Jag var en poet när jag var barn
Nu finns bara minnen kvar.
Om pappersark och rosor.
Om långa döda dar.
Vi har ju hela livet på oss.
Din röst ekar från det som var.
Bort från skolgårdens fördomar.
Från långa döda dar.
Jag är i luften nu.
Bara sekunder kvar.
Klockan slår snart sist sista slag.
Här slutar min sista döda dag.
söndag, december 21, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar