Arg

Ibland så sprider sig ilskan och frustrationen sig som en pest i min kropp. Det börjar i hjärtat när man upptäcker det och förvåningen kommer, sen fortsätter det till magen där det sakta sprider sig till höfterna som börjar pirra och armarna som krampar. Samtidigt som magen är varm och klumpig så darrar resten av kroppen och det riskerar att hoppa ut grodor ur munnen som kanske sårar andra människor som inte ens har med saken att göra.
Darrningarna gör att jag inte kan sitta stilla, hela tiden måste en rörelse finnas i min kropp så att jag inte fastnar i frustationen. Om jag är stilla så kanske jag stänger av mig, därför måste jag rysa, klaga, gnälla, hoppa för att inte försvinna.

Mer och mer hela tiden.