Ibland kan jag få kärlekstörst jag också, fast jag claimar mig att sakna den genen. Det händer ibland och väldigt oförutsett. Kanske lyssnar jag på en låt och så sjunger de "no one have ever make me feel this way". Då blir jag varm i hjärtat och börjar le, som om jag vore kär och tänkte på den jag älskar. Sen byts det till lite sorg när jag inser att jag inte har nån att gilla, sen blir jag glad igen för att jag nån gång kommer få uppleva det och sen en längtan till den dagen.
Allt detta sker på typ en sekund, så det blir mycket känslor i ett när den väldigt oanvändna kärleksgenen dyker upp i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar