Jaha, då var det över då. Jag tog farvälet och svalde sorgen. Jag går vidare och klarar mig, det är egentligen mera situationen och saknaden som är sorglig. Kanske var det inte rätt, kanske överdriver jag, kanske borde jag ha gjort allt annorlunda. Jag kanske skulle gett in för länge sen, jag skulle haft roligare då, men det är bäst det som sker.
Nu är det bara framåt som gäller. Jag tänkte på det idag. Vi människor fokuserar så mycket på det vi gjort istället för det vi ska göra. Vi lever inte nu, vi lever då och sen. Jag ska försöka tänka nu istället.
Jag ska till stockholm på måndag och kolla in jobbet. Det ska bli hur skoj som helst. Jag har stora förhoppningar och jag vill inte bli besviken. Det värsta vore nu om jag inte fick jobbet, vad skulle jag göra då? Jag har verkligen planerat nu för att fara. Jag vill inte stanna här nu. Jag vill framåt, bortåt.
O.C.-maratonen var skitskoj, synd att jag inte pallade. Jag somnade i soffan efter 4 avsnitt. klockan var typ två på natten.
Min katt har rivit mig på armen där vissa skär sig, så det ser ut som om jag vore självmordsbenägen.
I helgen kommer Linn till mig och vi ska åka på LagSM på lördag. Det ska bli jätteroligt. Imorn ska vi se dansfilmer och Idol. Det blir nog mycket snack om killar, och det behöver jag. Jag vill prata om allt som sker. Hon vet ju så mycket om dansvärlden, där jag spenderar min mesta levande tid. Så det är skönt att kunna prata utan att behöva förklara massa saker för nån som inte vet vad en femma betyder =) Eller Ölandsveckan för den delen. Den måste upplevas.
Nu=sova
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar