lördag, september 15, 2007
Helg
Idag blir det svårt att hålla sig ifrån godsaker. Jag har precis fikat, druckit kaffe och käkat kakor. Ikväll ska vi dricka, men jag har köpt rödvin. Fast Jäger också, måste ha lite sprit :)
Rolig idag, känslorna på topp. Och vet ni vad, ni har rätt, jag måste verkligen bleka tänderna. Ska ta tag i det på måndag!
Rolig idag, känslorna på topp. Och vet ni vad, ni har rätt, jag måste verkligen bleka tänderna. Ska ta tag i det på måndag!
fredag, september 14, 2007
Liveblogg
I soffan hos annelie. Det är roligt, vi tittar nu på ensam mamma söker. Konstigt program, men det kanske är för att jag ogillar upplägget.
Katrin
Nu har jag läst alla kommentarer som skrivits om mig på Katrins blogg, det är roligt och ledsamt. Det känns som om alla är så modiga att skriva skit om en fast de inte träffat mig.
Men jag är glad ändå, är i Linköping och lajar.
Grattis till Annika som fyller år idag! Lycka till imorn.
Hejeee
Men jag är glad ändå, är i Linköping och lajar.
Grattis till Annika som fyller år idag! Lycka till imorn.
Hejeee
Likeness II
Jag tycker även att de här två är lika. Det är nåt med de ledsna ögonen eller med munnen eller näsan, jag vet inte, men jag tycker att de är skitlika i vissa situationer. Jag hittade inga bra bilder att jämföra med, men tänk på det nästa gång.
Stort
Mitt liv är nu komplett; Henrik Schyffert har en blogg, kolla HÄR
Riktigt roligt att alla skaffar bloggar nu. Det är hett.
När jag tänker efter så har jag bloggat aktivt i snart tre år. Och då räknar jag inte med alla de åren som jag skrev lunardagbok. Jag är verkligen en oldie. Vet inte riktigt när det började. Undrar också hur jag kom på att jag skulle blogga.
Igår var en hetsig dag. Jag började bra, kom till jobbet och inget var kaos. Sen fick vi lönespecen och jag flippade ur. Gick ner till lönetjejerna och grät nästan. Det var inget fel, jag har helt enkelt jobbat mycket för lite lön. Fast sjuklönen har inte betalats ut, det va ett fel. Äsch, jag får ut ganska bra, men man vill alltid ha mer...
Sen kom jag på att jag bokat biljetten till Linköping fel, jag hade bokat till 14,40 fast jag slutade 16. Så jag ringde bemanning och frågade, men vi har höjd beredskap i helgen pga nån Läkarkonferens med 16.000 läkare från hela världen, så det skulle inte gå att sluta tidigare. Det saknades två pers i grafen, så om jag hittade tre som kunde jobba timmen mellan 15-16 skulle jag få sluta tidigare.
Jag är ju en stjärna, så jag fixade det. Linkan here I come!
"Den där Tilla har en blogg" - Roligt
Riktigt roligt att alla skaffar bloggar nu. Det är hett.
När jag tänker efter så har jag bloggat aktivt i snart tre år. Och då räknar jag inte med alla de åren som jag skrev lunardagbok. Jag är verkligen en oldie. Vet inte riktigt när det började. Undrar också hur jag kom på att jag skulle blogga.
Igår var en hetsig dag. Jag började bra, kom till jobbet och inget var kaos. Sen fick vi lönespecen och jag flippade ur. Gick ner till lönetjejerna och grät nästan. Det var inget fel, jag har helt enkelt jobbat mycket för lite lön. Fast sjuklönen har inte betalats ut, det va ett fel. Äsch, jag får ut ganska bra, men man vill alltid ha mer...
Sen kom jag på att jag bokat biljetten till Linköping fel, jag hade bokat till 14,40 fast jag slutade 16. Så jag ringde bemanning och frågade, men vi har höjd beredskap i helgen pga nån Läkarkonferens med 16.000 läkare från hela världen, så det skulle inte gå att sluta tidigare. Det saknades två pers i grafen, så om jag hittade tre som kunde jobba timmen mellan 15-16 skulle jag få sluta tidigare.
Jag är ju en stjärna, så jag fixade det. Linkan here I come!
"Den där Tilla har en blogg" - Roligt
torsdag, september 13, 2007
Pärlor åt svin
Jag har tittat på Magnus Ugglas musikvideo åt låten Pärlor åt svin. Den var riktigt bra. Jag gillar ju Magnus, han blogg är fenomenal, och låten var väldigt bra.
Fan, jag skulle skriva ett bra roligt inlägg, men precis nu fick jag min lönespec. Hata allt, jag trodde jag skulle få bra lön eftersom de gett mig fel så länge och eftersom jag jobbat så mycket extra. Men fan fan fan jag får inte alls mer än jag brukar. Fattar inte nåt, allt suger. Helvete.
Fan, jag skulle skriva ett bra roligt inlägg, men precis nu fick jag min lönespec. Hata allt, jag trodde jag skulle få bra lön eftersom de gett mig fel så länge och eftersom jag jobbat så mycket extra. Men fan fan fan jag får inte alls mer än jag brukar. Fattar inte nåt, allt suger. Helvete.
onsdag, september 12, 2007
Musikminnen
Jag blev så inspirerad av mitt egna inlägg om musikminnen, så här kommer flera. För eran skull- och mest kanske min egen.
Emotionless-Good Charlotte
Jag och Sara (tror jag) skulle gå och titta på estetarnas konsert i musikens hus, vi ville kolla hur de skötte sig och om det var lika bra som på våran tid.
Allt var sig likt, samma nonchalans och samma undangömda talanger. Man skulle kunna tro att det finns roller som alla faller in i när man börjar på gymnasiet (!)
Iallafall så gick två tjejer upp på scenen, en satte sig med gitarr och den andra ställde sig vid micken. Gitarren började ljuda och det lät helt okej tyckte jag. Sen började den andra tjejen sjunga. Hon sjöng en sång som gick rakt in i mitt hjärta. Det var som om jag hade skrivit den och jag undrade varför jag inte upptäckt den här tidigare.
Mitt hjärta började värka ungefär samtidigt som mina tårar började rinna. Sorgen spred sig ända ut till fingerspetsarna och jag vill bara ligga och skrikgråta ut i nåns famn, ni vet så som mammor gör när deras barn har dött.
Men jag fick nöja mig med att fälla vackra tysta tårar (för jag har lärt mig hur man gråter utan att det hörs) och den enda som märkte något var Sara. Hon visste också, jag behövde inte säga till henne varför. Det behövde jag aldrig göra med henne, hon förstod nästan jämt.
Hon tog min hand och jag lät sorgen sprida sig vidare i min kropp tills låten var slut. Sen torkade jag kinderna och gick vidare med livet.
Det var en av mina bästa musikstunder, och hon som sjöng vet inte ens om det.
"I remember the days, you were a hero in my eyes
but those are just a long lost memory of mine"
I´ll never break your heart - Backstreet Boys.
(Egentligen är det väl hela första BSB-skivan)
Det var i femman som vi alla brev kära i Nick Carter. Jag var med i ett sånt där gäng där alla nån gång blir utfryst men just de här låtarna påminner mig om när jag satt hemma hos den populäraste Anna och läste hennes Min Häst-tidningar. Jag brukade sitta i hennes beanbag och läsa tills hon sa till mig att jag var tråkig. Det var under den här perioden som mitt hjärta mer och mer drog sig till hästarna, men man skulle egentligen bry sig om killar och smink.
Jag och Anna skrattade så mycket ihop, jag tyckte att vi var bästa kompisar. Vi åt varma mackor med ost och kaviar och skrev NC med kaviaren. Hennes pappa var läskig minns jag, och nu efteråt kan jag förstå hur hon egentligen levde. Varför hon alltid hade ledsna ögon fast hon skrattade så mycket.
Jag brukade få låna hem massor med Min Häst-tidningar, de jag inte hade hunnit läsa. Men om jag hade hittat nån tidning som det fanns en sorglig serie i, tog jag hem den också så jag kunde få gråta ifred.
Jag och Anna var inte bästisar så länge, för efter några veckor var man utfryst igen. Men jag tillhörde alltid gänget även om jag inte fick vara med, så jag skulle älska BSB. Vilket jag också gjorde, och även gör, jag kan fortfarande lyssna på låtarna och tycka att det är bra. Nu för tiden är pojkbanden så dåliga. Det var bättre förr =)
Men de här låtarna drar mig alltid tillbaks till stallet och hur bra mitt liv därute var, (tills jag bittert fick veta att det fanns mobbare där också) och hur mycket min kärlek till hästarna var värt. Fortfarande drömmer jag mig bort till en grön hästäng där jag kan bara vara och glömma bort hela världen. Jag hoppas fortfarande att jag kan besöka Trapalanda när jag dör.
Håkan Hellströms låtar
Daniel. Bara Daniel och den sommaren som blev till min längsta och mörkaste höst någonsin.
Duett-Kent
Samma sommar, när jag jobbade på Bastängens stuteri och träffade Marie som var allt det jag vill bli när jag blir hennes ålder. Hon hade varit ett fan av Kent sen Havsänglar och hon visade mig hennes bil-Kent-cd-samling. Hon hade nämligen en uppsättning skivor i bilen och en hemma. Vi åkte hem från ett besök i stan och hon berättade om sitt liv och jag kunde bara lyssna. På stereon kom plötsligt en låt ajg kände igen, marcus och hon unga tjejen från Fame Factory hade sjungit den. Nu fick jag höra hur det skulle låta och Kent blev då och för evigt en stor kärlek i mitt musikliv.
I cant make you love me-LaGayla Frasier.
Andra sommaren på Öland när jag bodde med pappa och drömde en mardröm där mamma sa att hon ville ha tillbaks den gamla Tilla. Jag hade gjort nåt misstag och hon kunde inte förlåta mig. Jag vaknade med hjärtsnörp och hörde bara pappas hemska snarkningar. (De är inte så hemska egentligen, men i det läget var det inte det jag ville höra) Jag sprang ut och ner till stranden. Hade den här låten på repeat och grät. Grät så att jag blev helt slut.
Ett barn kom fram till mig och sa kloka saker, jag var övertygad om att han var ditsänd av Gud. Nu minns jag inte vad han sa, men då var jag helt övertygad.
Sen hade jag också en kronisk låg-skiva, den hösten som var mörk. Det var då jag gick hästskötarutbildningen och jobbade extra på dagis. En väldigt skiftande tid i mitt liv. Jag låg antingen hemma och gjorde inget på hela dagen, eller så jobbade jag och pluggade. Antingen eller liksom, känslorna också, antingen var jag ledsen eller så var jag glad. En manodepressiv period.
Den spellistan innehöll:
Bother- Corey Taylor
Sout times - Portishead
Razor - Foo Fighters
Do what you have to do - Sarah McLachlan
Kom änglar - Lars Winnerbäck
Emotionless-Good Charlotte
Gloomy sunday - Björk
Ive seen it all - Björk och radiohead
Shoreline - Anna Ternheim
MIDVH- Kent
Bullet with butterfly wings - Frida Snell
Promise to try - Madonna
Jag sökte verkligen på internet efter sorgliga sånger. Gick in på google och skrev "lista på sorgliga sånger"
Emotionless-Good Charlotte
Jag och Sara (tror jag) skulle gå och titta på estetarnas konsert i musikens hus, vi ville kolla hur de skötte sig och om det var lika bra som på våran tid.
Allt var sig likt, samma nonchalans och samma undangömda talanger. Man skulle kunna tro att det finns roller som alla faller in i när man börjar på gymnasiet (!)
Iallafall så gick två tjejer upp på scenen, en satte sig med gitarr och den andra ställde sig vid micken. Gitarren började ljuda och det lät helt okej tyckte jag. Sen började den andra tjejen sjunga. Hon sjöng en sång som gick rakt in i mitt hjärta. Det var som om jag hade skrivit den och jag undrade varför jag inte upptäckt den här tidigare.
Mitt hjärta började värka ungefär samtidigt som mina tårar började rinna. Sorgen spred sig ända ut till fingerspetsarna och jag vill bara ligga och skrikgråta ut i nåns famn, ni vet så som mammor gör när deras barn har dött.
Men jag fick nöja mig med att fälla vackra tysta tårar (för jag har lärt mig hur man gråter utan att det hörs) och den enda som märkte något var Sara. Hon visste också, jag behövde inte säga till henne varför. Det behövde jag aldrig göra med henne, hon förstod nästan jämt.
Hon tog min hand och jag lät sorgen sprida sig vidare i min kropp tills låten var slut. Sen torkade jag kinderna och gick vidare med livet.
Det var en av mina bästa musikstunder, och hon som sjöng vet inte ens om det.
"I remember the days, you were a hero in my eyes
but those are just a long lost memory of mine"
I´ll never break your heart - Backstreet Boys.
(Egentligen är det väl hela första BSB-skivan)
Det var i femman som vi alla brev kära i Nick Carter. Jag var med i ett sånt där gäng där alla nån gång blir utfryst men just de här låtarna påminner mig om när jag satt hemma hos den populäraste Anna och läste hennes Min Häst-tidningar. Jag brukade sitta i hennes beanbag och läsa tills hon sa till mig att jag var tråkig. Det var under den här perioden som mitt hjärta mer och mer drog sig till hästarna, men man skulle egentligen bry sig om killar och smink.
Jag och Anna skrattade så mycket ihop, jag tyckte att vi var bästa kompisar. Vi åt varma mackor med ost och kaviar och skrev NC med kaviaren. Hennes pappa var läskig minns jag, och nu efteråt kan jag förstå hur hon egentligen levde. Varför hon alltid hade ledsna ögon fast hon skrattade så mycket.
Jag brukade få låna hem massor med Min Häst-tidningar, de jag inte hade hunnit läsa. Men om jag hade hittat nån tidning som det fanns en sorglig serie i, tog jag hem den också så jag kunde få gråta ifred.
Jag och Anna var inte bästisar så länge, för efter några veckor var man utfryst igen. Men jag tillhörde alltid gänget även om jag inte fick vara med, så jag skulle älska BSB. Vilket jag också gjorde, och även gör, jag kan fortfarande lyssna på låtarna och tycka att det är bra. Nu för tiden är pojkbanden så dåliga. Det var bättre förr =)
Men de här låtarna drar mig alltid tillbaks till stallet och hur bra mitt liv därute var, (tills jag bittert fick veta att det fanns mobbare där också) och hur mycket min kärlek till hästarna var värt. Fortfarande drömmer jag mig bort till en grön hästäng där jag kan bara vara och glömma bort hela världen. Jag hoppas fortfarande att jag kan besöka Trapalanda när jag dör.
Håkan Hellströms låtar
Daniel. Bara Daniel och den sommaren som blev till min längsta och mörkaste höst någonsin.
Duett-Kent
Samma sommar, när jag jobbade på Bastängens stuteri och träffade Marie som var allt det jag vill bli när jag blir hennes ålder. Hon hade varit ett fan av Kent sen Havsänglar och hon visade mig hennes bil-Kent-cd-samling. Hon hade nämligen en uppsättning skivor i bilen och en hemma. Vi åkte hem från ett besök i stan och hon berättade om sitt liv och jag kunde bara lyssna. På stereon kom plötsligt en låt ajg kände igen, marcus och hon unga tjejen från Fame Factory hade sjungit den. Nu fick jag höra hur det skulle låta och Kent blev då och för evigt en stor kärlek i mitt musikliv.
I cant make you love me-LaGayla Frasier.
Andra sommaren på Öland när jag bodde med pappa och drömde en mardröm där mamma sa att hon ville ha tillbaks den gamla Tilla. Jag hade gjort nåt misstag och hon kunde inte förlåta mig. Jag vaknade med hjärtsnörp och hörde bara pappas hemska snarkningar. (De är inte så hemska egentligen, men i det läget var det inte det jag ville höra) Jag sprang ut och ner till stranden. Hade den här låten på repeat och grät. Grät så att jag blev helt slut.
Ett barn kom fram till mig och sa kloka saker, jag var övertygad om att han var ditsänd av Gud. Nu minns jag inte vad han sa, men då var jag helt övertygad.
Sen hade jag också en kronisk låg-skiva, den hösten som var mörk. Det var då jag gick hästskötarutbildningen och jobbade extra på dagis. En väldigt skiftande tid i mitt liv. Jag låg antingen hemma och gjorde inget på hela dagen, eller så jobbade jag och pluggade. Antingen eller liksom, känslorna också, antingen var jag ledsen eller så var jag glad. En manodepressiv period.
Den spellistan innehöll:
Bother- Corey Taylor
Sout times - Portishead
Razor - Foo Fighters
Do what you have to do - Sarah McLachlan
Kom änglar - Lars Winnerbäck
Emotionless-Good Charlotte
Gloomy sunday - Björk
Ive seen it all - Björk och radiohead
Shoreline - Anna Ternheim
MIDVH- Kent
Bullet with butterfly wings - Frida Snell
Promise to try - Madonna
Jag sökte verkligen på internet efter sorgliga sånger. Gick in på google och skrev "lista på sorgliga sånger"
Nalle Puh
Jag hade precis ett väldigt bra samtal om Nalle Puh, Ior och Nasse med Philip.
Han berättade om den gången Ior fyllde år och alla hade glömt hans födelsedag. Nasse och Nalle Puh försökte hitta på nåt att ge honom och hittade en ballong och en burk med honung. Men ballongen gick sönder och Nalle Puh åt upp honungen. Men Ior blev glad ändå, för då hade han en tom burk som han kunde lägga den trasiga ballongen i.
Det var en bra berättelse och jag blev varm i hjärtat, att ledsna Ior ändå blev glad för att han hade fått presenter. Det är tanken som räknas och man ska räkna med tankar.
Det är ungefär som talesättet om meningen med livet. "Meningen med livet är att ha ett liv med mening". Ett uttryck som både är tokfånigt och väldigt klokt.
Så kan det va
Han berättade om den gången Ior fyllde år och alla hade glömt hans födelsedag. Nasse och Nalle Puh försökte hitta på nåt att ge honom och hittade en ballong och en burk med honung. Men ballongen gick sönder och Nalle Puh åt upp honungen. Men Ior blev glad ändå, för då hade han en tom burk som han kunde lägga den trasiga ballongen i.
Det var en bra berättelse och jag blev varm i hjärtat, att ledsna Ior ändå blev glad för att han hade fått presenter. Det är tanken som räknas och man ska räkna med tankar.
Det är ungefär som talesättet om meningen med livet. "Meningen med livet är att ha ett liv med mening". Ett uttryck som både är tokfånigt och väldigt klokt.
Så kan det va
Minnen
Alla har olika minnen till olika låtar. Till och med minnen från olika perioder i ens liv då man lyssnade på viss musik.
Jag minns de året jag var 17 och bodde själv i pappas lägenhet när han bodde i Norge. Jag minns hur jag fixade och gjorde iordning, köpte grejor och försökte göra fint. Då lyssnade jag mycket på Maja Gullstrand och Daniel Lindström bland annat. Nu när jag hör Dröm på posten förs jag genast tillbaks till den där perioden då så mycket hände i mitt liv.
Första julen hade jag pyntat som fan, överallt var det julpynt och glitter som jag köpt.
Myslampor lös och man blev nästan bländad av allt glam överallt. Jag hade bjudit in min familj på julmiddag och dagen gick åt till att städa och putsa och få allt att bli julfint. Jag lagade en tacogratäng som jag precis lärt mig laga av Plumsan. Hade köpt nacochips och dukat fint. Tänt ljus i en fin julljustake som såg ut som en gran som jag hade virat runt med grönt glitter. Det var tokvarmt i hela lägenheten för att det var så mycket ljus tänt.
Det plingade på dörren och hela la familia trängde sig in med hund och allt. Vi satt till bords och jag var så nervös att nåt skulle gå fel. Att maten skulle vara bränd, att hunden skulle välta ljusen, att Tommy skulle gnälla på nåt eller att jag skulle få trötta ögon-blicken av mamma.
Men allt gick perfekt. Maten var god, alla var glada, hunden låg i hallen.
När de skulle gå hem fick jag klumpar i magen för jag ville följa med hem och vara en liten flicka. Men jag hade precis visat hur duktig jag var på att vara själv.
Den natten somnade jag gott i lukten från stearin och mat och kärlek som satt kvar i kläderna.
Jag minns de året jag var 17 och bodde själv i pappas lägenhet när han bodde i Norge. Jag minns hur jag fixade och gjorde iordning, köpte grejor och försökte göra fint. Då lyssnade jag mycket på Maja Gullstrand och Daniel Lindström bland annat. Nu när jag hör Dröm på posten förs jag genast tillbaks till den där perioden då så mycket hände i mitt liv.
Första julen hade jag pyntat som fan, överallt var det julpynt och glitter som jag köpt.
Myslampor lös och man blev nästan bländad av allt glam överallt. Jag hade bjudit in min familj på julmiddag och dagen gick åt till att städa och putsa och få allt att bli julfint. Jag lagade en tacogratäng som jag precis lärt mig laga av Plumsan. Hade köpt nacochips och dukat fint. Tänt ljus i en fin julljustake som såg ut som en gran som jag hade virat runt med grönt glitter. Det var tokvarmt i hela lägenheten för att det var så mycket ljus tänt.
Det plingade på dörren och hela la familia trängde sig in med hund och allt. Vi satt till bords och jag var så nervös att nåt skulle gå fel. Att maten skulle vara bränd, att hunden skulle välta ljusen, att Tommy skulle gnälla på nåt eller att jag skulle få trötta ögon-blicken av mamma.
Men allt gick perfekt. Maten var god, alla var glada, hunden låg i hallen.
När de skulle gå hem fick jag klumpar i magen för jag ville följa med hem och vara en liten flicka. Men jag hade precis visat hur duktig jag var på att vara själv.
Den natten somnade jag gott i lukten från stearin och mat och kärlek som satt kvar i kläderna.
Helt vanlig dag
Igår var jag i Uppsala och buggade för andra gången. Det var lika roligt denna gång, om inte roligare. Det känns så skönt att jag inte har samma ångest över mig som jag hade i våras angående buggen. Det är ju faktiskt de som mitt hjärta blir gladast av att göra, det måste jag komma ihåg i alla lägen. Inget är som dansglädje.
Jag läste i Alex blogg idag om hans vilja att hitta en mening med allt, att han skulle vilja vara med om en religiös upplevelse så han kan få känna en mening typ.
Det känns ju intressant att läsa. Vet inte varför jag blir så tudelad över hans inlägg, mitt gamla jag känner typ att jag inte fattar varför han klagar, men en annan del känner en ny respekt för honom. Kanske finns det mer under ytan. Fast det har jag egentligen trott länge, att hans blogg är väldigt genomtänkt för att få flera läsare. Det märks tydligt på hans sätt att skriva och på hans humor. Det är roligt att se när han lägger in filmer på Calle när han gör nåt tokigt och så kan han inte hålla sig för skratt. Väldigt mycket skådespeleri, men det hade varit bättre om det varit bra skådespeleri.
Rusningen imorse var ohygglig, men rolig.
Möte idag, spännande...
Jag läste i Alex blogg idag om hans vilja att hitta en mening med allt, att han skulle vilja vara med om en religiös upplevelse så han kan få känna en mening typ.
Det känns ju intressant att läsa. Vet inte varför jag blir så tudelad över hans inlägg, mitt gamla jag känner typ att jag inte fattar varför han klagar, men en annan del känner en ny respekt för honom. Kanske finns det mer under ytan. Fast det har jag egentligen trott länge, att hans blogg är väldigt genomtänkt för att få flera läsare. Det märks tydligt på hans sätt att skriva och på hans humor. Det är roligt att se när han lägger in filmer på Calle när han gör nåt tokigt och så kan han inte hålla sig för skratt. Väldigt mycket skådespeleri, men det hade varit bättre om det varit bra skådespeleri.
Rusningen imorse var ohygglig, men rolig.
Möte idag, spännande...
tisdag, september 11, 2007
9/11
Idag är det sex år sen WTC föll och tre (?) år sen Anna Lindh dog. Om det ska ske nåt var tredje år så är det väl dags nu? Jag har haft en dålig dag, det är säkerligen därför.
Morgon
Efter en skitmorgon och rusning är läget stabilt. Jag är inte riktigt okej än, men kanske blir jag det. Hatar när allting börjar fel. Jag kände det redan igår kväll när jag skulle sova. Natten gick inte heller bra, kunde inte sova ordentligt.
Mina kollegor har varit ett stöd under rusningen, roligt.
Min mamma också.
Föresten så ska jag få en ny hälsocoach. Inget avslöjas, men möte imorn. Försök inte lista ut vem, det kan ni aldrig =)
Mina kollegor har varit ett stöd under rusningen, roligt.
Min mamma också.
Föresten så ska jag få en ny hälsocoach. Inget avslöjas, men möte imorn. Försök inte lista ut vem, det kan ni aldrig =)
måndag, september 10, 2007
Vilken grej
Läser om Luo i Aftonbladet som typ upptäcker ett mordförsök på henne för 23 år sen.
Tänk att upptäcka det, att ens far/morföräldrar försökte döda en när man var liten. Vilken upptäckt! Läs artikeln Här
Tänk att upptäcka det, att ens far/morföräldrar försökte döda en när man var liten. Vilken upptäckt! Läs artikeln Här
Efter helgen
Eftersom jag jobbade 10 timmar i lördags tänkte jag att jag skulle gott och väl hinna med att skriva ett inlägg. Men icke! Det vr så mycket att göra att jag inte hann.
Nu är jag på jobbet och det är ganska lugnt så jag gör ett försök.
Det känns som att bloggen fått flera läsare på sistonde, vilket är jättekul. Jag önskar bara att jag visste hur man kollar antal unika besökare per dag. Någon som har et tips?
I fredags var jag på kryssning. Det var länge sen sist och jag visste inte riktigt hur det skulle gå. Vi var många personer och jag skulle ta det lugnt och allt sånt där. Det blev en succé. Jag och Jennöh hade kul, skönt att båda hade en bra kryssning liksom. Jag träffa en keps från avesta, sött med dialekt. Mötte även en trevlig Björn som var kalsongmodell. Jag frågade om man var tvungen att ha en stor ni-vet-vad om man skulle vara det, men han dementerade det ryktet. Tydligen ska de ha fin mage, och det hade han onekligen. Man kan väl fylla upp kallingen med nån strumpa eller nåt om man tycker det är lite för tomt där...
Lördagen spenderades som bekant på luntis. I 10 timmars rusning typ. Nej kanske inte, men nästan. Igår var bara en mellandag då jag skulle sova på dagen och även somna tidigt eftersom jag började 05 imorse. Så nu sitter jag här. Igen. Längtar bara bort till overkligheten som allra oftast. Även om verkligheten känns okej nu faktiskt. Konstig känsla.
Katrin Schulman har tydligen skrivit om mig på sin blogg. Det är lite roligt. Hon har skrivit elaka saker, men det gör mig inget, för det är inte personligt liksom.
Hon skriver mest hemskt om Mia, och bara nån liten kommentar om mig, men det är kul att läsa andras kommentarer på hennes inlägg. De flesta är på min sida, men några är elaka också.
Nu är jag på jobbet och det är ganska lugnt så jag gör ett försök.
Det känns som att bloggen fått flera läsare på sistonde, vilket är jättekul. Jag önskar bara att jag visste hur man kollar antal unika besökare per dag. Någon som har et tips?
I fredags var jag på kryssning. Det var länge sen sist och jag visste inte riktigt hur det skulle gå. Vi var många personer och jag skulle ta det lugnt och allt sånt där. Det blev en succé. Jag och Jennöh hade kul, skönt att båda hade en bra kryssning liksom. Jag träffa en keps från avesta, sött med dialekt. Mötte även en trevlig Björn som var kalsongmodell. Jag frågade om man var tvungen att ha en stor ni-vet-vad om man skulle vara det, men han dementerade det ryktet. Tydligen ska de ha fin mage, och det hade han onekligen. Man kan väl fylla upp kallingen med nån strumpa eller nåt om man tycker det är lite för tomt där...
Lördagen spenderades som bekant på luntis. I 10 timmars rusning typ. Nej kanske inte, men nästan. Igår var bara en mellandag då jag skulle sova på dagen och även somna tidigt eftersom jag började 05 imorse. Så nu sitter jag här. Igen. Längtar bara bort till overkligheten som allra oftast. Även om verkligheten känns okej nu faktiskt. Konstig känsla.
Katrin Schulman har tydligen skrivit om mig på sin blogg. Det är lite roligt. Hon har skrivit elaka saker, men det gör mig inget, för det är inte personligt liksom.
Hon skriver mest hemskt om Mia, och bara nån liten kommentar om mig, men det är kul att läsa andras kommentarer på hennes inlägg. De flesta är på min sida, men några är elaka också.
onsdag, september 05, 2007
Slut
Att börja jobba 05 på morgonen har sina fördelar; jag slutar om fem minuter och då har jag ändå jobbat i åtta timmar. Hela dagen har jag kvar att använda.
Min pappa kommer hit idag och hälsar på, det ska bli trevligt.
Vi ska gå tur på stan som man säger i Norge.
Heppåre
Min pappa kommer hit idag och hälsar på, det ska bli trevligt.
Vi ska gå tur på stan som man säger i Norge.
Heppåre
tisdag, september 04, 2007
Så här går det när man googlar sig själv
http://www.bokrecension.se/9197602612
http://www.tillasgalleri.se/
http://www.family.se/vi/1010220.htm?ca=8_a
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=188174025
http://www.lj.se/index.jsf?nodeType=12&nodeId=25608&childId=2865
http://www.karaija.com/taiteilijat/KEKKI.htm
Den här är bäst:
http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.die-gaukler.de/bilder/tilla.gif&imgrefurl=http://www.die-gaukler.de/naerrin.htm&h=116&w=202&sz=5&hl=sv&start=3&um=1&tbnid=M5bcq7wb9X-lWM:&tbnh=60&tbnw=105&prev=/images%3Fq%3DTilla%26svnum%3D10%26um%3D1%26hl%3Dsv%26sa%3DN
Så kan det gå. Men denna blogg är nummer två om man googlar!
http://www.tillasgalleri.se/
http://www.family.se/vi/1010220.htm?ca=8_a
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=188174025
http://www.lj.se/index.jsf?nodeType=12&nodeId=25608&childId=2865
http://www.karaija.com/taiteilijat/KEKKI.htm
Den här är bäst:
http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.die-gaukler.de/bilder/tilla.gif&imgrefurl=http://www.die-gaukler.de/naerrin.htm&h=116&w=202&sz=5&hl=sv&start=3&um=1&tbnid=M5bcq7wb9X-lWM:&tbnh=60&tbnw=105&prev=/images%3Fq%3DTilla%26svnum%3D10%26um%3D1%26hl%3Dsv%26sa%3DN
Så kan det gå. Men denna blogg är nummer två om man googlar!
Tack
Vad glad jag blir att folk har lämnat kommentarer! Tack ni tjejer från värmland, det värmer =)
Jag tyckte att det var jobbigt att se mig själv, även om jag gått igenom det förut.
Det enda jag såg var en tjock ledsen tjej som inte döljer det så bra som hon tror. Ledsna ögon. Men jag fick bara positiv feedback, det är skoj. Telefonen gick varm av alla SMS.
Alla vänner från Kattne som tittade, tack. Jag har alltid min hemstad i hjärtat.
Melwin, vi kan väl ta en date nån gång jag e hemma? Vi har ju försökt flera gånger, men inte lyckats.
Annelie, tack för dina varma och kloka sms igår. Annika, tack för dina roliga! Sakuraaaaaaa.
Lola, tack för att du fortfarande tänker på mig, Linus babe du + jag!
Och alla andra med.
Oj vilket töntigt sentimentalt inlägg det här blir =) Men skit samma.
Jag minns från inspelningen saker som inte kom med igår. Renée var med med då och pratade och skämtade, hon är riktigt rolig. Vi pratade om andra saker också, som inte kom med. Men det viktigaste var där tror jag.
Jag har inte riktigt kommit överens med Mia än, det kändes som om hon avbröt mig mycket och att det hon sa bara var en miniverision av hennes föreläsning. Hon var annorlunda off camera. Men det var ju Anna Skipper också, fast verkligen inte på samma sätt. Mia är värme, Anna är kyla.
Jag tyckte att det var jobbigt att se mig själv, även om jag gått igenom det förut.
Det enda jag såg var en tjock ledsen tjej som inte döljer det så bra som hon tror. Ledsna ögon. Men jag fick bara positiv feedback, det är skoj. Telefonen gick varm av alla SMS.
Alla vänner från Kattne som tittade, tack. Jag har alltid min hemstad i hjärtat.
Melwin, vi kan väl ta en date nån gång jag e hemma? Vi har ju försökt flera gånger, men inte lyckats.
Annelie, tack för dina varma och kloka sms igår. Annika, tack för dina roliga! Sakuraaaaaaa.
Lola, tack för att du fortfarande tänker på mig, Linus babe du + jag!
Och alla andra med.
Oj vilket töntigt sentimentalt inlägg det här blir =) Men skit samma.
Jag minns från inspelningen saker som inte kom med igår. Renée var med med då och pratade och skämtade, hon är riktigt rolig. Vi pratade om andra saker också, som inte kom med. Men det viktigaste var där tror jag.
Jag har inte riktigt kommit överens med Mia än, det kändes som om hon avbröt mig mycket och att det hon sa bara var en miniverision av hennes föreläsning. Hon var annorlunda off camera. Men det var ju Anna Skipper också, fast verkligen inte på samma sätt. Mia är värme, Anna är kyla.
måndag, september 03, 2007
Suck
Ånej. Såg massa kort som bara drog ner mig. Jag vill bara dö. Fan att jag ska vara så ful... Kolla inte på tv ikväll, jag är så tjock och konstig. Det är inget att se.
Suck, jag ska fan börja sluta titta på mig själv. Det slutar bara med att jag blir deppad och köper chips eller nåt.
Suck, jag ska fan börja sluta titta på mig själv. Det slutar bara med att jag blir deppad och köper chips eller nåt.
Tre timmar innan jobbet
Igår kväll kunde jag inte sova. Låg som en fisk på torra land till typ 6,15. Det resulterade i att jag vaknade vid halv fem i eftermiddags.
Efter en timmes uttråkat tittande på film och serier gick jag och duschade för att få nåt att göra. Sen kollade jag på mera film. Kl 20 bestämde jag mig för att gå ut. Jag har länge tänkt leta efter Vitabergsparken, och nu visste jag ungefär var den låg.
Jag vandrade upp för Bondegatan med RENT-musiken i öronen. När jag svängde ner på erstagatan och såg folk komma gående ut från en gränd förstod jag att parken låg ditåt. Jag hörde ljud genom min egen musik och tog ur lurarna. Jag kom fram till parken och hörde hur det sjöngs. Alla som var där stod upp och sjöng med personerna på scen. Jag ställde mig bland dem och lyssnade. Det var tydligen sista låten, för när den var slut sa konfrencieren tack för ikväll. Folk började röra på sig, men så hörde vi hur några började sjunga. Fler och fler stämde in i sången och när refrengen till låten kom så stod hela publiken likt en sekt och gungade och sjöng Internationalen. Det var maffigt att se en enad front sådär, även om jag inte var intresserad av deras budskap, det var nämligen nån vänsterorganisation som hade ett "stoppa-högern-möte".
Det är inte så att jag är emot dem, men jag kan inte säga att jag vet vad de egentligen står för. Tänker bara på filmen Fröken Sverige, när alla ska vara så emot allt hela tiden och ha dreads och trasiga, säckiga kläder. Missförstå mig inte, jag gillar dreads och säckiga kläder, det jag menar är bara att det känns som att folk är emot saker bara för att vara emot nåt. Uppror för upprörandets skull.
Men kanske är det så det borde vara, att man upprörs för att uppröra, för att röra upp andra?
Anywho, jag gick till jobbet och käkade mat innan jag började. Sen dess har jag suttit här. Nu har jag sex långa timmar framför mig innan min natt-jobbar-vecka är över. På tisdag börjar jag 05.00. Måndag blir en vända dygnet-dag för mig. Ligga i sängen hela dagen och försöka somna tidigt.
MEN! Innan jag somnar tidigt på måndag ska jag titta på trean. För då händer det grejor. Klockan nio är det. THE PROGRAMM
Efter en timmes uttråkat tittande på film och serier gick jag och duschade för att få nåt att göra. Sen kollade jag på mera film. Kl 20 bestämde jag mig för att gå ut. Jag har länge tänkt leta efter Vitabergsparken, och nu visste jag ungefär var den låg.
Jag vandrade upp för Bondegatan med RENT-musiken i öronen. När jag svängde ner på erstagatan och såg folk komma gående ut från en gränd förstod jag att parken låg ditåt. Jag hörde ljud genom min egen musik och tog ur lurarna. Jag kom fram till parken och hörde hur det sjöngs. Alla som var där stod upp och sjöng med personerna på scen. Jag ställde mig bland dem och lyssnade. Det var tydligen sista låten, för när den var slut sa konfrencieren tack för ikväll. Folk började röra på sig, men så hörde vi hur några började sjunga. Fler och fler stämde in i sången och när refrengen till låten kom så stod hela publiken likt en sekt och gungade och sjöng Internationalen. Det var maffigt att se en enad front sådär, även om jag inte var intresserad av deras budskap, det var nämligen nån vänsterorganisation som hade ett "stoppa-högern-möte".
Det är inte så att jag är emot dem, men jag kan inte säga att jag vet vad de egentligen står för. Tänker bara på filmen Fröken Sverige, när alla ska vara så emot allt hela tiden och ha dreads och trasiga, säckiga kläder. Missförstå mig inte, jag gillar dreads och säckiga kläder, det jag menar är bara att det känns som att folk är emot saker bara för att vara emot nåt. Uppror för upprörandets skull.
Men kanske är det så det borde vara, att man upprörs för att uppröra, för att röra upp andra?
Anywho, jag gick till jobbet och käkade mat innan jag började. Sen dess har jag suttit här. Nu har jag sex långa timmar framför mig innan min natt-jobbar-vecka är över. På tisdag börjar jag 05.00. Måndag blir en vända dygnet-dag för mig. Ligga i sängen hela dagen och försöka somna tidigt.
MEN! Innan jag somnar tidigt på måndag ska jag titta på trean. För då händer det grejor. Klockan nio är det. THE PROGRAMM
lördag, september 01, 2007
fredag, augusti 31, 2007
If I could pretend that I'm asleep When my tears start to fall
And the road to darkness has a way
Of always knowing my name
Of always knowing my name
Vill ha
Att jag har hittat de här två filmerna på internet betyder att det någon stans finns en hel film av RENT. Den vill jag ha.
Ska kontakta mina kontakter på Riksteatern, hoppas hoppas!
Ska kontakta mina kontakter på Riksteatern, hoppas hoppas!
Fast
På ett bra sätt alltså, är bara ledsen att jag inte hittade flera videos, vill så gärna se Daniel Engman sjunga jag skyddar dig-reprisen.
Jag är medlem på facebook. Det är jätteroligt att hitta gamla vänner från kattne där. Jättemånga är med. Jag har även hittat min största kärlek. Jag var så kär i en kille på gymnasiet och jag har hittat honom på facebook. När jag ser bilderna på honom spritter det fortfarande till i mitt hjärta, jag kan se mig då, hur jag svärmade, hur jag trånade, hur jag inte vågade. Jag blev kompis istället och såg honom förloras till en annan. Men jag var stark, höll vänskapen kvar, för jag ville inte mista en enda sekund som jag skulle kunna slita åt mig.
Vi hade skitkul. Om jag hade varit snygg på gymnasiet och kanske lite mindre pinsam och mer "rätt", hade jag kanske haft en chans. Än idag tänker jag på stunder vi haft och hur jag kunnat agera annorlunda, hur jag skulle agerat idag.
ÅH! Den kärleken, den sorgen. Han är jordens snyggaste och snällaste kille. På riktigt.
Jag minns hur jag pratade med Annelie om det där, om att sätta upp en speciell kille på en piedestal. Som om man sträckte sig efter honom, men samtidigt tvingade upp honom så att man slapp ta tjuren vid hornen. Vi accepterade förlusten innan vi ens kommit nån vart, för det är spännande att gilla på håll och väldigt skönt att ha kvar bilden av en perfekt kille. Om det blitt mer, kanske bilden hade skadats, kanke visade det sig att det inte skulle vara perfekt. Och alla behöver väl ha kvar minnet av den perfekta kärleken som skulle kunnat bli?
Vi hade skitkul. Om jag hade varit snygg på gymnasiet och kanske lite mindre pinsam och mer "rätt", hade jag kanske haft en chans. Än idag tänker jag på stunder vi haft och hur jag kunnat agera annorlunda, hur jag skulle agerat idag.
ÅH! Den kärleken, den sorgen. Han är jordens snyggaste och snällaste kille. På riktigt.
Jag minns hur jag pratade med Annelie om det där, om att sätta upp en speciell kille på en piedestal. Som om man sträckte sig efter honom, men samtidigt tvingade upp honom så att man slapp ta tjuren vid hornen. Vi accepterade förlusten innan vi ens kommit nån vart, för det är spännande att gilla på håll och väldigt skönt att ha kvar bilden av en perfekt kille. Om det blitt mer, kanske bilden hade skadats, kanke visade det sig att det inte skulle vara perfekt. Och alla behöver väl ha kvar minnet av den perfekta kärleken som skulle kunnat bli?
onsdag, augusti 29, 2007
Natt
Kanske är det dumt att lägga ut det där inlägget på bloggen, för hans skull, men jag orkar faktiskt inte. Jag skriver vad jag vill på min blogg. Eller?
Jag har sett en ny grej här på blogger när jag ska skriva inlägg. Det finns en filmknapp. Som om jag skulle kunna lägga ut filmer. Hmm, ska testa. Ja! Det går. Sweet, nu ska jag bara klura ut hur jag ska lägga in dem på datorn. Jag ska nog hitta en lösning.
Föresten har jag förstått nu varför jag inte hittade nr 7. Den ligger ju på andra sidan gatan, och längre norrut än där vi vär. Dumt tänkt, det är ju bara jämna nummer på den sidan vi gick på. Men det var roligt så länge det varade :)
Jag har sett en ny grej här på blogger när jag ska skriva inlägg. Det finns en filmknapp. Som om jag skulle kunna lägga ut filmer. Hmm, ska testa. Ja! Det går. Sweet, nu ska jag bara klura ut hur jag ska lägga in dem på datorn. Jag ska nog hitta en lösning.
Föresten har jag förstått nu varför jag inte hittade nr 7. Den ligger ju på andra sidan gatan, och längre norrut än där vi vär. Dumt tänkt, det är ju bara jämna nummer på den sidan vi gick på. Men det var roligt så länge det varade :)
tisdag, augusti 28, 2007
Så kan det vara
I lördags gjorde jag nåt dumt som resulterade i att en jobbarkompis inte vill ha med mig att göra mer. Jag tänker inte säga vad, för det spelar ingen roll, det som spelar roll är sättet han meddelade det på.
Han skrev ett mail till mig att han inte tänkte acceptera det och att vi inte längre kan vara vänner utanför jobbet. Om jag hade arbetsrelaterade frågor skulle det inte vara nåt problem på jobbet, han skulle behandla mig som en kollega, jag skulle inte behöva fråga honom hur hans helg hade varit.
Det här alltså en kille som jag har mött tillsammans med andra vänner om vi mötts utanför jobbet. Jag anser oss vara kompisar, men jag har ingen konakt med honom annars. I mailet han skrev lät det som om vi varit nära vänner och nu var det slut med det. Det är lite skrattretande i allt det tråkiga. Jag tycker det är trist att han agerar som han gör, men också roligt att han tar det så allvarligt. Jag har aldrig frågat honom hur hans helg har varit.
Han skrev ett mail till mig att han inte tänkte acceptera det och att vi inte längre kan vara vänner utanför jobbet. Om jag hade arbetsrelaterade frågor skulle det inte vara nåt problem på jobbet, han skulle behandla mig som en kollega, jag skulle inte behöva fråga honom hur hans helg hade varit.
Det här alltså en kille som jag har mött tillsammans med andra vänner om vi mötts utanför jobbet. Jag anser oss vara kompisar, men jag har ingen konakt med honom annars. I mailet han skrev lät det som om vi varit nära vänner och nu var det slut med det. Det är lite skrattretande i allt det tråkiga. Jag tycker det är trist att han agerar som han gör, men också roligt att han tar det så allvarligt. Jag har aldrig frågat honom hur hans helg har varit.
Mustasch
Jag var på väg hem från avlämnandet av linus babe när jag gick förbi den här bussen. Jag fick genast varma känningar när tankarna gick till i somras och arvikafestivalen. Det var mitt band. Det ryktades om hur mycket de blivit sponsrade av jack daniels:) Ida vet...
Till Marie
Ett helt inlägg till min kära Ry2-kamrat Marie, hon har en bra blogg : http://www.pollifaxens.blogspot.com/ och eftersom hon promotade min blogg, promotar jag hennes som tack. Om vi båda kan få mer besökare av detta så är det delad glädje dubbel glädje.
Marie är en vän jag har i Kattne, henne kan man alltid lita på. Antingen får man singstarkväll eller så blir man hemskjutsad i en Securitasbil =)
Marie är en vän jag har i Kattne, henne kan man alltid lita på. Antingen får man singstarkväll eller så blir man hemskjutsad i en Securitasbil =)
måndag, augusti 27, 2007
Helgen som var
På riktigt, var är nummer 7? Jag skulle gärna vilja veta, så om någon har koll på varför det ser ut så där, snälla säg till. Det är som om det vore en hemlig ingång, som i Harry Potter. Alltså måste man vara secret keeper för att komma in där. Det skulle vara väldigt fascinerande att se en stor byggnad bara krypa fram mellan två andra hus. Man skulle ju kunna tro det när man ser bilden, för det är ju en skarv där, som om nåt borde finnas emellan.
Det var såhär nämligen; Jag och Linus babe skulle käka innan hans buss hem gick. Jag ville äta på Max och sökte på mobilen var närmaste Max låg, och fick svar att den skulle ligga på vasagatan 7. Så vi vandrade neråt på den gatan eftersom vi stod typ vid nr 20. Men när vi kom fram möttes vi av den där synen. Vad skulle vi göra? Jag blev så förtvivlad och Linus ville skynda till Centralen, så det slutade med att vi inte hann äta nåt alls, för vi kunde inte bestämma oss för var vi då ville äta... I-landsproblem.
I lördags hade jag kläd-panik, så jag impuls-shoppade innan jag åkte till Annika. Jag gick in på nya Divided-butiken i Gallerian(som för övrigt är helt okej, inte skitbra, men okej) och hittade en klänning. Men det kändes inte nog, så jag ville hinna till vanliga HM i Gallerian, men hann inte, så jag gick in på MQ. Det är i vanliga fall inte min butik, men de hade tok-rea, så jag hittade massa plagg för bara 198 kr totalt. Helt okej. Så nu behöver/får/kan jag inte köpa mera kläder alls på ett tag. Pengabrist, klädöverflöd.
Jag orkade inte släpa med mig allt ut på kvällen, så det fick ligga kvar hos Annika. Jag spenderade söndagen med Linus på café kladdkakan. Världens godaste scones. Helt sjukt, man blir salig när man äter dem.
Idag gick jag till östermalmstorg, åkte till Annika, hämtade grejor, åkte till jobbet och lyckades snika åt mig en bra nattplats. Så kan det bli.
Jag är så glad att jag inte bor på Lidingö längre. Det tar typ tusen år att ta sig dit och tillbaks. Man måste förlita sig på bussar och Lidingöbanan, vilket inte är lätt.
Nu: nattjobb.
Det var såhär nämligen; Jag och Linus babe skulle käka innan hans buss hem gick. Jag ville äta på Max och sökte på mobilen var närmaste Max låg, och fick svar att den skulle ligga på vasagatan 7. Så vi vandrade neråt på den gatan eftersom vi stod typ vid nr 20. Men när vi kom fram möttes vi av den där synen. Vad skulle vi göra? Jag blev så förtvivlad och Linus ville skynda till Centralen, så det slutade med att vi inte hann äta nåt alls, för vi kunde inte bestämma oss för var vi då ville äta... I-landsproblem.
I lördags hade jag kläd-panik, så jag impuls-shoppade innan jag åkte till Annika. Jag gick in på nya Divided-butiken i Gallerian(som för övrigt är helt okej, inte skitbra, men okej) och hittade en klänning. Men det kändes inte nog, så jag ville hinna till vanliga HM i Gallerian, men hann inte, så jag gick in på MQ. Det är i vanliga fall inte min butik, men de hade tok-rea, så jag hittade massa plagg för bara 198 kr totalt. Helt okej. Så nu behöver/får/kan jag inte köpa mera kläder alls på ett tag. Pengabrist, klädöverflöd.
Jag orkade inte släpa med mig allt ut på kvällen, så det fick ligga kvar hos Annika. Jag spenderade söndagen med Linus på café kladdkakan. Världens godaste scones. Helt sjukt, man blir salig när man äter dem.
Idag gick jag till östermalmstorg, åkte till Annika, hämtade grejor, åkte till jobbet och lyckades snika åt mig en bra nattplats. Så kan det bli.
Jag är så glad att jag inte bor på Lidingö längre. Det tar typ tusen år att ta sig dit och tillbaks. Man måste förlita sig på bussar och Lidingöbanan, vilket inte är lätt.
Nu: nattjobb.
söndag, augusti 26, 2007
lördag, augusti 25, 2007
fredag, augusti 24, 2007
Jag vill göra en britney
Titta på henne. Hon gick från smal till tjock till smal igen. Om jag hade miljoner skulle jag också kunna det där utan att kämpa så mycket. Men fan det ska inte va lätt inte... Jag ser ut som mittenbilden. Suck.
torsdag, augusti 23, 2007
Än igen.
Jag skulle ha gått på kören idag. Jag hade sett fram emot det, men lite innan jag skulle gå, tillåter jag mig själv att somna till. Jag undrar varför jag gör så? Vad som skulle vara så fel om jag gick dit. Jag hamnar i samma mönster som förut. Det jag vill göra nu är att gå o köpa chips. Men denna gång ska inte demonerna få vinna. Jag kan. Jag kan jag kan
Jag hänger mycket på istheshit och får glada vibbar när jag hittar bilder som denna. Tänker på lovley Jon Heder i den underbara filmen Napoleon Dynamite
Hero
Magnus Uggla har gjort en väldigt rolig grej i sin blogg. Han skriver om A-Teens-Sara som har gjort comeback nu under namnet Sara Love, och så har han länkat till en adress som går till en porrstjärna som också heter Sara Love. Skitkul! Sånt gillar jag, det är humor.
onsdag, augusti 22, 2007
Skit
The war at home. Den värsta skiten jag sett. En pappa som vill att sonen ska käka piller för att bli normal, när han inte tar dem får han utegångsförbud. Dottern förlorar oskulden när hon e 18, med en kille hon är kär i och ihop med, så då kan han inte ens titta på henne längre. Andra sonen ska skämmas för att han hittat en annorluna hobby. Mamman är en sån där som får tas med pappans upptåg. Helt enkelt det värsta jag sett.
Is
En man på konsum som hade köpt typ 50 läskburkar och hällde dem i en stor resväska med is i. Ni får titta i sidled, vet inte hur man ändras vinkel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
