Himmel

Jag har precis sett filmen så som i himmelen igen. Den var bra den här gången med. Jag såg den på bio med Maria, och då gillade jag den. Nu gillar jag den mer. Den är lite överkänslig, men ibland behöver man såna filmer. Jag blev tokig när jag såg de öppna vidderna fulla med snö. Det är nästan som att man vill flytta till norrland. Men nej, jag ska till Stockholm. Jag älskar också att se folk som verkligen kan skådespela. Ingela Olsson, som spelar Inger är helt fantastisk. Mikael Nyqvist också såklart. De har en erfarenhet över sig som speglas i deras sätt att agera. De har en förmåga att kunna sänka ner rösten och göra så att man vill höra dem. Man hör hur de blir intressantare, hur fantastiska de är. De andra spelar såklart också bra, det finns många stjärnor i filmen. Men de två lyfter den.
Det är en känslig film. Många känslor springer runt. Jag gråter flera gånger i den, bara för att de vågar visa. Jag börjar tänka när jag ser såna filmer. Tänka på massor av saker som pågår nu. Hur jag är besviken på en som inte riktigt bryr sig, som inte tänker. På hur jag dras åt ett annat håll, på hur min framtid utvecklar sig. På hur jag ska klara mig. Om jag hamnar i knarkträsket eller om jag blir lycklig.

Jag sänder tusen tankar till min stjärna som är strandad i Österrike med en idiot. Jag saknar dig och önskar jag kunde rädda dig.

Stockholm imorn, spännande spännande. Jag ska hälsa på familjen. Det känns bra. Allt ska funka.

Godnatt min skatt