Nä inga, ledsna figurer i regn under svarta moln, okej. Men jag kan inte ändra på hur jag känner mig tyvärr.
Jag har skrivit förut om hur jag känner mig och hur jag finner allt i min närvaro meningslöst även om det är roligt. Alltid hamnar jag tillbaks i samma sinnesstämning, hur glad eller ledsen jag än var innan.
En del försöker förstå, andra vet inte om det. Kanske ser de, men har för mycket med sig själva, jag vet hur det är. Och om de skulle se, till och med om de försöker förstå, hur ska jag kunna säga vad jag vill att de ska göra, hur de ska bete sig mot mig när jag inte vet själv.
Igår kväll kunde jag inte sova. Jag låg och tänkte på massa random saker och kom i alla fall inte fram till nåt vettigt.
Jag känner alltid paniken komma krypande när tankarna slutligen gå in på "vad håller jag på med" "vad ska jag ta mig till", för vad fan är svaret?
Helgen har varit bra, rolig och härlig. Lördagen gick som förväntat och jag fick umgås med älskvärda personer hela dagen. Även söndagen var bra och jag känner verkligen att jag vill göra det där. Måste bli bra, måste kämpa vidare, måste förstå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar