Stopp

Planerat datastopp på jobbet. Nu är jag trött. Vi fixade det bra och jag gjorde bra ifrån mig.
Jag vill verkligen hem nu, är så jävla trött. Plus att så små grejor får mig att bli ledsen.
Egentligen behöver jag inte vara det, det är inget jag hänger upp mig på, jag är inte så intresserad. Men ändå känns det som ett sånt nederlag att bli brädad hela tiden. Fast ändå inte, eftersom det är på en annan nivå. Kanske känner jag mig brädad på kompisnivån också. Suck.

Känns som om jag glider mer och mer ifrån mitt gamla liv. Kanske bra på ett sätt, men jag saknar ju vissa delar. Eftersom jag fokuserar mest på min hälsa nu och verkligen försöker få mig att må bra, så kan jag inte ta vissa saker. Jag håller mig hellre undan. Jag har så lätt att ta saker personligt och om nån inte hör av sig eller om jag får nån kommentar så kan jag enkelt vända det till att jag är dålig eller att jag är misslyckad och allt sånt.
Dårför skyddar jag mig. Jag får inte sänka garden så att jag blir så ledsen som jag brukar när jag blir besviken på nån/nåt.

Roligt att nån skrivit att de inte vet vilka Simon and Garfunkel är. Sanslöst.