Igår kväll (och i fredags)

Igår hade jag storkok. Jag har upptäckt att mina pengar sinar mer och mer, så jag handlade massa mat och gjorde matlådor. Det var riktigt kul, jag höll igång som 17, och fick ihop ganska mycket och bra mat.

Här har jag startat igång med blomkålsgratäng och ska steka blodpudding och köttfärs.

Blomkålsgratäng!

Köttfärs och blodpudding!

Lite blandning av grädde och creme fraiche till köttfärsen.

Massa maaat!

Bifogar även en bild från i fredags. Jag, Annika och Kattis var och kolla på fotboll. Allt var frid och fröjd tills det började regna. Alltså inte lite regn heller, det var verkligen ett skyfall. De står under träd och buskar i mörkret, jag kan förstå om ni inte ser vad bilden föreställer.

Tråk

Jag har suttit med den här rutan öppen hela dagen. När jag öppnade fönstret för att skriva så minns jag att jag hade nåt bra ämne att skriva om. Men nu minns jag inte vad det var.
Kanske skulle jag skriva om det där gänget från Box delivery som alltid sitter i sina gröna tightdräkter och skrattar vid fontänen på stureplan när jag går hem.
Eller så skulle jag skriva om drömmen om att kunna leva i nuet eller nåt annat drömskt.

Kanske skulle jag bara skriva om det faktum att praktikanten Amanda på 1000apor.se är riktigt bra på att blogga.

Dancing

Jag trodde verkligen att det här skulle bli rena skiten med dåliga dansband och inget som visade vår riktiga värld. Men vafan, typ alla de bästa dansbanden ska vara med. Måste nog ta och kolla på det där programmet nån gång.

Okej

Depeche mode kommer till Arvika - extas!
Arvika är samtidigt som Öland igen - självmord...

Fan vad extremt jobbigt det är med såna val. Jag kan inte ens börja tänka på hur jag kommer känna senare i sommar. Redan nu så förstår jag vad jag kommer välja, och det gör mig ont i hjärtat. Det kommer inte gå att lösa, för det gjorde det inte i år. Fan fan fan.

I år förstod jag ju varför jag fick göra det valet, men nu då? Har jag inte lärt mig än? Varför ska jag än en gång utsättas för den helvetiska ambivalensen?

Sorgligt

För några veckor sen stod det i Katrineholmskuriren om en ny singelolycka med bil. Då spekulerade vi lite i vem det var och det fanns vissa rykten som hade florerat runt. De ryktena gillade jag inte när jag hörde dem, för jag kände den personen.
Nu läser jag tidningen igen och ser att ryktena stämde. Det var en gammal klasskompis till mig och det känns så sorgligt. Även om vi inte hade nån kontakt på senaste år, knappt att vi hälsade, så hade vi ändå roligt ihop när vi var yngre och jag har ju alltid vetat vem han är. Var.
Känns som det händer lite för ofta att folk kör ihjäl sig. Vet inte om det bara är i min stad, men där har det hänt för många gånger senaste tiden. Man får ett slag i magen när man läser, det skulle kunna vara min lillebror det handlade om. Såna tankar får nästan inte ens komma i närheten av mig.

Kanelbullens dag

Man kan käka den på olika sätt. Här nermosad i varm mjölk.

Djuren

Fick för mig att jag skulle ladda upp bilder på bloggen, och då fick det bli djuren :) Hjärtat sväller när jag ser bilderna. Här är Tor, det första marsvinet vi hade, som jag räddade från 4H.

Här är Nils, marsvin nr 3. En liten jävel.
sKatten Lisa ligger och sover på min hals.

Hund och två marsvin

Julhunten

Världens kanske roligaste bild på världens bästa Sven

Så här såg mitt hår ut förr

New me

Fick för mig igår att jag skulle fixa håret. Så det gjorde jag. jag sa gör typ hur du vill, klipp ba. Färgade rött (ville ha lite rödare, det blev lite mörkt nu) och klippte upp det som fan. I like it!

Nu har jag skrivit till Fredrik Reinfelt.

Jag mailade regeringen. Man måste kunna bestämma själv vad man vill betala för. Sånt kan inte smyg-diktaturen Sverige bestämma åt oss. Det måste fan vara folkomröstning när det gäller nåt vi betalar av tvång.

Läs här om du håller med mig

Fuck Radiotjänst

Jag ligger lugnt och stilla och kollar på Big Love på datorn då det ringer nåt konstigt nummer. Jag svarar och det är nån tant med jobbig röst som ringer. Hon förklarar att hon ringer från radiotjänst och att de har sett min adressändring. De frågar om jag har nån TV, vilket jag inte har, så jag säger nej. De frågar då om jag har en dator med TV-kort, vilket jag inte heller har, så jag säger nej. När hon frågar om vhs eller dvd säger jag att ja, jag har en inspelningsbar DVD. Jaha säger hon triumferande, då måste du betala TV-licens. Eeeeh va? Nä skulle inte tro det, jag har ju ingen TV. Jorå, om man har en TV-mottagare (vilket en inspelningsbar DVD tydligen har) så måste man betala. Jag blir mer och mer sur, säger att det inte är ok. Hon ringer sent på kvällen och säger att jag ska betala nåt som jag inte använder. Jaa men vi har arbetstider till 21. Det spelar ingen roll, jag ställer upp min dvd på vinden. Okej, men då får du ta det med vår kundtjänst, jag lägger upp en prenumeration här... NEJ! säger jag, det gör du inte. Jag tänker inte betala nåt som jag inte använder. Sen lägger jag på luren.
Det här gör mig så arg, för det är verkligen en sån jävla fånig dum skitlag. Jag ska alltså betala för att jag har en DVD hemma. Även om jag inte kan använda deras tjänster så ska jag betala för dem?
Jag kollade lite på deras hemsida och det är verkligen så. På deras FAQ finns det massa frågor om det. Om sändningarna inte fungerar så måste man iallafall betala. Om man inte använder TV-mottagaren så måste man ändå betala. Hur sjukt är inte det?
Det här är inte en lag som jag går med på. Jag vill vara utan svt, jag vill inte betala TV-licens. För mig gör det inget att det är reklam på de andra kanalerna, jag kan leva med det. Jag anser att man ska kunna välja vad man betalar för. Det ska inte vara tvång att betala för nåt man inte använder.
Jag ska fan kunna ha en DVD i mitt hem utan att betala 2000 spänn om året för det. Punkt.

Sorgligt

Jag kan inte fatta att människor kan göra såhär. Det är helt sjukt.

LOOOOVE

Igår var jag och Linus och kollade på R.E.A. på Hamburger Börs. Det var jättebra. Vi käka god mat och sen såg vi showen. Jag var ju på showen för två år sen också, fast då ensam. Men nu slapp jag sitta ensam i ett hörn och se konstigt ut.

Showen var rolig, det var tydligen en greatest hits-show, så några grejor kände jag igen, och några var nya. Men Andreas Nilsson är alltid bäst, jag skulle kunna titta på showen igen bara för hans skull. Jag minns när jag föll för honom första gången, på Romateatern 2002 när han spelade Puck i En midsommarnattsdröm. Vilken stjärna, jag var helt i extas efteråt, de jag var med fick ta kort på honom och mig och jag sa efteråt att jag måste sett så blek och tråkig ut bredvid honom, men Kent sa "nej, du sken som en sol". Det var efter det som jag sökte jobb på Roma. Jag har lyckats träffa honom några gånger och varje gång har jag rodnat och blivit blyg och rädd. Vet inte varför jag tycker just han är så fantastisk, men det spelar ingen roll. Så är det helt enkelt, han är helbäst.

De andra i showen är ju såklart också superbra, Jan Åströms sångröst och mimik är super. Anders Lundin kan verkligen humor, fast man inte kan tro det. Hans imitation av Magnus Härenstam är oöverträffelig. Både Cissi och Rachel är väligt roliga, de lyfter ofta showen med sina talanger. Men Andreas är bäst. Hans kroppsspråk och mimik och sångröst och allt!

Helgen

Jag var i dalarna i helgen. Två gånger.
I lördags besökte jag Ludvika för en tävling som gick bra. Det är så roligt och intressant att döma och prata med de andra som kan sina saker bättre än jag. Alltid får jag lite ångest över att jag inte vet om jag är tillräckligt bra eller om jag verkligen vill det här. Men varje gång så älskar jag det ju, så varför ska jag inte göra det? Måste våga kasta hjärtat före och bara testa, jag kan inte bli nedstämd om det inte går bra, då ska jag bara kämpa hårdare.

I går var jag i Borlänge på äventyrsbad. Känslan inför att visa sig i bikini var ju inte så härlig kan jag säga, men sen bestämde jag mig för att inte bry mig, och då blev det kul. Jag vågade till och med åka rutchkanor! Jag har ju blivit lite harig på senaste, så jag trodde inte jag skulle åka nåt, men det gjorde jag! BRA!

Nu börjar en 11-dagarsperiod där jag börjar tidigt på jobbet. Måste stålsätta mig inför det, för jag kommer säkert vara helt slut efter det.




Här kommer lite bilder från förra veckan:

Jag och Annika gick på bio och såg Jan Troells film Maria Larssons eviga ögonblick. Det var tydligen biljetter som man fått från en damtidning. Så det var vi och de lite mognare människorna som kollade.






På torsdagen skulle vi gå på Cafét och fira den nya radiokanalen 107,5, så jag tänkte att jag skulle prova att ha lösögonfransar. Mycket snyggt. Sen slutade kvällen iallafall på N´See bar, och det var väldigt trevligt.

Förra fredagen var jag på ett skivstångspass på Friskis och Svettis. Väldigt jobbigt, men lite skoj också, måste ju verkligen komma igång med det där. Det börjar gå utför.





I lördags var mamma hos mig. Vi var på stadsvandring i Per Anders Fogelströms spår. Annika var med också. Alla tre var väldigt besvikna, vi ville höra allt om hur Emelie och de andra bodde, men allt han gjorde var att prata tyst om andra saker och sjunga låtar som sjöngs på den tiden.


Eftermiddagen spenderades på IKEA. Det var en hetsig dag och mycket gick fel. Men allt blev bra och vi hade en mysig hemmakväll på mina nya stolar vid mitt nya bord.

Vad ska jag säga om det här?

Läs artikeln om vad Anna Book säger om Anna Skipper

Beslut

Det blev hemma i sthlm ikväll, åker bil imorn bitti istället. Så då blir det 90's ikväll. Synd bara att det ska grusas av andra saker.

Imorn är det en blandad kompott av domare, ska bli intressant att vara med. I love it! Plus att Malin är där också.

Kvällsnoja

Imorn far jag till Ludvika! Kul att få komma till en tävling igen, och denna gången med älskade Saltis! Kommer bli jäkligt skoj.
Men jag har så jävla svårt att bestämma mig för hur jag ska ta mig dit. Antingen en liten full bil, då kommer jag dit i bra tid och kommer hela vägen. Om jag åker tåg kommer jag få vänta länge när vi kommer fram, men jag kommer få hänga med Malin hela tiden, det är ett plus.
Vi får se hur det blir...

Idag

Premenstruellt syndrom, PMS, är ett samlingsbegrepp för olika typer av fysiska och/eller psykiska besvär under förstadiet till menstruationen och som i vissa fall kan utgöra ett handikapp. PMS-besvären är mest uttalade 3 – 10 dagar före mens men många kvinnor kan även ha uttalade besvär vid ägglossning. Det är ofta de psykiska symptomen som dominerar vid PMS. Stämningsläget förändras i rikting mot nedstämdhet och kvinnan blir känslomässigt instabil. Det gäller allt mellan "att känna sig olycklig" (vara dysforisk) till verklig depression. Däremellan ligger tendens att bli irriterad, intolerant, orolig, grälsjuk och aggressiv

Jag lever

Var ju på derby igår, i Dif-klacken med Annika. Det var riktigt skoj, man dras med som fan av de andra som hejar. Jag fattar ju inte så mycket om själva lagen och hur det går för dem och så där, även om jag faktiskt blivit bättre på reglerna(nu kan jag bua när man ska göra det och applådera när man ska göra det), men just då så hejade jag verkligen på Dif.

När jag hört folk snacka om fotboll och hur det är så har jag bara känt att det är så fånigt alltihop, som om det vore nåt viktigt. Det är bara fotboll, inte livet. Men när man står där själv så blir det lite viktigare, man dras med i stämningen och blir verkligen arg när det går dåligt för laget.

Det enda jag stör mig på är att de säger "vi är så bra", " vi vann idag", eller liknande. Det är ju inte vi som är laget. Det var DE som var bra, DE som vann. Vi hejar ju bara.

Fast riktigt skoj var det.

Farväl

(Skrivet igår kväll från mobilbloggen som inte funkar)

Går in på råsunda nu. Derby. Kul att lära känna alla, om jag dör, minns mig med glädje

Yess!

Helt jävla fantastiskt, läs här!

Hur kan det spela någon roll, framtiden är ändå utom räckhåll för oss

Följande skrev jag igår, men var osäker på om jag skulle publicera det eller inte. Men nu gör jag det.

Idag hade jag sovmorgon. Till 9. Så jävla skönt, även om jag var trött när jag vaknade så var det skönt med några extra timmars sömn.
Jag vaknade med samma känsla som vanligt. Den känslan verkar aldrig försvinna. Ibland kan jag få små känningar av nåt annat, nåt litet spirande som väcks, men av nån anledning så får den aldrig stanna kvar så länge.
Att vakna upp till en ny dag är att tänka, fan, nu vaknade jag igen, nu måste jag genomgå en till onödig dag. Även om det är roliga saker som händer så känns allt så meningslöst.
Jag gör ju saker om dagarna, saker jag gillar, träffar folk jag älskar och finns till liksom. Men ändå, samma tomhet infinner sig ändå. Om jag inte fyller mina dagar från morgon till kväll så kommer den smygande, känslan som jag egentligen inte gillar att jag har. Tomheten är verkligen nollad, inte ledsen, inte glad. Jag går runt som i en overklighet.

Det är som om två krafter slits inom mig. Min ena sida blir rastlös när jag inte har nåt att göra, när jag går från jobbet och mitt enda kända mål är hem. Jag vill ju göra saker, när inspirationen knackar på så kan jag ju klara allt. En annan sida vill bara hem och lägga mig hela tiden. Ett tag tänkte jag att det var för att innerst inne vill jag vara trött och ledsen, och det blir som en ond cirkel som jag på nåt sätt trivs i. Alltid denna ambivalens. Vill jag kämpa? Vill jag ge upp? Vill jag vara glad? Vill jag vara ledsen?
De få gånger jag gråter nu för tiden är sköna för att jag då får känna smärtan i hjärtat igen. Då känner jag nåt iallafall. Jag brukar jämföra det med de som skär sig i armarna. Smärtan inne är så stor, och man vet inte varför man har den eller var den egentligen finns, så för att få en konkret smärta gör man illa sig. För att veta vad det är man känner. Då har man kontroll över det själv, och det finns inga tvivel på var eller varför man har ont. Så när jag får ont i hjärtat så känns det ändå bra på nåt sätt, lite tryggt och igenkännbart.

Jag vill inte skada mig på nåt sätt, jag har kommit över hela ledsam-grejen, så oroa er inte. Det är bara det att tankarna jämt finns kvar, och jag behöver få ut dom. Jag behöver berätta för er vad som pågår. Mina känslor är annorlunda mot förut, jag tänker annorlunda, allt är förändrat. Jag kommer inte vara som jag var, och det är som det är. Självklart är jag fortfarande jag, men lite ny verision. Jag har tagit mig igenom nåt mörkt och kom ut på andra sidan som en ny Tilla. Tilla 2.0.

Det var inte meningen att det skulle bli ett sånt ärligt och djupt inlägg, men varför inte. Jag har ju tänkt på det länge, så varför inte delge er det?

Ångest

Jag vill verkligen åka på en tävling i Härnösand om några veckor. Det ska vara så extremt superbra domare och jag vill inte missa chansen att sitta med dom. Trubbel bara att jag jobbar, och att jag inte vet hur man tar sig dit på enklast sätt. Fanfanfan

Ojojoj, måste se

Hempromenad i bilder

Först går jag igenom tunneln från Luntmakargatan till Birger jarlsgatan(vet faktiskt inte vad den heter, även om jag vet att den har ett namn), sen kikar jag in i en butik som alltid har extrafina klänningar i skyltfönstret. Bredvid den butiken ligger Kung Carl, och eftersom jag läser Kicki Normans bok nu så känns det lite hemma. Efter det kommer en mini-Versace-butik som har ett fint V som handtag till dörren.

Sen går jag via stureplan in till Sturegallerian (som jag nu verkligen älskar) och förbi Sturebadet (läses med blommor och stjärn-skimmer runt ordet).

När man andats ut så kommer nästa upplevelse; butiken Monroe, där klänningarna vajar i samma anda som personalen som alltid går i flipfops.

Sista anhalt är då cafét precis innan min gata och den vågade jag inte ta kort på, ifall nån skulle tycka jag var tokig.

Så ser den ut, min lilla hempromenad.

En svår och jobbig grej

Fan, jag blir så trött på att det ska gå fel. Det är inte mycket jag begär, men den enkla lilla grejen att mina glädjestunder inte ska krossas skulle vara bra om det efterföljdes.

Fattas bara nu att det blir spöregn.

Word

Jag anser mig vara en ordpolis och är väldigt bra på att skriva och stava, men det finns två ord som jag aldrig kan stava rätt till. Lugn och Jörgen. Jag skriver alltid Lung och Görgen.
Det finns absolut ingen förklaring på det hela, men likväl händer det gång på gång. Tror att jag har nån slags hjärnskada som gör att de två orden fallit bort.
Det är inte så heller att jag gör det av slarv, så som man gör när man skriver itne och kasnke, just för att jag TROR att de stavas så. Tills jag ser ordet framför mig. Och hur fel det är. Tittar mig runt och hoppas att ingen sett mitt misstag, pustar ut när jag märker att så är fallet.

Mina simpla misstag förblir mina egna

Hörni!

Eller?

Äntligen II

Äntligen!

Jag har väntat på detta så länge!

Pain

Hur vet man om käken är ur led?

Jag vaknade upp med värsta ont i högra käken. Känns som om den ska gå av. På jobbet säger dom "Tilla vad tyst du är? Vad läskigt" för att jag inte orkar prata på grund av smärtan.

Dagens sanning

What would you think if I sang out of tune
Would you stand up and walk out on me
Lend me your ears and I'll sing you a song
And I'll try not to sing out of key

Oh, I get by with a little help from my friends
Mm, I get high with a little help from my friends
Mm, gonna try with a little help from my friends

What do I do when my love is away
Does it worry you to be alone?
How do I feel by the end of the day
Are you sad because you're on your own

No, I get by with a little help from my friends
Mm, I get high with a little help from my friends
Mm, gonna try with a little help from my friends

Jag åker bort - Torpet är kvar

Nu slutar jag jobba och börjar fritida.

Promenad hem

När jag går hem från jobbet ( ja, jag bor ju nära nu), så går jag genom sturegallerian. Varje gång jag närmar mig utecompagniet och sturehof så spetstas mina ögon. Jag blir mottaglig för alla människor som går förbi eller som sitter och käkar, jag tittar på alla jag ser för att kunna se om jag känner igen nån. Kanske lyckas jag se nån jag känner igen, nån känd person. På sturehof sitter inte ofta nån som är värd att se, men iförrgår till exempel såg jag Rachel Molin stå och röka med sitt röda hår i perfektion.

Färden går vidare in genom sturegallerian. Jag suktar på Sturebadet och vägrar möta de "här hör du inte hemma"-blickar jag får av personalen (kan mycket väl vara inbillning), och sen går jag förbi en affär (som jag inte kan namnet på, trots idogt letande på sturegallerians hemsida) med underbara klänningar. Den ligger precis bakom rulltrappan till MQ. Jag tänker jämt på Uli från Project Runway när jag ser dom, det är hennes stil.



















Sen går jag förbi cafét som ligger precis innanför Grev turegatan och där spanas det också. Men där sitter oftast bara vanliga människor, eller kanske människor som försöker vara speciella med solbrillor och blekt hår.

Sen går jag ut på min gata och då kikar man in på Grodan, även fast det är ganska folktomt där. Nästa destination är min egen port och sen bara lugnet i min egen lya!

Så går ännu en dag av vårt liv och kommer aldrig åter

Jaha, nu sitter man här och har gått igenom alla sidor på internet värda intresset. Alla bloggar lästa, alla nyhetssidor igenomskummade. Och sen då? Det känns som om internet tar slut. Det ska väl vara oändligt?

Igår somnade jag vid halv sju och vaknade tre på natten. Kunde knappt somna om, och imorse när jag vaknade hade jag ont i halsen och nacken och allt var förjävligt. Men nu är det bättre.

I helgen ska jag gå på en Per Anders Fogelström-stadsvandring. Det ska bli roligt, jag har läst alla böckerna, så det blir intressant.

Guuuuuuuuud vad tråkig jag är! Jag har så lite att berätta. Ibland kan jag komma på värsta bra grejorna som jag vill skriva upp, men de kommer alltid när jag inte kan skriva. Eftersom min mobilblogg inte vill fungera så kan jag inte blogga on the go.
Äh, bättre lycka nästa gång

WTF?

Ska jag behöva ogilla honom nu också? Han skriver att boogie-woogiedansare är ett skämt. Det är det ju inte... Det är ju inte alls skoj att de har blivit avstängda, de måste vara så besvikna. Det syns lite suddigt, men läs inlägget HÄR

Jag köpte en ny väska igår, vad tycks?

Eller?

Säger man kungshallarna? Eller Kungshallen? Kom på det nu när jag läste, det ser ju helt fel ut.

I alla fall så har jag varit på teambuilding och konferens med jobbet. Det är ju alltid en historia för sej, ni vet, tävlingar, lite jobb och sen fylla och dagen efter försöker alla jobba så gott det går och vara trevliga och ingen nämner det där jobbiga som hände dagen innan.
Fast det var faktiskt trevligt dagen efter också, och kvällen innan var också helt härlig.

Nu sitter jag i min lägenhet på lower east side och lyssnar på Beatles. Jag har gjort av med för mycket pengar denna månad, men jag antar att det blir så när man flyttar.
En rolig grej jag börjat med är att jag går genom sturegallerian när jag ska gå hem. Jag älskar känslan där inne, som om det luktar lyx. Jag skulle göra allt för att få årskort på sturebadet, helt fantastiskt. Att gå förbi där och se skyltarna är ju som ett slag i ansiktet. "Du får inte hänga här"
Äh, jag hänger väl hemma då.

Nytt

Igår åkte vi upp med massa grejor till lägenheten, det gick jättebra. Jag hade trott att det skulle bli ett helvete, men allt gick bra.

Mamma och jag fick nästan hjärtattack när Tommy först bar upp sängen fem trappor och sen lurade oss att han fått 1400 spänn i böter när han kom till bilen. Men ingen dog, inga onödiga pengar spilldes och inga tårar fälldes.

Mamma och jag fixade sen när Tommy åkte hem och sen käka vi på kungshallarna. Mys. Sen kom Linus och Karro på kvällen och vi hade lite snack om tävlingen i lördags. Det var ju inte oväntat lite känslor hos mig som burrades upp i vissa situationer, men jag var ju förberedd.

Har bokat in lite fler tävlingar nu och det ska bli kul att gå vidare. Tror att jag bestämt mig, jag tycker ju att det är roligare att döma. Tvivlet beror nog mest på min osäkerhet och rädslan att misslyckas med att bli bäst.

Här är ett kort på lägenheten mitt i alla kartonger och grejor

Word

Dagen har varit bra, men kvällen tog oanade vändningar.
Jag hittade texten jag skrev om mig för typ tre år sen och när jag läser den blir
jag helt knas. Det gör så ont att gå igenom det igen. De känslorna jag hade då kommer
tillbaks. När jag har nog med mod ska jag delge er vad jag skrev om, men nu
flimrar bara kvällen förbi för mina ögon. Hur den blev ett helvete och hur jag
hanterade den som jag gjorde förr. Vet inte vad jag ska känna, vet inte vad
jag ska säga, vet inte vad jag borde göra eller tycka. Kan inte lägga den här
händelsen på högen med alla andra, det är för stort, för mycket. Jag vill bara
att känslan för en gångs skull stannar. Det var länge sen jag fick ha den här
känslan, så jag behöver hålla kvar vid den så länge som möjligt, även om jag vet
att den inte är bra för mig.
Fan


oh, my heart can't carry much more
i'ts really really aching and sore
my heart don't care anymore
i really can't bear more

my hands don't work like before
i shiver and scrape at your door
my heart can't carry much more
but you couldn’t care less, could you?

your face don't look like before
its really not like yours anymore
your eyes don't like me no more
they quiver and they shift to the floor

my heart don't beat like before
it's never been this slow
no, my blood don't flow anymore
and you couldn’t care less, could you?

could we stop and sleep for a spell
we can turn this ditch into a well
and send that old devil back to hell
but we really don't care, do we?

baby, let's stop and sleep for a spell
we can turn this ditch into a well
and send that old devil back to hell

your back's not straight like before
you really shouldn't carry me no more
i'm much too heavy for you
i'm really quite a mess, yes,

we just don't care anymore
we're crooked and we're cut to the core
we're just not there anymore
but we really don't care, do we?

no, we couldn't care less
we couldn't care less, could we?

Äntligen

Igår gick jag förbi pressbyrån på väg hem från kören och var lite hungrig, tänkte att jag kanske skulle unna mig något. Kanske lite chips, eller nåt annat litet gott.

Men så kom jag på mig med att jag inte ville det. Jag gick förbi och det kändes jättebra!

Så nu börjar det på riktigt, jag tog första steget mot att vilja gå ner i vikt.

Jag lever i nuet och försöker bli vän med mitt hjärta och förstå världssjälen. Allt hör ihop. Matkub

Tur?

Det är ju verkligen meningen att den här mannen ska leva

TokTisdag

Igår hade jag ju värsta planen för min transport av grejor. Jag och Linus åkte ut till Lidingö för att hämta min lilla lastbil. När vi kommer dit så är mannen bakom kassan otrevlig, och när han tar betalt så tar han 500 istället för 300. Jag frågar varför, när den lilla bilen bara skulle kosta 300. Han svarar att den minsta de har kostar 500.

Den minsta DE har? Hur liten är den då?

9 meter lång... Jag flippar och tänker att vi kommer dö. Får flashbacks från min nära döden-upplevelse med släpet på Arvika. Linus lugnar, säger att jag klarar allt.

Anywho, vi åker ut till Elfvik och ska hämta fåtöljerna, då kommer jag på att jag glömt tagit ut pengar till betalningen. Det är bara att åka till Ica i Bo för att hämta ut (tur att jag hittar på norra Lidingö), och sen tillbaks till mannen med fåtöljerna.

Baxar in de i bilen och åker vidare. Får för oss att åka till Myrorna i Hjorthagen för att kolla om de har nåt jag vill ha.

Efter lite felkörningar så hittade vi dit, men hittade inget av värde, så färden fortsatte mot IKEA i kungens kurva. Jag körde som värsta bästa bilföraren och vi kom fram helskinnade.

Vi började med att äta mat, så vi skulle vara redo för shopping. Jag var redan nu lite fladdrig i hjärtat efter för stora bilar, felkörningar och oplanerade utgifter, så jag tänkte att det skulle skita sig allting. Men vi hittade allt jag skulle ha, plus lite till, så det kändes ok.



Vi bar ut allt till bilen och då låg vi efter i tidsplanen att lämna tillbaks bilen, så jag körde så fort jag kunde. Såklart körde vi fel och jag blev mer och mer sammanbiten.

På Essingeleden såg jag framför mig hur jag skulle köra inne i stan med den där stora kolossen till bil och hur jag dödade folk med den för att jag inte fattar hur stor den var. Jag körde igenom helvetestrafikplatsen Norrtull och sen in på Sveavägen. När vi kom fram till sergels torg fattade Linus verkligen hur centralt jag körde bil. Nej inte bil, lastbil!

Jag lyckades ta mig hem och vi fick upp allt i lägenheten. Linus for hem och jag åkte till Lidingö för att lämna bilen. Det gick bra, jag behövde inte betala extra för varken försening eller extra mil. Tror jag i alla fall, vid den punkten var jag så trött att jag inte brydde mig.



När jag kom hem försökte jag rycka upp mig och ställa ut allt jag köpt. Det började bra, jag satte upp gardiner som blev fina. Men sen gick det utför. Duschstången passade inte, så det var 99 spänn åt helvete. Så jag kopplade in lamporna istället, men upptäckte att jag glömt köpa glödlampor. Jaja, jag sätter ihop hyllan då. Men just det, då måste man ju ha hammare och skruvmejsel! Det har jag ju inte än...

I det läget ville jag bara gå och lägga mig och hoppas på en bättre dag imorn. Men jag gick till affärn och köpte glödlampor, och när jag kom hem ringde mamma. Hon fick mig på bättre humör och när jag satte i lamporna så blev det ganska mysigt.



Jag satte på en film, Walk Hard, som för övrigt var väldigt bra, och bara myste i ett hörn. Så kvällen slutade bra, även om jag forfarande känner samma tomma känsla när jag ska sova. Den verkar inte försvinna.


På lidingöbron, livrädd

Framme vid Ikea, skitstolt

Mysfåtöljerna