Förra veckan

Vilken helg hörni. Jag har varit borta i dansvärlden hela helgen, totalt underbart.
Ulricehamn var målet, GP och lågklass på två dagar. Jag hade inte löst boendet (förvånande?) på lördagen, så jag hade lite halvångest när vi åkte ner på fredagen. Vi kom fram rätt sent och Benjamins madrass visade sig ha hål. Efter lite limmande och tejpande kunde vi lägga oss, men shit britt vad kallt det var. Vaknade av att man skallrade tänder typ.
Tävlingen gick bra, det är ju jävligt kul att döma. Jag fick lite migrän mitt i allting och kände att döden var nästa anhalt, men klarade mig från det som tur var. Som vanligt är man nästan mer förvirrad efter tävlingen än innan, trots att man kämpar för att förstå. Det är ju ändå ingen som snackar med en, och jag får inte riktigt komma in i diskussionerna fast jag försöker.
Lördag kväll fixade sig, jag låg på en luftmadrass igen i klubbstugan. Det var en sån där enkel luftmadrass som ser ut som de man har i vattnet ni vet. Blå på ena sidan, röd på andra. Ett fenomen med de madrasserna är att de kan rycka till typ, som om någon slog på den. Vet inte vad det beror på, nåt med materialet tänker jag.
I alla fall, det hände några gånger när jag skulle sova, och jag fick varje gång känslan av att det var nån som sparkade eller kastade nåt på mig. Jag var den som la mig först av alla som sov i salen. Jag hade min iPod i öronen och en sovmask på ögonen, så jag varken hörde eller såg nåt. Kände mig väldigt utsatt, men bestämde mig för att inte bry mig. Det var verkligen känslan från skolan som infann sig. Att de gjorde nåt roligt mot en som faktiskt inte var så roligt när man blev utsatt för det. Men skrattet var givet, för visade man att man blivit ledsen var det som ett hån mot upphovsmännen till skämtet. Det scenariot var inget man längtade efter, att bli nedtrampad och få höra kommentarerna som följde. "Fattaru inte skämt eller?"
Men, åter till helgen, jag kunde sova bra, trots ryckningar och på morgonen vaknade jag tidigt av att alla andra skulle med tåg och bussar till norrland tidigt. Jag blev ensam kvar och hade en timme innan tävlingen skulle börja. Tänkte ta en prommis till närmsta mack jag hade sätt kvällen innan. Jag började vandra dit jag trodde den låg. Kom till korsningen där den borde legat, men där var den inte. Nähe, då går jag väl lite till då. Kom till en annan väg där den inte heller var. Då hade tiden gått lite för långt, och jag kände att jag också gjort det. Men när jag skulle försöka hitta tillbaks för att komma i tid så var det inte så lätt. Jag har ju en kompass i väskan in case of emergency, så jag kollade upp den för att hitta tillbaks (ja jag hade kollat innan i vilket vädersträck hallen låg, bra va?).
Efter mycket om och men kom jag till nån liten kiosk där jag kunde fråga efter vägen. Då hade det börjat snöhagla och jag var svettig, blöt och kall samtidigt. Efter en lång uppförsbacke kom jag fram till vägen jag skulle vara på. Då hade det gått typ 40 min och jag hade gått i den vidaste cirkeln ever. Visst, jag brukar säga att det är bra att gå vilse för att lära sig hitta, men i en stad där man är en gång om året och då i en idrottshall hela dagen? Inte samma sak. Fick lite glirningar när jag kom tillbaks, men jag bjuder på det. Det är inte varje dag man är först i världen med nåt (tydligen hade det aldrig hänt förut att nån gått vilse i den staden).
Söndagens tävling gick också bra. Blev lika förvirrad då som efter lördagen, om inte mer. Samma känsla av hopplöshet och uppgivenhet, men så kommer det nog vara ett tag fram över. Jag tänker i alla fall fortsätta på mitt spår.

Här är min outfit på lördagen.

Har jag pratat om mina tur-örhängen? Det är ett par örhängen jag köpte på en loppis för tusen år sen i sthlm. Jag köpte dem och när jag hade dem på mig fick jag massa tur. Nu hittade jag dem i mitt smyckeskrin och satte på mig dem. Bra saker har ju hänt också, så jag anser att de fortfarande funkar. Det känns som första steget på en lång bra fin väg. Hoppas verkligen på det här, jag blir darrig och hoppig i hjärtat när jag tänker på det. Bildenär jävligt suddig. Har inte så bra kameramobil som jag skulle önska.

Lite andra bilder från helgen:

Josefin hälsade på mig i veckan, här sitter vi och fikar på String på söder, där jag bodde förut.

Maten jag åt på lördagkvällen. Väldigt lite mat och inte så gott för dyra pengar...

Jaså?

Följ min blogg med bloggkoll

Koll!

Nu har jag koll. Bloggkoll alltså. Jag skaffade mig ett inlogg på Bloggkoll.se, och det funkar ju asbra. Jag la till massa nya bloggar också, så nu kommer jag inte missa nåt.
Jag såg också att 2 personer prenumererar på min blogg, och jag ligger på 38418 plats på listan. Inte dåligt!
Det tar sig sa pyromanen...

Jag kollar ju mycket på So you think you can dance och jag hittar fan nya bra låtar hela tiden. Sist var det Mia Michaels som än en gång gjorde en sån jävla bra rutin till en Imogen Heap-låt. Jag var tvungen att ladda hem den, The moment I said it, så nu går den varm i min iPod kan man säga. Repeat!
Den första briljanta rutinen var ju som vi alla vet till Hide and seek från säsong 2.

Fan

Jaha, den här gången verkar det inte ordna sig som det brukar. Kommer bli att jag stannar hemma. Synd, det skulle varit en skoj tävling.

Snälla?

Att det ska vara så jävla svårt att planera iförväg. Nu sitter jag här igen och nojar över att jag inte kommer komma i tid till tävlingen på lördag. Om någon har en bra idé eller kanske en bil att låna ut så tveka inte att höra av er, jag ska vara där halv elva på lördag. Sen skulle jag behöva komma hem på söndag, vi är klara vid halv fem kanske. Ring bara, jag tar emot all hjälp.

Suck. Vill ha ny mobil också. Vad enkelt om jag bara skulle hitta några tusen, ca 10 kanske. 8 skulle räcka, helt klart.

Veckan i bilder

I onsdags var vi med jobbet och körde gokart och sen gick vi och käka på fridays. Efter det var det rätt segt, vi sprang runt på olika ställen. Sen hamnade vi på spybar och fick drinkar och shots och vi dansade och hade askul. Jag var på g som fan och sen såg jag Vincent Pontare och trånade lite efter honom en stund. Sen tappade jag bort mitt sällskap, hittade en ny och sen gick jag hem. Festade typ i 12 timmar, det var kul som fän. Lite halvtrögt i mitten, men det blev en bra kväll.

GoKartbanan

Min outfit för kvällen

Strawberry Daquiri på Fridays

I veckan har jag tränat buggregler som en tok, vilket resulterade i att jag klarade det!

Jag och Karro och Linus hade en urmysig fredagskväll, vi prövade en restaurang som ligger bredvid min port, de hade massa bufféer som var superba, dit måste ni gå.

Karro

Linus äter sushi med bestick

I lördags kom de över med en surprise, tårta och bubbel. Det var jätteroligt och mysigt. De är så älskvärda.

Jag klarat

Jag är verkligen domare nu. På riktigt. Nu börjar det.

Nervös

Okej. Nu är det bättre, jag kan andas igen.
Jag ska göra en rätt viktig sak imorn, och jag hoppas att alla tänker på mig och skickar varma tankar. Det finns inte mycket annat i mitt liv som jag verkligen vill. När jag trodde att jag inte hade hjärtat med mig i nåt jag gör, att jag bara halvar mig igenom allt, så tänkte jag inte på det här. Jag har varit så nervös och har aldrig trott att jag ville det här på riktigt. Men det är så. Jag vill det. Jag vill kasta hela mitt hjärta i det här och bara göra mitt bästa. Jag vill vara bäst.
Imorgon är första steget. Tänk på mig

Jag har lite svårt med att blogga nu

Jag kan nämligen knappt andas.

Ny era

Så Obama vann. Det var väl inte konstigt egentligen, han är smart. Och varför vill man hellre ha en 74-årig man till president, och om han kolar så får man en puckad brud till president.
Det blev nog bra det där, alla säger att det kommer bli en förändring, och att Obama har mycket att göra efter Bushs röriga åtta år, han har mycket att städa upp typ.
Jag började 5 imorse, så jag kollade på live-TV från aftonbladet. Jag blir ju så lätt rörd, och nu satt jag och nästan bölade när Obama klev ut i jublet från den stora publiken med sin dotter i handen och sin fru vid sin sida med den andra dottern i sin hand.
Sen blev det kramkalas och allt var frid och fröjd. Nu väntar vi bara på att se hur han sköter sin nya post.

Igår var jag i Uppsala och tränade igen, det var roligt först. Sen tappade jag nåt och det gick inte så bra. Kändes som om jag bara gav upp. På tåget hem ringde Oskar och frågade om vi inte skulle köra Apollo ett år till. Jag berättade om mitt dilemma och han förstod. Kanske om jag skulle komma upp på onsdagen eller nåt sa jag, och han sa att det var ok.
Så hör och häpna kära vänner, kanske behöver jag inte göra det där svåra hemska valet som jag trodde, kanske kan jag få äta kakan och ha den. Jag ber på mina bara knän att det funkar.
Tack tack tack tack.

Jag tackar även för styrkan jag kommer få på lördag.

Studenter

Jag har tänkt lite på de här människorna som pluggar halva sitt liv. (Då menar jag inte er som valt en yrkesinriktning och blir nåt ni vill när ni är klara, bli inte upprörda nu av följande text.)

Det finns de som hoppar på kurser efter kurser och byter inriktning hit och dit. De verkar inte kunna bestämma sig för vad de vill bli eller om de vill bli nåt. Är studentlivet verkligen så tryggt att man stannar kvar så länge? Det måste bli en flykt från verkligheten att inte ge sig ut i den andra världen, utan bara stannar kvar i världen av studiebidrag, studentlägenheter och roliga nationer. Inget ansvar, inga krav. Eller vad säger ni?

Perfekt

Shit Britt vilken helg.

Fredagkväll- spaghetti och köttfärssås och tv i Eskilstuna

Lördag - Superlärorik tävling, älskar det. Fick uppenbarelser och guds hand på mitt huvud. Inga mer tvivel

Lördagkväll - fest. Danderyd, hotell Viking, gratis taxi, kön till Pattan, Temple bar, gatorna i gamla stan, 7-11 vid hemmet, sen hem. Mycket okontrollerat och härligt och lite ur balans.

Söndag- Brunch på Fåfängan. Dansfilm mys.

Måndag - Brushan, TV, sladdar, internet, kanaler, nästan allt gick fel.

Tisdag - lösa alla problem från måndagen.

Brushan med TVn

Lördagens superfina dagens


Guitarhero hemma hos mig! Be there or be square

Hur små är QP:na nu för tiden? Helt sjukt dåligt. Som Magnumglassen som blev dyrare och mindre. Ska allt bli så?

Det här gör jag på en halvdag som denna

Fin

Det är en rund silverpaljett och ett guldpengatecken. Fin fin.

Glömde

Föresten, dagens:
Svart klänning med guldrand längs med halslinningen
Svarta strumbyxor
Guldskor
I öronen har jag egengjorda örhängen av paljetter jag snott på mammas dagis. Ska se om jag får till nåt bra kort på dem.

Dagens

Skulle göra dagens imorse. Det är svårt att få till en bra dagens har jag märkt, all heder till de som behärskar tekniken.

Först tänkte jag att jag skulle ta med hela mig, huvet också, men då blev det så långt ifrån, man såg inte vad jag egentligen hade på mig.

Sen på andra bilden sköt jag ut rumpan på nåt konstigt sett, set jävligt tjock ut (men vem försöker jag lura?) så då fick det bli en ny.

Testade att ta bilden på andra ledden och märkte att det blev ganska bra. Ett vinnande koncept kanske? Vad tycker ni? Vilken bild är bäst?

En helt ovanlig torsdag

Idag hade jag sovmorgon. Väldigt skönt, jag började inte förrän 13. Men jag tvingade ändå upp mig kl 10 för att inte sova bort hela dagen. Igårkväll hade jag funderat över vad jag skulle göra innan jobbet, om jag skulle promenera eller städa eller nåt annat vettigt. Men istället satt jag i min nya sköna soffa och kollade på film. Helt i min smak.

Fick ett glädjebesked idag, att jag ska få stå och döma med en bra domare i helgen. Det ska bli väldigt roligt, hoppas att jag gör ett bra intryck och att jag tar vara på den chansen. Troligtvis åker jag till Linnbabe imorn och sover hos henne innan. Sen efter tävlingen så åker vi till Linus och festar till det lite. Rolig helt framför mig alltså. Skönt att jag är ledig på söndagen för en gångs skull, kan jag festa till det på riktigt och sen sova ut och slappa.

Nästa vecka börjar Linus och Jono Brushan på mitt jobb. Ska bli helt fantastiskt.



Här kommer ännu en mörk bild på mig i min fina soffa. Måste lösa det där med att det är så mörkt i mitt hem, blir så svårt att göra dagens. Och fota min overzise-jacka såklart.

Dagens

Svarta strumpbyxor H&M

Vit tajt klänning Gina Tricot

Grå koft-tröja Gina Tricot.

Va?

Haha, fick precis höra nåt väldigt roligt. Egentligen är det ingen humor inblandad, men för mig var det ett skämt. Fast nu när jag tänker på det så blir jag först lite allvarlig, för vem är jag att skratta ut nån annan. Sen blir jag lite sur, för så skulle jag verkligen aldrig tänka eller göra. Känns lite taskigt, ur min synvinkel, men den är det ju bara jag som ser ur tyvärr.

Hmm

Kollar på Charlotte Perellis hemsida, mest för att Bloggkommentatorerna skriver om henne. Och tänker att det är en fin bild, även om hon ser lite död ut. Så dras mina ögon såklart till hennes bröst och har jag fel eller är det en liten nipslip där? Ser jag hennes bröstvårta?

Igår

Jag har shoppat lite på blocket på senaste, fått för mig att jag ändå vill ha en soffa, och att jag verkligen behöver en spegel. Innan har jag ju stått på toalettsitsen och försökt spegla mig i badrumsskåpet, och det har ju inte alltid varit en hit.
Så jag bestämde mig för att hyra en liten lastbil igen för att frakta hem sakerna. Det gick ju så bra sist, tänkte jag.
Tänkt och gjort, jag hyrde en bil på OKQ8 och skulle få hämta den vid Globen.
Samtidigt som mina tankar var upptagna med blocket-shopping så var en annan del av mig inställd på att söka efter en ny tv. Ska man ha mysigt hemma och kunna bjuda hem folk känns det som om det behövs soffa och tv. Tyvärr vill jag nog tillägga, för det borde ju kunna vara så att det inte behövs, man borde kunna umgås utan den. Men, nu vill jag ha en i alla fall. Så efter jobbet gick jag till Siba för att kolla in utbudet. Jag älskar att gå i teknikaffärer där det hänger massa tv-apparater på väggarna och visar samma film, och så kan man sätta sig nån stans och titta lite och låtsas att man har alla de här fina prylarna hemma. Eller så leker man rik och undrar vilken tv man ska ha i badrummena och vilken i köket.
När jag kunde slita mig från wonderland så gick jag hem och slängde ihop en tacogratäng, för jag tänkte att mina bärhjälpare som jag raggat upp skulle få nåt som tack för hjälpen.
Jag började bli mer och mer nervös inför resan ju närmre globen vi kom. När jag klev in i butiken så kände jag nån slags skräckblandad förtjusning, och nyckeln i min hand blev till en guldklimp.
Väl ute på parkeringen letade jag efter min lilla lastbil. Jag hittade ingen liten lastbil, men på min nyckel stod ett registreringsnummer som stämde överens med en väldigt stor bil. Fanfanfan tänkte jag och gick fram till den m y c k e t större bilen än jag hade väntat mig. Men jag är ju inte bang sådär, så vi for iväg.
Första stoppet var IKEA där de inte hade det jag skulle ha, men Philip hittade sina saker, så det var inte bortkastad tid att vi åkte dit. Om jag åkt dit själv och sen inte kunnat köpa nåt så hade jag inte varit gladast i skogen.
Vidare till Älvsjö där jag hämtade upp min stora spegel. Allt lugnt. När vi sen skulle till Årsta och hämta soffan körde vi lite fel. Kartläsaren var inte riktig med i svängarna så vi missade nån avfart. Men ingen panik, vi tog en korv-paus på en mack och sen tog han fram sin magiska GPS-mobil, så efter det lyssnade vi på henne istället för att tänka själva. Mycket skönt.
Soffan fick mycket väl plats i bilen (no surprise) så vi styrde bilen hemåt. Först skulle vi hem till honom och lämna hans grejor, vilket gjorde att jag fick köra lastbil på en trottoar, det är första gången jag gjort det.
Jag hade ju tänkt att soffan skulle få plats i hissen, men när vi kom fram till mig såg jag att så inte var fallet… Vi fick bära upp den för alla trappor, jag höll på att dö. Men tillslut var den uppe och vi åkte för att lämna bilen. Sista strapatsen var när jag skulle parkera bilen på macken, det var nästan nära-döden-upplevelse. Efter mycket trixande med den typ 5 meter långa bilen så lämnade jag den lite halvsnett parkerad bredvid ett släp.
Klockan var så mycket, så vi bestämde oss att gå skilda vägar. Vilket kanske var tur, för jag kom på att tacogratängen jag skulle bjuda på inte var en sån bra idé eftersom han är vegeterian. Nästa gång ska jag laga asgod vegetarisk mat istället och så ska det bli en succé istället.

Här är bilen, lite mörk bild, men man ser ändå att den är stor:

Såhär ser soffan ut, även detta lite mörk bild

Jag älskar spegeln, helt fantastiskt, nu kan jag se mig själv varje dag.

Jag kan även visa upp min underbara tyll-kjol som jag älskar.

Plus att jag nu kan leka modebloggare och göra dagens.

Dagens: brun klänning, Gina Tricot

Svarta strumpbyxor, H&M

Bruna converse.

Fint hjärthalsband, lite rosa.

Kamp

Det verkar som om solen är ute efter mitt fejs. Men jag slutar om 14 minuter, den lär aldrig hinna upp på den tiden. HA, jag vinner!

Okejokejokej

Ta det lugnt nu, andas.
Okej.
NÄ jag blir så jävla upprörd. Inte arg upprörd utan bara rörd inuti. Inte rörd, men upprörd. Fast inte som i arg.
Okej, andas. Tänk inte tanken. Välj den andra tanken om du nu måste tänka den första.
Okejokej. Jag andas. Det är inte svårt. Det är enkelt, men inte lätt.
Låt det inte komma fram. Du vet ju vad som händer. Stäng in stäng av.
Men jag vill inte stänga av. Jag vill vara upprörd och få bekräftat vad jag känner.
Okej, men du vet vad som händer om du sörjar ner nån. Du kommer aldrig kunna ta tillbaks det. Aldrig. Du kommer för alltid se de ögonen som i den stunden.
Jag vet. Stäng av. Ge upp. Gör rätt.

Å helvete

När jag är lite trött blir myrkrypningarna värre. Helt jävla outhärdligt!

Please ge mig en botning tack. Jag käkar magnesiumtabletter nu, men det har inte börjat hjälpa. Stretchning varje kvart hjälper inte heller. Suck

Vi möts igen

Ikväll är det dags för ännu ett äventyr...

Historia

Den här filmen ska ni också se. Väldigt bra gjord, och jag älskar att det är sanning. Jag blir mer och mer intresserad av Englands regenter. Man börjar få nån slags historielektion av de här filmerna. Skulle kunna vara så att del 2 i den här filmen är Elizabeth. Se dem båda.

Den man älskar

Väldigt bra film. Det kunde ha blivit mycket värre, de kunde gjort den smutsigare och hemskare, men de fegade kanske ur. Eller så är jag lite för makaber, jag hade redan tänkt ut en massa saker som kunde hänt.
Men ändå, väldigt bra film. Tung, svensk, Rolf Lassgård. Antingen han eller Mikael Nykvist, de är ju i alla svenska filmer. Fast det gör inget.

Jonas Karlsson var med också, och bara det gör ju filmen värd att se. Han är en av de bästa, jag älskar hela honom. Vissa bara faller man för, och där var det kärlek vid första ögonkastet. Har aldrig blivit så nipprig av en grön julhund.

Jag har kollat på många filmer nu när jag har min ensamhelg. Rekommenderar The Bucket List, bra film. Har även sett John Tucker must die, en söt high schoolfilm, step brothers (som inte var så bra som jag trodde) och Wedding Crashers (som var mycket bättre än jag trodde).
Nu ska jag ge mig på Catch and Release, tror den kommer vara bra.

Rörd

Idag roar jag mig med att fälla lite tårar över folk som vinner en oscar. Det är samma visa varje gång för mig, de ropar upp de nominerade och när den lyckliga vinnaren (oftast)gråtande går upp på scenen så flödar mina tårar ikapp med deras. Det är nåt magist över det, hela grejen med så många a-kändisar och bra underhållning under samma tak. Den här är en av mina favvosar, när Marion Cotillard vinner för bästa skådespelerska. Så rätt.

Stort

Ni vet när man hade en utklädningslåda när man var liten? Jag hade i alla fall en sån, i en fin låda låg det massa med outrageous kläder som vi kunde använda och klä ut oss i.

Då när man tog på sig förstora kläder kände man sig alltid så liten och nätt och lite rolig.

Så känner jag nu, för jag har fått en jacka av mamma som är för stor. Den känns sådär overzisad, men jag vet inte om den är snygg overzisad. Ska lägga ut nån bra bild nån gång när jag får tag i en spegel.

Höstmys

Idag känns det bättre. Mest för att jag vet att jag är ledig imorn och ska ha en helt egen dag. Hela veckan har varit egen, jag har hunnit vara mycket med mig själv. Jag längtar verkligen tills imorn, som fan! Jag ska bara kolla på film, ligga i sängen, slösova om jag vill, gå en promenad om jag vill. Mys!

Hoppas det är lite ruggit väder också, så man kan titta ut och mysa lite till.

Skjut mig

Idag är en av de där dagarna. Då allt går dåligt eller är väldigt tungt att genomföra.
Vaknade mitt i en dröm som fick mig förvirrad, gick upp utan att förstå var jag var. Mitt hår var fortfarande blött efter dusch igår, men luggen hade torkat i nån konstig form. Jag tog av mig alla sovkläder(eftersom det är så kallt hos mig sover jag i fleecetröja och raggsockar) och gick runt för att försöka hitta något att ha på mig. Jag hittade bara en tröja som var okej, så det blev tråk-kläder och fult hår.
Går till jobbet och det är tungt. Mörkt och ledsamt väder ute. Väl på plats på jobbet blir det mycket att göra, folk är inte så kvicka, vissa irriterande moment sker. Jag lackar. Försöker verkligen vara snäll och trevlig men det är så jävla svårt när jag blir så provoerad och jag vill verkligen mucka gräl med alla.
Läser mina mail och har fått av CK. Vet inte hur jag ska hantera nåt, blir bara jävligt trött på allting. Jag fattar inte nån mening med nåt alls. Allt det som händer är för mig ovesäntliga småsaker som världen lätt skulle klara sig utan.
Så jävla arg på allt.
Jag behöver dig nu, var är du när jag känner mig såhär, nu måste du lyfta mig över de svåra hindrena.

Egentid

Jag tror inte jag är van vid så här mycket sociala aktiviteter jag haft de senaste veckorna. Varje dag har jag nåt att göra, nånstans att gå eller nån att träffa. Jag klagar absolut inte, det är aldrig nåt tråkigt jag gör, men jag menar bara att jag behöver andas. Typ ta semester från mig själv.

Det är som en enda lång spiral. Jag sitter varje dag på jobbet och längtar tills arbetsdagen är över, sen gör jag andra saker hela eftermiddagen/kvällen och längtar bara tills jag ska få gå och sova. Sen börjar det om. Jag har det där äta-jobba-sova-dö-livet, fast med ett extra stjärnglimmer eftersom jag gör roliga saker också.

Idag har jag iallafall planerat in lite egen tid. Det är viktigt, tycker jag, att man har det. Lite egentid, tid för återhämtning och reflekteringar.

Och på fredag ska jag vara ledig och oanträffbar hela dagen. Bara jag, min dator och nåt gott att äta. Det är min nästa vecko-check-point. Jag har check-points hela tiden. Varje dag, varje vecka, varje år.

På dagarna om jag jobbar 7-16:

Första check-pointen(här tänkte jag förkorta det ordet till CP:t, men det kändes kanske inte helt ok): 9,30, när rusningen är över

Andra är när det blir lunch-dags.

Tredje är när man undvikit att kolla klockan på länge och upptäcker att den är typ 14-14,30 och det snart är dags att gå hem.

Vecko-check: Alltid en ständig nedräkning till nåt speciellt jag ska göra den veckan eller nästa. Plus att jag har bestämda grejor att göra på tisdagar, onsdagar och torsdagar, så det blir en egen check.

Bra att ni vet det nu. Känns tryggt.

Föresten så har jag försökt hänga med lite i stormen kring Katrin, som gjorde bort sig lite i TV400. Jag är på hennes sida, tycker att om TV4 anställer henne för att skapa lite storm så får de väl stå för det. Medieuppmärksamhet blir det ju iallafall, mer än om det bara skulle vara Idol. All uppmärksamhet är ju bra uppmärksamhet när man tänker pengar.

Tror inte att de inte visste vad som skulle kunna ske om hon var med.

Avslutar med en bild av hur Linn packar. Detta är hennes hår/hudvårdsgrejor. Bara. Hon hade med sig detta plus en necessär plus en sminkväska plus hårfön och plattång. För två nätter.

Dubbelångest

Okej. Jag tror att nånting är emot mig nu. Upptäcker att det är annu en dubbelbokning nästa år. Med kören skulle vi åka till en körfestival i San Marino under Kristi Himmelfärdshelgen, och så tänker jag, hmm, den helgen brukar jag ha nåt annat. Och gissa vad? Jorå, den helgen är det SM...
Ännu ett jävla val jag måste ta. Hatar det. Det finns 365 dagar på ett år, varför ska de här sakerna sammanfalla samma helg? Och Öland vs. Arvika, varför i helvete ska jag behöva välja mellan två hjärtesaker? Förra året slet det mig i bitar och nu då? Två olika val, lika jobbiga.
I need a Miracle.

Person

Jag gjorde ett personlighetstest på internet som UnderbaraClara tipsat om på sin härliga blogg.
Tycker den stämmer väldigt bra på mig, det trodde jag inte när jag svarade på frågorna, för jag kände att jag svarade olika på liknande frågor.


Din personlighetstyp:
Logiskt sinnade, kreativa tänkare. Kan bli mycket entusiastiska över teorier och idéer. Strävar ofta att bringa klarhet i teoretiska frågor. Värderar kunskap, logik och kompetens mycket högt. Tystlåtna och reserverade. Svåra att komma inpå livet. Individualister. Ointresserade av ledarskap och makt. Deras analytiska förmåga gör det lätt för dem att upptäcka samband som andra inte ser. Fungerar bäst när de uppmuntras att använda sin fantasi och förmåga till kritiskt tänkande.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Fysiker, kemister, biologer, fotografer, strateger, matematiker, universitetslärare, programmerare, animatörer, tekniska skribenter, ingenjörer, jurister, brottsplatsutredare, skribenter, artister, psykologer, systemvetare, utredare, besiktningsmän, lantmätare.

Hearing

Mina creative-hörlurar pajade häromdagen, ena luren bara la av. Väldigt irriterande, då jag verkligen alltid går med musik i öronen.

Förra gången jag skulle köpa nya lurar kollade jag runt lite, efter ett par bra in-ear-lurar. Aftonbladet hade gjort nåt test och då var det en sort som verkligen stack ut. Så nu har jag köpt dem:

V-moda bass freq. Tydligen ska de vara väldans bra, ha bra basljud utan att bli för burkiga. Hoppas verkligen det, för jag har provat Koss-lurar, som ska ha bra bas, men jag tyckte det lät väldigt konstigt och burkigt. Jag gillar ju lite diskant på musiken, det ska vara ett rent ljud. Ljudbilden är väldigt viktig för mig och jag kan gå igång på en riktigt bra mixad låt.

Jag köpte de vita, det känns bäst, då kan folk se att jag har lurar i öronen och i och med det inte försöka prata med mig.

Döden

Var på spinning igår och tänkte att jag skulle klara av det.

Vi gick till F&S på ringen, det var ett väldigt fint ställe och bara det kändes helt bra. Annika kände den som skulle ha spinningpasset, som tydligen skulle vara väldigt bra eftersom vi åkte ända till söder för att besöka det.

I alla fall så gick vi in i ett litet mysig, men kallt rum och tog varsin cykel. Annika träffa nån mer hon kände och de snacka lite innan vi satte igång och cykla. Det kändes bra i början, jag blev lite gladare när jag trodde att jag skulle klara av att hänga med.

Så skulle vi ställa oss upp första gången och cykla stående. Jag kände en lycka spira igenom kroppen när jag kände att jag orkade, men efter några cykeltag till sjönk den känslan rätt rejält när jag insåg att det var kört. Jag satte mig med en duns på sadeln med min bortdomnade rumpa och trampade sakta vidare. Hela passet.

Jag orkade alltså typ 5 minuter, sen tog det stopp. Jag är verkligen inte gjord för den statiska ansträngningen. Jag satt och trampade medan de andra svettades, kändes inte så härligt.

Det verkade vara ett roligt pass, så jag ska försöka att gå igen när jag känner mig lite mer tränad. Ledaren hade frågat Annika om jag hade dött, så det var ju lite festligt. Då måste jag gå igen.

Jaha, ikväll ska jag försöka träna Linus och brudarna i Dubbelbugg, hoppas vi hittar någonstans att vara och att jag är tillräckligt duktig. Jag fick lite småångest igår, men det löste sig efter en pratstund med Linus.

Jag har inte hunnit vara hemma nånting sen helgen, så det ser ut som fan hemma, massa kläder överallt och ingen ordning. Kanske hinner jag göra nåt idag åt det. Vi får se.

Tre is a maginummer

Igår körde jag igång med träning på riktigt skulle man kunna säga.
Jag och Annika funderade på vilket pass vi skulle testa, det finns ju väldigt mycket att välja på. Jag var inne på skivstång, men hon ville jympa. Skutt och hopp är ju inte riktigt min grej, så jag ville hellre lyfta skrot. Sen fick vi med oss kungen också, så då bestämde vi skivstång. Jävligt jobbigt, men lite kul också. När det var över så gick Annika till instämplingsapparaten och kollade ett pass till.
Jag tänkte att hon var dum i huvet, men jag bangar ju inte en utmaning, så vi körde ett medelpass också. Fick vila en halvtimme emellan och det var ju skönt.
Sen åkte jag och mötte Linus vid max, och en lowcarb-burgare senare for vi till Finntorp och nackswingets danslokal för lite dansträning. Så vi höll igång i nästan två timmar. Jag med lite mindre energi...

Så träningsvärken lär väl komma ganska rejält ikväll eller imorn. Men ikväll ska vi på spinning, jag ska försöka omvända min syn på spinning efter min helvetesupplevelse när jag bodde på Lidingö. Då gick jag och Emilia och spinnade, och det var inte skoj kan jag säga. Hoppas att det blir roligare idag.
Igår fick jag även ett glatt besked, jag ska få komma in på uppsalaträningen! Idag har jag ju redan bokat upp mig på spinningen, men nästa vecka kör jag på dans för min egen tränings skull! Äntligen.

Hunten

Fina höstbilder på en ännu finare hund

När jag ändå håller på

Tänkte jag att jag kunde försöka få igång min mobilbloggning igen. Det var ett tag sen jag gjorde nåt åt det faktum att jag inte kan blogga on the go längre.
Men det gick ju inte så bra. Fortfarande kan jag inte ens komma i kontakt med blogger help group, än mindre få några svar på mina frågor. Man letar upp en frågeställning som passar en, och sen när man försöker hitta vidare info så tar det liksom slut.
Såhär:

"After you merge the blogs, your mobile device will post to your original mobile blog."

Jaha, men om det inte gör det då? Fuck blogger help, man får aldrig hjälp.

Tre

Nu ska jag ge mig i kast med ännu ett kundcenter. Denna gång är det Tre som ska få höra av mig. Hittills har jag haft en bra upplevelse med dem, när jag var inne i butiken på kungsgatan fick jag bra och trevlig hjälp. Men som alla andra har jag en misstänksam inställning till kundcenter över huvud taget. Eftersom jag själv jobbar med nåt liknande så vet jag ju hur det funkar med samtal och sånt.
I alla fall, mitt internet segar ju ur nåt fruktansvärt, så jag tänkte att det måste vara nåt fel på modemet.
Jag ringer till teknisk kundtjänst och får, efter 14 minuter i kö, prata med nån kille där. Han var inte dålig på nåt sätt, men allt han kunde säga var att det var ju inte som det skulle, det verkar ju vara nåt knas, och den slutgiltiga lösningen var att gå till en tre-butik. Så med andra ord var samtalet helt onödigt. Ska gå till kungsgatan och hälsa på de snygga killarna där.
To be continued...

Hello darkness my old friend, I've come to talk to you again

Det är nog sömnsvårigheterna som är värst. Att jag inte sover ordentligt, att jag alltid är trött. Jag kan inte sova för att alla tankar snurrar runt. Det är då de kommer fram, alla känslorna jag är rädd för. Då kommer jag på allt jag vill säga, allt jag vill göra. Men mina inspirationsfragment blir alltid omkullkastade. Glädjen och glöden kämpar sig snubblande fram genom tvivlets törnar. Tillsammans tror de att de blir starkare, men hånskratten skrämmer bort det lilla hopp som finns. Hoppet om vad? Hur kan man önska sig nåt så starkt, ha en sån extrem längtan och tro, när man inte ens vet vad det är man längtar efter, vad man önskar att man hade.
Hindrena på vägen är mina egna. Jag sätter själv lås på dörrarna.
Jag måste bara lära mig kämpa tillräckligt hårt för att komma över, och leta tillräckligt djupt för att hitta nyckeln.

Kattne

Jag åkte hem till familjen i helgen. Så nu sitter jag här och tar det lugnt. Så jävla skönt. Jag har jobbat så mycket på senaste, så det här är jag värd.
Igår skulle jag ha gått ut, men jag var så opepp, ville bara sova. Så det gjorde jag. I typ 12 timmar. Idag har jag kollat på film, laddat hem andra filmer(det går snabbt att ladda hem här, så jag passar på), och bara gjort inget.
Om 5 minuter börjar Du är vad du äter, med Katrin. Det har jag sett fram emot väldigt mycket, ska bli roligt att se hur de har behandlat henne. Jag vet ju att hon fick ganska annorlunda upplägg än oss, men det beror väl på att hon vågar ställa lite krav.
Sen är det direktsändning från EM i bugg, det är kvällens höjdpunkt! Måtte det bli som det borde.

Lite fina höstbilder från Kattne: