Döden

Var på spinning igår och tänkte att jag skulle klara av det.

Vi gick till F&S på ringen, det var ett väldigt fint ställe och bara det kändes helt bra. Annika kände den som skulle ha spinningpasset, som tydligen skulle vara väldigt bra eftersom vi åkte ända till söder för att besöka det.

I alla fall så gick vi in i ett litet mysig, men kallt rum och tog varsin cykel. Annika träffa nån mer hon kände och de snacka lite innan vi satte igång och cykla. Det kändes bra i början, jag blev lite gladare när jag trodde att jag skulle klara av att hänga med.

Så skulle vi ställa oss upp första gången och cykla stående. Jag kände en lycka spira igenom kroppen när jag kände att jag orkade, men efter några cykeltag till sjönk den känslan rätt rejält när jag insåg att det var kört. Jag satte mig med en duns på sadeln med min bortdomnade rumpa och trampade sakta vidare. Hela passet.

Jag orkade alltså typ 5 minuter, sen tog det stopp. Jag är verkligen inte gjord för den statiska ansträngningen. Jag satt och trampade medan de andra svettades, kändes inte så härligt.

Det verkade vara ett roligt pass, så jag ska försöka att gå igen när jag känner mig lite mer tränad. Ledaren hade frågat Annika om jag hade dött, så det var ju lite festligt. Då måste jag gå igen.

Jaha, ikväll ska jag försöka träna Linus och brudarna i Dubbelbugg, hoppas vi hittar någonstans att vara och att jag är tillräckligt duktig. Jag fick lite småångest igår, men det löste sig efter en pratstund med Linus.

Jag har inte hunnit vara hemma nånting sen helgen, så det ser ut som fan hemma, massa kläder överallt och ingen ordning. Kanske hinner jag göra nåt idag åt det. Vi får se.