Varför gråter man till lyckliga slut. Tårar brukar vara tecken på att man är ledsen. Men ändå, när man ser en film, teater, vad som helst som slutar lyckligt, så gråter man. När man går på ett bröllop gråter man, när man ser ett barn skratta så knyts hjärtat ihop och man känner hur ögonen vattnas. Varför är det samma sak att gråta, när man gör det åt två olika saker. När någon dött och man känner hur hjärtat försöker ta sig ut, gå sönder, och allt man gör är att skriker ljudlöst åt smärtan. När man ser en kär vän för första gången på väldigt länge, och hjärtat värker av hur mycket man saknat den. När man ligger nära någon och känner hur hjärtat duknar så fort att det nästan gör ont. När man ser någon fara iväg och vet att man inte kommer träffa den igen. När man förlorar en vän, när man inte ser något ljus. När det blir för mycket, så man bara vill stoppa undan sig själv och gå vidare som ett tomt skal som slipper känna alla de där sakerna. Jag vill inte känna allt det där. Jag vill inte att mitt hjärta ska gå sönder. Jag vill inte se drömmen gå i bitar.
Men ändå tittar jag på filmen med lyckligt slut. Ändå träffar jag den där vännen som jag nästan glömt bort. Ändå lyssnar jag på musiken som fyller. Ändå ger jag mig ut på okänt hav och hoppas på lycka. Ändå fäster jag mig vid människor och djur som jag vet inte alltid kommer finnas kvar. Ändå bygger jag drömmar om framtiden. Ändå lever jag vidare med ett fullt inre, med känslor och tankar som är mina.
and you, you knew the hands of the devil
and you, kept us awake with wolf teeths
sharing different heartbeats
in one night
to call for hands of above
to lean on
wouldn't be good enough
for me, no
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar