Följande skrev jag igår, men var osäker på om jag skulle publicera det eller inte. Men nu gör jag det.
Idag hade jag sovmorgon. Till 9. Så jävla skönt, även om jag var trött när jag vaknade så var det skönt med några extra timmars sömn.
Jag vaknade med samma känsla som vanligt. Den känslan verkar aldrig försvinna. Ibland kan jag få små känningar av nåt annat, nåt litet spirande som väcks, men av nån anledning så får den aldrig stanna kvar så länge.
Att vakna upp till en ny dag är att tänka, fan, nu vaknade jag igen, nu måste jag genomgå en till onödig dag. Även om det är roliga saker som händer så känns allt så meningslöst.
Jag gör ju saker om dagarna, saker jag gillar, träffar folk jag älskar och finns till liksom. Men ändå, samma tomhet infinner sig ändå. Om jag inte fyller mina dagar från morgon till kväll så kommer den smygande, känslan som jag egentligen inte gillar att jag har. Tomheten är verkligen nollad, inte ledsen, inte glad. Jag går runt som i en overklighet.
Det är som om två krafter slits inom mig. Min ena sida blir rastlös när jag inte har nåt att göra, när jag går från jobbet och mitt enda kända mål är hem. Jag vill ju göra saker, när inspirationen knackar på så kan jag ju klara allt. En annan sida vill bara hem och lägga mig hela tiden. Ett tag tänkte jag att det var för att innerst inne vill jag vara trött och ledsen, och det blir som en ond cirkel som jag på nåt sätt trivs i. Alltid denna ambivalens. Vill jag kämpa? Vill jag ge upp? Vill jag vara glad? Vill jag vara ledsen?
De få gånger jag gråter nu för tiden är sköna för att jag då får känna smärtan i hjärtat igen. Då känner jag nåt iallafall. Jag brukar jämföra det med de som skär sig i armarna. Smärtan inne är så stor, och man vet inte varför man har den eller var den egentligen finns, så för att få en konkret smärta gör man illa sig. För att veta vad det är man känner. Då har man kontroll över det själv, och det finns inga tvivel på var eller varför man har ont. Så när jag får ont i hjärtat så känns det ändå bra på nåt sätt, lite tryggt och igenkännbart.
Jag vill inte skada mig på nåt sätt, jag har kommit över hela ledsam-grejen, så oroa er inte. Det är bara det att tankarna jämt finns kvar, och jag behöver få ut dom. Jag behöver berätta för er vad som pågår. Mina känslor är annorlunda mot förut, jag tänker annorlunda, allt är förändrat. Jag kommer inte vara som jag var, och det är som det är. Självklart är jag fortfarande jag, men lite ny verision. Jag har tagit mig igenom nåt mörkt och kom ut på andra sidan som en ny Tilla. Tilla 2.0.
Det var inte meningen att det skulle bli ett sånt ärligt och djupt inlägg, men varför inte. Jag har ju tänkt på det länge, så varför inte delge er det?
onsdag, september 24, 2008
måndag, september 22, 2008
Ångest
Jag vill verkligen åka på en tävling i Härnösand om några veckor. Det ska vara så extremt superbra domare och jag vill inte missa chansen att sitta med dom. Trubbel bara att jag jobbar, och att jag inte vet hur man tar sig dit på enklast sätt. Fanfanfan
lördag, september 20, 2008
Hempromenad i bilder
Först går jag igenom tunneln från Luntmakargatan till Birger jarlsgatan(vet faktiskt inte vad den heter, även om jag vet att den har ett namn),
sen kikar jag in i en butik som alltid har extrafina klänningar i skyltfönstret. Bredvid den butiken ligger Kung Carl, och eftersom jag läser Kicki Normans bok nu så känns det lite hemma. Efter det kommer en mini-Versace-butik som har ett fint V som handtag till dörren.Sen går jag via stureplan in till Sturegallerian (som jag nu verkligen älskar) och förbi Sturebadet (läses med blommor och stjärn-skimmer runt ordet). 
När man andats ut så kommer nästa upplevelse; butiken Monroe, där klänningarna vajar i samma anda som personalen som alltid går i flipfops.
Sista anhalt är då cafét precis innan min gata och den vågade jag inte ta kort på, ifall nån skulle tycka jag var tokig. Så ser den ut, min lilla hempromenad.
En svår och jobbig grej
Fan, jag blir så trött på att det ska gå fel. Det är inte mycket jag begär, men den enkla lilla grejen att mina glädjestunder inte ska krossas skulle vara bra om det efterföljdes.
Fattas bara nu att det blir spöregn.
Fattas bara nu att det blir spöregn.
fredag, september 19, 2008
Word
Jag anser mig vara en ordpolis och är väldigt bra på att skriva och stava, men det finns två ord som jag aldrig kan stava rätt till. Lugn och Jörgen. Jag skriver alltid Lung och Görgen.
Det finns absolut ingen förklaring på det hela, men likväl händer det gång på gång. Tror att jag har nån slags hjärnskada som gör att de två orden fallit bort.
Det är inte så heller att jag gör det av slarv, så som man gör när man skriver itne och kasnke, just för att jag TROR att de stavas så. Tills jag ser ordet framför mig. Och hur fel det är. Tittar mig runt och hoppas att ingen sett mitt misstag, pustar ut när jag märker att så är fallet.
Mina simpla misstag förblir mina egna
Det finns absolut ingen förklaring på det hela, men likväl händer det gång på gång. Tror att jag har nån slags hjärnskada som gör att de två orden fallit bort.
Det är inte så heller att jag gör det av slarv, så som man gör när man skriver itne och kasnke, just för att jag TROR att de stavas så. Tills jag ser ordet framför mig. Och hur fel det är. Tittar mig runt och hoppas att ingen sett mitt misstag, pustar ut när jag märker att så är fallet.
Mina simpla misstag förblir mina egna
torsdag, september 18, 2008
Pain
Hur vet man om käken är ur led?
Jag vaknade upp med värsta ont i högra käken. Känns som om den ska gå av. På jobbet säger dom "Tilla vad tyst du är? Vad läskigt" för att jag inte orkar prata på grund av smärtan.
Jag vaknade upp med värsta ont i högra käken. Känns som om den ska gå av. På jobbet säger dom "Tilla vad tyst du är? Vad läskigt" för att jag inte orkar prata på grund av smärtan.
tisdag, september 16, 2008
Dagens sanning
What would you think if I sang out of tune
Would you stand up and walk out on me
Lend me your ears and I'll sing you a song
And I'll try not to sing out of key
Oh, I get by with a little help from my friends
Mm, I get high with a little help from my friends
Mm, gonna try with a little help from my friends
What do I do when my love is away
Does it worry you to be alone?
How do I feel by the end of the day
Are you sad because you're on your own
No, I get by with a little help from my friends
Mm, I get high with a little help from my friends
Mm, gonna try with a little help from my friends
Promenad hem
När jag går hem från jobbet ( ja, jag bor ju nära nu), så går jag genom sturegallerian. Varje gång jag närmar mig utecompagniet och sturehof så spetstas mina ögon. Jag blir mottaglig för alla människor som går förbi eller som sitter och käkar, jag tittar på alla jag ser för att kunna se om jag känner igen nån. Kanske lyckas jag se nån jag känner igen, nån känd person. På sturehof sitter inte ofta nån som är värd att se, men iförrgår till exempel såg jag Rachel Molin stå och röka med sitt röda hår i perfektion.
Färden går vidare in genom sturegallerian. Jag suktar på Sturebadet och vägrar möta de "här hör du inte hemma"-blickar jag får av personalen (kan mycket väl vara inbillning), och sen går jag förbi en affär (som jag inte kan namnet på, trots idogt letande på sturegallerians hemsida) med underbara klänningar. Den ligger precis bakom rulltrappan till MQ. Jag tänker jämt på Uli från Project Runway när jag ser dom, det är hennes stil.
Sen går jag förbi cafét som ligger precis innanför Grev turegatan och där spanas det också. Men där sitter oftast bara vanliga människor, eller kanske människor som försöker vara speciella med solbrillor och blekt hår.
Sen går jag ut på min gata och då kikar man in på Grodan, även fast det är ganska folktomt där. Nästa destination är min egen port och sen bara lugnet i min egen lya!
Färden går vidare in genom sturegallerian. Jag suktar på Sturebadet och vägrar möta de "här hör du inte hemma"-blickar jag får av personalen (kan mycket väl vara inbillning), och sen går jag förbi en affär (som jag inte kan namnet på, trots idogt letande på sturegallerians hemsida) med underbara klänningar. Den ligger precis bakom rulltrappan till MQ. Jag tänker jämt på Uli från Project Runway när jag ser dom, det är hennes stil.
Sen går jag förbi cafét som ligger precis innanför Grev turegatan och där spanas det också. Men där sitter oftast bara vanliga människor, eller kanske människor som försöker vara speciella med solbrillor och blekt hår.
Sen går jag ut på min gata och då kikar man in på Grodan, även fast det är ganska folktomt där. Nästa destination är min egen port och sen bara lugnet i min egen lya!
måndag, september 15, 2008
Så går ännu en dag av vårt liv och kommer aldrig åter
Jaha, nu sitter man här och har gått igenom alla sidor på internet värda intresset. Alla bloggar lästa, alla nyhetssidor igenomskummade. Och sen då? Det känns som om internet tar slut. Det ska väl vara oändligt?
Igår somnade jag vid halv sju och vaknade tre på natten. Kunde knappt somna om, och imorse när jag vaknade hade jag ont i halsen och nacken och allt var förjävligt. Men nu är det bättre.
I helgen ska jag gå på en Per Anders Fogelström-stadsvandring. Det ska bli roligt, jag har läst alla böckerna, så det blir intressant.
Guuuuuuuuud vad tråkig jag är! Jag har så lite att berätta. Ibland kan jag komma på värsta bra grejorna som jag vill skriva upp, men de kommer alltid när jag inte kan skriva. Eftersom min mobilblogg inte vill fungera så kan jag inte blogga on the go.
Äh, bättre lycka nästa gång
Igår somnade jag vid halv sju och vaknade tre på natten. Kunde knappt somna om, och imorse när jag vaknade hade jag ont i halsen och nacken och allt var förjävligt. Men nu är det bättre.
I helgen ska jag gå på en Per Anders Fogelström-stadsvandring. Det ska bli roligt, jag har läst alla böckerna, så det blir intressant.
Guuuuuuuuud vad tråkig jag är! Jag har så lite att berätta. Ibland kan jag komma på värsta bra grejorna som jag vill skriva upp, men de kommer alltid när jag inte kan skriva. Eftersom min mobilblogg inte vill fungera så kan jag inte blogga on the go.
Äh, bättre lycka nästa gång
fredag, september 12, 2008
torsdag, september 11, 2008
onsdag, september 10, 2008
Eller?
Säger man kungshallarna? Eller Kungshallen? Kom på det nu när jag läste, det ser ju helt fel ut.
I alla fall så har jag varit på teambuilding och konferens med jobbet. Det är ju alltid en historia för sej, ni vet, tävlingar, lite jobb och sen fylla och dagen efter försöker alla jobba så gott det går och vara trevliga och ingen nämner det där jobbiga som hände dagen innan.
Fast det var faktiskt trevligt dagen efter också, och kvällen innan var också helt härlig.
Nu sitter jag i min lägenhet på lower east side och lyssnar på Beatles. Jag har gjort av med för mycket pengar denna månad, men jag antar att det blir så när man flyttar.
En rolig grej jag börjat med är att jag går genom sturegallerian när jag ska gå hem. Jag älskar känslan där inne, som om det luktar lyx. Jag skulle göra allt för att få årskort på sturebadet, helt fantastiskt. Att gå förbi där och se skyltarna är ju som ett slag i ansiktet. "Du får inte hänga här"
Äh, jag hänger väl hemma då.
I alla fall så har jag varit på teambuilding och konferens med jobbet. Det är ju alltid en historia för sej, ni vet, tävlingar, lite jobb och sen fylla och dagen efter försöker alla jobba så gott det går och vara trevliga och ingen nämner det där jobbiga som hände dagen innan.
Fast det var faktiskt trevligt dagen efter också, och kvällen innan var också helt härlig.
Nu sitter jag i min lägenhet på lower east side och lyssnar på Beatles. Jag har gjort av med för mycket pengar denna månad, men jag antar att det blir så när man flyttar.
En rolig grej jag börjat med är att jag går genom sturegallerian när jag ska gå hem. Jag älskar känslan där inne, som om det luktar lyx. Jag skulle göra allt för att få årskort på sturebadet, helt fantastiskt. Att gå förbi där och se skyltarna är ju som ett slag i ansiktet. "Du får inte hänga här"
Äh, jag hänger väl hemma då.
måndag, september 08, 2008
Nytt
Igår åkte vi upp med massa grejor till lägenheten, det gick jättebra. Jag hade trott att det skulle bli ett helvete, men allt gick bra.
Mamma och jag fick nästan hjärtattack när Tommy först bar upp sängen fem trappor och sen lurade oss att han fått 1400 spänn i böter när han kom till bilen. Men ingen dog, inga onödiga pengar spilldes och inga tårar fälldes.
Mamma och jag fixade sen när Tommy åkte hem och sen käka vi på kungshallarna. Mys. Sen kom Linus och Karro på kvällen och vi hade lite snack om tävlingen i lördags. Det var ju inte oväntat lite känslor hos mig som burrades upp i vissa situationer, men jag var ju förberedd.
Har bokat in lite fler tävlingar nu och det ska bli kul att gå vidare. Tror att jag bestämt mig, jag tycker ju att det är roligare att döma. Tvivlet beror nog mest på min osäkerhet och rädslan att misslyckas med att bli bäst.
Här är ett kort på lägenheten mitt i alla kartonger och grejor
fredag, september 05, 2008
Word
Dagen har varit bra, men kvällen tog oanade vändningar.
Jag hittade texten jag skrev om mig för typ tre år sen och när jag läser den blir
jag helt knas. Det gör så ont att gå igenom det igen. De känslorna jag hade då kommer
tillbaks. När jag har nog med mod ska jag delge er vad jag skrev om, men nu
flimrar bara kvällen förbi för mina ögon. Hur den blev ett helvete och hur jag
hanterade den som jag gjorde förr. Vet inte vad jag ska känna, vet inte vad
jag ska säga, vet inte vad jag borde göra eller tycka. Kan inte lägga den här
händelsen på högen med alla andra, det är för stort, för mycket. Jag vill bara
att känslan för en gångs skull stannar. Det var länge sen jag fick ha den här
känslan, så jag behöver hålla kvar vid den så länge som möjligt, även om jag vet
att den inte är bra för mig.
Fan
oh, my heart can't carry much more
i'ts really really aching and sore
my heart don't care anymore
i really can't bear more
my hands don't work like before
i shiver and scrape at your door
my heart can't carry much more
but you couldn’t care less, could you?
your face don't look like before
its really not like yours anymore
your eyes don't like me no more
they quiver and they shift to the floor
my heart don't beat like before
it's never been this slow
no, my blood don't flow anymore
and you couldn’t care less, could you?
could we stop and sleep for a spell
we can turn this ditch into a well
and send that old devil back to hell
but we really don't care, do we?
baby, let's stop and sleep for a spell
we can turn this ditch into a well
and send that old devil back to hell
your back's not straight like before
you really shouldn't carry me no more
i'm much too heavy for you
i'm really quite a mess, yes,
we just don't care anymore
we're crooked and we're cut to the core
we're just not there anymore
but we really don't care, do we?
no, we couldn't care less
we couldn't care less, could we?
Äntligen
Igår gick jag förbi pressbyrån på väg hem från kören och var lite hungrig, tänkte att jag kanske skulle unna mig något. Kanske lite chips, eller nåt annat litet gott.
Men så kom jag på mig med att jag inte ville det. Jag gick förbi och det kändes jättebra!
Så nu börjar det på riktigt, jag tog första steget mot att vilja gå ner i vikt.
Jag lever i nuet och försöker bli vän med mitt hjärta och förstå världssjälen. Allt hör ihop. Matkub
torsdag, september 04, 2008
onsdag, september 03, 2008
TokTisdag
Igår hade jag ju värsta planen för min transport av grejor. Jag och Linus åkte ut till Lidingö för att hämta min lilla lastbil. När vi kommer dit så är mannen bakom kassan otrevlig, och när han tar betalt så tar han 500 istället för 300. Jag frågar varför, när den lilla bilen bara skulle kosta 300. Han svarar att den minsta de har kostar 500.
Den minsta DE har? Hur liten är den då?
9 meter lång... Jag flippar och tänker att vi kommer dö. Får flashbacks från min nära döden-upplevelse med släpet på Arvika. Linus lugnar, säger att jag klarar allt.
Anywho, vi åker ut till Elfvik och ska hämta fåtöljerna, då kommer jag på att jag glömt tagit ut pengar till betalningen. Det är bara att åka till Ica i Bo för att hämta ut (tur att jag hittar på norra Lidingö), och sen tillbaks till mannen med fåtöljerna.
Baxar in de i bilen och åker vidare. Får för oss att åka till Myrorna i Hjorthagen för att kolla om de har nåt jag vill ha.
Efter lite felkörningar så hittade vi dit, men hittade inget av värde, så färden fortsatte mot IKEA i kungens kurva. Jag körde som värsta bästa bilföraren och vi kom fram helskinnade.
Vi började med att äta mat, så vi skulle vara redo för shopping. Jag var redan nu lite fladdrig i hjärtat efter för stora bilar, felkörningar och oplanerade utgifter, så jag tänkte att det skulle skita sig allting. Men vi hittade allt jag skulle ha, plus lite till, så det kändes ok.
Vi bar ut allt till bilen och då låg vi efter i tidsplanen att lämna tillbaks bilen, så jag körde så fort jag kunde. Såklart körde vi fel och jag blev mer och mer sammanbiten.
På Essingeleden såg jag framför mig hur jag skulle köra inne i stan med den där stora kolossen till bil och hur jag dödade folk med den för att jag inte fattar hur stor den var. Jag körde igenom helvetestrafikplatsen Norrtull och sen in på Sveavägen. När vi kom fram till sergels torg fattade Linus verkligen hur centralt jag körde bil. Nej inte bil, lastbil!
Jag lyckades ta mig hem och vi fick upp allt i lägenheten. Linus for hem och jag åkte till Lidingö för att lämna bilen. Det gick bra, jag behövde inte betala extra för varken försening eller extra mil. Tror jag i alla fall, vid den punkten var jag så trött att jag inte brydde mig.
När jag kom hem försökte jag rycka upp mig och ställa ut allt jag köpt. Det började bra, jag satte upp gardiner som blev fina. Men sen gick det utför. Duschstången passade inte, så det var 99 spänn åt helvete. Så jag kopplade in lamporna istället, men upptäckte att jag glömt köpa glödlampor. Jaja, jag sätter ihop hyllan då. Men just det, då måste man ju ha hammare och skruvmejsel! Det har jag ju inte än...
I det läget ville jag bara gå och lägga mig och hoppas på en bättre dag imorn. Men jag gick till affärn och köpte glödlampor, och när jag kom hem ringde mamma. Hon fick mig på bättre humör och när jag satte i lamporna så blev det ganska mysigt.
Jag satte på en film, Walk Hard, som för övrigt var väldigt bra, och bara myste i ett hörn. Så kvällen slutade bra, även om jag forfarande känner samma tomma känsla när jag ska sova. Den verkar inte försvinna.
På lidingöbron, livrädd
Den minsta DE har? Hur liten är den då?
9 meter lång... Jag flippar och tänker att vi kommer dö. Får flashbacks från min nära döden-upplevelse med släpet på Arvika. Linus lugnar, säger att jag klarar allt.
Anywho, vi åker ut till Elfvik och ska hämta fåtöljerna, då kommer jag på att jag glömt tagit ut pengar till betalningen. Det är bara att åka till Ica i Bo för att hämta ut (tur att jag hittar på norra Lidingö), och sen tillbaks till mannen med fåtöljerna.
Baxar in de i bilen och åker vidare. Får för oss att åka till Myrorna i Hjorthagen för att kolla om de har nåt jag vill ha.
Efter lite felkörningar så hittade vi dit, men hittade inget av värde, så färden fortsatte mot IKEA i kungens kurva. Jag körde som värsta bästa bilföraren och vi kom fram helskinnade.
Vi började med att äta mat, så vi skulle vara redo för shopping. Jag var redan nu lite fladdrig i hjärtat efter för stora bilar, felkörningar och oplanerade utgifter, så jag tänkte att det skulle skita sig allting. Men vi hittade allt jag skulle ha, plus lite till, så det kändes ok.
Vi bar ut allt till bilen och då låg vi efter i tidsplanen att lämna tillbaks bilen, så jag körde så fort jag kunde. Såklart körde vi fel och jag blev mer och mer sammanbiten.
På Essingeleden såg jag framför mig hur jag skulle köra inne i stan med den där stora kolossen till bil och hur jag dödade folk med den för att jag inte fattar hur stor den var. Jag körde igenom helvetestrafikplatsen Norrtull och sen in på Sveavägen. När vi kom fram till sergels torg fattade Linus verkligen hur centralt jag körde bil. Nej inte bil, lastbil!
Jag lyckades ta mig hem och vi fick upp allt i lägenheten. Linus for hem och jag åkte till Lidingö för att lämna bilen. Det gick bra, jag behövde inte betala extra för varken försening eller extra mil. Tror jag i alla fall, vid den punkten var jag så trött att jag inte brydde mig.
När jag kom hem försökte jag rycka upp mig och ställa ut allt jag köpt. Det började bra, jag satte upp gardiner som blev fina. Men sen gick det utför. Duschstången passade inte, så det var 99 spänn åt helvete. Så jag kopplade in lamporna istället, men upptäckte att jag glömt köpa glödlampor. Jaja, jag sätter ihop hyllan då. Men just det, då måste man ju ha hammare och skruvmejsel! Det har jag ju inte än...
I det läget ville jag bara gå och lägga mig och hoppas på en bättre dag imorn. Men jag gick till affärn och köpte glödlampor, och när jag kom hem ringde mamma. Hon fick mig på bättre humör och när jag satte i lamporna så blev det ganska mysigt.
Jag satte på en film, Walk Hard, som för övrigt var väldigt bra, och bara myste i ett hörn. Så kvällen slutade bra, även om jag forfarande känner samma tomma känsla när jag ska sova. Den verkar inte försvinna.
På lidingöbron, livrädd
Framme vid Ikea, skitstolt
Mysfåtöljerna
tisdag, september 02, 2008
Sådärja
Nu är det på riktigt hörni, jag får hem Östermalmsnytt! 
Idag åker jag till Ikea och köper lite krafs, då är det bra att ha ett grönt kort
måndag, september 01, 2008
tisdag, augusti 26, 2008
Sänghimmel
Minns ni när man var liten och allt man ville ha var en princess-säng med sänghimmel?
Det fick aldrig jag, även om jag när jag blev äldre satte upp en självlysande stjärnhimmel i taket.
Men nu har jag en chans att göra precis som jag vill. Den här sängstommen är nåt jag hittade på nån IKEA-reklamfilm, men den finns inte på hemsidan. Jag blir helt tokig, bara för att jag ville ha just den. Nu vill jag ju inte ha nån annan... Jag hittade en på Tradera, men den bodde i Malmö, vet inte hur mycket det skulle kosta att få den till Sthlm.
Här är föresten planlösning på lägenheten, har ni några förslag på möblering?
Det fick aldrig jag, även om jag när jag blev äldre satte upp en självlysande stjärnhimmel i taket.
Men nu har jag en chans att göra precis som jag vill. Den här sängstommen är nåt jag hittade på nån IKEA-reklamfilm, men den finns inte på hemsidan. Jag blir helt tokig, bara för att jag ville ha just den. Nu vill jag ju inte ha nån annan... Jag hittade en på Tradera, men den bodde i Malmö, vet inte hur mycket det skulle kosta att få den till Sthlm.Här är föresten planlösning på lägenheten, har ni några förslag på möblering?
fredag, augusti 22, 2008
Lovley
Den här lyssnade jag på när jag var liten, innan jag fattade vad musik var och hur mycket den skulle komma att betyda för mig.
torsdag, augusti 21, 2008
Home sweet home
Ja visst hörrni, nu är det klart. 1a september behöver jag inte längre bo inneboende hos nån, eller låna nåns lägenhet. Jag ska få en egen!
Jag kommer bo på Grev Turegatan, precis vid tunnelbanan. Helt crazy bra läge, jag är supernöjd. Allt tack vare Ems.
Det är skönt att veta att jag slipper oroa mig ett tag framöver. Jag ska göra så fint så fint.
Tack tack tack.
Jag kommer bo på Grev Turegatan, precis vid tunnelbanan. Helt crazy bra läge, jag är supernöjd. Allt tack vare Ems.
Det är skönt att veta att jag slipper oroa mig ett tag framöver. Jag ska göra så fint så fint.
Tack tack tack.
tisdag, augusti 19, 2008
Avsky
Jag kollar på Project Runway, tredje säsongen nu, och jag minns att jag kollade lite på den sista delen av den säsongen på tv. Då gillade jag verkligen en kille som hette Jeffrey, jag tyckte han var cool.
Men nu i det här avsnittet så kommer allas mammor eller systrar på besök och ska vara modeller, och Jeffrey blir lite sur på den mamman som blev hans modell. De får inte ha sina egna, utan måste ha nån av de andras.
Mamman försöker säga att hon inte gillar färgen och han blir offended och är helt otrevlig mot henne. Jag blir helt trasig i hjärtat, om det vore min mamma skulle jag dödat honom. Mamman sitter och gråter med sin dotter som försöker trösta henne och det gör så ont i mig, man FÅR inte snacka illa om, eller vara otrevlig mot nån annans mamma eller vilken familjemedlem som helst. Det är förbjudet.
Alla borde veta det och just nu hatar jag Jeffrey som får mig att gråta fast han bor i ett helt annat land och inte har nåt med mig att göra.
Men nu i det här avsnittet så kommer allas mammor eller systrar på besök och ska vara modeller, och Jeffrey blir lite sur på den mamman som blev hans modell. De får inte ha sina egna, utan måste ha nån av de andras.
Mamman försöker säga att hon inte gillar färgen och han blir offended och är helt otrevlig mot henne. Jag blir helt trasig i hjärtat, om det vore min mamma skulle jag dödat honom. Mamman sitter och gråter med sin dotter som försöker trösta henne och det gör så ont i mig, man FÅR inte snacka illa om, eller vara otrevlig mot nån annans mamma eller vilken familjemedlem som helst. Det är förbjudet.
Alla borde veta det och just nu hatar jag Jeffrey som får mig att gråta fast han bor i ett helt annat land och inte har nåt med mig att göra.
måndag, augusti 18, 2008
OS
Vad händer egentligen i OS? Sverige måste ha nån djävul hängande över sig, för det går ju dåligt för alla. Sanna föll, Linus rev, kanotisterna gav upp, Ara utsattes för fusk, Musse kollapsade, Carro åkte ut, simmarna råkade ut för Phelps(för hur bra är inte resten av världen om de sätter svenskt rekord och kommer femma).
Vad ska hända med Stefan Holm? Kommer han dö i hoppet? Vad ska detta resultera i?
Vad ska hända med Stefan Holm? Kommer han dö i hoppet? Vad ska detta resultera i?
Hmm
Jag har kollat in min lilla blogg-lista till höger och vissa länkar funkar visst inte. Men det är i alla fall en länk till sidan där bloggen ligger på, så man kan hitta dit.
Har ni sett det här?
Jag trodde det var skämt när jag hörde talas om det första gången. Hur många av er vill pröva det här? Läs Här
Yes!
Här har ni den, bloggen som Alex tipsade om och som jag också tipsar om. Väldigt underhållande.
söndag, augusti 17, 2008
torsdag, augusti 14, 2008
Bajs eller kokain
Alexander Schulman har i ett inlägg uppmanat folk att länka till bloggar, och jag sitter nu och läser igenom alla olika länkar, i hopp om att även jag kommer hitta nån ny favvo.
Så hittar jag en länk till en artikel som jag skrattar högt åt, läs här. Snälla gör det, den är skitskoj.
Så hittar jag en länk till en artikel som jag skrattar högt åt, läs här. Snälla gör det, den är skitskoj.
Smal
Ibland ser man en människa man inte sett på ett tag och så har de gått ner så extremt i vikt. Hur fan gör de? Jag blir tokig, hur fan ska jag göra för att gå ner? Bli deprimerad? Svälta mig? Leva på ärtor och vatten?
Nästan alla som blir dumpade eller att nåt annat hemskt händer dem blir smalare. Jag var konstant ledsen i flera år, hur kom det sig att jag gick upp i vikt? Hur fan åt jag förut när jag vägde lite mera normalt och ändå kände mig fet? Var gick allt snett?
Nästan alla som blir dumpade eller att nåt annat hemskt händer dem blir smalare. Jag var konstant ledsen i flera år, hur kom det sig att jag gick upp i vikt? Hur fan åt jag förut när jag vägde lite mera normalt och ändå kände mig fet? Var gick allt snett?
Hästtjej
När jag var hemma i Katrineholm så var jag en eftermiddag på en hästshow. Jag tyckte att det kunde vara kul att gå och kolla på mitt största intresse som barn. Jag såg gamla kändisar jag hängde med i stallet och tänkte inte så mycket mer på det.
Men när jag i fjärran hörde ljudet av klapprande hovar började mitt hjärta slå hårdare. Jag vände mig om och såg hur en rad hästar med ryttare kom in i mitten och började skritta fram. Jag brukar tänka att det egentligen är bra att jag inte har en häst, för det är så jävla mycket jobb och när det regnar och är kallt eller snöstorm så är det inte så kul. Men just då kunde jag bara tänka; Det är värt det. Det är värt alla jobbiga timmar i boxen, det är värt alla leriga kläder och frusna fingrar, det är värt smärtan när ens älskade häst trycker in en i väggen eller trampar på en av misstag. Det är värt allt.
Eller? Det regnade hela tiden de försökte ha show, och alla såg sammanbitna ut. Jag tänkte på värmen i min bil och att jag slipper sitta och putsa sadel och träns när jag kommer hem.
När jag höll till i stallet var jag en sån som folk körde med. Jag gjorde allt för att få vara nära hästarna och speciellt privathästarna, de var magiska. Tänk alla de som har egen häst, vilken lycka. Övertygelsen var stor att de var de lyckligaste i världen bara därför. Den där känslan i bröstet när man fick borsta en privathäst var helt överväldigande.
En gång bad en tjej mig hålla i hennes häst medan hon skulle hämta nånting, och direkt fick jag frågan av en annan liten avundsjuk hästtjej hur det kändes att vara skötare åt just den hästen. För det var det som var det bästa, om man fick bli skötare åt en privathäst.
Jag lyckades få bli skötare åt en häst som hette Oscar de la Renta. Jag fick följa med på tävlingar och jag fick ta hand om veterinärbesök och sådär. Jag fick aldrig rida honom dock. Men jag nöjde mig. Alla i stallet visste att han var min. En dag satt det en lapp på Oscars box från en annan känd hästtjej i stallet som frågade om hon fick bli skötare på honom. Fast hon visste att jag var det. Det var jävligt kränkande för mig då.
Shit vad man stod ut med på den tiden. Den bästa tiden var nog när jag hyrde min favvoponny på loven och hade barbacka-racing i ridhuset med mina andra ponnyryttarkompisar.
Det var tider det.
Men när jag i fjärran hörde ljudet av klapprande hovar började mitt hjärta slå hårdare. Jag vände mig om och såg hur en rad hästar med ryttare kom in i mitten och började skritta fram. Jag brukar tänka att det egentligen är bra att jag inte har en häst, för det är så jävla mycket jobb och när det regnar och är kallt eller snöstorm så är det inte så kul. Men just då kunde jag bara tänka; Det är värt det. Det är värt alla jobbiga timmar i boxen, det är värt alla leriga kläder och frusna fingrar, det är värt smärtan när ens älskade häst trycker in en i väggen eller trampar på en av misstag. Det är värt allt.
Eller? Det regnade hela tiden de försökte ha show, och alla såg sammanbitna ut. Jag tänkte på värmen i min bil och att jag slipper sitta och putsa sadel och träns när jag kommer hem.
När jag höll till i stallet var jag en sån som folk körde med. Jag gjorde allt för att få vara nära hästarna och speciellt privathästarna, de var magiska. Tänk alla de som har egen häst, vilken lycka. Övertygelsen var stor att de var de lyckligaste i världen bara därför. Den där känslan i bröstet när man fick borsta en privathäst var helt överväldigande.
En gång bad en tjej mig hålla i hennes häst medan hon skulle hämta nånting, och direkt fick jag frågan av en annan liten avundsjuk hästtjej hur det kändes att vara skötare åt just den hästen. För det var det som var det bästa, om man fick bli skötare åt en privathäst.
Jag lyckades få bli skötare åt en häst som hette Oscar de la Renta. Jag fick följa med på tävlingar och jag fick ta hand om veterinärbesök och sådär. Jag fick aldrig rida honom dock. Men jag nöjde mig. Alla i stallet visste att han var min. En dag satt det en lapp på Oscars box från en annan känd hästtjej i stallet som frågade om hon fick bli skötare på honom. Fast hon visste att jag var det. Det var jävligt kränkande för mig då.
Shit vad man stod ut med på den tiden. Den bästa tiden var nog när jag hyrde min favvoponny på loven och hade barbacka-racing i ridhuset med mina andra ponnyryttarkompisar.
Det var tider det.
tisdag, augusti 12, 2008
Världens...
Om man är barn till världens sexigaste tjej och världens sexigaste kille, hur kan man då inte bli snygg? Jag längtar tills Shiloh blir äldre så vi alla kan njuta av hennes skönhet. 
Lyssna
Jag lyssnar ju igenom massa sommar-pratar-program från P1, och idag har jag hört på Gustav Skarsgård, Salem al Fakir och Ingemar Bergman. Det är väldigt roligt att lyssna på folk som pratar om sig själva eller om nåt helt annat, jag gillar att lyssna. Det enda jag har svårt med är att jag lätt fladdrar iväg i mina egna tankar medan de pratar, och då måste jag stoppa och gå tillbaks för att höra vad de sa.
Jag började med Gustav, han gjorde en bra början, sa att han inte skulle prata nåt om sin pappa. Att han var trött på att vara "son till Stellan Skarsgård " och inte sig själv, ville byta efternamn till ett -son-namn. Hädanefter skulle alla kalla honom Gustav StellanSkarsgårdsson. Kul.
Sen började han prata och helt plötsligt var det bara som att han föll in i nån slags spoken word-rytm, helt fantastiskt. Han prosade om att han inte kunde hålla sig i ramen, att hans ord tog över och bestämde formen. Jag gillade det verkligen i början, kunde inte sluta fyllas upp av alla hans ord.
Men självklart skulle det ramla in i nån slags gangsta-stil och han började nästan få en brytning när han pratade. Som om han inte kunde prata ren svenska. Kanske är det en stil i stilen, men varför? Vad uppnår han med det egentligen? Det kan vara så enkelt att jag inte förstår grejen, och det är jag helt på det klara med att jag isåfall inte gör.
Trots hans fall-down gillade jag hans timme. En gång snackade han in sig själv i tusen olika ramsor och påståenden och hävdade att jag som lyssade inte kunde hänga med i vad han sa. Men det kunde jag.
Ingemar var näst ut och det vad också en speciell timme. Det var till och med en dryg timme, för hans låtar blev inte nedkortade i pod-verisionen som alla andras blev. Mycket handlade om musik och vad han ansåg var perfekt musik. Mycket opera och klassisk musik var det han spelade. Mycket vemod och mycket vackert. Det var nästan så jag kunde höra hans vemodiga sinne när han pratade, och det var nästan inget om några kvinnohistorier eller filmer. Bara hans musik. Det var fint.
Den bästa var Salem. Jag tyckte nog att han var lite barnslig först, läspade och pratade med en liten röst. Men han har ändå en sprudlande personlighet som lyser igenom till och med på radio. Det är grymt bra. Hela hans berättelse om sin barndom och hur hans familj var kändes härlig och man gillar honom för den han är och den han berättar om. Han är en sån jag vill bli vän med. Honom och hans underbara bror Nassim som jag är nästan helt kär i.
Igår lyssnade jag också på Björn Ulvaeus, han lät också barnslig och pratade mest om sitt dåliga minne. Men inspirerande ändå och jag gillar honom. Förut har jag gillat Benny bäst, helt klart, men nu kan jag nog gilla båda.
Själv är jag tillbaks på jobbet. Det känns som om jag inte varit borta, som om sommaren inte ens funnits. Det är kanske lite kul att vara tillbaks... fast nej, det är det inte. Jag kanske gillar sthlm lite, men jag vill inte göra det här i fortsättningen. Jag är lite inne på ett annat spår, men jag vet inte om det är rätt och helt nödvändigt.
Jag hänger på stockholms kulturfestival i veckan. Bor på operan och fixar med loger. Det är jätteroligt, jag vill ju göra sånt hela tiden. Hoppas på att jag kan fixa ännu bredare kontaktnät igenom det här jobbet.
Det trista är att jag är på originaljobbet på dagarna och missar några timmar varje dag av festivalen. Plus att jag jobbar typ 7-16 här och 16-01 där. Inte mycket sömn, och det är inte så nära hem heller, så jag kan inte somna tidigt. Men jag kan ju sova när jag dör.
Jag började med Gustav, han gjorde en bra början, sa att han inte skulle prata nåt om sin pappa. Att han var trött på att vara "son till Stellan Skarsgård " och inte sig själv, ville byta efternamn till ett -son-namn. Hädanefter skulle alla kalla honom Gustav StellanSkarsgårdsson. Kul.
Sen började han prata och helt plötsligt var det bara som att han föll in i nån slags spoken word-rytm, helt fantastiskt. Han prosade om att han inte kunde hålla sig i ramen, att hans ord tog över och bestämde formen. Jag gillade det verkligen i början, kunde inte sluta fyllas upp av alla hans ord.
Men självklart skulle det ramla in i nån slags gangsta-stil och han började nästan få en brytning när han pratade. Som om han inte kunde prata ren svenska. Kanske är det en stil i stilen, men varför? Vad uppnår han med det egentligen? Det kan vara så enkelt att jag inte förstår grejen, och det är jag helt på det klara med att jag isåfall inte gör.
Trots hans fall-down gillade jag hans timme. En gång snackade han in sig själv i tusen olika ramsor och påståenden och hävdade att jag som lyssade inte kunde hänga med i vad han sa. Men det kunde jag.
Ingemar var näst ut och det vad också en speciell timme. Det var till och med en dryg timme, för hans låtar blev inte nedkortade i pod-verisionen som alla andras blev. Mycket handlade om musik och vad han ansåg var perfekt musik. Mycket opera och klassisk musik var det han spelade. Mycket vemod och mycket vackert. Det var nästan så jag kunde höra hans vemodiga sinne när han pratade, och det var nästan inget om några kvinnohistorier eller filmer. Bara hans musik. Det var fint.
Den bästa var Salem. Jag tyckte nog att han var lite barnslig först, läspade och pratade med en liten röst. Men han har ändå en sprudlande personlighet som lyser igenom till och med på radio. Det är grymt bra. Hela hans berättelse om sin barndom och hur hans familj var kändes härlig och man gillar honom för den han är och den han berättar om. Han är en sån jag vill bli vän med. Honom och hans underbara bror Nassim som jag är nästan helt kär i.
Igår lyssnade jag också på Björn Ulvaeus, han lät också barnslig och pratade mest om sitt dåliga minne. Men inspirerande ändå och jag gillar honom. Förut har jag gillat Benny bäst, helt klart, men nu kan jag nog gilla båda.
Själv är jag tillbaks på jobbet. Det känns som om jag inte varit borta, som om sommaren inte ens funnits. Det är kanske lite kul att vara tillbaks... fast nej, det är det inte. Jag kanske gillar sthlm lite, men jag vill inte göra det här i fortsättningen. Jag är lite inne på ett annat spår, men jag vet inte om det är rätt och helt nödvändigt.
Jag hänger på stockholms kulturfestival i veckan. Bor på operan och fixar med loger. Det är jätteroligt, jag vill ju göra sånt hela tiden. Hoppas på att jag kan fixa ännu bredare kontaktnät igenom det här jobbet.
Det trista är att jag är på originaljobbet på dagarna och missar några timmar varje dag av festivalen. Plus att jag jobbar typ 7-16 här och 16-01 där. Inte mycket sömn, och det är inte så nära hem heller, så jag kan inte somna tidigt. Men jag kan ju sova när jag dör.
fredag, augusti 08, 2008
OS
Jag hoppas verkligen att ni ser på OS-invigningen. Det är helcrazy. Så extremt snygga saker de visade upp. Nu är det inmarschen och det är ju inte lika festligt, men roligt att se skillnaderna på de olika trupperna. Kina har typ tre trupper, och endel länder har tre deltagare. Vissa man ser undrar man ju hur de kan vara idrottare, men vad vet jag.
Vissa av de som går i marschen har med sig filmkamera, de pratar i telefon eller filmar med mobilen, det känns väldigt oproffsigt. Samma som när de vinkar hysteriskt när de ser att de är med på the big screen inne i hallen.
Sen får alla över 200 trupper samlas inne i en stor ring av hejarklackare som nu borde vara helt slut av allt hoppande. Där får grekerna, som gick in först, stå i tusen år och bara glo på de andra som går runt dem.
Men man kan inte låta bli att bli lite patriotisk, jag längtar tills Sverige ska gå in. De är typ nr 180 av de som går in, och jag vet inte ens om de har kommit halvvägs än, så jag får väl fortsätta titta bara.
Vissa av de som går i marschen har med sig filmkamera, de pratar i telefon eller filmar med mobilen, det känns väldigt oproffsigt. Samma som när de vinkar hysteriskt när de ser att de är med på the big screen inne i hallen.
Sen får alla över 200 trupper samlas inne i en stor ring av hejarklackare som nu borde vara helt slut av allt hoppande. Där får grekerna, som gick in först, stå i tusen år och bara glo på de andra som går runt dem.
Men man kan inte låta bli att bli lite patriotisk, jag längtar tills Sverige ska gå in. De är typ nr 180 av de som går in, och jag vet inte ens om de har kommit halvvägs än, så jag får väl fortsätta titta bara.
Fredag
Ja och hela veckan har gått. Men det har verkligen inte varit som jag tänkt mig den här katrineholmsveckan. Fast den har inte varit dålig, så menar jag inte.
Jag har varit ute och dansat två kvällar, väldigt ovanligt för att vara jag.
Det här har blivit som en tänkarsommar för mig, men nu är den snart slut. På måndag börjar jag jobba. Fan fan fan.
"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden."
Jag har varit ute och dansat två kvällar, väldigt ovanligt för att vara jag.
Det här har blivit som en tänkarsommar för mig, men nu är den snart slut. På måndag börjar jag jobba. Fan fan fan.
"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden."
onsdag, augusti 06, 2008
Funny
Det här kan ju vara två av de roligaste människorna i världen. Jon Heder är ju jävligt snygg också. Men jag läste att han var mormon, varför får det min mage att rulla lite obehagligt?
måndag, augusti 04, 2008
Fortfarande Måndag
Jag kollar på ett herrans liv då Tommy Körberg var gäst. Han är en sån perosn som jag tror att många människor missförstår. Han är lite wtf-kille. De frågar honom hur det var att sitta i fängelse och han sa "jag blev bra på pingis och biljard". Så roligt att han svarade på ett sånt sätt som de säkert inte förväntade sig. Han är lite som Kjell Bergkvist. Men de är väl kompisar? Det var väl Kjell som ringde Filip och hotade honom när de skojade med Tommy. Båda två är såna där personer som har en stor personlighet som kan både locka och skrämma. Som ofta kan förvåna folk som har förutfattade meningar om dem. Som Eniro-reklamen med Kjell. Så jävla kul. Och att de kan prata om sånt de gjort, dumma saker och bra saker, som om det inte var så farligt. De känner att de är jävla bra människor fast de kan göra fel, och de kan erkänna att de kan och oftast har gjort fel.
Men tokigt härliga, även om man skulle kunna slå ihjäl dem för endel av deras egna jävla trångsynta åsikter.
Men tokigt härliga, även om man skulle kunna slå ihjäl dem för endel av deras egna jävla trångsynta åsikter.
Måndag
I natt satt jag uppe till typ halv två framför datorn. Egentligen var jag supertrött och trodde att jag skulle somna innan nio, men det finns en vettig anledning.
Igår var jag på utomhusbio och såg på en film som hette Across the universe. Det var en film som dök rakt in i hjärtat i första minuten. Jag och Marie googlade filmen lite innan bara för att veta vad det skulle vara för nåt, och så kom jag på att jag hört talas om en film med bara Beatleslåtar för länge sen och då hade jag tänkt att det kanske vore kul att se.
Hela kvällen hade varit seg, jag hade suttit hemma och kollat på det okända typ och tänkt att jag skulle skita i filmen, men sen så sa Marie att hon också skulle gå, så då gick jag. Tack gode Gud för det, det var en härlig kväll. Johanna Raring hittade mig också, eller egenligen var det väl hennes mamma som hittade mig, men i alla fall så satt Johanna med oss och kollade på filmen.
Filmen ja. Helt underbar. Lite psykadelisk i mitten, men som mamma sa; Beatles hade ju en sån period, så det var väl därför alla var lite höga och blå gubbar dök upp.
Det skulle ha varit en väldigt bra story utan alla de där scenerna, även om många av dem var väldigt vackra och konstnärliga. Kanske är regissören lite FÖR konstnärlig. Det blev som två olika filmer, man tittade på storyn och våndades över de unga tu som var kära och stötte på problem, och sen tittade man på de vackra scenerna som blev nåt slags pausmoment mellan den riktiga historien.
Ni minns att jag sa att jag skulle åka hem på torsdagen och sen blev det fredagen? Det blev tillslut lördag morgon som jag lämnade ön. Det var inte rolig och jag skulle ha kunnat stanna, men jag ångrar inte att jag åkte.
Klockan sju på morgonen gick båten och var i nynäs tio. Jag åkte båtbuss, fick den sista platsen på bussen, sov hela vägen och när jag kom fram bestämde jag mig för att låsa in mina väskor på centralen. Tio i tolv gick bussen mot Djurö och jag stressade lite när jag skulle bestämma mig för vad jag ville ha med mig, men glömde inget mer än mobilladdaren.
Jag lyckades också möta Jenny på vägen, det var oväntat och väldigt skojigt.
Bussresan gick jättebra, jag var verkligen på busshumör. Lyssnade på Lars Winnerbäcks sommarprogram i P1. Jag har inte riktigt gillat honom, han har lite för släpig röst även om jag verkligen gillar hans musik och texter. Men i alla fall så lyssnade jag på honom och blev helt omvänd. Han är helt härlig. Rolig och smart. Mycket av det han pratade om fick mig att le. Historien om prestationsångest var roligast. You day.
Kom fram till Djurö och träffade på mysbyxe-gänget. Vi åkte till stugan och käka brunch. Sen spelade vi kort och bara hängde. Micke och Sanna joinade oss senare och vi grillade och gjorde oss klara för dansen.
Det var Date som spelade och de var rätt bra. Jag hade inte så höga förväntningar, men jag fick en asbra kväll. Jag lyckades bli uppbjuden av B och det var stort. Jag dansade sexyfox med både Karl och Henke, så kvällen var asbra. Jag hamnade på film, lyssnade på reggae med Emil, fick ett hem av Jullan, gratis korv av Hanna och drack alcogel med Anki. Helt klart en bra kväll. Jag blev lite depp i slutet, men det kanske berodde på att jag då varit uppe i ett dygn minus 2 timmar.
Så nu sitter jag här och lyssnar på Beatles och Lars Winnerbäck. Ska på nån hälsodag nere på torget och sen på Liv i Parken.
Men först ska jag ge mig ut och springa lite!
You Day
Igår var jag på utomhusbio och såg på en film som hette Across the universe. Det var en film som dök rakt in i hjärtat i första minuten. Jag och Marie googlade filmen lite innan bara för att veta vad det skulle vara för nåt, och så kom jag på att jag hört talas om en film med bara Beatleslåtar för länge sen och då hade jag tänkt att det kanske vore kul att se.
Hela kvällen hade varit seg, jag hade suttit hemma och kollat på det okända typ och tänkt att jag skulle skita i filmen, men sen så sa Marie att hon också skulle gå, så då gick jag. Tack gode Gud för det, det var en härlig kväll. Johanna Raring hittade mig också, eller egenligen var det väl hennes mamma som hittade mig, men i alla fall så satt Johanna med oss och kollade på filmen.
Filmen ja. Helt underbar. Lite psykadelisk i mitten, men som mamma sa; Beatles hade ju en sån period, så det var väl därför alla var lite höga och blå gubbar dök upp.
Det skulle ha varit en väldigt bra story utan alla de där scenerna, även om många av dem var väldigt vackra och konstnärliga. Kanske är regissören lite FÖR konstnärlig. Det blev som två olika filmer, man tittade på storyn och våndades över de unga tu som var kära och stötte på problem, och sen tittade man på de vackra scenerna som blev nåt slags pausmoment mellan den riktiga historien.
Ni minns att jag sa att jag skulle åka hem på torsdagen och sen blev det fredagen? Det blev tillslut lördag morgon som jag lämnade ön. Det var inte rolig och jag skulle ha kunnat stanna, men jag ångrar inte att jag åkte.
Klockan sju på morgonen gick båten och var i nynäs tio. Jag åkte båtbuss, fick den sista platsen på bussen, sov hela vägen och när jag kom fram bestämde jag mig för att låsa in mina väskor på centralen. Tio i tolv gick bussen mot Djurö och jag stressade lite när jag skulle bestämma mig för vad jag ville ha med mig, men glömde inget mer än mobilladdaren.
Jag lyckades också möta Jenny på vägen, det var oväntat och väldigt skojigt.
Bussresan gick jättebra, jag var verkligen på busshumör. Lyssnade på Lars Winnerbäcks sommarprogram i P1. Jag har inte riktigt gillat honom, han har lite för släpig röst även om jag verkligen gillar hans musik och texter. Men i alla fall så lyssnade jag på honom och blev helt omvänd. Han är helt härlig. Rolig och smart. Mycket av det han pratade om fick mig att le. Historien om prestationsångest var roligast. You day.
Kom fram till Djurö och träffade på mysbyxe-gänget. Vi åkte till stugan och käka brunch. Sen spelade vi kort och bara hängde. Micke och Sanna joinade oss senare och vi grillade och gjorde oss klara för dansen.
Det var Date som spelade och de var rätt bra. Jag hade inte så höga förväntningar, men jag fick en asbra kväll. Jag lyckades bli uppbjuden av B och det var stort. Jag dansade sexyfox med både Karl och Henke, så kvällen var asbra. Jag hamnade på film, lyssnade på reggae med Emil, fick ett hem av Jullan, gratis korv av Hanna och drack alcogel med Anki. Helt klart en bra kväll. Jag blev lite depp i slutet, men det kanske berodde på att jag då varit uppe i ett dygn minus 2 timmar.
Så nu sitter jag här och lyssnar på Beatles och Lars Winnerbäck. Ska på nån hälsodag nere på torget och sen på Liv i Parken.
Men först ska jag ge mig ut och springa lite!
You Day
lördag, augusti 02, 2008
Djurö
Jag vet inte om Djurö hör till Stockholms skärgård, men om det gör det så är jag nu i skärgården. Jag sitter vid ett bord och väntar på att kött ska grillas. Jag har druckit rosévin så jag är lite lullig, spelat kort och förlorat som fan och skrattat med mina vänner. Finns det nåt bättre? Om jag nån gång skulle kunna säga de där orden (det här är livet) så kanske det vore läge nu. Jag gillar ju läget.
Har ni tänkt på hur man blir när man är med ett visst gäng. Alltså såna där man tror att man har en viss profil och personlighet. Jag vill alltid chocka folk och göra nåt helt oväntat som gör att de ändrar uppfattning, men jag lyckas aldrig. Är alltid i samma gamla spår som vanligt. Varför är det svårt att bryta?
Ikväll ska jag fan bryta. Så sant som det är sagt. Eller skrivet.
Kanske blire fylleinlägg sen, vi får se.
KRAM hej
Har ni tänkt på hur man blir när man är med ett visst gäng. Alltså såna där man tror att man har en viss profil och personlighet. Jag vill alltid chocka folk och göra nåt helt oväntat som gör att de ändrar uppfattning, men jag lyckas aldrig. Är alltid i samma gamla spår som vanligt. Varför är det svårt att bryta?
Ikväll ska jag fan bryta. Så sant som det är sagt. Eller skrivet.
Kanske blire fylleinlägg sen, vi får se.
KRAM hej
fredag, augusti 01, 2008
Bloggar
Jag har prövat en ny funktion som dök upp, att man kunde lista massa bloggar och så ser folk när de uppdateras och så där. Nån slags RSS-blogg-länk-lista. Kolla om ni gillar den, annars tar jag bort den. En blogg som jag glömt lägga dit, men ska görat på en gång när jag skrivit klart, är Jennies blogg. Jennie jobbar på Glamour och är även nygift med Filip Hammar, mitt gamla förälskelseobjekt. Kolla hennes blogg, hon är rätt kul. Jävligt snygg också, kanske snyggaste mänska jag sett.
Är det fler bloggar jag borde lägga upp där? Skriv kommentar så lägger jag dit dem!
Är det fler bloggar jag borde lägga upp där? Skriv kommentar så lägger jag dit dem!
Nejnej
Det blev en dag till på ön. Så det kan bli. Men ibland lyssnar jag på hjärtat istället och då blev det såhär. Jag ångrar det inte.
Jag har läst ut andra boken i stieg larsson-serien. Jag hade hört mycket om de böckerna och hur jävla bra de var och sånt där. Men tänkte inte mer på det. Så har jag läst dem när jag varit här, mest för att jag fått dem levererade till mig.
De är verkligen sådär jävla bra. Jag sträckläste nästan och kände mig ett med historien. Det är skrivet på ett sätt att man vill läsa vidare. Ibland ler jag och ibland gråter jag. Verkligen top 10-böcker. Det är bra betyg eftersom jag läst så många böcker. Kanske skulle jag göra en lista med bra böcker. Om ni vill ha tips så vet jag bra läs-matrial.
Det här har verkligen varit förändringarnas sommar. Jag har brytit många mönster och gått en annan väg. Bra för mig tror jag, det känns så nu i alla fall. Jag åkte inte till Öland, jag åkte inte till danslägret, jag bara fanns till och stressade inte runt som jag brukar. En sommar bytte jag ställe varje vecka. Men det var kul det också. Jag måste bara lära mig att det inte gör något om man inte gör som man alltid gjort, det är kul att kolla in nya stigar på vägen.
Jag har läst ut andra boken i stieg larsson-serien. Jag hade hört mycket om de böckerna och hur jävla bra de var och sånt där. Men tänkte inte mer på det. Så har jag läst dem när jag varit här, mest för att jag fått dem levererade till mig.
De är verkligen sådär jävla bra. Jag sträckläste nästan och kände mig ett med historien. Det är skrivet på ett sätt att man vill läsa vidare. Ibland ler jag och ibland gråter jag. Verkligen top 10-böcker. Det är bra betyg eftersom jag läst så många böcker. Kanske skulle jag göra en lista med bra böcker. Om ni vill ha tips så vet jag bra läs-matrial.
Det här har verkligen varit förändringarnas sommar. Jag har brytit många mönster och gått en annan väg. Bra för mig tror jag, det känns så nu i alla fall. Jag åkte inte till Öland, jag åkte inte till danslägret, jag bara fanns till och stressade inte runt som jag brukar. En sommar bytte jag ställe varje vecka. Men det var kul det också. Jag måste bara lära mig att det inte gör något om man inte gör som man alltid gjort, det är kul att kolla in nya stigar på vägen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
