jag bara skrika.
Bra och dåligt. Plus minus noll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar