Knas

Dagen har utvecklats till att bli en katastrof. Jag har gjort en übersorglig spellista på iPoden och vill typ slå till alla som närmar sig. Minsta lilla grej får mig att flippa och att försöka vara snäll och le är inte det lättaste.
Jag är jävligt nervös inför gruppen ikväll, tror att vi kommer ta upp mig rätt rejält. Vi har nosat lite på ämnet, och jag har berättat lite småsaker som står i min bok. Nu har jag renskrivit alla de sakerna för att de ska få läsa, och jag är så jävla beredd på allt de kommer säga, alla blickar jag kommer få. Mitt hjärta darrar bara jag tänker på det nu. Jag vill fly, men jag blir bara arg hela tiden.

Fin text:
Du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart