Jag är på safiren, mitt gamla hatkärlek-band spelar och det river alltid upp känslor. Såg just två 'stallkompisar' från mellanstadiet som inte var så snälla kompisar när allt kom ikring, och blev verkligen 11 år igen. Hatar att människor och känslor kan komma ifatt en på det sättet. För ett år sen körde en av mina gamla klasskompisar ihjäl sig och nu träffade jag hans bror som jag alltid känt. Tårar kunde inte sluta rinna och allt blev så känsligt. Nu vill jag ha alla mina drömmar och allt sånt, ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar