Tama?

Häromdagen satt min mamma och pillade med sin mobiltelefon. Det kom konstiga ljud från den och helt plötsligt jamade en katt från den. Vad håller du på med? Frågade jag, och hon svarar att hon har en tamagotchi. Min mamma har en tamagotchi. Det känns så knasigt, min mamma som knappt vet hur man sätter på rec på en video. Vår familj har sakta men säkert utökats med massa djur. Det började för fyra år sedan då mamma sa "vad skulle du säga om jag sa att Tommy hade Arrim hos sig nu" Tommy är min låtsasfar och Arrim är våran hund. Han hade pratat om att skaffa hund, och han är bra på att vara impulsiv. Så det blev en hund till oss, men bara en helghund. Eftersom Tommy bor i Vadstena i veckorna så är hunden en sk. helghund. Väldans bra. Sen jobbade jag på 4H en sommar, och efter sommarns slut skulle vi göra oss av me alla smådjur på nåt sätt. Jag fick veta att om inte de fick nåt hem så skulle de avlivas. I helvete heller tänkte jag, och räddade marsvinet Tor från döden. Jag lockade mamma till jobbet och visade henne underverket. Hon var inte sen att falla för honom, så han fick bli nästa medlem i familjen. Sen förstod vi ju att gamla Tor inte kunde vara ensam, så vi fick köpa en till liten parvel. Sven/Puck/Adam/den lilla kom till oss några dagar senare. Han var en liten rädd guldlockig söt sak. Jag sov ute på balkongen första natten hos dem för att inte tor skulle ha ihjäl den lilla. Men de blev bästisar och succén var ett faktum. Men marsvin blir gamla de också, och tre år senare, i somras, så dog Tor. Sorgen var stor, men vi var tvugna att hitta en ny vän åt Sven. Så då introducerades Nisse för familjen. Han tog över direkt och är nu allas hjärtan. Han har kontroll över oss och ropar hela tiden efter mat. Han är riktigt tjock. Jag jobbade på ett kollo i somras, där kattsnuva härjade. Jag blev kär i en kattbjörn, men han var bortlovad, så jag fick min mor att ta hem lilla Lisa. Så nu har vi en tokkatt också. Hon är riktigt crazy. Springer runt och pratar och äter blommor. Mest blad.
Vårat hem har blivit trevligare sen de kom till oss, nu flyger kärleken runt som dimma i huset. Vi kommer aldrig mera vara djurlösa, även om vi vet hur jobbigt det blir när de försvinner. Jag vill inte ens tänka på det. Tors död var fruktansvärt svårt att ta, han hade nåt speciellt, men ju vuxnare man blir desto starkare man kanske också blir... Vi får la se.

Stillestånd nu, jag borde plugga, men jag är en dålig människa. Jag orkar helt enkelt inte. Imorn ska jag till Rockelstad och skriva prov. Jobbigt. Men sen ska det väl vara klart. Jag får mina betyg och bevis på att jag kan hästar.

Helgen blir skoj. Väldans skoj =)

Bye