Dans

Sitter nu i dansstället och lyssnar. Är inte så sugen på att dansa, iallafall inte med nån här. Jag är ju lite för kräsen för det, helt ärligt. Men jag får alltid nån slags inspiration när jag är i närheten av en scen, oavsett vad som är på den. Vet inte om det är gemenskaphetskänslan jag är ute efter, den man får när man jobbar tajt tillsammans under en lång tid. Ena sekunden vill jag direkt söka in på nån ljudteknikerutbildning, och i nästa vill jag bara bli ihop med en musiker. Jag hörde en historia nån gång om ett land långt bort där de längtade efter en prinsessa. Till slut födde drottningen en dotter och hela riket var lyckliga. De ställde till med fest och bjöd in alla. Prinsessan fick gåvor som att hon alltid skulle vara vacker och rik. Men så kom en ond fé, hon var arg för att hon inte blivit bjuden. Alla blev rädda och drottningen bad henne att inte skada prinsessan. Men den onda fén sa att vad prinsessan än skulle göra, vad hon skulle ta sig för, så skulle hon alltid vara framgångsrik, alltid vara bäst i det hon gjorde. Prinsessan växte upp och funderade på vad hon ville göra. Hon visste att hon skulle bli bäst på vad hon än gjorde, så hon våndades över vad hon skulle göra, aldrig kunde hon bestämma sig. Och det var det som var förbannelsen, att aldrig veta vad hon ville. Det är det värsta, att aldrig veta vad man vill. Den historien rörde mig, känns lite så, att jag slösar bort massa år på att inte veta vad jag vill.