Fan vad nedstämd jag blev. Bakis som en pörtel och ingen aning om hur mucket pengar jag har. Är på väg mot dansläger, hur ska det gå? Jag orkar inte dansa idag, jag har ingen glädje i kroppen. Är spänd och nervös för varje steg jag tar, vet inte om allt ska rämna. Men isåfall så är jag ju van. Jobbigt med vissa människor på lägret, hoppas jag slipper dö varje minut. Orkar inte mera snart, vill bara skaffa ett liv, men samtidigt vill jag inget hellre än att slippa jobba och gå närmare vuxenvärlden. Jag vill dela mig i två. En som blir deprimerad och drar ner allt i sin väg, och en som lyckas. Ja, önskningen ja... Det var ju en bra fråga och ett bra svar. Två bra svar. Jag ställer mig verkligen emot mina känslor nu. Bort försvinn och dö. Känslor är inget att ha, jag ska bli en sten. Jag skrev ju en dikt/text om att vara gjord av sten. Den var bra. Undrar vars jag gjorde av den? Sockerdricka säkert.
GAAH jag vet inte var jag ska ta vägen ens, vet inte hur eller varför nåt är. Åh, somebody save me. Fast jag borde klara det själv. Jag klarar mig alltid, jag kan allt.
Försvinn inte nu, jag vill inte det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar