Inspiration

Nu kanske min eufori lagt sig lite efter helgen. Jag är tillbaks på jobbet och i verkligheten. Ska in i världen igen ikväll, eftersom det är träning, men just nu så är jag segast i världen.
Började 5 imorse och ska göra det imorn med. Det är tyngre än vad man tror, även om jag får taxi till jobbet.

Jag gillar när folk som ringer säger "hej, det är christer", som om vi känner varann. Som om jag skulle veta då var han vill åka från. Sånt gör jag jämt. I början när jag jobbade här så hände det att jag sa taxi stockholm tilla när nån ringde mig privat. När jag ringer och beställer mat från sakura så gör jag samma sak, säger hej det är tilla. Visserligen borde de veta vem jag är nu eftersom jag käkar där typ varje dag nu. Det är så lätt att bara sticka dit och köpa maten och äta den här. Gott och inte så jätteonyttigt.
Endel ringer och tror att man ska känna igen dem. Det hörs på deras röst att de blir lite irriterade när jag frågar dem saker. Sen finns det andra som jag verkligen vet vilka det är, och de är väldigt bra på att ändå säga all info jag behöver.
De som blir förvånade över att det går så fort att beställa. Jag märker hur de nästan tvekar när jag säger då kommer den. Det är som om de inte förstår att jag hör namnet första gången de säger det (det är inte alltid det händer, selektiv minnesförlust, eller så ramlar det bara ut genom andra örat så fort det slinkit in i det första) och så vill de nästan vänta några sekunder.
Vissa upprepar allting tre gånger som om jag vore nån idiot. De börjar liksom med att vara irriterad på mig. Det är ju alltid lättare att vara otrevlig per telefon.

(Roligt när jag ska sätta mig på en stol med armstöd och missbedömer storleken på min rumpa så att jag gör illa mig när jag sätter mig, et bevis på att viktnedgången ska fortsätta)