Igen

Jag har fått klagomål på att jag inte bloggat på ett tag, sånt e kul =) Då vet jag att det gör nån skillnad det jag läser. Att nån vet att jag skriver.
Förra helgen var busy. Jag åkte och festade i Uppsala på fredan och det var kul. Vi gick ut på kvällen och hade skoj. På lördan gick jag upp halv sju och åkte först buss, sen tåg, sen tåg igen och sen bil för att komma till Jönköping. Jag skulle tävla med Magnus där och det skulle bli jättekul. Men vi kom sist, vi fick en femma. Obefogad, måste jag tillägga. När jag kom till omklädningsrummet efteråt (efter tjat om att vi skulle åka innan finalerna och annat bråk) så hade nån tagit min fina svarta kavaj. Där i låg mina nyckar. Jag bröt ihop och Johanna hjälpte mig. Hon hittade nycklarna på bänken intill, så det va ju snällt av tjuven. Tack så mycket...
Vi åkte hem och va med en stund på klubbfesten. Jag vann KM och Emle var gästdomare, och fick skit för hennes dom. Det var lite festligt eftersom hon vet mer än den hon fick skit av. Söndagen var lugn,vi skjutsa Emle till skavsta och hon flög till sina cykelpojkar.
I veckan har jag haft upp och nergångar. Jag har missat massa grejor och känt mig dålig, men nu är det bättre. Jag har framtidspanik (Igen) och vet inget. Kanske borde jag flyga bort ihöst. Hitta nåt annat land o se om jag passar in där istället. Här går inget bra. Jag önskar jag fick lite flyt. Jag behöver det nu. Behöver känna att jag är värd att finnas till.

I dag har jag tävlat igen, kom sist igen. Känns jävla bra. Men jag hade fina kläder iallafall. Det var 90talstema på buggen, roligt att se de som klädde sig bra.=)

Min hund gnäller, undrar om hon har kissat ikväll...

ÅH snälla min gud eller ödet eller vad 17 det nu är som styr, varför känns det inte bättre att leva?

Failure

Jag känner mig som ett enda stort misslyckande. Jag måste bättra mig. Det är nog tur det som sker så jag får lyckas med nåt annat. Jag klarade inte det här, de är nog bättre utan mig. Tänk om de bara säger att de inte behöver mig för att kunna ha nån annan som är bättre. Jag önskar jag var riktigt bra på någonting. Jag skulle behöva det. Nu ska jag nog leva medellinjen och inte vara för upp eller ner. Allt ska bara flyta på. Ingen ångest inga krav. Jag gör mitt bästa. Om det inte duger så synd då. Jag kan inte vara alla till lags. Men jag vill.
Fan

Vilse

Igår när jag skulle hämta barnen från dagis så tänkte jag att jag skulle vara lite påhittig och hitta en ny väg till dagis, en som man kunde gå med barnvagnen. Så jag gick till vänster istället för höger, och hamnade på massa små vägar. Efter en timme på vift var jag sen till dagis, gråtfärdig och riven av alla blåbärsris jag hade trampat på när jag villade omkring i skogen. Jag hade ingen aning om vars jag var, så jag frågade en tant som kom förbi och det visade sig att jag nästan var i Sticklinge tror jag. Jag vandrade tillbaka och kom en timme försent till dagis. Då hade jag varit ute i typ en o förti. Jag var svintrött på vägen hem och vi tog en genväg till så jag fick släpa barnvagnen i skogen. Men det var det värt, för vi sparade säkert 15 min och slapp jobbiga backar. Men nu vet jag vars jag inte ska gå. Det var en upplevelse, jag har nog aldrig gått vilse förut. Ett tag var jag rädd att jag skulle gå bort mig ordentligt, men jag hittade tillbaks tillslut.

Nu har jag gjort en Tillagrytspecial och ätit den, det var gott. Ska nog gå o vila en stund. Titta på scrubs, nu har jag bara 3 avsnitt kvar, sen har jag sett alla. =)
Love it.

byepuss

Vardagsäventyr

Idag skulle jag gå till dagis med barnen, för Mette skulle ha bilen och byta till sommardäck. Det såg jag bara fram emot, att få lite promenad. Jag gick iväg med barn, barnvagn och sparkcykel. Det var fint väder och jag kände mig ganska lycklig. Tänkte att jag skulle hitta en genväg till dagiset och tog en annan väg som jag kände var rätt. Vi gick och gick. Sen kom vi till en skog och ett berg som det kändes som om vi skulle över. Det skulle vi, så jag fick släpa barnvagn och kickbike över berget samtidigt som jag hade koll på barnen. Men vi kom fram iallafall, och nu hittar jag den riktiga genvägen. Sa till dagiset att jag är intresserad av att jobba där sen, och det hoppas jag på. Jag gillar dagiset, och det är ju inte fel att The Jens jobbar där. Snyggo.

Jag ska gå ut i solen nu och sätta mig ett tag. Det är fint väder.

Mister du en så står dig tusen åter.

Man ska inte vänta ut saker och ting, ta chansen när du får den, snart kan det vara försent. Det är dumt att gå runt och undra om saker är rätt och sen när man inser vad man vill ha så kan man inte få det längre. Jag har tänkt i flera veckor på mig och vad jag vill. Omedvetet jämför jag alla med en, och ingen är som den. Nu när jag inser vad jag behöver så går det inte.
Kanske är det för det bästa eftersom det mest varit komplikationer. Men å andra sidan så tog vi oss igenom det. Nu vill jag bara tappa fotfästet en stund.

Jag måste komma på vad jag ska göra, det är inte lång tid kvar. Jag vill åka, åka iväg, åka till Afrika, Indien, Island, jag vill träffa männsikor, jag vill hjälpa till i världen, jag vill göra en skillnad.

Jag vill bara hitta nån som förstår

Igår var jag och dansade i Brunnsparken. Jag kom på varför jag inte är ute så ofta nu för tiden. Jag blir bara ledsen när jag är ute. Det blir aldrig som jag tänkt mig, de jag vill dansa med vill inte dansa med mig och jag känner mig urdålig och ful och fel.
Igår kom jag på en idé. Istället för att dölja min mage när den är uppsvullen och tjock, så ska jag låtsas att jag är gravid, och kunna släppa ut den precis som jag vill. Nackdelen är väl att alla kommer på förr eller senare att det är konstigt att jag aldrig får det himla barnet. Men men, jag får väl gå ner i vikt istället.
Nu ska jag iallafall gå ner för trappen.

Matkoma

Å vad full jag är. Med mat, dryck och godis. Att man alltid ska käka så mycket. Min mage är helt uppsvälld och jag är trött. Har hamnat i matkoma. Det är ett tillstånd där man inte orkar nåt, bara bära runt på sin uppsvällda, gravidliknande mage. Jag ska ta mig och min mage och göra mig iordning för kvällen. En festkväll står framför mig. Kommer bli en rolig kväll...

Vad roligt det är när folk tittar på program där man kan vinna pengar. De är helt inne i hur mycket de vinner och de sitter och tänker vad spännande, undrar hur mycket de ska få. Sen när det är slut säger man nästan alltid att jag skulle göra såhär med pengarna, det borde vara jag. Det är alltid så. Det borde vara jag. Eller, om man hamnar i en lång kö. Varför just jag? Det är ju inte så att det bara händer mig. Det händer andra också. Men männsikor är ju så, allt är grönare på andra sidan, och händer det nåt dåligt så händer det alltid just mig. Det kunde faktiskt vara värre, remember that!

Glad påsk!

But in the end, the most important thing to accept is that no matter how alone you feel, how painful it may be, with the help of those around you, you'll get through this to.

En rosa bok

I min rosa bok finns drömmar, frhoppningar och glädjepärlor på samma gång. Inget negativt ska någonsin komma in mellan dess pärmar. I min rosa bok finns jag.

2U

Haha jag älskar när jag är rolig och skrattar åt mig själv. Nu e inte Jennöh här o kan sympatiskratta åt mig, men när hon läser mitt världens roligaste inlägg så lovar jag att hon gör det.

Är på bättre humör, får nog ut en ny mobil på hemförsäkringen. Men självrisken e 1500 kr. Jobbigt. Annars får jag låna Tommys mobil, roligt. Han är snäll.

Fest ikväll, tja kan väl bli ok.

Jag har köpt en fin rosa bok med sammetspärmar. Jättefin, det är ett utav mina steg till ett nytt liv. Att köpa nåt rosa. Sen har jag massa andra steg också, Emilia hjälpte mig vidare. Den här gången ska det bli annorlunda. (ha)

püss hej

Ett av varje

Jag har ett blått öga och ett brunöga

Tomt

Fan fan fan fan fan fan.
Jävla tjyvpack, jävla förbannade skithelvetes tjuvar.
Inget funkar ju, inget går bra. Telefoner åt helskotta och fan ta alla man inte kan lita på
Gud, vars är du? Jag gör ju goda gärningar.

Workout from hell

Jag är död. Aldrig mera spinning. Jag är den mest otränade, degiga, klumpiga, trötta människan. Vill bara lägga en filt över huvet och vakna upp efter en månads svält och vara smal och vacker. Nu börjar mitt nya liv där jag inte äter nåt onyttigt alls (HAHAHA)

Äh, spinning, schminning

Crazy tisdag

Vilken kväll det var igår. Jag åkte till Uppsala och tjuvåkte på tåget. Satte mig ner i en sån där väskgömställe, på den längst ner. Helt plötsligt skyms sikten och allt jag ser är ett par ben och en rumpa. Jag satt typ fast, jag kände mig verkligen som en väska. Jag tror inte att hon som stod där såg mig, så jag fnissade lite för mig själv. Det är komiskt hur de inte såg mig, folk tittar verkligen bara rakt fram, aldrig uppåt och neråt. Jag tycker synd om såna människor, de missar två tredjedelar av världen.
Efter väskupplevelsen blev jag väl mött av Mattias och vi spurtade iväg mot Fyrishov där vi skulle uppvisas på badminton-SM. En BW och en buggis blev det, på golv av matta. Det var så jobbigt, jag blev helt slut. Det var roligt när de presenterade de båda lagen som skulle mötas i SM, motståndarlaget blev bara presenterade, men hemmalaget, som typ är regerande mästare 5 år i rad eller nåt, kom in bland musik, fyrverkerier, jubel, gympatjejer och kastade godis. Lite skillnad.
Sen åkte vi till Graneberg och tränade, en ovanlig träning, vi fick öva oss i att använda alla kroppsdelar medvetet. Riktigt roligt, bra Anki!
Sen var det slut, och jag med. Vi åkte hem och jag o Anki hamnade i Hornstull. Där skulle tunnelbanan inte gå förrän om 27 minuter, så vi tänkte att det skulle gå snabbare att åka till stadion och sen gå till Ropsten. Så vi for iväg och började vandra. Vi hade räknat ut att det skulle gå fortare att gå, typ en kvart, och tunnelbanan tog ju nästan en halvtimme.
När vi kommer till Ropsten, efter klag och ojanden och olika teorier om olika saker, ser vi hur bussen går. Vi missade den med typ 3 minuter. Tunnelbanan stod där och hade kommit in före oss. Så vi skulle få vänta i 30 min till nästa buss. Nej nej tänkte vi och vandrade över Lidingöbron. Sen gick vi till Torsvik och väntade där. Men tråkigt, vi hinner ju gå till Sturevägen. Och det hann vi som tur var. Vi hade skrattattacker om diverse jävla mördare och Peruker. Det var en rolig resa, men vi kom inte hem förrän halv två. Så idag har jag varit urbota trött och hängig. Måste typ käka tre rosenrot nu, för jag ska på spinning om en halvtimme. Spännande, det har jag aldrig prövat förut.
Wish me luck!

Här får ni lite roliga kort från en galen Tilla med uniform
Enjoy

Party

The OC

Marissa är på väg utför nu. Hon har väl alltid varit på väg, men nu är det nog kört. Jag har alltid sympatiserat bra med henne, för hon har liksom tagit det steget som jag aldrig vågade ta. Som jag egentligen kanske aldrig kommer våga ta heller. Vilket skulle vara bra för mig om jag aldrig tog. Det läskigaste med steget är att om det tas så kommer jag såra så många och jag vet inte vilka som skulle stanna kvar. Jag skulle sakert dra ner så många med mig. Jag kan inte göra så mot nån. Tror jag. Det beror på vad som sker.
Jag vill inte vara såhär trött jämt. Jag borde inte vara det, jag sover inte överdrivet lite, jag sover bra.
Äh, jag vet ju precis vad jag borde göra.

Come fly with me

Kryssning. Love it. Hoppet gick upp igen, mötte en fin och missade dansen me stjärnan. Vi gjorde allt vi brukade göra på kryssning, och vi hade en underbar frukost tillsammans med två andra fina tjejer. Skratten blandades med äggröran och ananasen. Allt var bra, jag sneglade men missade. Men det gör inget, för jag har mig själv. Och Jennöh.
Vi är de bästa. Tillsammans är vi teh ones.

Jag måste lära mig att inte bry mig om vad folk tycker, jag måste alltid utgå ifrån mig själv. Vad jag tycker och vill.

Grattis pappa för trean, riktigt roligt, nu är ni på G tror jag. Håll bara ut och fortsätt tänka som du gör nu, det kommer gå framåt. Roligt att du joinar mina tankebanor =)

Jag har en konstig tendens att få världens tovor i underhåret, jag vet inte alls vad det beror på, men det spelar ingen roll vad jag än gör. Det blir som en enda tjock dreadlock.
Jag har strass i håret också, det är så jag.
Jag har en stil har jag fått höra nu, i like it, det är det jag vill.

Nu ska jag sova, imorn ska jag inte spendera några pengar och jag ska ta det lungt. Och göra ett budget/livsschema.
Godnatt min skatt, hej

OY

Jag vann precis en miljon på lotto, min mamma har skaffat en extra lägenhet till mig, jag är lyckligt kär och ska gifta mig, min bästa vän ska också gifta sig, solen skiner, våren är här, jag ska få en roll i en storfilm, min dröm om Island har blivit sann, min femte bok ska snart ges ut, mina hästar mår bra, alla andra djur också, jag är lyckligast i världen och idag är det första april.

Jag är fortfarande lite bakis och inte ett dugg rik. Jag har inga stora drömmar som blitt sanna, jag ska inte gifta mig och det är inte vår. Fast solen skiner, och jag är nog ganska glad.
Tillsvidare.

Dag ett av två

Ni vet de där första underbara sekunderna innan man vaknar? Då man är kvar i drömlandet, hjärnan har inte riktigt kommit igång och man vet inte vem man är. Jag gillar dem. Då kan man ligga och verkligen njuta av livet innan man kommer igång och känner verkligheten. Imorse gjorde det ont att jag fick en supervakning, men helt själv.

Igår var jag och Jennöh på BMB. Det var trevligt. Hela kvällen var rolig faktiskt. Vi hade dragit ner förväntningarna och det kansek funkade. Den började med att jag mötte Jennöh efter deras after work. Alla var lite runda under fötterna när jag kom dit, men vi kom till tunnelbanan helskinnade. Sen vandrade vi mot Kungsgatan och svamlade om kompisar och fukt och fula sjömän. Vi stod på gästlistan, vandrade in, mötte Anna, fick påsar och sen försvann min vän. Jag satte in en extension med strass i håret och sen spenderades det en viss tid på undangömda ställen. Ut och ta frisk luft, och där stod Olle. Riktigt roligt, we like him. Kavajen var inte svår att få låna, så vi slapp frysa. Sen måddes det bättre och vi shakade. Mötte Mäki och dansade mera. Vi gick upp för trappen och möttes av massor av folk och en oväntad konsert med Andreas Johnson. Han och Dilba och en tjej till hade konsert! Häftigt. Vi drog oss längst fram såklart och det var bra. Vi hann höra de två viktigaste låtarna, gissa vilka? Japp, Glorius och Sing for me. Jag fick ett handtag av honom och massa leenden. Jag gillar Dilba också, så jag slängde lite blickar till henne med. Hon log tillbax.

Konsan var oväntad och den fick oss på bättre humör, så vi dansade vidare till diverse hits-toner. Såg massa ragg, försökte få kontakt, men allt jag fick var en gammal grek som ville shejka, en Irakier (?) som var tandläkare, ville ta med mig till Irak och Kuwait och som hade två cm långt hår och mittbena, en väldigt mörk typ som sa att jag hade en good stile, en smal nånting som dansade som en tok och ville ha mig med och nåra andra diverse karaktärer man ser på dansgolvet. De jag inte fick va den snygga killen me rutig skjorta, väst och converse, hans kompis med cool frisyr och slipover, långhåriga killen med hatten, oj jag kommer inte ens ihåg de andra snyggosarna, jag börjar bli gammal.
Men jag fick en rolig typ som tyckte jag dissade honom fast jag bara dansade roligt. Jag älskar att dansa helt sjukt och få andra (Jennöh) att skratta. Det livar upp stämningen om man har lite tråkigt. Han var iallafall trevlig och hade fint leende. Vi skrattade, och jag fattade inte vad han ville, Jennöh fick verkligen säga det till mig. Han fick ett nummer, och jag hoppas faktiskt att han ringer.
När vi väntade på bussen mötte vi en tokig Ölänning som matade oss med pasta, tog Jennöhs mat, kände alla på Lundegård och tyckte vi skulle gå hem till honom o ta ett glas vin. Han fick mitt nr och jag hoppas han ringer och säger att vi får stugorna billigare på Ölandsveckan för att jag var så söt och trevlig.
Bussresan hem gick bra, jag fick säga godmorgon till chaufförn från Ropsten och vandrade långa vägen hem. 10 minuter kan kännas hur länge som helst när man har två klumpfötter, är lite obalanserad och bara vill hem och sova. Fåglarnas kvitter var ett hån. Fast ganska trevligt också.
Jag kom iallafall hem och stupade inte i säng, utan fixade till en fantastisk sovmiljö för mig; jag drog ner rullgardinen, jag satte in öronproppar, jag tog på mig ögonförmörkaren, tog nässpray och arla morgonstund klockan sex noll noll somnade jag. Och nu sitter jag här, 5 timmar senare och mår riktigt bra. Känner att jag hade en lyckad kväll, och de dära sömnminuterna innan man vaknar fortsatte lite längre, dock inte med samma styrka. Om jag kunde må såhär i fortsättningen skulle jag vara gladare oftare. Minus hufvudvärken då.

Ikväll blire in i dimman igen, jag och stjärnan ska ut på havet. Ser fram emot det, och hoppas att jag ska få en rolig kväll. VI ska få en rolig kväll menar jag. Jenny hoppas på turen idag, och att nån snäll makt ska väcka henne eftersom hennes telefon och väckarklocka ligger på jobbet. Jag tror på henne.
Alla ni som trodde att jag låg me token från dansgolvet så var det inte ett sånt nummer han fick ;)

Nu ska jag slänga mig i sängen med en sån där skitbok som jag tydligen inte kan vara utan, en godispåse och massa vatten.
Ha en trevlig...

Snöö

Idag kände jag mig lurad när jag vaknade. Lurad och bedragen. Jag trodde något, såg fram emot något och sen som en kall smäll på käften så ser jag det; snö. Fullt med snö, och blåst, och rusk. Jag trodde vi skulle slippa det nu, det var ganska fint igår. Men neejj dåå, då blire mera snö. Ingen tö. Surt. Kallt och surt.
Idag vann jag ännu en vinst över de smarta små liven. Jag älskar det. Jag kan min grej.

Dagens moment:
Karl tittar i en Bamse-tidning; "Titta, Bajse"

kung midas

Det känns helt konstigt, som om jag hade fått sparken eller nåt. Nu är jag tillbax på ruta ett. Fast ändå inte, eftersom jag tog ett steg framåt. Men tänk om jag tvingas komma hem till mitt gamla liv...

Jag önskar mig en lösning, jag önskar mig en väg ut. Jag vill ha en rak väg för en gångs skull.

Jag önskar jag vore

Lugnare

Nattens ångest har lagt sig lite. Men jag måste skapa ut en plan.

Fucker

Jag är härmed världens sämsta person på att behålla pengar...
Kan inte ha råd med nåt. Vill inte göra av med mera pengar, vet inte ens om jag har råd att äta på kryssningen, hatar allt som har med pengar att göra. Jag fattar inte vars det tar vägen, alla mina pengar går åt att äta och åka. Det är inte ens så att jag får nåt för det, jag kan inte handla de sakerna jag vill längre, kan bara koncentrera mig på att spara pengar. Imorn går det åt massa pengar när jag ska åka hem och gå till doktorn. Mina jeans som jag behöver köpa får fan vänta hundra år, och då vill jag säkert inte ens ha de längre. Önskar jag hade en outtömlig pengakälla, för nu är det fan kris. Pappa, om du läser det här, snälla hjälp mig. Jag vill egentligen inte be dig, eftersom jag ska klara mig själv (vilket jag inte gör), men nu är det så att annars kan jag inte spara ihop pengar till sommaren. Då jag inte har nån inkomst.
Känner mig som ett enda stort misslyckande. Inget går bra, jag bara finns. Till ingen nytta.

Soon they'll be prayers
and candles are lit
I know
let them not weep
let them know
that I'm glad to go

Baby

Club Plaza

Igår var jag ute på plaza. Det var ganska skoj. Jag och Jennöh hade roligt iallafall. Vi stod i kön alldeles för sent, så vi visste inte om vi skulle komma in. Men till slut kom en vakt fram till oss och frågar hur gammal Jenny är, hon ser lite ung ut. Hon svarar 22 och han säger jaha men det är 25 här. Då tar jag tillfället i akt och säger " Men det är lungt, jag kan ta hand om henne ikväll" Sen svarar jag 26 på hans fråga om min ålder. Så då kom vi in. Vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller förolämpning att han gick på att jag var 6 år äldre än vad jag är. Men men, vi hade en kul kväll, dock med extrem brist av bra musik på dansgolvet. Kvällen slutade väl som väntat och det var bra, för nu ser jag andra saker. Våren är här och jag vet vad jag vill. Ganska så bra. Jag ringde ett roligt samtal på vägen hem imorse, men jag vet inte om jag vill dras in i jobbigheter igen. Jo det vill jag, jag kastar hjärtat före och tänker inte. Och det är så skööönt! Jag gillar inte när man måste analysera och tänka efter så jävla mycket före hela tiden. Då missar man nog mycket. Eller så är det jag som missar, who knows.
Jag vet bara att jag jämför alla andra med han och han vinner jämt.

Mina ögon svider av trötthet, men jag ska inte somna innan läggdags. Jag struntar i Uppsala, orkar inte åka iväg. Jag får missa jordens snyggaste kille, så får det vara. Han får klara sig utan mina brännande blickar fyllda av åtrå och hetta =)

Håll mig hårt eller släpp mig helt. Bra sagt.

Hej

tack!

Det har varit värsta trubbel med bloggen, har inte gått att uppdatera på ett tag, men nu tror jag att det ska funka. Idag har jag varit på danstävling, och mina kids tävlade. Emil och Cilla kom tvåa och Ebba och Kristina kom trea i sina klasser. Riktigt roligt! Det som va synd var att Edvin och Bella åkte ut, jag blir så ledsen. De är så drivna och vill och är så duktiga, men det går inge bra. Plus att det är jobbigare när det går bättre för deras syskon. Edvin förtjänar verkligen att komma till final, han e min favvo.
Ikväll blire utgång skulle jag tro. Jag o Jennöh. Vi ska försöka ta oss till nån Groda. Hoppas på ett möte ikväll, skulle vara roligt.
Nästa helg ska v på cruise igen. Så roligt. Hoppas att Jenny kan ta ledigt och hänga med. Som förfest ska vi till BMB och hoppas på att träffa NRJfolket igen. Kanske få en repris, eller hur Jennöh ;)

Nu ska jag ta min läckra outfit och min nya väska och sminka upp mig och packa öl och vandra iväg. På återseende! Hej

Fest

Helt plötsligt blev jag väldigt sugen på att gå ut i Katrineholm och känna gamla tiders känsla. Jag och Plumsis hade en period där vi gjorde stan varje vecka. Efterfester bjöd jag på också =)

Berg & dalvana

Det går så himla upp och ner nu, det känns som om jag är tillbaks i mitt gamla jag och jag kan inte ta mig ut. Hela tiden hamnar jag på ruta ett och måste ta mig förbi hela köret igen. Samma hinder varje gång, samma resultat och samma besvikelse när man märker att det inte spelar nån roll, för jag halkar lik förbaskat ner till samma ställe igen.

Plus att det har börjat snöa igen. Fattar inte våren att det är dags att komma nu. Den har smygit sig fram sakta men säkert, men nu har kung Bore (är det han?) snöat igen oss. Igen.

Plus igen att jag drömmer om barn hela tiden, så fort jag somnar så finns de i mina tankar. Oftast är det min egna barn. Läbbigt.

Är jag alltså kroniskt låg?

Skit

Jag blir så jävla trött på allt, vill helst bara glömma att jag finns och stänga in mig i ett hörn. Önskar att jag blev riktigt skadad så jag inte fick göra annat än att ligga i en säng och tycka synd om mig själv.

Det finns vänliga själar i Stockholm

Helg. Som oftast så betyder det fullt upp för fröken Andersson. Hela veckan har varit annorlunda eftersom Mette varit hemma med Carl. Så på torsdagen åkte jag till älskade Riksteatern i Hallunda och mötte upp bejben och resterande underbara Pluralister. Jag kastades in i kampanjarbete och det var fullt med liv och rörelse. Vi fortskred till vårat vårting (årsmöte) och hade en trevlig stund... Lång stund. Vi kom igång vid halv tre kanske och satt till kvart i tio, med paus för mat. Formaliteter och frågor och disskussioner haglade mellan varven och alla var trötta på varann. Som smarties sa "Alla vill döda dig nu, men okej" till Karro när hon ställde den tusende ordningsfrågan.
Vi klarat iallafall och det blev kalas efteråt. I våran loge där vi sov. Jag och Jennöh hade skoj tillsammans med en ovetande funkis som hade lockats in i våra käftar av snälla Klara. Han hade trott att det skulle bli en lugn kväll när han frågade henne om han fick sova med oss. Men ack så fel han hade. Vi var trötta och skrattade åt alla slags skämt som kan uppkomma när man pumpar och blåser upp madrasser med munnen och en blå liten pump.
Morgonen var okej, vi möttes lite och hängde, avslutade mötet, förberedde för UKD och sen for vi in till stan för att hämta en telefon och ge/få pepp inför prisutdelningen. Jag for vidare hem och mötte upp pappa som skulle hälsa på mig. Vi for hem och han fick träffa härliga Mette. Hon är suverän på att hantera människor. Hon kan ta de flesta och få dem att känna sig intressanta. Sån ska jag också bli.
Sen for vi hem och jag fick en lugn men intensiv familjekväll med lite vin.
På lördagen var det tävling i Linköping. Jag hade en liten förhoppning att jag skulle åka ut ur första rundan, så jag skulle hinna till Hallunda till kl åtta så jag skulle få se Melodifestivalen på storbildsskärm. Men det blev inte så. Jag gick vidare. Två gånger. Vi kom till final och jag dansade som fan. Hade asskoj, och måste verkligen komma ihåg att ge gärnet varje gång på tävlingsgolvet. "Alla buggsteg räknas" som Anki sa. Vi slutade trea och det var riktigt roligt. Det hade varit roligare att vinna, men jag är nöjd ändå. Jag fick sällis på tåget hem av UBSSungdomarna och Emil. Rolig tågresa, jag var lycklig för att man kunde höra melodifestivalen på radio. Det var diverse störningar, av många utrop från lokföraren och olika tunnelgenomåkningar. Så när vi skulle kliva av så var det den kritiska stunden då tittarnas röster skulle räknas ihop. Då klev vi av och jag ringde mamma. Hon fick rapportera från TVn och jag gick med full packning ner för en trappa. Då fastnar min tåspets i mina byxor och jag snubblar. Ner för trappen. Hela trappen. Väskor, telefoner och jag for omkring huller om buller. Folk kom fram och frågade om jag levde. Det gjorde jag. Men det var riktigt läskigt, jag minns att jag tänkte nej, och sen att jag skrek. Sen stod jag på fötter och folk plockade upp mina grejor. Jag stapplade ner för trappen och en man bar min resväska. Han satte mig på en bänk och jag ringde mamma. Hon hade inte hört nåt, bara att det brytits. Jag börja gråta och hon puttinuttade. Det var tur för henne att hon inte hörde skriket, för då hade hon nog blitt orolig. Ett högt skrik av rädsla och sen tyst. Jag var nog lite chockad, hade inte så jätteont, men ändå. Jag var trött efter åkande och dansande, och det tog 40 min att komma till Hallunda. När jag ringde och kollade läget så fick jag höra att jag kanske inte skulle komma in. Det kändes jobbigt, men jag tänkte att det nog skulle ordna sig. Kom fram, gick in, kände stämningen och älskade läget. Vi lyssnade på Poetry Slam och sen på ett grymt band; Alice in Videoland. Riktigt coolt, vet inte om det var för att det var live eller om de e bra på cd också. Jag haltade runt och tyckte synd om mig själv tills vi gick o la oss. Jag, som förlorat min soffplats, fick dela storluftmadrass med Erik. Snällt. Vi snarkade ikapp efter diverse musiksmaksnack. Vi hade liknande favvisar, roligt.
Morgonen efter var nice. Vi käka frukost, och sen gick vi på workshop med Christoph. Riktigt skojigt, fast vi var sega allihopa. Sen jobbade jag lite för mina T-shirtar och vaktade på nåra föreställningar. Det var häftigt, jag älskar att se utbud. Man blir inspirerad och levande av att titta på andra duktiga männsikor. Men sen kommer jag på att jag är (numera handikappade) Tilla som inte gör nåt för världen. Men jag hoppas det kommer ändras framöver. Vi får la se vart stigen tar mig.

Jag gillar inte det faktum att barn är så extremt själviska och omedvetna om värden omkring. Jag vet att det är helt befängt att säga så, jag vet jag vet, hata mig inte. Men jag blir så extremt irriterad när ungar bossar runt med föräldrar och de bara mesar med. Tror de att det blir nån ändring då eller? Man kan inte låta de få som de vill varje gång. Måste säga ifrån.
När de gråter för minsta lilla, när det inte ens gör ont.
Vänta bara så får du känna på riktig smärta. Vänta bara tills du växer upp och får lära dig livet.

Nu ska jag och mina blåmärken och föstorade knän lägga oss. Eller så väntar vi ett tag, men snart så.
Hejdå

FG

Det är ju verkligen så att jag tror att folk ska vara inne på msn nu, jag blir förvånad för att jag är typ ensam där. Men hallå, klockan är elva en fredagskväll, inte så konstigt att folk inte är inne. Så jag får se på Family Guy helt ensam i min ensamhet. Men jag har goda chips och lite godis. Och en Jennöh som är i Hallunda och ska gå på karaoke. Jag vill också vara där, men imorn ska ja ha skoj i Linköping.
Nu - Family Guy. Bye

Cute

Dot

If you change your mind
I'm the first in line
Honey, I'm still free
Take a chance on me
If you need me
Let me know
Gonna be around
If you got no place to go
When you're feeling down

If you're all alone
When the pretty birds have flown
Honey, I'm still free
Take a chance on me
Gonna do my very best
And it ain't no lie
If you put me to the test
If you let me try

Take a chance on me
(That's all I ask of you, honey)
Take a chance on me

We can go dancing
We can go walking
as long as we're together
Listen to some music
Maybe just talking
Get to know you better

'Cuz you know I've got
So much that I wanna do
When I dream I'm alone with you
It's magic
You want me to leave it there
Afraid of a love affair
but I think you know
That I can't let go

Oh you can take your time, baby
I'm in no hurry
You know I'm gonna getcha
You don't wanna hurt me
Baby don't worry
I ain't gonna let ya

Let me tell you now
My love is strong enough
To last when things are rough
It's magic
You say that I waste my time
But I can't get you off my mind
Oh I can't let go
'Cuz I love you so

If you change your mind
I'm the first in line
Honey I'm still free
Take a chance on me
If you need me
Let me know
And I'll be around
If you got no place to go
When you're feeling down

If you're all alone
When the pretty birds have flown
Honey I'm still free
Take a chance on me
Gonna do my very best
Baby can't you see
Gotta put me to the test
Take a chance on me

Take a chance on me 

Jamie

Two jumps in a week, I bet you think that's pretty clever don't you, boy?
Flying on your motorcycle, watching all the ground beneath you drop.
You'd kill yourself for recognition; kill yourself to never ever stop.
You broke another mirror; you're turning into something you are not.

Don't leave me high, don't leave me dry
Don't leave me high, don't leave me dry

Drying up in conversation, you will be the one who cannot talk.
All your insides fall to pieces, you just sit there wishing you could still make love
They're the ones who'll hate you when you think you've got the world all sussed out
They're the ones who'll spit at you. You will be the one screaming out.

Don't leave me high, don't leave me dry
Don't leave me high, don't leave me dry

It's the best thing that you have ever had, it’s the best thing that you have ever had.

Don't leave me high, don't leave me dry
Don't leave me high, don't leave me dry

Hemma

En väg till stan, en pinnhund, en knähund och ett höstträd.

Djur

Sötis Sven överst med en tofs i håret, sen älskade Tor som inte finns mera. Tor ligger på soffan med en nalle, sen kommer lilla lost Björn, och sen hunten som nosar på nyklippt Sven-älskling.

Hit ska jag

www.benidorm-spotlight.com

Hunt

Jaja okej

Jag ska uppdatera! =)
Läget är lugnare nu. Jag är inte lika lessen. Men igår var jag skitarg. Jag hade värsta identitetskrisen och var skitsur på allt och alla. Jag blev så arg på jävla jantelagen och kände att jag inte ville styras under den. Så nu ska jag sluta med det, jag ska bli mera.
Ikväll ska jag vara barnvakt, det känns kul. Hoppas jag får lägga dem också, skulle vara skoj att pröva på det.
Krulligt i håret fortfarande, o yeah.
Vill åka skidor fortfarande, o yeah...

Känns som om jag har fått en ny vän, hoppas på det. Ska nog vara lycklig för det.

Jamie finns i mitt hjärta fortfarande, shit vad jag älskar honom och hans musik. The One.

Måste lämna in min mobil. Och äta lunch. Hejsan

I'll cover you

Nu ska jag nog se min favoritscen ur Rent och gråta lite

Helg

Rolig helg. Fredagen tillbringades hemma och med en ganska tidig sovtid. På lördagen såg jag ett skoj sms jag fått under natten. Jag var inte ute och härjade =) Jag åkte tåg kl 10 till Karlstad och gick till Sunnstahallen. Tävling hela dagen, roligt med bra placeringar för mina vänner. Benjamin hängde med hem och vi käka korv och spaghetti kl elva på kvällen. Sen snacka vi och kolla på dansfilm. Det är riktigt roligt att snacka med honom, jag gillar han. Det är annorlunda att vara ensam med honom. Men så är det med endel männsikor, de blir lugnare och säkrare när man är själva.
Vi åkte till klubben idag och han höll kurs. Roligt, jag fick lära mig vissa grejor också. Det är så himla roligt när jag upptäcker nya grejor, och ännu roligare att man kan göra det på alla slags kurser. Idag var det inte nån hög svårighet på kursen, men ändå fick jag nåt ut av det. Det blir ju inte bättre än vad man gör det till. Samma sak på tisdagsträningen, då har vi grön grupp först, och det är roligt fast det inte är så svårt, för man behöver alltid träna på saker man kan göra bättre. Sen skjutsade jag Benjamin till tåget och nu e jag hemma. Jag är trött men ända ganska lycklig. Jag har pratat med Mette också, och jag får skjuts hem imorn. Skönt att slippa gå.
Jag är så trött nu...

French Poodle

Jag är nog en liten rockbrud =)

Minne

När vi var små tittade vi alltid på Disneydags på fredagkvällar. Då satt vi inne vid vardagsrumsbordet allihop och tittade på tv. Vi fick ta varsin läsk, och vi hade önskemat. Vi fick önska mat, vad vi ville ha att äta, och mamma lagade det. Vi tittade på Fångarna på Fortet eller vad det nu var för fredagsnöjesteve, och jag tror vi var lyckliga.
Undrar när det gick fel?

Letters

Det är jobbigt när man vaknar upp efter en dröm och är ledsen. Jag drömde om nån resa och ett litet svek, och nåt som jag så gärna vill ha, men letar efter på fel ställen. När jag vaknade upp och kände mig väldigt ledsen och ensam, kom jag på att jag är det. Ledsen och ensam. Jag är på en väg nu som jag nog egentligen inte ska vara på. Det känns som om jag är ute och svirar på nån stig som är mörk och buskig. Jag kommer inte framåt, men jag fortsätter ändå. Det är ju så, man kan inte gå bakåt, bara framåt. Man kan titta bakåt och se vars man har gått nånstans, och vars det var gropigt, asfalt eller äng.
Ska jag göra det här? Jag känner en sån brådska, jag borde göra nåt vettigare och ta tag i mitt liv, borde sträva efter min dröm. Den fina, perfekta lägenheten, jobbet där jag trivs och kan skriva, fiket i närheten av där jag bor, där jag kan sitta och läsa och titta på människor. Vännerna som är samlade och på samma våglängd, kärleken som är lagom och nära, alla som mår bra och gillar läget. Men man fick ju lära sig redan som treåring att man inte får det översta på önskelistan...
Usch, nu är jag sådär hemskt pessimistisk igen. Jag hatar när andra är det, när de bara avfärdar saker innan de hänt. Som om det är dömt att gå dåligt. Kanske borde jag bli med barn och sluta bry mig så mycket om mig själv. Då får jag nån annan att ta hand om. Fast å andra sidan så kan jag ju inte ens ta hand om mig själv. Å alltid denna amvibalens! Härligt!



Hej

Du va inte inne på msn för första gången, och jag behövde säga en sak, så jag mejlar medan jag har kvar den här sinnesstämningen.
Jag drömde en sak nyss, låg och sov "föremiddag", och jag tror att du var med. Det var du och nån kompis till dig med kort, lockigt hår. Vi skulle åka nånstans, och så hände en massa saker. Jag lyckades bli halvjagad och sen kompis med exotiska djur, vi höll på att missa nåt flyg och jag fick panik, men det va inte så och alla blev irriterad på mig för att jag inte fattade, min kompis gav er nåra biljetter till nåt roligt och sket i mig, och tillslut så gav jag nog upp. Stod och hängde bara, o så kom du o fråga hur jag mådde. Inte så bra sa jag. Så börja vi nog prata och jag blev på bättre humör.
Det kan ha varit nån helt annan än du, för den va lite kortare än mig ibland. Det va som om det pendlade mellan att han va längre och kortare.
Om det var du, så tackar jag. Även om jag är väldigt lessen och ensam just nu så tror jag att du hjälpte mig.
Jag känns nog ganska galen efter det här mejlet, men frankly my dear, i dont give a damn. Jag är galen, jag är inte som andra, jag är störd och vet itne ens om jag vill försöka ändra på mig. Folk borde hålla sig undan egentlgien och jag är nog inte den bästa att lägga ut sig på match och lura folk in i mörkret.

Ojojoj, jag är inte så farlig egentligen, men jag känner såhär nu och då ska man nog inte radera saker. man ska göra och säga som det känns.


Idag bet min hund mig av misstag när jag höll i en pinne hon ville ha, och det gör svinont men syns nästan inget. Så är det nog ofta, att det gör ont men inte syns.

Hejdå

Kids!

Å vilken bra dag! Jag har fått träffa alla kidsen på en gång! Först gick jag o hälsa på teaterungarna, båda grupperna, det var skitkul! Jag tror de har det jättebra med Lisa, hon kan ge dem mer nu än vad jag kan. Sen gick jag till klubben och tränade kidsen. Shit, vad bra de är, och jag har ett finger med i spelet, jag är en orsak till varför de är så bra. Jag älskar dem och hur bra de är. Allihopa var på G idag och jag lärde ut nya grejor och de var så duktiga. Edvin sa till och med att han hade haft skitkul, att de inte brukar ha så kul. Jag blev så glad. Och så fick jag ett sms när jag kom hem från Henrik och Eva, att jag hade varit jättebra med ungdomarna! Jag blev så glad, för jag gillar det verkligen. Jag önskar att jag kunde vara där varje torsdag och träna dem. Parträning är ju det jag vill göra. Eller det är ju skitkul att hålla kurs också. Men roligare att träna tävlingspar. Jag vill bli tränare. Hoppas det går bra med alla mina tävlingar och träningar nu, det känns som om det lossnar. Jag tror det är ett steg på vägen det här. Nu går det bättre. Hoppas jag iallafall. Det kan ju lika gärna gå skit, men jag har ju kul.

Tokroliga djur har jag ju!

Surr hej

Kholm

Å vilken kaos.
Jag är hemma i Kholm. Riktigt skönt. Men jag ville till Uppsala ikväll och träna, men tji fick jag... Jag åkte till min klubb istället och fick träffa kidsen. Det var roligt.

Jag har slutat oroa mig nu, för det efterlängtade kom. Fast om jag ska vara ärlig så blev jag lite ledsen. En konstig känsla, för om det inte kommit hade jag nog blivit ledsen för det. Dilemma, verkligen.

Jag är så jävla trött på att gå runt och se potentiella P i alla jag ser. Jag vill bara kunna sluta bry mig. Men jag tror att det kommer ta tid att vänja av mig med. Om jag nånsin får chansen att sluta det vill säga. Världens mest komplicerade person, jag.

Buggdag i stockholm?

Idag är det supertävling i Sthlm. Ska bli urkul! Lång dag, men roligt som 17. Det är en av de största tävlingarna på länge, 30 par i BWVI. Coolt, riktigt. Alla kommer vara där, men ändå kan jag få en känsla av att jag blir ensam. Alla har liksom någon annan att vara med, och man pratar bara sporadiskt. Jag kommer nog få spatsera runt ensam och hälsa på folk lite då och då. Men det är jag van vid, så går det till. Jag älskar det ju, då får det vara värt det.
Kanske kommer stjärnan också och kollar in lite superbugg. Skoj.

Det är fullt hus här, mormorn och morfarn ska med till Åre idag, så de har bott här i natt. Trevlig kväll igår, blev lite gråtmild, men jag skyller på vinet. De åker bort en vecka, så jag ska få åka hem! Jag är lycklig. Längtar som fan.

Å en annan hör inte av sig. Han är säkert död. Jag blir superirriterad, men det är nog för det bästa. Han stänger nog av mig nu. Bra för han, men jobbigt för mig. Fast jag är van vid det också. Alla lämnar mig så småningom. Så har det varit, så kommer det vara.

Nu ska jag och mitt lockiga hår klä på mig och sen fara till The Tävling.
bye

Kids

Jag tror att jag hostar av glass.

Såg nyss titta han snackar. Jag gillar den filmen. Jag vill också ha barn nu. Men samtidigt inte. Jag kan få dagdrömmar om en liten son som blir min bästa vän och allt kretsar kring honom och jag blir en cool ung mamma, sen hittar vi nån lämplig pappa. Eller så lever jag i verkligheten och vet att det inte blir så.

Snökaos. Det blir nog ingen vår i år. Jag som har tagit hit mina vårjackor. Jag kan göra så att jag tar på mig dem ändå och lider för att vara fin. Jag vill inte ha min tråkiga gamla jacka längre. Usch. Jag vill vara ny och fräsch. Idag har jag luggen åt ett annat håll, det du!

Hoppas på Nalen ikväll, måste se kära Isac. Jag saknar honom, vill verkligen träffa han. Det var så länge sen.

Jag blev ju kär i Jose Gonzalez Heartbeats, men hörde sen att det var The Knifes låt, och den är ju himla mycket bättre. I like.

Pengarna försvinner och jag också.

Utanför

Idag hade jag en perfekt planerad dag. Jag skulle gå och träna kl 10 och innan det tänkte jag hinna hänga tvätten, efteråt skulle jag handla och vika tvätten. Sen skulle jag äta lunch och sova en stund, och sen hämta barnen och åka hem till mig tillsammans med Emilia och Eddie och Bobben. Det började gå annorlunda redan på morgonen. Då ringer Kalle och frågar om David vill följa med till Nickeland efter dagis. Så jag ringer runt till folk och fixar att Eddie också kan hänga med. Så Kalle, David och Eddie skulle få åka med Kalles mamma efter dagis. Bra tänkte jag, det blir lugnare med bara två barn. Så jag skjutsade dem till dagis och så kom jag hem. När jag stängt av bilen kommer jag på att jag hade den andra jackan igår till Uppsala och däri ligger nyckeln hem. Inne i huset.
Jag får panik, sansar mig och tänker. Som tur var så visste jag var Emilia bor, så jag förökte hitta tillbax dit och få hjälp av henne. Kommer dit, får låna telefonen, ringer till Mette, som försöker ge mig vägbeskrivning till hennes jobb där jag kan hämta nyckeln. Som tur var så hade Emilia tillgång till ett SL-kort just idag, så jag fick låna den och åka till Mariatorget. Snöade gjorde det, och frös gjorde jag, för min halsduk och mössa var hemma. Som allt annat. Jag hade bara min jacka på mig. Jag hittade bra, jag är bra på att hitta har det visat sig många gånger nu. Åkte hem, åt mat, hängde och vek tvätt och somnade. Sen vaknade jag alldeles försent och fick stressa till affären för att hinna till dagis. Sen gick allt enligt planerna. Jag och Emilia hade det bra, lagade mat och lekte med barnen. Nu är jag lugn, hade tänkt att hinna träna nu eftersom jag missade på förmiddagen. Men jag orkar inte. Ska träna imorron bitti istället. Barnen härjar och jag sitter här framför datorn.

Imorn spelar Isac på Nalen. Vill verkligen se det, men jag vet inte om jag kommer dit. På hemsidan står det bara vad biljetterna kostar, inte var man kan få tag i dem. Men vi får väl se hur det går. Jag ska åka och kolla på en kör också. Hoppas den är bra.

Trevlig fortsatt kväll
Hejpa