Vill du vara med?

Det är typ de finaste orden jag vet. Jag har alltid kämpat med att få vara med, så när någon inkluderar mig utan att jag behöver fråga om det (vilket jag aldrig vill göra) blir hjärtat helt varmt.
Jag vet inte varför det är så svårt för mig att fråga om jag får vara med eller inte. Det känns som ett nederlag om jag ska behöva be om det, jag vill att folk ska vilja ha med mig på saker eller bara vara med mig. Men det är så hela tiden, när folk inte hör av sig på länge så betyder det ju att de inte behöver en i sitt liv just nu, eller att de inte känner för att var med en, och det är ju sorgligt i sig om man nu vill vara med den.
Det behöver absolut inte betyda att den personen inte tänker på en eller fortfarande håller av en, bara att just nu får man inte plats hos den.

Jag är en sån som inte vågar ringa till folk. Eller vågar och vågar, det handlar mer om att jag inte vill störa, eller besvära personen i fråga.
Tror att min image är att jag vill flyga solo och klara mig utan alla andra, och det är väl så oftast. Men såklart finns det ju en liten en där inne som inte vill nåt hellre än att de andra ska vilja leka med en.