Möte med Lars, del 1

Efter jobbet gick jag några kvarter bort till stället där Lars jobbar. Det var en liten dörr in till något som såg väldigt ofärdigt ut. Jag hade fått en portkod, men dörren verkade inte vara låst. Kände mig lite som en dumskalle när killarna där inne kollade konstigt på mig. Jag smög in och frågade om det där var receptionen och de nickade, allihop. Heheh jag ska till Lars, sa jag med spelad självsäkerhet.
Dörren längst bort till vänster, sa en kille och jag skyndade dit. Skorna skulle av, så alla kunde se mina dubbla strumpor över mina strumpbyxor som inte syns när jag har stövlarna på mig.
Jag smög fram i korridoren och hittade en dörr till vänster. Men när jag knackat försiktigt och sen smugit mig in såg jag att det fanns tre dörrar till där inne. Visste inte vilken som var rätt, men jag hörde röster inifrån en av dörrarna, och det lät som om de höll på att avsluta ett samtal. Jag stod och väntade tills nån skulle komma ut. Sen fick jag lite panik när jag tänkte på vad jag skulle säga när nån väl kom ut. "Eeeh hej, jag stod bara här och väntade... eller jag väntade inte, jag kom nyss, eller jag menar...."
Känner jag mig rätt skulle jag fumla in mig i massa bortförklaringar för att inte verka konstig. Men det löste sig rätt bra, hon kom ut och jag sa snabbt, "eeh jag ville inte störa". Störa? Suck.
I alla fall så gick jag in och satte mig på soffan och så började vi prata, Lars och jag. Eller han pratade och jag nickade och log på de rätta ställena. Jag försökte skämta lite ibland, mest för att kolla om han var mottaglig, men jag vet inte om han fattade det. Kanske gjorde jag bort mig.
Saken är den att Lars är skitsnygg. Alltså, helt sjukt snygg. Typ en blandning mellan David Beckham och Hugh Jackman.
Men i alla fall så pratade vi länge om vad han sysslade med och vad vi tyckte om saker och det verkade skitbra. Jag ska dit på torsdag igen, så då får ni höra resten.