"Send Christian away, only you can save him"
"He'll fight for me"
"Yes, unless he believs you don't love him"
"What?"
"You're a great actress, Satine, make him belive you don't love him."
"No"
"Use your talent to save him. Hurt him. Hurt him to save him.
There's no other way. The show must go on Satine. Were creatures of the underworld, we can't afford to love."
Today's the day when dreaming ends.
måndag, december 08, 2008
Önskan
Tillbaks (OBS! ledset tråkigt inlägg. VARNING)
Nä inga, ledsna figurer i regn under svarta moln, okej. Men jag kan inte ändra på hur jag känner mig tyvärr.
Jag har skrivit förut om hur jag känner mig och hur jag finner allt i min närvaro meningslöst även om det är roligt. Alltid hamnar jag tillbaks i samma sinnesstämning, hur glad eller ledsen jag än var innan.
En del försöker förstå, andra vet inte om det. Kanske ser de, men har för mycket med sig själva, jag vet hur det är. Och om de skulle se, till och med om de försöker förstå, hur ska jag kunna säga vad jag vill att de ska göra, hur de ska bete sig mot mig när jag inte vet själv.
Igår kväll kunde jag inte sova. Jag låg och tänkte på massa random saker och kom i alla fall inte fram till nåt vettigt.
Jag känner alltid paniken komma krypande när tankarna slutligen gå in på "vad håller jag på med" "vad ska jag ta mig till", för vad fan är svaret?
Helgen har varit bra, rolig och härlig. Lördagen gick som förväntat och jag fick umgås med älskvärda personer hela dagen. Även söndagen var bra och jag känner verkligen att jag vill göra det där. Måste bli bra, måste kämpa vidare, måste förstå.
Jag har skrivit förut om hur jag känner mig och hur jag finner allt i min närvaro meningslöst även om det är roligt. Alltid hamnar jag tillbaks i samma sinnesstämning, hur glad eller ledsen jag än var innan.
En del försöker förstå, andra vet inte om det. Kanske ser de, men har för mycket med sig själva, jag vet hur det är. Och om de skulle se, till och med om de försöker förstå, hur ska jag kunna säga vad jag vill att de ska göra, hur de ska bete sig mot mig när jag inte vet själv.
Igår kväll kunde jag inte sova. Jag låg och tänkte på massa random saker och kom i alla fall inte fram till nåt vettigt.
Jag känner alltid paniken komma krypande när tankarna slutligen gå in på "vad håller jag på med" "vad ska jag ta mig till", för vad fan är svaret?
Helgen har varit bra, rolig och härlig. Lördagen gick som förväntat och jag fick umgås med älskvärda personer hela dagen. Även söndagen var bra och jag känner verkligen att jag vill göra det där. Måste bli bra, måste kämpa vidare, måste förstå.
fredag, december 05, 2008
Sharå
Om 7 minuter slutar jag och ska dra till dialect för att kolla upp c905. Sen ska vi dubbelbugga och sen drar jag till Etuna för mys hos Linn och Frallan och sen blire dans hela helgen! Kommer inte kunna blogga nåt eftersom jag inte har en fungerande mobilblogg, men jag lovar att uppdatera er när jag kommer hem!
Hejro
Hejro
Möte med Lars, del 2
Jag skulle vara hos Lars vid halv, men jag slutade hel, så jag hade en halvtimme att spendera nånstans. Jag gick till ful-sushi-stället och käkade lunch, tänkte att det kunde döda lite tid. Det tog typ 15 min.
Gick runt kvarteret för att inte komma för tidigt, men stod ändå utanför dörren för att inte gå in för tidigt. Då kommer Lars gående. Shit, tänker jag och stammar fram nåt om att jag var så tidig, och att jag kunde vänta. Men vi gick in i alla fall. Jag hade iPoden i örat, och han trodde det var en telefon, kanske var det därför han var lite kort mot mig när vi gick in. Jag blev toknervös och tvingade mig att slappna av.
Sen började vi prata och då släppte allt. Han är ju toksnäll, fattar inte varför jag ska oroa mig.
Jag fick ligga på hans brits och han testade massa olika saker på mig, om jag var överkänslig för nåt och vad jag reagerade på. Jag fick hålla upp armen och hålla emot när han tryckte ner den, ibland var jag svag och ibland stark, beroende på vad han höll upp för ämne mot nån akupunkturpunkt under min näsa.
Jag fick massa tabletter jag ska äta också, känns som när jag var med i programmet. Ska bli kul det här, jag är väldigt peppad. Jag kommer få käka nån diet som har nolltolerans mot socker, fågel och fläsk. Mycket gött kommer gå förlorat, men det är det värt. Det är ju inte som om jag aldrig mer får äta det, det är ju en period nu när jag ska rensa ut allt.
Ni som undrar hur det går till, läs på Kicki Normans blogg, hon förklarar bra. Ni får söka på Lars, eller på detox så kommer massa bra inlägg upp. Hon är grym.
Gick runt kvarteret för att inte komma för tidigt, men stod ändå utanför dörren för att inte gå in för tidigt. Då kommer Lars gående. Shit, tänker jag och stammar fram nåt om att jag var så tidig, och att jag kunde vänta. Men vi gick in i alla fall. Jag hade iPoden i örat, och han trodde det var en telefon, kanske var det därför han var lite kort mot mig när vi gick in. Jag blev toknervös och tvingade mig att slappna av.
Sen började vi prata och då släppte allt. Han är ju toksnäll, fattar inte varför jag ska oroa mig.
Jag fick ligga på hans brits och han testade massa olika saker på mig, om jag var överkänslig för nåt och vad jag reagerade på. Jag fick hålla upp armen och hålla emot när han tryckte ner den, ibland var jag svag och ibland stark, beroende på vad han höll upp för ämne mot nån akupunkturpunkt under min näsa.
Jag fick massa tabletter jag ska äta också, känns som när jag var med i programmet. Ska bli kul det här, jag är väldigt peppad. Jag kommer få käka nån diet som har nolltolerans mot socker, fågel och fläsk. Mycket gött kommer gå förlorat, men det är det värt. Det är ju inte som om jag aldrig mer får äta det, det är ju en period nu när jag ska rensa ut allt.
Ni som undrar hur det går till, läs på Kicki Normans blogg, hon förklarar bra. Ni får söka på Lars, eller på detox så kommer massa bra inlägg upp. Hon är grym.
PS
Igår var jag så ledsen så jag bildgooglade "sorg" för att hitta nån passande bild som visade hur jag kände mig, men det blir ändå alltid denna bild när jag känner mig nere.
Apropå bilden, jag tycker verkligen att det är en träffande bild. En liten lessen figur med bultande hjärta står i regnet.Egentligen kan man inte utröna om den är ledsen eller bara tankfull, men jag älskar den iallafall.
Igår
Det var så igår, hela alltet kändes helt meningslöst och onödigt och hemskt och sorgligt. Folk sa fel saker, gjorde fel saker och jag ville ena sekunden slåss och nästa gråta.
Men sen gick jag till Lars, sen pratade jag med Linus, sen skulle jag gå på stan och köpa almanacka och stövlar.
Jag började på feetfirst där jag hade sett ut ett par stövlar jag ville ha, men när jag kom dit och provade dem satt de inte så bra som jag hoppats. Jag vill ju verkligen ha ett par stövlar med högt skaft, men mina vader verkar tycka annorlunda. Så jag suckade tungt och gick till Åhléns istället för att köpa en ny liten almanacka. Men där var det tiotusen människor och avdelningen med almanackor hade flyttat tre våningar upp. Fuck that tänkte jag och gick hem. Klädde om och åkte till friskis på ringen där vi körde ett KI-jympa-pass. Inte min grej kan jag säga. Det var jobbigt och bra, men man skulle skrika högt när man sparkade, och jag gillar väl inte kampsport så mycket.
Efter det gick jag till Åhléns på söder istället, och där hittade jag min lilla almanacka. Jag hittade även massa julpynt, så nu är lägenheten viiiin. Har en slinga med stjärnor i fönstret, och en fluffboll som lyser. En liten julgran med guldglitter och glitter runt spegeln också.
Sen smet jag in och köpte glögg på systemet. Glögg kan vara det bästa som finns. Vit starkvinsglögg is the shit.
Hem och pynta, städa och duscha. Sen kom Jono och Linus hem och så drack vi glögg och åt pepparkakor. Mumma!
Idag ska jag åka till Eskilstuna och imorn är det Lag-SM! Jag ska hänga med EE hela dagen och snacka, ska bli jävligt kul. Synd bara att jag missar DB-maraton här hemma.
Men sen gick jag till Lars, sen pratade jag med Linus, sen skulle jag gå på stan och köpa almanacka och stövlar.
Jag började på feetfirst där jag hade sett ut ett par stövlar jag ville ha, men när jag kom dit och provade dem satt de inte så bra som jag hoppats. Jag vill ju verkligen ha ett par stövlar med högt skaft, men mina vader verkar tycka annorlunda. Så jag suckade tungt och gick till Åhléns istället för att köpa en ny liten almanacka. Men där var det tiotusen människor och avdelningen med almanackor hade flyttat tre våningar upp. Fuck that tänkte jag och gick hem. Klädde om och åkte till friskis på ringen där vi körde ett KI-jympa-pass. Inte min grej kan jag säga. Det var jobbigt och bra, men man skulle skrika högt när man sparkade, och jag gillar väl inte kampsport så mycket.
Efter det gick jag till Åhléns på söder istället, och där hittade jag min lilla almanacka. Jag hittade även massa julpynt, så nu är lägenheten viiiin. Har en slinga med stjärnor i fönstret, och en fluffboll som lyser. En liten julgran med guldglitter och glitter runt spegeln också.
Sen smet jag in och köpte glögg på systemet. Glögg kan vara det bästa som finns. Vit starkvinsglögg is the shit.
Hem och pynta, städa och duscha. Sen kom Jono och Linus hem och så drack vi glögg och åt pepparkakor. Mumma!
Idag ska jag åka till Eskilstuna och imorn är det Lag-SM! Jag ska hänga med EE hela dagen och snacka, ska bli jävligt kul. Synd bara att jag missar DB-maraton här hemma.
torsdag, december 04, 2008
onsdag, december 03, 2008
Gratisgrejor
Jag blev medlem i en gratissajt där man kan vinna grejor genom att besöka hemsidor och delta i erbjudanden, kolla in den. Den heter Gratismode.se. Totalt värt det.
SJ Prio
I love SJ prio!
Har precis köpt en biljett till Karlstad för 0 kronor. Jag har samlat på mig så mycket poäng att jag kunde betala med dem. Sweet!
Har precis köpt en biljett till Karlstad för 0 kronor. Jag har samlat på mig så mycket poäng att jag kunde betala med dem. Sweet!
tisdag, december 02, 2008
Allena
Kom att tänka på att ingen vet vad jag gjort de senaste 8 timmarna. Jag skulle kunna dött för 7 timmar sen och ingen skulle saknat mig än. Såklart skulle jag väl bli saknad om några timmar till tror jag, men inte förrän jag inte kommer till jobbet imorn skulle någon verkligen sakna mig.
Men jag tänkte berätta vad jag gjort de senaste 8 timmarna. Jag slutade klockan 12 och gick till banken för att fixa e-legitimation och telesvar, sen tittade jag in på myrorna för att se om de har ett runt litet soffbord, vilket de inte har, så jag köpte en bok istället.
Sen gick jag på bio. Såg Happy-go-lucky. Jag hade ganska höga förväntningar på den tror jag, för jag hade läst om den lite innan.
Men ack så besviken jag blev. För det första var Poppy, huvudrollen, en helt hysteriskt positiv brud som verkade full eller hög hela tiden. Dåliga skämt och fula grimascher hela tiden. Jag satt och väntade på att handlingen skulle börja, men den gjorde aldrig det. Jag somnade lite i mitten, och det kanske var då den var bra. Jag vet inte. Det var en meningslös film tyvärr. Den hade några fina stunder, men i det stora hela så kommer jag inte se den igen. I så fall skulle det vara för att se vad det var jag missade.
När den var slut gick jag och kollade in stövlarna jag vill köpa, och efter det gick jag på bio. Igen. Såg Vicky Christina Barcelona, vilket var en höjdarfilm. Biosalongen var hemsk, men jag gillade filmen som fan. Den kan jag rekommendera till alla.
Nu ska jag äta upp de överblivna popcornen och titta på the Office. Somna tidigt och hoppas att huvudvärken är borta imorn.
Tur att jag inte dog för 7 timmar sen.
Men jag tänkte berätta vad jag gjort de senaste 8 timmarna. Jag slutade klockan 12 och gick till banken för att fixa e-legitimation och telesvar, sen tittade jag in på myrorna för att se om de har ett runt litet soffbord, vilket de inte har, så jag köpte en bok istället.
Sen gick jag på bio. Såg Happy-go-lucky. Jag hade ganska höga förväntningar på den tror jag, för jag hade läst om den lite innan.
Men ack så besviken jag blev. För det första var Poppy, huvudrollen, en helt hysteriskt positiv brud som verkade full eller hög hela tiden. Dåliga skämt och fula grimascher hela tiden. Jag satt och väntade på att handlingen skulle börja, men den gjorde aldrig det. Jag somnade lite i mitten, och det kanske var då den var bra. Jag vet inte. Det var en meningslös film tyvärr. Den hade några fina stunder, men i det stora hela så kommer jag inte se den igen. I så fall skulle det vara för att se vad det var jag missade.
När den var slut gick jag och kollade in stövlarna jag vill köpa, och efter det gick jag på bio. Igen. Såg Vicky Christina Barcelona, vilket var en höjdarfilm. Biosalongen var hemsk, men jag gillade filmen som fan. Den kan jag rekommendera till alla.
Nu ska jag äta upp de överblivna popcornen och titta på the Office. Somna tidigt och hoppas att huvudvärken är borta imorn.
Tur att jag inte dog för 7 timmar sen.
Möte med Lars, del 1
Efter jobbet gick jag några kvarter bort till stället där Lars jobbar. Det var en liten dörr in till något som såg väldigt ofärdigt ut. Jag hade fått en portkod, men dörren verkade inte vara låst. Kände mig lite som en dumskalle när killarna där inne kollade konstigt på mig. Jag smög in och frågade om det där var receptionen och de nickade, allihop. Heheh jag ska till Lars, sa jag med spelad självsäkerhet.
Dörren längst bort till vänster, sa en kille och jag skyndade dit. Skorna skulle av, så alla kunde se mina dubbla strumpor över mina strumpbyxor som inte syns när jag har stövlarna på mig.
Jag smög fram i korridoren och hittade en dörr till vänster. Men när jag knackat försiktigt och sen smugit mig in såg jag att det fanns tre dörrar till där inne. Visste inte vilken som var rätt, men jag hörde röster inifrån en av dörrarna, och det lät som om de höll på att avsluta ett samtal. Jag stod och väntade tills nån skulle komma ut. Sen fick jag lite panik när jag tänkte på vad jag skulle säga när nån väl kom ut. "Eeeh hej, jag stod bara här och väntade... eller jag väntade inte, jag kom nyss, eller jag menar...."
Känner jag mig rätt skulle jag fumla in mig i massa bortförklaringar för att inte verka konstig. Men det löste sig rätt bra, hon kom ut och jag sa snabbt, "eeh jag ville inte störa". Störa? Suck.
I alla fall så gick jag in och satte mig på soffan och så började vi prata, Lars och jag. Eller han pratade och jag nickade och log på de rätta ställena. Jag försökte skämta lite ibland, mest för att kolla om han var mottaglig, men jag vet inte om han fattade det. Kanske gjorde jag bort mig.
Saken är den att Lars är skitsnygg. Alltså, helt sjukt snygg. Typ en blandning mellan David Beckham och Hugh Jackman.
Men i alla fall så pratade vi länge om vad han sysslade med och vad vi tyckte om saker och det verkade skitbra. Jag ska dit på torsdag igen, så då får ni höra resten.
Dörren längst bort till vänster, sa en kille och jag skyndade dit. Skorna skulle av, så alla kunde se mina dubbla strumpor över mina strumpbyxor som inte syns när jag har stövlarna på mig.
Jag smög fram i korridoren och hittade en dörr till vänster. Men när jag knackat försiktigt och sen smugit mig in såg jag att det fanns tre dörrar till där inne. Visste inte vilken som var rätt, men jag hörde röster inifrån en av dörrarna, och det lät som om de höll på att avsluta ett samtal. Jag stod och väntade tills nån skulle komma ut. Sen fick jag lite panik när jag tänkte på vad jag skulle säga när nån väl kom ut. "Eeeh hej, jag stod bara här och väntade... eller jag väntade inte, jag kom nyss, eller jag menar...."
Känner jag mig rätt skulle jag fumla in mig i massa bortförklaringar för att inte verka konstig. Men det löste sig rätt bra, hon kom ut och jag sa snabbt, "eeh jag ville inte störa". Störa? Suck.
I alla fall så gick jag in och satte mig på soffan och så började vi prata, Lars och jag. Eller han pratade och jag nickade och log på de rätta ställena. Jag försökte skämta lite ibland, mest för att kolla om han var mottaglig, men jag vet inte om han fattade det. Kanske gjorde jag bort mig.
Saken är den att Lars är skitsnygg. Alltså, helt sjukt snygg. Typ en blandning mellan David Beckham och Hugh Jackman.
Men i alla fall så pratade vi länge om vad han sysslade med och vad vi tyckte om saker och det verkade skitbra. Jag ska dit på torsdag igen, så då får ni höra resten.
måndag, december 01, 2008
Ta mej tusan
Dålig uppdatering. Det är inte så att jag inte haft tid att uppdatera eller att det varit nåt strul inte. Nej nej, det beror enbart på tanklöshet och lathet. Har glömt bort eller kanske kommit på i sista minuten att jag borde ha bloggat.
Jag jobbade natt förra veckan, därav mina sena inlägg. Det gick bra, trodde att jag skulle klara det sämre(har jag skrivit om det redan? Känns som det)
I lördags var det en ställa om dygnet-dag. Jag åkte till fridhemsplan och handlade lite stuff, mest mat på prisextra. Sen blev jag påprackad nåt nagelgrejs som skulle göra naglarna mer skinande. Hon pratade engelska och var väldigt duktig. Min nagel blev asfin och jag tänkte att det där kan jag väl köpa. Men jag sa att jag inte hade råd. Jag prutade ner det redan reducerade priset med 100 spänn och nu har jag fina naglar.
Igår var mamma och mormor hos mig och det var asmysigt. Vi började med lunch hos mig och lite julpyntande. Sen gick vi ut på stan och skulle se det fina trädet på norrmalmstorg som mormor hade hört om på the voice och ville se. Men då var det släckt såklart. Typiskt, jag ville att de skulle få se det.
Vi gick till gamla stan och kollade på julgranen, sen till stortorget för att besöka marknaden. På väg tillbaks sen när vi tyckte att vi sett allt, möttes vi av massa polisbilar. Vi tittade mot kungsan och såg hur mycket blåljus som helst. Fattade ingenting, men sen kom jag på att det var 30november. På strömbron möttes vi av nazisterna som gick med fula flaggor. Blev helt provocerad, speciellt när jag såg fjortisbrudar som gick och tuggade tuggummi och tittade förvirrat på de andra. De fattar ju ingenting av vad de ska stå för. Nån borde rädda dem.
Men men. Ny vecka nya tag. <---klyscha, jag vet. Men ny checkpoint blir LagSm i helgen. Roligt hoppas jag. Jag missade ju Gbg i helgen, det ska tydligen varit bra.
Ska få tag på Lars också, så ni kan få del ett i artikelserien.
Jag jobbade natt förra veckan, därav mina sena inlägg. Det gick bra, trodde att jag skulle klara det sämre(har jag skrivit om det redan? Känns som det)
I lördags var det en ställa om dygnet-dag. Jag åkte till fridhemsplan och handlade lite stuff, mest mat på prisextra. Sen blev jag påprackad nåt nagelgrejs som skulle göra naglarna mer skinande. Hon pratade engelska och var väldigt duktig. Min nagel blev asfin och jag tänkte att det där kan jag väl köpa. Men jag sa att jag inte hade råd. Jag prutade ner det redan reducerade priset med 100 spänn och nu har jag fina naglar.
Igår var mamma och mormor hos mig och det var asmysigt. Vi började med lunch hos mig och lite julpyntande. Sen gick vi ut på stan och skulle se det fina trädet på norrmalmstorg som mormor hade hört om på the voice och ville se. Men då var det släckt såklart. Typiskt, jag ville att de skulle få se det.
Vi gick till gamla stan och kollade på julgranen, sen till stortorget för att besöka marknaden. På väg tillbaks sen när vi tyckte att vi sett allt, möttes vi av massa polisbilar. Vi tittade mot kungsan och såg hur mycket blåljus som helst. Fattade ingenting, men sen kom jag på att det var 30november. På strömbron möttes vi av nazisterna som gick med fula flaggor. Blev helt provocerad, speciellt när jag såg fjortisbrudar som gick och tuggade tuggummi och tittade förvirrat på de andra. De fattar ju ingenting av vad de ska stå för. Nån borde rädda dem.
Men men. Ny vecka nya tag. <---klyscha, jag vet. Men ny checkpoint blir LagSm i helgen. Roligt hoppas jag. Jag missade ju Gbg i helgen, det ska tydligen varit bra.
Ska få tag på Lars också, så ni kan få del ett i artikelserien.
fredag, november 28, 2008
Tunnelbanedöden
När jag går ner i tunnelbanan förvandlas hela jag. Det är som om jag dör en liten smula för varje trappsteg ner. Där nere trängs alla bittra, stressade och knuffande människor och ingen har nån hänsyn. Eller kanske ibland lyckas man få ett leende eller ett tack, och då vet man att allt inte är förlorat.
Men känner inte ni så? Som om luften försvann, man måste rätta sig i leden, gå rätt, gå snabbt, av och på rätt. Jag gör det också, och jag hatar alla som inte gör det. Jag går snabbt och vet alltid hur man ska gå för att inte krocka eller var man ska stå för att komma fram snabbare. Jag blir en av dem när jag stiger ner i helvetet.
Men känner inte ni så? Som om luften försvann, man måste rätta sig i leden, gå rätt, gå snabbt, av och på rätt. Jag gör det också, och jag hatar alla som inte gör det. Jag går snabbt och vet alltid hur man ska gå för att inte krocka eller var man ska stå för att komma fram snabbare. Jag blir en av dem när jag stiger ner i helvetet.
torsdag, november 27, 2008
Natt
Jag jobbar natt i natt. Ända till kl 07. Det var länge sen jag gjorde det, förr så tog jag gärna såna pass för att jag gillar att det är så lugnt och tyst här, men har väl inte gjort det på ett halvår eller nåt.
Det går faktiskt bra, trodde att jag skulle vara tröttare och få krypningar och somningar och allt. Men inget av ovanstående har inträffat, trot eller ej. Jag svarar av, tittar lite på bloggar, lägger lite pussel mellan samtalen, har det bra helt enkelt.
Apropå bloggar, ni läser väl underbaraClaras blogg? Hon har så fina saker för sig så jag blir helt kär. Hela hennes stil och väsen får mig att vilja vara hennes vän. Hon lägger upp jättefina kort på sitt hus och sina kläder och henne, kolla in!
Det går faktiskt bra, trodde att jag skulle vara tröttare och få krypningar och somningar och allt. Men inget av ovanstående har inträffat, trot eller ej. Jag svarar av, tittar lite på bloggar, lägger lite pussel mellan samtalen, har det bra helt enkelt.
Apropå bloggar, ni läser väl underbaraClaras blogg? Hon har så fina saker för sig så jag blir helt kär. Hela hennes stil och väsen får mig att vilja vara hennes vän. Hon lägger upp jättefina kort på sitt hus och sina kläder och henne, kolla in!
Yes!
Såg ni, jag vann! Så jävla kul. Jag och Lars ska höras imorn, och boka tid. Åh vad spännande, jag lovar att ni ska få updates hela vägen. Det får bli en liten artikelserie för er " Dag 1 med Lars"
Tack Kicki!
Tack Kicki!
tisdag, november 25, 2008
RÖSTA!
Nu måste ni alla alla alla gå in på Kicki Normans blog och rösta på att jag ska vinna den där Lars! Lova! NU!!
måndag, november 24, 2008
Chilla
Är ni såna människor som blir arg när nåt går fel? Tänk till lite innan så ni vet var ni ska rikta ilskan.
Är det snökaos och din beställda bil inte kan komma fram, var inte arg på personerna i växeln.
Är vädret så att plan inte kan lyfta, skrik inte på de som tar emot din ombokning.
Finns inte din efterlängtade vara i affären, ta inte ut det på dem som jobbar i kassan.
Är ett barn omedvetet lite klumpig, gorma och skäll inte.
Försöker nån sitt bästa, men det blev lite fel, tryck inte medvetet ner den då och poängtera felet.
Tänk på den där reklamen för becel. Även om jag ogillar becel så tycker jag att den är bra, man får se hur alla går runt med ett hjärta i handen som ska representera deras riktiga hjärta. Endel har fina och endel har fula. Det är så träffande att de som stressar, är arga eller äter dåligt har ett fult hjärta. Jag tror på det där, att hjärtat tar stryk om man är oharmonisk och bitter och stressad hela tiden.
Är det snökaos och din beställda bil inte kan komma fram, var inte arg på personerna i växeln.
Är vädret så att plan inte kan lyfta, skrik inte på de som tar emot din ombokning.
Finns inte din efterlängtade vara i affären, ta inte ut det på dem som jobbar i kassan.
Är ett barn omedvetet lite klumpig, gorma och skäll inte.
Försöker nån sitt bästa, men det blev lite fel, tryck inte medvetet ner den då och poängtera felet.
Tänk på den där reklamen för becel. Även om jag ogillar becel så tycker jag att den är bra, man får se hur alla går runt med ett hjärta i handen som ska representera deras riktiga hjärta. Endel har fina och endel har fula. Det är så träffande att de som stressar, är arga eller äter dåligt har ett fult hjärta. Jag tror på det där, att hjärtat tar stryk om man är oharmonisk och bitter och stressad hela tiden.
Tankade tankar
Calle skrev för ett tag sen på sin blogg om hur han skriver in i sin mobil saker han ska blogga om. Så gör jag också. Det finns massa utkast där jag har skrivit upp saker jag vill skriva om här, men som aldrig riktigt är tillräckliga för ett helt eget inlägg.
Idag har jag ett halsband på mig som jag fick av mormor. Det är en konfirmationspresent till henne, typ från 1947. Asfin!
Jag skriver ofta upp dem i hjärnan också, som en minneslapp, men det faller ofta bort tills jag hamnar i den situationen igen där tanken dök upp första gången.
Här kommer lite tankar jag skrivit upp.
På jobbet har vi en städerska som städar varje dag. I veckorna är det en tjej som städar och en annan på helgerna. Hon som städar på helgerna är som en sån där osynlig städerska. Hon går runt en som om hon inte fanns och fejar och dammar så man tycker man är i vägen, och om man flyttar sig säger hon nåt i stil med "nej nej går bra". Hon är inte så bra på svenska. För mig känns alltid det där lite jobbigt, att hon typ inte tycker att hon bör ta plats. Såklart vi ska fytta oss när hon ska städa, det är ju för vår skull.
Hon städar också väldigt noggrannt och när man går in på toaletten efter att hon varit där så är toapappret vikt som det är på hotell, som ett litet nedåtvänt V.
Hon städar också väldigt noggrannt och när man går in på toaletten efter att hon varit där så är toapappret vikt som det är på hotell, som ett litet nedåtvänt V.
Jag skulle nog aldrig ha en betjänt eller nåt, skulle tro att den hatade mig hela tiden för att jag säger att den ska göra saker.
Såg på Gordon Ramsay igår och han skulle slakta sina kalkoner. Han gick in i fågelhuset och hämtade en efter en. Han hade döpt alla, sa saker som "kom nu Willa, nu ska du inte krångla" Sen hängde en annan kille upp den flaxande livrädda fågeln i fötterna i nån ställning i taket, tryckte in en pinne i munnen på dem och körde in massa ström i dem. Fågeln skrek till, spändes och de räknade till 3 innan de släppte och fågeln sjönk ihop. Jag tappade hakan, kände en sån extrem olust, avsky och förvåning över deras grymhet.
Men jag förstår ju också att det är rätt humant, om man nu kan kalla det så, att de bara dör snabbt som fan. Fast ändå kunde jag knappt röra mig av chocken.
Sen skar de halsen av dem och lindade in huvet i en plastpåse "för att det inte skulle skvätta blod", sen kom en tjej fram och plockade den. Hon jobbade som det, kalkonplockare. Vilket jobb... Hon hade tydligen gjort det hela sitt liv.
Jag gillar inte Gordon över huvud taget. Han är så överjävlig mot sina kockar i den där serien har. Nedvärderar och fördummar dem totalt.
fredag, november 21, 2008
Föresten
Min skämslåt jag lyssnar på idag är Om du var min med Caramell.
Bästa textraden ever:
Kan inte tänka på annat än bara dej, tjolahopp tjolahej.
Word
Bästa textraden ever:
Kan inte tänka på annat än bara dej, tjolahopp tjolahej.
Word
Prat
Häromdagen var jag ute med ett gäng vänner och kom och tänka på att vi nu har kommit upp i 20something-åldern och att allt vi pratar om handlar om framtiden.
Antingen var det nåt om nån skola, eller om hur man ska bo eller om man ska åka nån stans.
När man kommer upp i åldrarna handlar det om annat, typ barn, hus och bil.
Det är roligt med olika samtalsämnen i olika generationer och konstellationer. Skulle vara intressant att vara en fluga på väggen ibland folk som snackar. Jag skulle vilja göra en analys av folk och vad de snackar om.
Barn - Högljudda monologer i sandlådan "vem vill va med o leka affääääääär", och då ska man ropa det ungefär 45 gånger på rad i samma tonläge och skrikiga röst. (Jag bor ju bredvid ett dagis, så där skulle man kunna säga att jag är expert på det här området)
Lågstadiet - (tjejer) jag gjorde klart provet före du (killar) jag kan hoppa längre än du
Pre-tonåringar - (tjejer) Har du inte fått din mens än? (killar) har du inte det senaste dataspelet?
Unga tonåringar - Verkligheten börjar kännas och det handlar väl mest om det motsatta könet och om hur man ska klä sig och vara. Detta samtalsämne kommer ligga som en grund resten av livet.
Äldre tonåringar - Nu börjar de fatta att skolan är viktig, och oftast väljer man väl riktning här om det ska handla om skolan och framtiden eller om hur man uppfattas av andra. Kan tänka mig att de mest snackar om paniken över att bli vuxen samtidigt som längtan efter just det är väldigt stort (fast utan ansvar såklart).
20-something - Framtiden framtiden framtiden. Än har man inte fattat att framtiden är nu, allt handlar om "sen när jag..."
Resten av livet har jag lite svårt att sätta mig in i eftersom jag inte kommit längre. Men så fort man får barn kretsar livet kring det. Eller om man får det där jobbet man önskat och nu måste man kämpa för att behålla sin status. Fortfarande är det knappt nån som lever i nuet.
Kanske är det inte förrän alla "sen när jag..." tar slut som man förstår att man missade alla de där chanserna man fick för att man väntade på nåt bättre.
Vad tror ni mina kära bloggläsare?
Antingen var det nåt om nån skola, eller om hur man ska bo eller om man ska åka nån stans.
När man kommer upp i åldrarna handlar det om annat, typ barn, hus och bil.
Det är roligt med olika samtalsämnen i olika generationer och konstellationer. Skulle vara intressant att vara en fluga på väggen ibland folk som snackar. Jag skulle vilja göra en analys av folk och vad de snackar om.
Barn - Högljudda monologer i sandlådan "vem vill va med o leka affääääääär", och då ska man ropa det ungefär 45 gånger på rad i samma tonläge och skrikiga röst. (Jag bor ju bredvid ett dagis, så där skulle man kunna säga att jag är expert på det här området)
Lågstadiet - (tjejer) jag gjorde klart provet före du (killar) jag kan hoppa längre än du
Pre-tonåringar - (tjejer) Har du inte fått din mens än? (killar) har du inte det senaste dataspelet?
Unga tonåringar - Verkligheten börjar kännas och det handlar väl mest om det motsatta könet och om hur man ska klä sig och vara. Detta samtalsämne kommer ligga som en grund resten av livet.
Äldre tonåringar - Nu börjar de fatta att skolan är viktig, och oftast väljer man väl riktning här om det ska handla om skolan och framtiden eller om hur man uppfattas av andra. Kan tänka mig att de mest snackar om paniken över att bli vuxen samtidigt som längtan efter just det är väldigt stort (fast utan ansvar såklart).
20-something - Framtiden framtiden framtiden. Än har man inte fattat att framtiden är nu, allt handlar om "sen när jag..."
Resten av livet har jag lite svårt att sätta mig in i eftersom jag inte kommit längre. Men så fort man får barn kretsar livet kring det. Eller om man får det där jobbet man önskat och nu måste man kämpa för att behålla sin status. Fortfarande är det knappt nån som lever i nuet.
Kanske är det inte förrän alla "sen när jag..." tar slut som man förstår att man missade alla de där chanserna man fick för att man väntade på nåt bättre.
Vad tror ni mina kära bloggläsare?
torsdag, november 20, 2008
Time
Vilken kväll. Vilken kväll?
Jag slutade 10 och gick hem och sov i 3 timmar. Sen kom Linus och chitchattade lite, sen gjorde jag världens största sallad. Och nu då? Jag som verkligen gillar att bara vara hemma och har nästan blivit skygg för att gå ut, jag har tråkigt.
Inget på tv, massa kanaler har försvunnit och så har även min externa hårddisk. Jag bara vill hoppa från ett plan eller nåt.
Det är tydligen filmvisning på stureplan nu, nåt jippo i samband med filmfestivalen. Det tar mig typ 3 minuter att gå dit, men jag orkar inte. Hur kunde jag bli såhär? Slappjävlatorsk. För bara några veckor sen hade jag knappt tid att sova. Men nu har jag tid över till alla. Nån som vill ha?
Jag slutade 10 och gick hem och sov i 3 timmar. Sen kom Linus och chitchattade lite, sen gjorde jag världens största sallad. Och nu då? Jag som verkligen gillar att bara vara hemma och har nästan blivit skygg för att gå ut, jag har tråkigt.
Inget på tv, massa kanaler har försvunnit och så har även min externa hårddisk. Jag bara vill hoppa från ett plan eller nåt.
Det är tydligen filmvisning på stureplan nu, nåt jippo i samband med filmfestivalen. Det tar mig typ 3 minuter att gå dit, men jag orkar inte. Hur kunde jag bli såhär? Slappjävlatorsk. För bara några veckor sen hade jag knappt tid att sova. Men nu har jag tid över till alla. Nån som vill ha?

onsdag, november 19, 2008
Igår då
Så fort jag tog av mig örängena (jag tål dem inte riktigt) så började oturen återvända. Igår åkte jag till Uppsala för träning. Jag var lite tveksam innan för jag var så trött, tänkte om det kanske var bättre om jag var hemma. Men bestämde mig i alla fall för att åka.
Tåget till Uppsala brukar alltid vara överfullt och de kollar aldrig biljetter där, så jag brukar inte köpa nån. Samma sak igår, fullt med folk, jag köpte ingen biljett. Men se där, då hade de två konduktörer, en från varje håll. Så då blev det 120 kr istället för 58... Jaja, inget mer med det tänkte jag. Jag har ju sparat pengar förut på att åka gratis, så jag blev inte helt ledsen.
Men sen gick träningen ganska bra, det kändes lite bättre. Jag fick skjuts till stationen av en vän och när jag kom dit så upptäckte jag att min mobil var kvar i Graneberg.
Fan. Det var bara att ta bussen tillbaks och hämta den. Bussen tar typ en halvtimme, och när jag kom fram tittade alla förvånat på mig. Hehe, glömde mobilen sa jag och skyndade ut till busshållsplatsen igen för att åka tillbaks till centralen. När jag stod där i kylan åkte några från kursen förbi mig, som skulle till sthlm. Tänkte att de kanske skulle stanna och fråga om jag ville åka med, men icke. Så där stod jag ensam i mörkret. Då kommer Malin ut och ser mig knappt, hon skyndade över till hållplatsen på andra sidan vägen. Jag stod tydligen på fel sida. Så vi hade en bra pratstund på bussen och när vi kom fram kollade jag tåg till sthlm. Okej, den gick för 5 minuter sen och nästa går om en timme. Då var klockan 22.10 och tåget gick 23.09. Det var bara att slå sig ner i vänthallen, men där fick jag inte sitta länge, nån städare skulle flytta alla bänkar.
När tåget tillslut kom gick jag så långt fram som möjligt, för då kommer man in närmast utgången till centralen. Men då var tydligen de första vagnarna avstängda, så jag fick sätta mig i mitten.
Jag läste ut Flyga drake innan tåget ens gått och sen slumrade jag till när vi åkte. Framme i märsta stannade tåget ovanligt länge och killen som satt bredvid mig sa nåt om att tåget var trasigt. Vi var tvugna att byta till buss. Suck. Ut i kylan och in i en iskall buss. Cool buss dock, fåtöljer som säten.
Vi kom in till centralen vid 00.15 och då missade jag precis en tunnelbana, så jag fick vänta några minuter extra. Vid halv ett kom jag in hemma och var astrött och sur.
Sömnbristen ökas ju på eftersom jag började 7 imorse...
Slutar kl 12 och då ska jag gå hem och sova. Äta nyttig mat och sen sova.
Ikväll blire AW-premiär för Linus och Djönes. Skoj.
Trött, förbannad, svettig
Tåget till Uppsala brukar alltid vara överfullt och de kollar aldrig biljetter där, så jag brukar inte köpa nån. Samma sak igår, fullt med folk, jag köpte ingen biljett. Men se där, då hade de två konduktörer, en från varje håll. Så då blev det 120 kr istället för 58... Jaja, inget mer med det tänkte jag. Jag har ju sparat pengar förut på att åka gratis, så jag blev inte helt ledsen.
Men sen gick träningen ganska bra, det kändes lite bättre. Jag fick skjuts till stationen av en vän och när jag kom dit så upptäckte jag att min mobil var kvar i Graneberg.
Fan. Det var bara att ta bussen tillbaks och hämta den. Bussen tar typ en halvtimme, och när jag kom fram tittade alla förvånat på mig. Hehe, glömde mobilen sa jag och skyndade ut till busshållsplatsen igen för att åka tillbaks till centralen. När jag stod där i kylan åkte några från kursen förbi mig, som skulle till sthlm. Tänkte att de kanske skulle stanna och fråga om jag ville åka med, men icke. Så där stod jag ensam i mörkret. Då kommer Malin ut och ser mig knappt, hon skyndade över till hållplatsen på andra sidan vägen. Jag stod tydligen på fel sida. Så vi hade en bra pratstund på bussen och när vi kom fram kollade jag tåg till sthlm. Okej, den gick för 5 minuter sen och nästa går om en timme. Då var klockan 22.10 och tåget gick 23.09. Det var bara att slå sig ner i vänthallen, men där fick jag inte sitta länge, nån städare skulle flytta alla bänkar.
När tåget tillslut kom gick jag så långt fram som möjligt, för då kommer man in närmast utgången till centralen. Men då var tydligen de första vagnarna avstängda, så jag fick sätta mig i mitten.
Jag läste ut Flyga drake innan tåget ens gått och sen slumrade jag till när vi åkte. Framme i märsta stannade tåget ovanligt länge och killen som satt bredvid mig sa nåt om att tåget var trasigt. Vi var tvugna att byta till buss. Suck. Ut i kylan och in i en iskall buss. Cool buss dock, fåtöljer som säten.
Vi kom in till centralen vid 00.15 och då missade jag precis en tunnelbana, så jag fick vänta några minuter extra. Vid halv ett kom jag in hemma och var astrött och sur.
Sömnbristen ökas ju på eftersom jag började 7 imorse...
Slutar kl 12 och då ska jag gå hem och sova. Äta nyttig mat och sen sova.
Ikväll blire AW-premiär för Linus och Djönes. Skoj.
tisdag, november 18, 2008
Asså
Är det nån som ens gillar de där klippen jag har under bloggkoll-listan? Kollar ni nåt på dem? Kanske borde jag byta ut dem mot andra klipp som är bra. Vad tycker ni?
Och blogglistan då? Är den bra? Jag har i alla fall nytta av den. Jag kanske ska lägga till dagens fråga också, den var ju rätt kul.
Fia - såklart vi ska hinna kramas nästa gång, som fan! När blir det då? Jag är ju så busy på tävlingar nu för tiden med min nya karriär som domare.
Och blogglistan då? Är den bra? Jag har i alla fall nytta av den. Jag kanske ska lägga till dagens fråga också, den var ju rätt kul.
Fia - såklart vi ska hinna kramas nästa gång, som fan! När blir det då? Jag är ju så busy på tävlingar nu för tiden med min nya karriär som domare.
Nystart igen
Ja nu var det dags igen att försöka leva nyttigt. Den här gången ska jag inte få panik bara av tanken att inte få äta onyttigt, jag ska tacksamt ta emot chansen att bli smalare och mer hälsosam. Vi får väl se hur det går.
måndag, november 17, 2008
Förra veckan
Vilken helg hörni. Jag har varit borta i dansvärlden hela helgen, totalt underbart.
Ulricehamn var målet, GP och lågklass på två dagar. Jag hade inte löst boendet (förvånande?) på lördagen, så jag hade lite halvångest när vi åkte ner på fredagen. Vi kom fram rätt sent och Benjamins madrass visade sig ha hål. Efter lite limmande och tejpande kunde vi lägga oss, men shit britt vad kallt det var. Vaknade av att man skallrade tänder typ.
Tävlingen gick bra, det är ju jävligt kul att döma. Jag fick lite migrän mitt i allting och kände att döden var nästa anhalt, men klarade mig från det som tur var. Som vanligt är man nästan mer förvirrad efter tävlingen än innan, trots att man kämpar för att förstå. Det är ju ändå ingen som snackar med en, och jag får inte riktigt komma in i diskussionerna fast jag försöker.
Lördag kväll fixade sig, jag låg på en luftmadrass igen i klubbstugan. Det var en sån där enkel luftmadrass som ser ut som de man har i vattnet ni vet. Blå på ena sidan, röd på andra. Ett fenomen med de madrasserna är att de kan rycka till typ, som om någon slog på den. Vet inte vad det beror på, nåt med materialet tänker jag.
I alla fall, det hände några gånger när jag skulle sova, och jag fick varje gång känslan av att det var nån som sparkade eller kastade nåt på mig. Jag var den som la mig först av alla som sov i salen. Jag hade min iPod i öronen och en sovmask på ögonen, så jag varken hörde eller såg nåt. Kände mig väldigt utsatt, men bestämde mig för att inte bry mig. Det var verkligen känslan från skolan som infann sig. Att de gjorde nåt roligt mot en som faktiskt inte var så roligt när man blev utsatt för det. Men skrattet var givet, för visade man att man blivit ledsen var det som ett hån mot upphovsmännen till skämtet. Det scenariot var inget man längtade efter, att bli nedtrampad och få höra kommentarerna som följde. "Fattaru inte skämt eller?"
Men, åter till helgen, jag kunde sova bra, trots ryckningar och på morgonen vaknade jag tidigt av att alla andra skulle med tåg och bussar till norrland tidigt. Jag blev ensam kvar och hade en timme innan tävlingen skulle börja. Tänkte ta en prommis till närmsta mack jag hade sätt kvällen innan. Jag började vandra dit jag trodde den låg. Kom till korsningen där den borde legat, men där var den inte. Nähe, då går jag väl lite till då. Kom till en annan väg där den inte heller var. Då hade tiden gått lite för långt, och jag kände att jag också gjort det. Men när jag skulle försöka hitta tillbaks för att komma i tid så var det inte så lätt. Jag har ju en kompass i väskan in case of emergency, så jag kollade upp den för att hitta tillbaks (ja jag hade kollat innan i vilket vädersträck hallen låg, bra va?).
Efter mycket om och men kom jag till nån liten kiosk där jag kunde fråga efter vägen. Då hade det börjat snöhagla och jag var svettig, blöt och kall samtidigt. Efter en lång uppförsbacke kom jag fram till vägen jag skulle vara på. Då hade det gått typ 40 min och jag hade gått i den vidaste cirkeln ever. Visst, jag brukar säga att det är bra att gå vilse för att lära sig hitta, men i en stad där man är en gång om året och då i en idrottshall hela dagen? Inte samma sak. Fick lite glirningar när jag kom tillbaks, men jag bjuder på det. Det är inte varje dag man är först i världen med nåt (tydligen hade det aldrig hänt förut att nån gått vilse i den staden).
Söndagens tävling gick också bra. Blev lika förvirrad då som efter lördagen, om inte mer. Samma känsla av hopplöshet och uppgivenhet, men så kommer det nog vara ett tag fram över. Jag tänker i alla fall fortsätta på mitt spår.
Här är min outfit på lördagen.
Har jag pratat om mina tur-örhängen? Det är ett par örhängen jag köpte på en loppis för tusen år sen i sthlm. Jag köpte dem och när jag hade dem på mig fick jag massa tur. Nu hittade jag dem i mitt smyckeskrin och satte på mig dem. Bra saker har ju hänt också, så jag anser att de fortfarande funkar. Det känns som första steget på en lång bra fin väg. Hoppas verkligen på det här, jag blir darrig och hoppig i hjärtat när jag tänker på det. Bildenär jävligt suddig. Har inte så bra kameramobil som jag skulle önska.
Ulricehamn var målet, GP och lågklass på två dagar. Jag hade inte löst boendet (förvånande?) på lördagen, så jag hade lite halvångest när vi åkte ner på fredagen. Vi kom fram rätt sent och Benjamins madrass visade sig ha hål. Efter lite limmande och tejpande kunde vi lägga oss, men shit britt vad kallt det var. Vaknade av att man skallrade tänder typ.
Tävlingen gick bra, det är ju jävligt kul att döma. Jag fick lite migrän mitt i allting och kände att döden var nästa anhalt, men klarade mig från det som tur var. Som vanligt är man nästan mer förvirrad efter tävlingen än innan, trots att man kämpar för att förstå. Det är ju ändå ingen som snackar med en, och jag får inte riktigt komma in i diskussionerna fast jag försöker.
Lördag kväll fixade sig, jag låg på en luftmadrass igen i klubbstugan. Det var en sån där enkel luftmadrass som ser ut som de man har i vattnet ni vet. Blå på ena sidan, röd på andra. Ett fenomen med de madrasserna är att de kan rycka till typ, som om någon slog på den. Vet inte vad det beror på, nåt med materialet tänker jag.
I alla fall, det hände några gånger när jag skulle sova, och jag fick varje gång känslan av att det var nån som sparkade eller kastade nåt på mig. Jag var den som la mig först av alla som sov i salen. Jag hade min iPod i öronen och en sovmask på ögonen, så jag varken hörde eller såg nåt. Kände mig väldigt utsatt, men bestämde mig för att inte bry mig. Det var verkligen känslan från skolan som infann sig. Att de gjorde nåt roligt mot en som faktiskt inte var så roligt när man blev utsatt för det. Men skrattet var givet, för visade man att man blivit ledsen var det som ett hån mot upphovsmännen till skämtet. Det scenariot var inget man längtade efter, att bli nedtrampad och få höra kommentarerna som följde. "Fattaru inte skämt eller?"
Men, åter till helgen, jag kunde sova bra, trots ryckningar och på morgonen vaknade jag tidigt av att alla andra skulle med tåg och bussar till norrland tidigt. Jag blev ensam kvar och hade en timme innan tävlingen skulle börja. Tänkte ta en prommis till närmsta mack jag hade sätt kvällen innan. Jag började vandra dit jag trodde den låg. Kom till korsningen där den borde legat, men där var den inte. Nähe, då går jag väl lite till då. Kom till en annan väg där den inte heller var. Då hade tiden gått lite för långt, och jag kände att jag också gjort det. Men när jag skulle försöka hitta tillbaks för att komma i tid så var det inte så lätt. Jag har ju en kompass i väskan in case of emergency, så jag kollade upp den för att hitta tillbaks (ja jag hade kollat innan i vilket vädersträck hallen låg, bra va?).
Efter mycket om och men kom jag till nån liten kiosk där jag kunde fråga efter vägen. Då hade det börjat snöhagla och jag var svettig, blöt och kall samtidigt. Efter en lång uppförsbacke kom jag fram till vägen jag skulle vara på. Då hade det gått typ 40 min och jag hade gått i den vidaste cirkeln ever. Visst, jag brukar säga att det är bra att gå vilse för att lära sig hitta, men i en stad där man är en gång om året och då i en idrottshall hela dagen? Inte samma sak. Fick lite glirningar när jag kom tillbaks, men jag bjuder på det. Det är inte varje dag man är först i världen med nåt (tydligen hade det aldrig hänt förut att nån gått vilse i den staden).
Söndagens tävling gick också bra. Blev lika förvirrad då som efter lördagen, om inte mer. Samma känsla av hopplöshet och uppgivenhet, men så kommer det nog vara ett tag fram över. Jag tänker i alla fall fortsätta på mitt spår.
Lite andra bilder från helgen:
fredag, november 14, 2008
onsdag, november 12, 2008
Koll!
Nu har jag koll. Bloggkoll alltså. Jag skaffade mig ett inlogg på Bloggkoll.se, och det funkar ju asbra. Jag la till massa nya bloggar också, så nu kommer jag inte missa nåt.
Jag såg också att 2 personer prenumererar på min blogg, och jag ligger på 38418 plats på listan. Inte dåligt!
Det tar sig sa pyromanen...
Jag kollar ju mycket på So you think you can dance och jag hittar fan nya bra låtar hela tiden. Sist var det Mia Michaels som än en gång gjorde en sån jävla bra rutin till en Imogen Heap-låt. Jag var tvungen att ladda hem den, The moment I said it, så nu går den varm i min iPod kan man säga. Repeat!
Den första briljanta rutinen var ju som vi alla vet till Hide and seek från säsong 2.
Jag såg också att 2 personer prenumererar på min blogg, och jag ligger på 38418 plats på listan. Inte dåligt!
Det tar sig sa pyromanen...
Jag kollar ju mycket på So you think you can dance och jag hittar fan nya bra låtar hela tiden. Sist var det Mia Michaels som än en gång gjorde en sån jävla bra rutin till en Imogen Heap-låt. Jag var tvungen att ladda hem den, The moment I said it, så nu går den varm i min iPod kan man säga. Repeat!
Den första briljanta rutinen var ju som vi alla vet till Hide and seek från säsong 2.
Fan
tisdag, november 11, 2008
Snälla?
Att det ska vara så jävla svårt att planera iförväg. Nu sitter jag här igen och nojar över att jag inte kommer komma i tid till tävlingen på lördag. Om någon har en bra idé eller kanske en bil att låna ut så tveka inte att höra av er, jag ska vara där halv elva på lördag. Sen skulle jag behöva komma hem på söndag, vi är klara vid halv fem kanske. Ring bara, jag tar emot all hjälp.
Suck. Vill ha ny mobil också. Vad enkelt om jag bara skulle hitta några tusen, ca 10 kanske. 8 skulle räcka, helt klart.
Suck. Vill ha ny mobil också. Vad enkelt om jag bara skulle hitta några tusen, ca 10 kanske. 8 skulle räcka, helt klart.
måndag, november 10, 2008
Veckan i bilder
I onsdags var vi med jobbet och körde gokart och sen gick vi och käka på fridays. Efter det var det rätt segt, vi sprang runt på olika ställen. Sen hamnade vi på spybar och fick drinkar och shots och vi dansade och hade askul. Jag var på g som fan och sen såg jag Vincent Pontare och trånade lite efter honom en stund. Sen tappade jag bort mitt sällskap, hittade en ny och sen gick jag hem. Festade typ i 12 timmar, det var kul som fän. Lite halvtrögt i mitten, men det blev en bra kväll.
lördag, november 08, 2008
fredag, november 07, 2008
Nervös
Okej. Nu är det bättre, jag kan andas igen.
Jag ska göra en rätt viktig sak imorn, och jag hoppas att alla tänker på mig och skickar varma tankar. Det finns inte mycket annat i mitt liv som jag verkligen vill. När jag trodde att jag inte hade hjärtat med mig i nåt jag gör, att jag bara halvar mig igenom allt, så tänkte jag inte på det här. Jag har varit så nervös och har aldrig trott att jag ville det här på riktigt. Men det är så. Jag vill det. Jag vill kasta hela mitt hjärta i det här och bara göra mitt bästa. Jag vill vara bäst.
Imorgon är första steget. Tänk på mig
Jag ska göra en rätt viktig sak imorn, och jag hoppas att alla tänker på mig och skickar varma tankar. Det finns inte mycket annat i mitt liv som jag verkligen vill. När jag trodde att jag inte hade hjärtat med mig i nåt jag gör, att jag bara halvar mig igenom allt, så tänkte jag inte på det här. Jag har varit så nervös och har aldrig trott att jag ville det här på riktigt. Men det är så. Jag vill det. Jag vill kasta hela mitt hjärta i det här och bara göra mitt bästa. Jag vill vara bäst.
Imorgon är första steget. Tänk på mig
onsdag, november 05, 2008
Ny era
Så Obama vann. Det var väl inte konstigt egentligen, han är smart. Och varför vill man hellre ha en 74-årig man till president, och om han kolar så får man en puckad brud till president.
Det blev nog bra det där, alla säger att det kommer bli en förändring, och att Obama har mycket att göra efter Bushs röriga åtta år, han har mycket att städa upp typ.
Jag började 5 imorse, så jag kollade på live-TV från aftonbladet. Jag blir ju så lätt rörd, och nu satt jag och nästan bölade när Obama klev ut i jublet från den stora publiken med sin dotter i handen och sin fru vid sin sida med den andra dottern i sin hand.
Sen blev det kramkalas och allt var frid och fröjd. Nu väntar vi bara på att se hur han sköter sin nya post.
Igår var jag i Uppsala och tränade igen, det var roligt först. Sen tappade jag nåt och det gick inte så bra. Kändes som om jag bara gav upp. På tåget hem ringde Oskar och frågade om vi inte skulle köra Apollo ett år till. Jag berättade om mitt dilemma och han förstod. Kanske om jag skulle komma upp på onsdagen eller nåt sa jag, och han sa att det var ok.
Så hör och häpna kära vänner, kanske behöver jag inte göra det där svåra hemska valet som jag trodde, kanske kan jag få äta kakan och ha den. Jag ber på mina bara knän att det funkar.
Tack tack tack tack.
Jag tackar även för styrkan jag kommer få på lördag.
Det blev nog bra det där, alla säger att det kommer bli en förändring, och att Obama har mycket att göra efter Bushs röriga åtta år, han har mycket att städa upp typ.
Jag började 5 imorse, så jag kollade på live-TV från aftonbladet. Jag blir ju så lätt rörd, och nu satt jag och nästan bölade när Obama klev ut i jublet från den stora publiken med sin dotter i handen och sin fru vid sin sida med den andra dottern i sin hand.
Sen blev det kramkalas och allt var frid och fröjd. Nu väntar vi bara på att se hur han sköter sin nya post.
Igår var jag i Uppsala och tränade igen, det var roligt först. Sen tappade jag nåt och det gick inte så bra. Kändes som om jag bara gav upp. På tåget hem ringde Oskar och frågade om vi inte skulle köra Apollo ett år till. Jag berättade om mitt dilemma och han förstod. Kanske om jag skulle komma upp på onsdagen eller nåt sa jag, och han sa att det var ok.
Så hör och häpna kära vänner, kanske behöver jag inte göra det där svåra hemska valet som jag trodde, kanske kan jag få äta kakan och ha den. Jag ber på mina bara knän att det funkar.
Tack tack tack tack.
Jag tackar även för styrkan jag kommer få på lördag.
tisdag, november 04, 2008
Studenter
Jag har tänkt lite på de här människorna som pluggar halva sitt liv. (Då menar jag inte er som valt en yrkesinriktning och blir nåt ni vill när ni är klara, bli inte upprörda nu av följande text.)
Det finns de som hoppar på kurser efter kurser och byter inriktning hit och dit. De verkar inte kunna bestämma sig för vad de vill bli eller om de vill bli nåt. Är studentlivet verkligen så tryggt att man stannar kvar så länge? Det måste bli en flykt från verkligheten att inte ge sig ut i den andra världen, utan bara stannar kvar i världen av studiebidrag, studentlägenheter och roliga nationer. Inget ansvar, inga krav. Eller vad säger ni?
Det finns de som hoppar på kurser efter kurser och byter inriktning hit och dit. De verkar inte kunna bestämma sig för vad de vill bli eller om de vill bli nåt. Är studentlivet verkligen så tryggt att man stannar kvar så länge? Det måste bli en flykt från verkligheten att inte ge sig ut i den andra världen, utan bara stannar kvar i världen av studiebidrag, studentlägenheter och roliga nationer. Inget ansvar, inga krav. Eller vad säger ni?

Perfekt
Shit Britt vilken helg.
Brushan med TVn
Lördagens superfina dagens
Guitarhero hemma hos mig! Be there or be square
Fredagkväll- spaghetti och köttfärssås och tv i Eskilstuna
Lördag - Superlärorik tävling, älskar det. Fick uppenbarelser och guds hand på mitt huvud. Inga mer tvivel
Lördagkväll - fest. Danderyd, hotell Viking, gratis taxi, kön till Pattan, Temple bar, gatorna i gamla stan, 7-11 vid hemmet, sen hem. Mycket okontrollerat och härligt och lite ur balans.
Söndag- Brunch på Fåfängan. Dansfilm mys.
Måndag - Brushan, TV, sladdar, internet, kanaler, nästan allt gick fel.
Tisdag - lösa alla problem från måndagen.
Lördagens superfina dagens
fredag, oktober 31, 2008
Glömde
Föresten, dagens:
Svart klänning med guldrand längs med halslinningen
Svarta strumbyxor
Guldskor
I öronen har jag egengjorda örhängen av paljetter jag snott på mammas dagis. Ska se om jag får till nåt bra kort på dem.
Svart klänning med guldrand längs med halslinningen
Svarta strumbyxor
Guldskor
I öronen har jag egengjorda örhängen av paljetter jag snott på mammas dagis. Ska se om jag får till nåt bra kort på dem.
Dagens
Skulle göra dagens imorse. Det är svårt att få till en bra dagens har jag märkt, all heder till de som behärskar tekniken.
torsdag, oktober 30, 2008
En helt ovanlig torsdag
Idag hade jag sovmorgon. Väldigt skönt, jag började inte förrän 13. Men jag tvingade ändå upp mig kl 10 för att inte sova bort hela dagen. Igårkväll hade jag funderat över vad jag skulle göra innan jobbet, om jag skulle promenera eller städa eller nåt annat vettigt. Men istället satt jag i min nya sköna soffa och kollade på film. Helt i min smak.
Fick ett glädjebesked idag, att jag ska få stå och döma med en bra domare i helgen. Det ska bli väldigt roligt, hoppas att jag gör ett bra intryck och att jag tar vara på den chansen. Troligtvis åker jag till Linnbabe imorn och sover hos henne innan. Sen efter tävlingen så åker vi till Linus och festar till det lite. Rolig helt framför mig alltså. Skönt att jag är ledig på söndagen för en gångs skull, kan jag festa till det på riktigt och sen sova ut och slappa.
Nästa vecka börjar Linus och Jono Brushan på mitt jobb. Ska bli helt fantastiskt.
Här kommer ännu en mörk bild på mig i min fina soffa. Måste lösa det där med att det är så mörkt i mitt hem, blir så svårt att göra dagens. Och fota min overzise-jacka såklart.
Fick ett glädjebesked idag, att jag ska få stå och döma med en bra domare i helgen. Det ska bli väldigt roligt, hoppas att jag gör ett bra intryck och att jag tar vara på den chansen. Troligtvis åker jag till Linnbabe imorn och sover hos henne innan. Sen efter tävlingen så åker vi till Linus och festar till det lite. Rolig helt framför mig alltså. Skönt att jag är ledig på söndagen för en gångs skull, kan jag festa till det på riktigt och sen sova ut och slappa.
Nästa vecka börjar Linus och Jono Brushan på mitt jobb. Ska bli helt fantastiskt.
Här kommer ännu en mörk bild på mig i min fina soffa. Måste lösa det där med att det är så mörkt i mitt hem, blir så svårt att göra dagens. Och fota min overzise-jacka såklart.
onsdag, oktober 29, 2008
tisdag, oktober 28, 2008
Va?
Haha, fick precis höra nåt väldigt roligt. Egentligen är det ingen humor inblandad, men för mig var det ett skämt. Fast nu när jag tänker på det så blir jag först lite allvarlig, för vem är jag att skratta ut nån annan. Sen blir jag lite sur, för så skulle jag verkligen aldrig tänka eller göra. Känns lite taskigt, ur min synvinkel, men den är det ju bara jag som ser ur tyvärr.
Hmm

Kollar på Charlotte Perellis hemsida, mest för att Bloggkommentatorerna skriver om henne. Och tänker att det är en fin bild, även om hon ser lite död ut. Så dras mina ögon såklart till hennes bröst och har jag fel eller är det en liten nipslip där? Ser jag hennes bröstvårta?
Igår
Jag har shoppat lite på blocket på senaste, fått för mig att jag ändå vill ha en soffa, och att jag verkligen behöver en spegel. Innan har jag ju stått på toalettsitsen och försökt spegla mig i badrumsskåpet, och det har ju inte alltid varit en hit.
Så jag bestämde mig för att hyra en liten lastbil igen för att frakta hem sakerna. Det gick ju så bra sist, tänkte jag.
Tänkt och gjort, jag hyrde en bil på OKQ8 och skulle få hämta den vid Globen.
Samtidigt som mina tankar var upptagna med blocket-shopping så var en annan del av mig inställd på att söka efter en ny tv. Ska man ha mysigt hemma och kunna bjuda hem folk känns det som om det behövs soffa och tv. Tyvärr vill jag nog tillägga, för det borde ju kunna vara så att det inte behövs, man borde kunna umgås utan den. Men, nu vill jag ha en i alla fall. Så efter jobbet gick jag till Siba för att kolla in utbudet. Jag älskar att gå i teknikaffärer där det hänger massa tv-apparater på väggarna och visar samma film, och så kan man sätta sig nån stans och titta lite och låtsas att man har alla de här fina prylarna hemma. Eller så leker man rik och undrar vilken tv man ska ha i badrummena och vilken i köket.
När jag kunde slita mig från wonderland så gick jag hem och slängde ihop en tacogratäng, för jag tänkte att mina bärhjälpare som jag raggat upp skulle få nåt som tack för hjälpen.
Jag började bli mer och mer nervös inför resan ju närmre globen vi kom. När jag klev in i butiken så kände jag nån slags skräckblandad förtjusning, och nyckeln i min hand blev till en guldklimp.
Väl ute på parkeringen letade jag efter min lilla lastbil. Jag hittade ingen liten lastbil, men på min nyckel stod ett registreringsnummer som stämde överens med en väldigt stor bil. Fanfanfan tänkte jag och gick fram till den m y c k e t större bilen än jag hade väntat mig. Men jag är ju inte bang sådär, så vi for iväg.
Första stoppet var IKEA där de inte hade det jag skulle ha, men Philip hittade sina saker, så det var inte bortkastad tid att vi åkte dit. Om jag åkt dit själv och sen inte kunnat köpa nåt så hade jag inte varit gladast i skogen.
Vidare till Älvsjö där jag hämtade upp min stora spegel. Allt lugnt. När vi sen skulle till Årsta och hämta soffan körde vi lite fel. Kartläsaren var inte riktig med i svängarna så vi missade nån avfart. Men ingen panik, vi tog en korv-paus på en mack och sen tog han fram sin magiska GPS-mobil, så efter det lyssnade vi på henne istället för att tänka själva. Mycket skönt.
Soffan fick mycket väl plats i bilen (no surprise) så vi styrde bilen hemåt. Först skulle vi hem till honom och lämna hans grejor, vilket gjorde att jag fick köra lastbil på en trottoar, det är första gången jag gjort det.
Jag hade ju tänkt att soffan skulle få plats i hissen, men när vi kom fram till mig såg jag att så inte var fallet… Vi fick bära upp den för alla trappor, jag höll på att dö. Men tillslut var den uppe och vi åkte för att lämna bilen. Sista strapatsen var när jag skulle parkera bilen på macken, det var nästan nära-döden-upplevelse. Efter mycket trixande med den typ 5 meter långa bilen så lämnade jag den lite halvsnett parkerad bredvid ett släp.
Klockan var så mycket, så vi bestämde oss att gå skilda vägar. Vilket kanske var tur, för jag kom på att tacogratängen jag skulle bjuda på inte var en sån bra idé eftersom han är vegeterian. Nästa gång ska jag laga asgod vegetarisk mat istället och så ska det bli en succé istället.
Här är bilen, lite mörk bild, men man ser ändå att den är stor:
Så jag bestämde mig för att hyra en liten lastbil igen för att frakta hem sakerna. Det gick ju så bra sist, tänkte jag.
Tänkt och gjort, jag hyrde en bil på OKQ8 och skulle få hämta den vid Globen.
Samtidigt som mina tankar var upptagna med blocket-shopping så var en annan del av mig inställd på att söka efter en ny tv. Ska man ha mysigt hemma och kunna bjuda hem folk känns det som om det behövs soffa och tv. Tyvärr vill jag nog tillägga, för det borde ju kunna vara så att det inte behövs, man borde kunna umgås utan den. Men, nu vill jag ha en i alla fall. Så efter jobbet gick jag till Siba för att kolla in utbudet. Jag älskar att gå i teknikaffärer där det hänger massa tv-apparater på väggarna och visar samma film, och så kan man sätta sig nån stans och titta lite och låtsas att man har alla de här fina prylarna hemma. Eller så leker man rik och undrar vilken tv man ska ha i badrummena och vilken i köket.
När jag kunde slita mig från wonderland så gick jag hem och slängde ihop en tacogratäng, för jag tänkte att mina bärhjälpare som jag raggat upp skulle få nåt som tack för hjälpen.
Jag började bli mer och mer nervös inför resan ju närmre globen vi kom. När jag klev in i butiken så kände jag nån slags skräckblandad förtjusning, och nyckeln i min hand blev till en guldklimp.
Väl ute på parkeringen letade jag efter min lilla lastbil. Jag hittade ingen liten lastbil, men på min nyckel stod ett registreringsnummer som stämde överens med en väldigt stor bil. Fanfanfan tänkte jag och gick fram till den m y c k e t större bilen än jag hade väntat mig. Men jag är ju inte bang sådär, så vi for iväg.
Första stoppet var IKEA där de inte hade det jag skulle ha, men Philip hittade sina saker, så det var inte bortkastad tid att vi åkte dit. Om jag åkt dit själv och sen inte kunnat köpa nåt så hade jag inte varit gladast i skogen.
Vidare till Älvsjö där jag hämtade upp min stora spegel. Allt lugnt. När vi sen skulle till Årsta och hämta soffan körde vi lite fel. Kartläsaren var inte riktig med i svängarna så vi missade nån avfart. Men ingen panik, vi tog en korv-paus på en mack och sen tog han fram sin magiska GPS-mobil, så efter det lyssnade vi på henne istället för att tänka själva. Mycket skönt.
Soffan fick mycket väl plats i bilen (no surprise) så vi styrde bilen hemåt. Först skulle vi hem till honom och lämna hans grejor, vilket gjorde att jag fick köra lastbil på en trottoar, det är första gången jag gjort det.
Jag hade ju tänkt att soffan skulle få plats i hissen, men när vi kom fram till mig såg jag att så inte var fallet… Vi fick bära upp den för alla trappor, jag höll på att dö. Men tillslut var den uppe och vi åkte för att lämna bilen. Sista strapatsen var när jag skulle parkera bilen på macken, det var nästan nära-döden-upplevelse. Efter mycket trixande med den typ 5 meter långa bilen så lämnade jag den lite halvsnett parkerad bredvid ett släp.
Klockan var så mycket, så vi bestämde oss att gå skilda vägar. Vilket kanske var tur, för jag kom på att tacogratängen jag skulle bjuda på inte var en sån bra idé eftersom han är vegeterian. Nästa gång ska jag laga asgod vegetarisk mat istället och så ska det bli en succé istället.
Här är bilen, lite mörk bild, men man ser ändå att den är stor:
Såhär ser soffan ut, även detta lite mörk bild
Jag älskar spegeln, helt fantastiskt, nu kan jag se mig själv varje dag. Jag kan även visa upp min underbara tyll-kjol som jag älskar.
Plus att jag nu kan leka modebloggare och göra dagens.
Svarta strumpbyxor, H&M
Bruna converse.
Fint hjärthalsband, lite rosa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)