Det är helt sjukt att jag på två sekunder kan sjunka ner till den osäkra lilla tjejen jag var för länge sen när jag hör tjejerna sitta ute i köket och skratta (åt mig?)
Gråten bolmas upp i mitt hjärta och bröstet värker. Jag vill ha öronproppar och stänga ute världen.
(Vad är grejen med att en av dem typ tittade in hos mig när jag fick mina schampoflaskor?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Precis samma princip som gör att du kan gråta till en låt du har minnen till. Samma princip som får dig att hajja till när du känner en parfym som just HAN hade på sig. Syn/hörsel/känsel och luktminnen.
Jag kan råka ut för precis samma sak som dig. Ibland när man går förbi ett ungdomsgäng på stan så tänkar man "tänk om de glor på mig" för de tycker jag har kass stil eller nåt.
Svårt att arbeta bort. Men det är bara att konfrontera situationera. Det gör att du får nya syn/känsel/lukt/hörselminnen av den situationen. Teoretiskt kommer du efter ex. antal situationkonfrontationer inte känna den där obehagliga känslan.
vi människor funkar så. Skrattar dom åt mig, precis som i plugget? Bara ett sätt ta reda på. Kontrontera!
Skicka en kommentar