Dagens ord som inte finns i mobilen

Som jag var tvungen att infoga:
Tjurig

Dumt

Idag råkade jag köpa ett SL-kort från och med imorn, fast mitt gamla räcker tills imorn. Dumt.

Föresten vill jag ha svar från herrarna Schulman nu!

Jobb

På senaste tiden har vi haft så mycket på jobbet att jag inte haft tid att blogga. Jag hade en liten svacka sist jag skrev. Idag är det bättre. Ni vet jag lever ju på en känslomässig bergochdal-bana.
Jag har kommit ett steg framåt på vissa saker, känns riktigt bra. Jag ska få träffa Mia, det är så himla spännande. Hoppas hon håller bättre löften än CK. Han har jag ju tappat allt förtroende för. Vill verkligen ha tillbaks pengar om han inte har tid för mig... Jobbigt läge.

Tänk att Gisela och Leo och Annika har kommit mig så nära på ganska kort tid. Jag har haft mycket stöd av dem den senaste tiden, känns som om jag har fått riktigt bra vänner. I like.

Jag fick en tröttsläng nu, ska nog dra till 711 o köpa kaffe.

Bejbes

Så jävla coola.

Okunskap

Hare bra säger dem. De vet ju inte. De vet inte vem jag är, men ändå vill de att jag ska ha det bra. Eller? Är det nåt man säger, på samma sätt som man autosvarar bra nät nån frågar hur det är. Hur kan de gå runt och bara vara, hur kan de låta bli att se världen för hur den är, hur kan de bara finnas till utan att förgöras inuti.
Eller största frågan är väl varför kan inte jag?

Men mest av allt vill jag hångla med nån

För att du gjorde mig till den jag är

I will not make the same mistakes that you did
I will not let myself cause my heart so much misery
I will not break the way you did
You fell so hard
I've learned the hard way, to never let it get that far

Because of you
I never stray too far from the sidewalk
Because of you
I learned to play on the safe side
So I don't get hurt
Because of you
I find it hard to trust
Not only me, but everyone around me
Because of you
I am afraid

I lose my way
And it's not too long before you point it out
I cannot cry
Because I know that's weakness in your eyes
I'm forced to fake, a smile, a laugh
Every day of my life
My heart can't possibly break
When it wasn't even whole to start with

Because of you
I never stray too far from the sidewalk
Because of you
I learned to play on the safe side
So I don't get hurt
Because of you
I find it hard to trust
Not only me, but everyone around me
Because of you
I am afraid

I watched you die
I heard you cry
Every night in your sleep
I was so young
You should have known better than to lean on me
You never thought of anyone else
You just saw your pain
And now I cry
In the middle of the night
For the same damn thing

Because of you
I never stray too far from the sidewalk
Because of you
I learned to play on the safe side
So I don't get hurt
Because of you
I tried my hardest just to forget everything
Because of you
I don't know how to let anyone else in
Because of you
I'm ashamed of my life because it's empty
Because of you
I am afraid

Because of you

Suck

Jag försökte verkligen hålla bloggen rolig och skita i allt depp. Men jag säger som annika, jag vill inte ljuga, orkar inte va nåt jag inte är. Nu är jag depp. So be it. Jag kan ha en bra dag, bestämma mig för det, vägra ta emot de känslor som försöker antasta min själ. Men så kommer de iallafall, de där små sakerna som gör att jag går ner mig. Som ett gråtande barn, en ensam fågel, ett trasigt hjärta. Eller det faktum att det aldrig går som jag vill. Med de stora sakerna alltså, eller va fan. Såklart att bra saker händer, att jag klarar av saker och att det funkar. Men jag får ju aldrig Det jag vill ha. Det där. Det där alla nån gång känt, men som jag aldrig fått känna på riktigt. När när när när när.

Helgen var mys. Jag slapp sova ensam i min säng. En plumsa hade jag, kändes som förr i tiden. Minns du våran låt lovley? You can make me hole again.
Såg en halvbra film, Scoop. Såg en bättre film, Pirates. Men den var inte helt okej faktiskt. För mycket röra som inte reddes ut, för mycket dåliga skämt, för lite smart och sexy Jack Sparrow. Men jag har laddat hem en film som lär vara bra, utseendemässigt iallafall; Step up. Med snygga Channing Tatum som dansare. Helt okej.

Åh, varför varför varför. Dö dö dö dö. Ska man hoppas från fönstret eller balkongen?

Brainiac

Idag har jag hållit på i min trädgård. Eller inte trädgård, men på min uteplats iallafall. Nu är jag helt slut i kroppen för att jag har suttit på huk, burit säckar, dragit upp ogräs och allt sånt.
Nu ska jag bara sopa och kanske få bort alla småtovor som inte ska va där, och få iordning i rabatten. Nu är det grönt och jag vet inte vad som är ogräs eller inte ogräs.

Jag kollar på Sveriges smartaste barn. Det är roligt, för jag känner mig så smart. Kan typ alla frågor, sitter här hemma och säger alla svaren rakt ut och pyser av stolthet att jag är bättre än dem. Men, sen kommer jag på att det är barnfrågor och att jag borde kunna alla frågor i Jeopardy om jag ska få räknas som smart... Det kan jag inte.
De får ha ett specialämne i finalen, idag har de tre barnen Kalle Anka, Tyskland och Veronica Mars. Jag gillar Kalle-temat, jag kan allt om Kalle. Var helt freaky förr i tiden när jag läste Kalle. Veronica Mars är nån tv-serie. Helt crazy att en 11-åring har en tv-serie som specialämne. Var är vi på väg?
Mamman till hon som vann verkade helt hysterisk. Satt och hoppade i stolen när hon applåderade. Hon pressar säkert dottern. Eller kanske inte, man ska inte fördöma.

Tänk att jag alltid missar onsdagar på tv. Jag älskar Project Runway. Men in trees är säkert också bra. Men det vet jag inte.
Nu är det oceans eleven. Ska kanske inte se den. Hoppas på att Step up kommer hem snart så jag kan kolla på den.

Byeyb

Sorg

Ledsen, det kan man bli på två sekunder. Minsta lilla. Jag hade en vän en gång, en som jag verkligen älskade, som jag kände ett speciellt band till. Men det försvann och nu är jag nog inte hennes vän längre. Jag vill vara det, men inte... Det är tok-bevisat.
Nu ska jag bara försöka komma igenom dagen med två av MINA bästa vänner utan att få ångest och semi-dö. Hjärtans fröjd brister.

Linda

Nu har ju Alex Schulman redan skrivit ner alla mina åsikter om artikeln i aftonbladet om Linda Rosing, men jag måste tillägga lite.
Varför gör hon sånt här? Vad driver henne att gå så långt att hon jämt gör dumma saker i media? Hela hon känns som ett skämt. Jag vet inte om man ska skratta eller tycka synd om henne.
Hela intervjun går ut på att hon vill vara singel och stå på egna ben och bli strippa typ. Hon avslutar sin intervju med att säga -nu vill jag göra porr.

Suck

Vattenkastning

Läser om Hanna Walenius attack mot Reinfeldt, det är roligt att läsa vad andra tycker. Hon har kastat vatten (inte kissat) genom en fejk-mick på både Carola och Reinfeldt. Hon hade tydligen också tänkt kasta på kungen, men kanske fattat att det var att gå lite över gränsen.
Man tänker på speciellt en sak i det här fallet; Om någon vill hälla frätande syra i vår stadsministers ansikte så är det inte så svårt. Det går att skada honom. Tänk om de hade en pistol i en fejk-mick. VIsst skulle det vara väldigt lätt att sätta dit mördaren isåfall, men vi skulle likväl ha en död stadsminister. Igen.

Nåt som också är roligt att de har frågat Martin Timell om det här. Att han blev upprörd för att han "trodde man kunde lita på svt". Vad i det här skämtet var så hemskt att man tappar ett förtroende? Jag kan fatta obehaget och det med att det kunde ha varit värre. (var va de som ska skydda Reinfeldt? Var va de som ska ta syran i ansiktet och stoppa flygande kulor?)
Det nästan allra roligaste är Olle Palmlöfs kommentar om dildon i ansiktet.

Tp och kubb med vin

Idag har jag skrivit mail till Mia. Spännande! Hoppas på positivt svar. Det skulle vara grymt.

Jag hade PG-middag igår igen. Med kubb, vin, Tp, mat, mera vin och mera vin. Vi var ute i stuvsta och grillade och hade mysigt. Jag hade högklackat och kubbade för glatta livet. Sen knäckte jag alla på TP... Inte. Vi förlorade i kubb och förlorade i TP. Inte vinnare. Men glad ändå.

Peter Griffin

Länk

Gotland var skönt. Men lite ångest också, jag vet inte riktigt hur jag mådde. Det känns som om jag inte riktigt vet hur jag mår. Det är som ett gytter med moln som inte är svarta men ändå inte vita.

Jag är varken lessen eller glad, och det stör mig. Eller? Allt är så förvirrat.

Helgen kommer med en Jenny, ska bli kul. Missar massa fester, men men...

Jag tog fina bilder på hunden igår när vi gick, jag har lagt upp dem på fotobloggen. Varsego. Jag ska försöka lägga upp fler foton varje dag så att den blir lite poppis att titta på. Det är roligt att kunna blogga från mobilen. Önskar jag kunde lägga upp mobilfilmer också. Kanske kan man det?

Det knackar på våran vägg här, som om det sitter nån på andra sidan och vill in. Som en liten tomte som blitt instängd. Inmurad. Hemskt. Som pinntorparfrun

Jag ska börja länka här i bloggen istället. Länka hela tiden, I like länk

Wilkommen

Jag skulle vilja kunna lägga tillbax länkar på min bloggsida. Jag vill länka massor, jag har ju så himla många bra sidor som folk borde kolla in!
Hilfen bitte...

Love son for no one

Staying home alone on a Friday
Flat on the floor looking back
On old love
Or lack thereof
After all the crushes are faded
And all my wishful thinking was wrong
I'm jaded
I hate it

I'm tired of being alone
So hurry up and get here
So tired of being alone
So hurry up and get here
(get here)

Searching all my days just to find you
I'm not sure who I'm looking for
I'll know it
When I see you
Until then, I'll hide in my bedroom
just staying up all night just to write
A love song for no one

I'm tired of being alone
So hurry up and get here
So tired of being alone
So hurry up and get here

I could have met you in a sandbox
I could have passed you on the sidewalk
Could I have missed my chance
And watched you walk away?
Oh no way

I could have met you in a sandbox
I could have passed you on the sidewalk
Could I have missed my chance
And watched you walk away?

I'm tired of being alone
So hurry up and get here
So tired of being alone
So hurry up and get here
You'll be so good
You'll be so good for me

Ingen koll

Jag orkar inte med sånt här. Mitt hjärta blir proppfullt och jag vill bara att allt ska lösa sig.
Jag har fått skjuts till SM. Det är bra. Men jag har inget boende. Det är mindre bra. Jag hade ju tänkt att jag skulle åka till Gotland imorn kl 11, bara för att skita i världen och vila upp mig. Men så ringde CK (hör och häpna) och sa att han kunde fixa skjuts. Så nu kan jag ta mig dit iallafall, men jag vet inte om jag vill egentligen. Eller? Det var skitkul att vara där förra året, även om jag fick famous ångest. Men då hade jag (nästan iallafall) Fia och Ems. Nu har de sina egna.
Jag ska vara lagledare åt Linus, så jag vill åka. Jag har ett mission.

Fan, jag är ju så jävla fuckad.

Tack Marie för alla dina goda råd. Jag har inget jävlar anamma i mig, jag är en lealös jävla sjöstjärna ( De har inga hjärnor har jag fått lära mig idag, vi körde TP efter PG-myset, det var roligt)

Tack och hej

Igår kväll

Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha ett sätt att kunna uttrycka mina känslor på. Istället skriver jag i den här bloggen där alla andra kan läsa och tolka precis som de vill. Kom ihåg att jag skriver för min egen skull och för att det är skönt att folk kan kommentera och hjälpa, inte för att ge skuldkänslor. Jag tänker heller inte ta skuldkänslor över vad jag skriver, att nån blir sårad. Så be it.

Jag är ledsen idag. Det känns som om jag alltid är det. Jag trodde att jag skulle kunna gå vidare. Jag orkar inte att jag är så jobbig mot folk, jag orkar inte öppna mig gång på gång åt nya människor bara för att de har ny och fräsch ork att ta hand om mig. Alla tröttnar till slut på den som alltid är ledsen. Fan alla borde bara låta mig vara för deras egen skull. Ibland tänker jag på hur alla skulle vara ledsna om jag dog, men också lättade i hemlighet för att de skulle slippa ta hand om mig när jag är trasig.

Kanske beror det på att jag har legat i min säng hela dagen, kanske beror det på en diss, kanske beror det på all sorglig musik jag spelar, kanske beror det på att jag har druckit. Jag vet inte.

Minnen av aprilhimlen

Jag minns när jag gick i mellanstadiet och alla skulle ha koll på alla serier som gick på TV. Jag var aldrig en av dem som hängde med. Jag missade alltid att det var just den serien som gick den dagen. Sen dagen efter i matsalen så pratade alla om det, och jag vaar helt lost och töntig som inte visste vad daniel och sandra hade gjort kvällen innan. Det var så många serier att jag hade ett schema på min tv. Jag skrev upp alla serier som gick vilken dag så att jag inte skulle missa dem, så att jag skulle kunna prata om dem dagen efter utan att vara utanför. Jag tittade på alla de där serierna för de andras skull. För att jag inte skulle vara mer utanför än vad jag var.
Jag lyckades ju ändå alltid hamna i det coola gänget, men jag var aldrig cool. Genom hela min skolperiod har jag varit bland de som räknas, men ändå inte. Jag har varit med på nåder på nåt sätt, alltid lite töntigare än de andra. Undrar om Elin kämpade för att få med mig för att sen kunna ha en slagpåse, en som alltid var mindre cool än henne.

Jag minns också en gång när vi skulle ha läger med alla sexor på nävertorp. Det började bra, men sen när jag fick chansen att sova bredvid Ida Lagerbäck, så blev Elin helt knäckt. Hon sprang ut på bryggan och satt där. Jag vet att jag typ sa att jag kanske skulle prata med henne eftersom jag var hennes bästis, men Hozan och Ida tyckte inte att det var en bra idé, eftersom det typ var mitt fel.
Sen tvingade lärarna oss att lägga alla sovsäckar i en ring så att ingen skulle behöva ligga ytterst, ingen pratade med mig på tre dagar och jag tvingades vara med de som stod ett snäpp lägre än mig på rangordningen. Jag skäms fortfarande för att jag lät bli att vara med Emma, som var den lägsta. Hon försökte, jag minns det, men jag var hellre ensam. Sista dagen kom några av de som bara hängt med Hozan, Ida och Elin och bad om ursäkt för att de hade varit med att fryst ut mig. Jag är ganksa säker att det var lärarna som pratat med dem, men jag vet att de var ärliga med sin ursäkt, för det syntes att de skämdes. Elin bad aldrig om ursäkt, inte Ida och Hozan heller.

Ett annat läger skulle jag dela rum tillsammans med Elin, Ida och Hozan. Ida och Hozan tog den stora sängen, självklart, och Elin fick soffan och jag sov på en tältsäng. På kvällen började de retas om att Elin måste flytta på sin säng för att annars kanske jag skulle ta av mig trosorna och lägga mig hos Elin. Jag vet fortfarande inte varför jag skulle göra en sån sak, men jag vet att Elin flyttade min säng. Den helgen blev också en ensam, jag pratade med djuren och fångade grodyngel.

Jag var alltid den som var efter. Som inte hängde med. När vi gick i femman och skulle på läger hade jag min mammas cykel med cykelkorg, för jag hade ingen egen. Jag hade ett urtvättat linne på mig och blekgyla cykelbyxor. Jag hade precis börjat få bröst men hade ingen BH. Jag minns att brösten studsade och det var så pinsamt. Det var det lägret alla hade märkeskläder.
När jag kom hem var det allt jag ville ha; championbyxor med knappar, marwin-tröjor, fruit of the loom-tröjor, alla kläder från JC. Men vi hade inte råd och jag var för tjock för JC.
En gång hittade jag en gul marwin-munkjacka i mammas garderob. Jag blev överlycklig och använde den stolt, tills nån kille på tyskan sa att det var så jävla töntigt att ha en urtvättad gammal ful marwintröja.

Alla gånger som man blivit bränd, alla gånger min glädje blivit nedtryckt, alla gånger jag fick lära mig att jag inte dög. Varför gör man sånt mot varandra, varför fick inte jag duga som den jag var? Varför var de tvugna att trycka ner mig så att jag inte trodde på mig själv? Det sitter ju kvar än, jag kan fortfarande bli osäker av minsta lilla. Glädjen över nåt kan snabbt knäckas av minsta lilla, jag hatar när jag är glad och det sen blir till besvikelse. Jag aktar mig för att bli glad för saker, för jag vill inte bli besviken igen. Bättre att leva den gyllene medelvägen och inte förvänta sig saker av folk.
Jag ska ju alltid ha så bråttom fram till målet, det slutar med att jag tvingar folk dit jag förväntar dem. Så att jag kan ha kontrollen över att de sårar mig. För de menar inte att vara såna tror jag, det är verkligen jag som sårar mig. Jag vet det, men jag kan ändå inte sluta. Det är bättre att jag drar mig ifrån än att de gör mig illa när jag inte är beredd.

Ibland räcker det med att säga att man finns där för mig.

Hell

I love musik. Heltokigt vad man kan bli olika glad för olika musik.
Idag har det gått bra på jobbet. Det känns roligt att jag klarar saker. Även om jag gör fel ibland, så är jag duktig på det jag gör. Jag försöker ju alltid mitt bästa.

Jag är så grymt besviken på CK. Vet inte vad jag ska ta mig till. Inte konstigt att jag inte litar på honom när han visar sig vara opålitlig. Jag trodde verkligen på honom i början, trodde att jag skulle bli frisk och glad. Men så blev det inte, han kunde inte hjälpa. Eller så har han nån jättebra ursäkt så att jag känner mig urusel sen. Men då kan han ju säga det. Tycker man. Eller jag vet inte.

Imorn är det 50-tals-fest på jobbet. Ska bli roligt hoppas jag. Annika kan inte komma =( Hon ska ragga NATO-soldater på Liseberg och sen springa nåt lopp i Gbg. Duktigt.
Man hoppas på att rätt personer kommer och att det blir succé. Jag är självklart lite skraj och nervös, men det blir jag alltid. Jag har inte haft en sån bra vecka överlag så jag vill verkligen att det ska bli en bra kväll. Men man lärde sig ju redan som treåring att man inte får det som är högst upp på önskelistan.

Treh!

Alla människor är så jävla fulla med skit.

Jag klarar inte av vissa äckliga människor. När man ber om hjälp och får en jävla nedtryckning istället.

Foo fighters

Min hjälte, Dave Grohl'

Ägd

Tjej 1 ~25: Om man bara någon gång skulle ta med en helt främmande kille hem och ha sex mitt på dagen.
Tjej 2 ~25: Ja, det skulle vara häftigt!
Kille ~22 (från sätet bakom): Hej! Markus.

Från tjuvlyssnat

Mamma!

Mamma 50 år. Grattis grattis.

Ringde och pratade med henne förut, det var roligt att höra henne, för hon lät glad. Hon fick blommor och påhälsningar och presenter. Skoj. Av mig fick hon en skärbräda. Inte så hett kanske, men det var ingen vanlig skärbräda ska ni veta. Man kunde vika ihop den på nåt smart sätt och sen lyfta den och enkelt hälla ner i stekpannan eller var man nu vill ha det nyskärda materialet. Fiffigt.

Sunkit igår, det var kul. Men det var skönt att åka hem tidigt. Idag får vi lunch på jobbet för att vi är så bra i växeln. Mat mat.

Jag gillar att man kan springa till 7-11 och köpa kaffe på en rast. Sweet. Jag gillar också betapet över gränserna =) Stockholm i mitt hjärta. Men kanske inte så länge till, kanske NY, kanske inte. Vi får la se.

Jobba jobba

New

Jag får ju lite panik när jag läser om spindel i örat, för jag har haft kli och kill i mitt ena öra jättelänge nu. Tänk om det springer runt nån liten tusenfoting eller tvestjärt där. Inte roligt.

Jag har jobbat hela helgen, men i torsdags hade vi torsdagsöl med jobbet. Det slutade på ett berg med hemmagjort rödvin och allsång. Härligt, jag kom hem vid halv sex. Sen var det bara jobb hela helgen, men helt ok. Jag hade ju bra sällskap =)
En ny vecka med nya tag, denna veckas utmaning är att hitta en lösning på problemet med SM. Kanske borde jag bara skita it och åka till Gotland med lovley family, men jag vill vara med Linus och heja på GSW =) Han ska ju vinna.

Jag lovade Martin i torsdags att jag ska skriva mer positivt i min blogg så nu ska jag göra det. Ingen mer offerkofta. Jag hade nyss ett jättebra samtal med min chef Gisela. Hon fattar, och det är skönt. Jag ordbajsade som 17 om allt som händer nu och hur jag mår och det hjälpte. Jag mådde piss när jag kom hit och nu ska jag välja känsla själv. Jag ska vägra vara ledsen, vägra ta in de negativa känslorna. Fan vad tråkig min blogg kommer bli =)


And you’re totally fogged in your head
If you were serious right now when you said
That it’s because they will be bullied in school
cause that means you let the bullies set the rules

And you can legislate and oppress
and you can make my life a mess
But you can't change the way I feel
Or convince me that my wish is unreal
And you can strike me down and fence me
And you can claim that there’s opinion against me
But I’ll still win over You, Sir
cause if you fight Love,
you’re always a looser

So Be It

Illa

Jag mår illa idag. Har gjort det hela dagen, ni vet en sån där illamående när man har ont i huvet också, och i ryggen. Skitjobbigt.

Helgen utlöpte väl ganksa bra. Jag åkte runt ganska mycket. I fredags blev jag bjuden på fest, men tackade artigt nej när jag visste att jag skulle behöva åka tidigt nästa morgon till Linköping för att där bli upphämtad av bilen som skulle ta mig till Jönköping. Väl där nere så skulle det tävlas. Men icke att det gick bra, vi kom 9a. Sen åkte vi hem i all hast, förfestade i bilen, kom hem till klubbfesten där jag dansade med Putte Punk och sen gick vidare till Olympos där mamma och hennes gäng satt och drack öl efter en äventyrsdag.
Jag och två av det gänget drog till Lilla krog där Lovley Isac spelade. Jag drack mera och hade en bra stund. Pelle och Fredrik kom sen och vi drog till statt. Inte så hett, jag tappade min bricka. Men lyckades ändå få ut min jacka och väska. Vidare till Hen house där jag däckade i soffan. Sen gick jag hem.
Dagen efter åkte jag hem för att jobba på matchen mellan Hammarby och Brommapojkarna. Efter felåkning så kom jag till Stadion och fick lektion i fotboll av Jeli. Roligt, jag är nog hammarbyare nu. Jag har ju en grön jacka =)
Hem och sova, sen jobba natt. Åka tåg till Kattne tidigt på morgonen. Hem och sova. Gick promenad ner till stan med bror och hund för att klippa mig. Gjorde slingor också, så nu är jag blondare igen. Vet inte om det ska förbli så, men nu är det så iallafall.
Stressade hem till mammas och Tommys fest. Drack lite sprit, öl, åt mat, tårta. Blev ledsen och upprörd, grät massor. Inför alla. Det var inte helt ok, kändes pinsamt till tusen. Jag bråkade med Tommy också, allt var kaos. Ringde N och åkte till deras fest. Sen åkte vi taxi ner till stan, jag mådde illa som fan. Vi satte oss på Rednecks och jag drack bara vatten. Träffade massa roliga folk, sen gick vi till Starlight! Nya fina barbros. Det var fint faktiskt.
Tjafs, knas och Rocker. Ville verkligen. Men nej.
Sov borta och när jag skulle hem till sthlm igen kostade det mig 340 kr pga att det var kö till automaten, jag hann inte köpa innan. Bajs bajs bajs. Fattig som faan nu. Måste spara till Öland, det är helt sjukt vad jag måste snåla.

Nu är jag på jobbet igen. Jobb jobb. Igår hade jag en ledig dag för mig själv. I helgen ska jag jobba massor. Det känns som om jag ska bli sjuk, men det får jag inte bli nu, jag ska tjäna multum med pengar i helgen. Mertid mertid. Måste ha till sommaren.

Jag har gäspat konstant i flera dagar. Det kanske är därför jag mår illa. Nu vill jag bara sluta jobba.

Eller?

But in the end, the most important thing to accept is that no matter how alone you feel, how painful it may be, with the help of those around you, you´ll get through this too.

Tycke

Är det inte någon som vill tycka nåt om min nya layout på bloggen =)

Tyke

Nu har ju länken till min fotoblogg försvunnit också. Inte ok. Jag vet inte hur man får tillbaks den, men jag löser nog det. Jag fixar det mesta.
Gårdagen var halvdan. Jag hade en ok dag på jobbet, den slutade bättre än den började. Sen for jag till Uppsala och for tillbaks till alla känslor som jag hade sist jag var där. Allt det som jag varit rädd för att det skulle ske skedde. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Ska jag sluta bugga ett tag? Jag vill antingen satsa helhjärtat eller inte alls. Jag tror att jag är trött på att vara medioker.

Jag lägger in länken här så länge
www.tillaonthego.blogspot.com

New

Nu fick jag byta design för att få det att bli bra, men det gjorde inget. Det blev ju fint. Luftgt och fräscht. Passar min nya livsstil =)

Fan

Plus att jag skulle ta bort min google-annons som låg ovanför, och säkert råkade ta bort nåt mera ovkså, för nu ser bloggen ut som en krigszon. Suck. Inte min dag. Undrar hur den kommer sluta...
Vet inte om jag vill bugga...

Magknork

Magen och hjärtat hoppar runt överallt och jag blir helt nervig av att finnas till. Ingen luft är tillräcklig för att stanna i mina lungor nån längre stund, näringen i syret kan inte lugna min andningsrytm. Läpparna svullnar av bee stung och stickningarna sprider sig till benen och jag kan inte stanna. Stillheten runt om kring mig känns hånfull när jag inte passar in. Känslorna som inte får plats tvingas ner till ett intet när jag inte har tid att ta upp dem. De sparas och återkommer med dubbel kraft. Kraften får mig att tappa fotfästet i mitt inre, jag kan inte hantera alla snurrande tankar. De far runt som en påse i en vind som sjögräs i vågor som jag i ett vakuum.


Knas. Ni vet när man måste få ut nåt som bara skriker inombords och man vet inte hur. Så är det nu. Jag vet inte hur jag ska få ut allt, alla mina tankar och planer och känslor. Måste måste måste. Men vill inte vill. Jo vill men kan/orkar/vågar inte.

Hem i helgen? Eller en dag iallafall. Får se hur jag gör.

Ventil

Ja det är väl självklart. Jag mailade min länk hit till Aftonbladet, för att jag såg nån notis där de frågade om man använde sin blogg som en ventil. Vad har man annars en blogg till? Eller det kanske finns massa andra anledningar, men jag tror nog att man skriver en blogg för att få ur sig saker eller för att få folk att tycka om saker man själv tycker om. Inte tycka om som i gilla, utan att tycka nånting om nånting =)

Ambivalens

Depp depp depp. Jag är så less. Det jobbigaste är att jag ändå har ett uns av hopp. Jag får inspirationen att skymta lite emellan alla moln. Det är irriterande, jag kan aldrig vara antingen eller. Hela tiden två känslor.
Allt folk säger gör mig irriterad, allt folk gör får mig att kräkas. Jag vill inte vara med om jag ska tvingas känna såhär. Eller? Jag gör ju inget åt det, jag tar ju inte tag i livet. Jag kan inte klaga på noll förändring om jag inte förändrar mig. Vad som helst. Minsta lilla ändring är välkommen. Sätt fart.

Jag har inte ens vågat ta kontakt med CK efter att jag kommit hem från Kuba. Vi har bara träffats tre gånger tror jag och jag har ju rätt till fem. Jag vill inte störa, jag är så himla rädd att jag ska misslyckas med det här. När vi ses klarar jag ju inte ens att känna de känslor jag måste känna för att kunna ta itu med mig. Det går inte, och jag kan inte misslyckas och jag kan itne lyckas. Hittills har jag ju märkt skillnad, men jag vet inte om det beror på honom eller mig. Om det är så att jag skulle klarat vissa saker utan honom eller om han hjälpt mig.

Idag ska jag iallafall träffa de som inte alls vet hur de ska hjälpa mig. Doktorn och kuratorn. De sittter där och kliar sig i huvet och ser frågande ut. Vad ska vi göra, hur ska vi gå viadre, vad tycker du, nej jag vet inte. Allt det för 150 av mina surt förärvade pengar. Det är inte helt ok. Det enda som är bra är att idag ska jag betala 60 kr, sen har jag frikort. Fram till januari nästa år. Januari. Nästa år.
För er som inte förstår min underliggande ton så betyder det att sen den 8 januari iår har jag betalat 900 kr till sjukvården. Utan att ha blivit ett dugg bättre. Tack Sverige.

Bittert. Jag är ju så hemsk, jobbig och tråkig nu. Jag vill inget. Jag önskar mig solsken inne. Även om melankolin är vacker och skön så börjar jag tröttna på sorgen. Jag blir mest arg. Men jag måste ta itu med mitt största moln nu. Jag vet jag vet, men svårigheten ökar för varje dag. Det är svårt för att jag vet själv var det kommer sluta. Hur jag måste vara och känna för att överleva.

Undrar om man kan dö av överbelastat eller krossat hjärta.

Hagsätra

Singstar i Hagsätra. Helt ok. Jag tänker på Marie när det vankas singstar. Det var en rolig tid, alltid roliga fester. Vill vara hemma och sova hos N, men jag är ett svin så jag ska hålla mig undan. Jag ska köra på nya operatörer. Seb. En ny Seb, för den på Hultan dissade.
Alla dissar. Var på Patricia igår, gifte mig och blev tydligen skild på en gång. Inte ok. Jobbigt kanske. Men som Leo sa; jag väntar på Han med vingar som ska rädda mig, men vingarna kommer smälta i solen och jag kommer att falla. Shit, jag vill inte. Jag vill inget. Just nu är allt jag vill att inte sitta hela dagen i salen imorn. F ck.

Saknar. Väntar. Våndas. Längtar. Hatar.

Depp

Att man kan bli (insert valfri negativ känsla här) av att inte få nåt. Av att inte vara den som är framgångsrik. Jag vill också, jag har känt för den posten länge, men nu går den till nån annan som är nyare. Och bättre. Jag vill vara framgångsrik och duktig, men det är jag inte.
Som jag brukar säga så är det svårt att inse när man själv är dålig eller elak. Visst, man kan tycka dåligt om sig själv, men det är sällan man förstår på riktigt när man är dålig. Eller jag vet inte. Jag vet bara att jag verkligen ville göra det hon ska få göra och jag har jobbat längre. Hon är bra, jag är dålig. Jag måste visa framfötterna, men jag vet inte hur. Jag vet inte vad hon har gjort för att förtjäna det, jag vill veta, så jag också kan göra det.

Suck.

Jag har ingen aning om hur jag ska kunna ta bort den där reklamgrejen som är överst på sidan. Jag skulle få pengar för att den fick vara där, men jag vet inte hur man fixar så de vet var de ska sätta in pengarna.

Godmorgon

Här sitter jag nu med en troligtvis jobbig dag framför mig. Ska jobba som värd på morgonen och det betyder att jag får sitta i salen hela dagen. Det är bra på ett sätt, för då får jag jobba upp min statistik. Men jag tycker att det är trist. Man får sitta långt från PG och missar om det händer nåt roligt. Plus att jag ska jobba så länge, då känns det jobbigare. Men men, nån gång ska man jobba så också.

Jag tror att atomerna börjar sakta ner nu. Jag kommer på att jag inte behöver ha så bråttom. Lisa och mamma hjälper mig. Jag måste ta tag i CK också, men jag har rädsla. Rädsla för att det kanske funkar.
Det är alltid rädslan som styr mig. Rädsla för att misslyckas med att lyckas och att lyckas för då har jag misslyckats. 22.

Hej

Nature girl

There was a girl
A very strange enchanted girl
A little shy and sad of eye
But very wise was she

Nachten

Underligt vad som kan få en att tappa. Att varenda liten sak kan göra så att jag ändrar humör. Svängarna är så hastiga att inte ens jag hinner med. Atomvarning igen.
Jag har betett mig som ett svin, som det jag hatar när andra gör mot mig. Jag vet inte om jag nånsin kommer förstå mig själv. Hycklare.

Det slår mig ibland att jag inte kan se nån framtid för mig. Att jag inte kan se typ hur mitt liv ska se ut. Självklart kan jag önska, och hitta på bilder i huvet, men inget av det känns som om det verkligen skulle kunna inträffa. Just nu önskar jag nog att jag inte börjat på TaxiStockholm nu, det hade varit bättre om jag börjat om några år. Jag älskar jobbet, så jag kan inte bara dra liksom. Jag vill typ åka till Norge och tjäna pengar, men jag vill inte sluta på TaxiStockholm.

(Patetiskvarning:
Tänk ett liv där man vaknar på morgonen bredvid nån man älskar och äter frukost tillsammans. När man går till jobbet som på moln och bara har en person i tanken. Hur man kommer hem efter jobbet och blir mött av glädje. Att få krypa ner hos nån på kvällen. Att kunna ha nån att dela hemligheter med, skratta med. Att gå promenader och resa med. Nån som vet typ allt om en och förstår, som säger rätt saker. )
Tänk att jag vill ha allt det där, men när jag tänker in mig i de situationerna så blir det kortslutning. Jag kan inte se det. Det finns inte. Om det skulle finnas, eller tillochmed ske, så har jag ju lyckats, och vi alla vet ju att det inte går, för då har jag ju misslyckats och då är jag inte värd.

Det är rätt soft att jobba natt. Man är fyra-fem stycken och det är inte så mycket att göra. Jag gillart. Ikväll är LovleyLeo här och jobbar med mig. Vi gick utbildningen ihop och har varit tighta sen dess.

(Jag minns en gång när jag frågade Lars om han hade berättat för sina föräldrar om mig, och det hade han. Jag vet inte hur jag skulle ha reagerat om han sa nej, men jag tror jag blev jätteförvånad när han sa att han hade det. Undrar om han var den jag borde hållt kvar vid. Han spökar ju fortfarande.)

Flashbacks flashbacks. Nu ska jag jobba...

Festffamil

Här sitter vi och dricker påskmust med skum vodka från Mr. Andersson. Annika är hemma i Kattne och det är kul. Vi ska dra ut och göra stan osäker. Nice fett jas.
FDamiljen är härkigt, det är the best ever.Utna familj = jag inget.
Roligt att få visa upp mibn family för andra, det är coolt.
Ska hemtill Esko och festa, hoppas det blir kul. Vwet int evad jag ska göramedN. Full bara ´nu.
Längtar till Öland, det ska bli bättre än förra året. Jag ska bo med bra folk och firatvå år med Linus Babe!

Hejpa

Slip of a girl

Jag har nån som tycker om mig.

Mardrömsvårkänsla

Jag drömde en mardröm nyss. Jag skulle gå ner i den trånga källaden och jag kom knappt in genom dörren. Allt krympte och sen var det som om nånting satt runt halsen på mig. Jag hade panik, jag vaknade av att jenny ringde och jag var så rädd att jag tryckte bort henne för jag trodde att jag inte kunde svara. Mitt hjärta dunkade så mycket. Så hårt. Det var bra att hon ringde och väckte mig, annars hade jag nog dött.
Om man dör i en dröm så dör man. Själen finns i drömmen, om själen dör kan man inte leva.

Jag tror att drömmen var ett tecken. Jag måste fly nu. Vill inte kvävas av min ångest av att leva på samma ställe mer än ett halvår. Jag måste vara fri, vill slänga mina onödiga saker, vill inte ha nåt att tvingas kvar av. Nu har jag för mycket som håller mig, som gör att jag måste stanna. Jag är så rädd för ekorrhjulet. Det känns som om när man mognar och tvingas växa upp så slocknar man lite för varje gång. Jag minns när jag var yngre och full av hopp. Men Niklas visade mig att killar var svin, så gjorde också Micke. Sen visade Erika mig det som jag egentligen visste, vänner överger när man behöver dem mest. Så har det alltid varit. Sen visade världen mig att man måste ha ett tufft skal, Kattis visade mig att människor kan vara rent ut sagt elaka. Mitt ljus har slocknat mer och mer, jag vill inte det. Jag är så rädd för att hamna inne i kaninpälsen, jag vill inte krypa längre in. Jag vill vara kvar ute i spetsen så jag kan se det magiska med universum, jag vill inte tappa ljuset, tappa förundran över saker som sker, jag vill inte tappa hoppet och glädjen över att finnas till. Jag vill inte bli inskränkt och irriterad på allt, jag ser det överallt, folk som bara är bittra. Jag känner det hända med mig också ibland, på tunnelbanan, på discon, i köer. Det är som om jag vill bita huvet av alla människor som jag irriterar mig på. Jag vill inte hata, jag vill inte vara bitter. Jag vill kunna älska människor, värdlen, livet.
Vi hinner inte med att leva. Våra liv springer ifrån oss medan vi försöker hinna med andra saker. Jag vill inte. Jag vill inte inte hinna med livet, för det är nu, och jag vill vara i nuet,jag vägrar jag vägrar känslor, sluta skicka felaktiga känslor till mig, jag vägrar ta emot det, jag vägrar låta er styra hur jag mår, kom inte hit och tro att ni vet hur jag ska må. Jag måste få välja själv.
(Vågar jag, vill jag, vad händer, kan jag?)

Everything changes, from now on.

Dreams

Idag gick det inget bra att laga mat. Jag lyckades, men det var knappt. Knäppt.
Jag är så trött och jag har gråtit. Igen. Det känns som om mina tårkanaler bör vara slut, men icke! Även om jag var lycklig på vägen hem idag så känns det ändå som att jag faller tillbaks till mitt gamla jag hela tiden. När jag är glad så får jag dåligt samvete. För då har jag ju misslyckats med att vara dålig. Och då är jag dålig. Äh, jag är ett stort moment 22 hela jag. Freak of nature.

Blabla

If I´m gone when you wake up, please don´t cry.

Kommer nån ihåg bandet Hanson som figurerade på 90-talet? Synd för dem som inte gör det. Synd om de som tänker "Ja just det, det var ju det där bandet med den fåniga låten mmmbop". Hanson är jättebra, de har många andra bra låtar, och tro det eller ej, de har växt upp och tappat barnstämpeln. De har blitt snygga.
Jag tittar på deras aucoustic tour på Youtube. Riktigt bra. Alla tre är jävligt bra musiker och läskigt samspelta. Inte konstigt kanske, med tanke på att de alltid känt varann.

Jag sitter och lyssnar och mitt hjärta blåses upp. Tårarna hotar hela tiden att komma och jag vet egentligen inte varför. Som alltid. Jag skärmar av omvärlden med min hörlur och glömmer bort att andas. För det är det enda jag kan.

Kuba började med storm. Vi kom dit och det var skyfall. Men dagen efter var jättefin, vi låg och solade oss, brände rumpan när jag somnade i solen. Vi har träffat så mycket roligt folk. Mest kanadensare och tyskar. Stranden var underbar och det bästa var att lyssna på känslomusik och titta på vågorna. En timme gick som en minut. Behovet av havet tog aldrig slut.
Dricka varje kväll. Bra kvällar och mindre bra kvällar, men så är det väl alltid. Bästa dagen var den då vi vaknade, möttes på stranden, fortsatte, dansade på stranden, sjöng, skrattade, däckade, sa farväl och luften pös ut.
Maten var god, spriten var god. Min kropp hatar mig nu. Efter 8 veckor av Anna Skipper, sen några veckor av ganska ok mat så fick den två veckor av sprit och onyttig mat. Kroppen ställde om sig tidsmässigt och nu är den helt i kaos.

Sömnen är totalt lost. På torsdagen skulle vi åkt hem kl 13, men planet var försenar pga nån strejk i Thailand. Så vi skulle hämtas kl 02.15 på natten mellan torsdagen och fredagen. Vi somnade vid 23 och gick upp 01.30 (2, 5 h). Åkte till flygplatsen, planet lyfte kanske 06.30. Somnade i nån timme, sen var det frukost, film, lunch, film, så det blev inte så mycket sömn (ca 4 h). Kom hem och kunde inte sova. Somnade vid 04.30 Svensk tid. Sen gick jag upp vid halv tio och åkte till Västerås (5 h). Mötte världens bästa mamma och hade en jätterolig middag, tävlade och sen åkte jag hem. Jag gick ut med Lisa och Annika. No more stureplan. Somnade kanske vid 04.30. Gick upp halv elva, började jobba 12 (6 h). Jobbade till 21 och åkte hem. Jag var tvungen att kolla på Lost så jag somnade kanske 23.30. Gick upp 04, för jag började jobba 05 (4, 5 h). Jobbade hela dagen och sen gick mina planer i kras. Jag skulle ha tvättat och städat, men jag shoppade med Lisa istället. Sen gick vi till en cool krog. Desvärre var jag nykter eftersom jag skulle jobba idag. Så slutade det med att jag tog en taxi hem och somnade vid 2. Upp kl 4, började jobba kl 5 ( 2h). Så nu sitter jag här på jobbet som en zombie. Jag har alltså sovit 24 timmar på 6 dagar. Inte okej.
Ikväll vill jag åka till Uppsala och bugga, men jag vet att jag inte kommer palla det. Jag måste tvätta och städa och laga mat och framför allt sova.


Nu slutar jag snart jobba. Ska skicka texter och varma stärkande tankar till Annika i en svår stund. Be strong.


(För det är ju skönt att veta allt om mig utan att behöva höra av sig)

Underneath

I know what to say but don't know where to begin
I fear of losing you beneath my skin
is there resolution for this pain that I'm in

Sittin' all alone in this place
Even though we're here face to face
There is nothing gone
but there's something wrong

Can't you see that I'm stuck in underneath?
and you're making it hard to breathe
Take a look around and tell me what you see You'll find me underneath

If only you could feel what I dream
Maybe you hear what I mean
There is nothing gone but there's something missing

Luch

Dagen har snart kommit till nästa steg. Lunch. Sen ska jag gå till apoteket, Åhlens och sen ska jag tvätta alla mina kläder och städa. Suck. Det kändes mycket roligare att säga det igår än nu när det närmar sig. Jag önskar att jag hade en städtant.

Jag undrar vad som gör att man blir ledsen, eller att man har berg och dal-bana i huvet hela tiden. Ibland känns livet piss, för att i nästa sekund helt plötsligt bli bra igen. Man går och ler och känner sig som om solen skiner. Jag blir alltid så ställd när jag får såna känslor, förvånad till och med. Som att man helt plötsligt blir smälld av en glad känsla. Det är så annorlunda. Annat är det när man hux flux tycker att det enda man kan göra är att gråta, det känns igen. Som en gammal vän, en som vet precis hur de ska bete sig för att få mig på ett visst humör.

Igår åkte jag tunnelbana hem och helt plötsligt började datarösten säga fel stationer. En tjej blev helt ställd, hon trodde verkligen att hon kommit fel. Det roliga med det var att vi var vid universitetet och rösten sa midsommarkransen. Jag tror att man märker tidigare om man kommit så fel. Jag tänkte att chauffören var en spjuver, men när jag gick ut och sneglade på han så såg han bara sur ut. Jag hade hoppats på att det var ett aprilskämt och att han skulle blinka lite när jag log, men icke! Då iallafall fick jag en såndär glad känsla. Konstigt.
Sen dog jag en smula.

Jag brände munnen på kaffe igår, och det gör fortfarande ont. Jag önskar jag kunde käka en chipspåse om dagen.

blablabla

Rockers

Jag sitter och kollar på Tommy Lee. Det finns många coola filmer på honom när han solar på trummor. Han är grym, helt outstanding. Inte bara vanliga grejor, han gör allt off the record. Sitter i en bur som snurrar runt, flyger från plattform till plattform och spelar, han ger allt. It is bald. I like it.
Rockers i mitt hjärta. Undrar vad det är som gör att rockers är så underbara. Musiken, skiter i allt-tänket, snyggheten, självsäkerheten. Mums.

(Gud vad dåligt jag skriver just nu, det känns inte ok. Språkbruket är helt not bra...)

Musiker i all sin glans, men är inte dansare snäppet bättre? Jag har tyvärr inget bra svar på den frågan. Jag kan bli tokig i byxan när jag hör ett bra gitarrsolo, men ser jag en sexig dansare så kan jag gå i taket. Det är skitsvårt att bestämma sig, för båda kategorierna är the best of the best. Det behöver inte ens vara sexiga rockers som spelar, om en ensam grabb sitter med en gitarr och spelar lugna låtar så kan man gifta sig på två sekunder. Tänk att få en låt spelad för sig. Tänk att få en låt. En egen. (Jag har ju en egen dikt, det slår verkligen inte fel det heller)
Nu ska jag byta plats, jag skriver nog igen =)

Sturefuck

Jag gillar verkligen inte stureplan längre. Jag kände mig så himla gammal idag när jag stod där bland tusen folk och alla knuffades och hånglade eller klämde på en. Jag är 21, jag borde gillat, men det gör jag inte. Jag vill inte.
Men jag hittade en Owen Wilson-look a like. Han var trevlig. Men dock gift. Äh, jag vill ändå inte. Jag vill festa i Kattne. Jag undrar varför jag egentligen bor i sthlm. Jag gör ju inget av det jag kanske borde. Jag som fasade för att fastna i Katrinholm och typ bara jobba och inte göra nåt, jag gör precis det nu. Enda skillnaden är att jag gör det i Sveriges huvudstad. So what... Jag vill hem.

Tävlade idag. Typ sist.

Jag ska skriva om Kuba, men just nu orkar jag inte. Vet inte vad jag ska göra med mig.