Stackars Björn Gustavsson håller på att gå in i väggen. Han har ställt in alla sina jobb i sommar. Väldigt klokt tycker jag. Han hade ledsna ögon redan innan, och om det här kaoset runt honom fortsätter så kommer han ju till slut hata människor.
I en artikel i Aftonbladet säger Robert Gustavsson att det är bra, att han var i samma situation förut. Robert är ju verkligen inte en person man ser ofta, men man vet också att om han skulle göra minsta lilla så skulle det stå i alla tidningar bara för att Sverige älskar honom och vill läsa om honom.
Det är läskigt det där att fansens kärlek gör folk illa. Vi älskar dem, då tror vi att vi känner dem, då sniffar media upp det och förstår att det finns pengar att tjäna, de skriver om dem i tidningen och vi köper, eftersom vi älskar dem och vill veta vad de gör i varje sekund, så media följer dem i varje sekund tills de vill fly från dem. Vi som älskar tror att de hatar oss, men det är egentligen den knasiga media-spiralen som blir hatad.
Jag skulle också bli knasig, man har ju komplex innan, och sen måste man få höra dem av andra hela tiden. Jag skulle ju jämt få höra att jag var för tjock, eller hade för bruna tänder eller flottigt hår eller nåt. Bara det lilla jag fick utstå när jag var med på Katrins blogg kunde ju bli trist att läsa. Fast jag tog inte åt mig så mycket av det, jag vet ju att jag är tjock, har bruna tänder och flottigt hår, jag blir ju inte ledsnare för att nån säger det till mig.
Jag vet ju även att jag är härlig och bra, så jag klarar att höra att någon tycker jag ser fel ut. Oftast iallafall. Jag kan ju inte låta någon annans tycke fastna i mig så det hindrar mig. Folk får ju tycka vad de vill utan att jag ska behöva ändra på mig.
Men tillbaks till Björn, som jag pratar om. Han är ju en stjärna, och jag älskar honom. Därför gör det mig extra ont att han mår dåligt. Jag är en av dem som inte försöker stödja media i deras framrusning, men samtidigt så vill jag ju veta vad som händer. För vi är ju inte vänner, så jag vet inget om honom om det inte står i en tidning.
torsdag, juni 05, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar