jaha

Så var tiden kommen då. Den sista dagen på paradisön. Jag har inte bokat biljetter hem imorn, men jag har ju planerat att åka imorn. Jag hade ju till och med planerat att åka idag, men så blev det inte. Kanske stannar jag en dag till. Man vet aldrig.
Idag träffa jag Oskar, det var mysigt. Han såg så himla trött ut men I like him ändå.

Jag tänkte på en sak, angåemde att Gotland har fått en ny sop-politik. Man måste nu slänga allt icke brännbart på sopstationer, så när vi var där sist så tänkte jag att jag skulle vara asduktig. Men jag blir så nervös när sopgubbarna satt på sina stolar och kollade att jag la soporna på rätt ställe. Jag blir så rädd att de ska ryta "Nu lägger du skräpet på fel ställe din jävla idiot!" om jag går med en sprayburk till färgburkarna. Det är som om jag tror att deras enda nöje i livet är att säga till stackars sop-sorterare att de gör fel.
Så kan jag känna på många ställen där man måste göra rätt, att folk njuter av att säga till en när man gör fel...

Nästa vecka är det Kattne, om någon är där så får ni gärna höra av er.

Fel fel fel fel

Jag är ju rolig. När filmen är över så ser jag att Clintan inte hade nåt alls med den att göra. Hur har jag skapat en hel historia bakom filmen som sen visar sig vara så fel.
Men jag bjuder på den.

3:10 to yuma

Kan inte sova och då kollar jag på 3:10 to yuma. Jag gillar ju egentligen inte Clint Eastwood och jag visste inte vad den handlade om, så när jag såg att det var en western tänkte jag nej nej. Såg nån sekvens av en av hans westernfilmer häromdagen och det var ju inte det bästa.
Men jag tänkte att jag kollar väl då, och upptäckte att Christian Bale var med. Och Russel Crowe. Det tog sig bara där, och sen tyckte jag om den, och nu är jag mitt uppe i den och måste erkänna att Clintan gjort en bra film. Snygg, bra dialoger, bra scener, bra manus. Jag brukar vara väldigt kinkig när det gäller det där med filmer. Jag kan gilla många filmer, men det finns få som jag verkligen finner bra på alla plan. Blood Diamond är en sån film. Och the last king of scotland. Men det var inte de filmerna jag skulle skriva om. Nu var det min inställning till Clint Eastwood jag skulle avhandla.
Jag trodde att den här filmen var nån uppföljare till flags of our fathers, som jag inte sett. Vet inte hur jag fick för mig att jag också trodde den handlade om vietnamkriget.
Så var det icke. Det här är en snygg och bra film. Bra vinklar, bra skådisar, snygga färger, allt i ett.
Det blir inte sämre av en Chrisian Bale i cowboyhatt och bekymrade ögon. Han är en av de som snabbt höjer sig på skådis-hyllan, han blir bara bättre och bättre. Minns fortfarande hur härlig han var i Mio min mio. Jum-jum i mitt hjärta.
Han var skitbra även i Solens rike, en annan brabra film. Och The Prestige. Kolla dem. Men nu, kolla Bale som jag ser honom nu:

Style by Mats?

Förresten så kommer jag in på 1000apor nu, bara för att i min förtjusning hitta nyheten om att Mats Sétreus ska blogga! Han ska göra en modeblogg, style by mats. Helt fantastiskt, jag tror det blir på ett helt annat sätt än alla de andra. På nåt vis har han nästlat sig in hos mig som de andra inte har gjort. Jag gillar dem också, men han har väl tagit andra vägar till mitt gillande.
Jag såg dem i Visby när de satt och käkade hela gänget och blev lite svettig. Helst skulle jag vilja gå fram och säga nåt, men vad? Vad för intelligenta ord skulle komma över min mun när jag då skulle behöva det som mest? Det var bäst att jag höll mig undan, bara kollade lite diskret att de alla satt där. Mats gick till bilen och kollade på mig för att jag kollade på honom. Han är den mystiska av dem, kanske är det därför jag faller mest för honom. Men frågan kvarstår; varför har jag en sånt behov att just de ska se mig?

Sånt kan man ju spekulera om om man vill, men jag struntar i det.
Nya planer kanske infinner sig, troligen åker jag hem på torsdag och spenderar lite tid med Annika på schlagerfest och sommarbåt, lite tid ute i dalarö och dansfolket och sen åker jag till Kattne för min egna vecka.
Hoppas lite på Jullan och hennes tomma lägenhet nu eftersom jag inte har hittat nånstans att bo än och jag börjar jobba om drygt 2 v.
Sen hoppas jag ännu mera på att mina nya kontakter och nya jobb ska leda mig till en rak fortsatt väg till det jag drömmer om nu. Jag vet ju att allt ordnar sig, och när man ber om nåt så får man det oftast.

Although you think I cope,
my head is filled with hope...
of some place other than here.

Although you think I smile,
inside all the while...
I'm wondering about my destiny.

I'm thinking about,
all the things,
I'd like to do in my life.

I'm a dreamer,
a distant dreamer,
dreaming for hope, from today.

Even when you see me frown,
my heart won't let me down,
because I know there's better things to come (Woah Yeah).

And when life gets tough,
I feel I've had enough,
I hold on to a distant star,

I'm thinking about,
all the things,
I'd like to do in my life...

I'm a dreamer,
A distant dreamer,
dreaming for hope from today

Liveblogg

Såhär sitter jag nu med en blandning av natur och civilisation.

bajstankar

Jag har tänkt på en sak till i den där kategorin att vara tjej i tonåren.
Att kissa var också en sån där grej som hade regler. Man var tvungen att lära sig exakt hur länge man fick vara inne utan att det skulle vara konstigt. Mina tjejvänner tog alltid längre tid på sig än jag och jag förstod det inte då, vilket genidrag det där var. Det jag oftast fick höra var "jösses, du är ju klar innan jag ens hinner börja kissa, hihi" Jag suckade och väntade.
Men nu förstår jag, om de tog lång tid på sig när de skulle kissa så var det ingen som förstod när de bajsade. För det tog alltid lika lång tid för dem, och varje gång så fick man höra "ojoj, det är så mycket man ska göra innan man kissar, torka toastolen och sen lägga papper på den och sen försöka klämma ut några droppar". När de egentligen bara satte sig ner, klämde fort som fan så att ingen skulle märka att de bajsade. Kanske att de hann lägga ner papper i toastolen för att undvika plums-ljudet, och så satt de så långt fram de kunde för att korven skulle hamna på rutschkanan ner mot vattnet och vara ljudlös istället för att låta som en kanonkula.

Eller vad tror ni?

Jobbigt

Jag har tankarna hos en kompis nu som har det svårt. Blir så jävla sur när livet är så orättvist. Vissa klagar på småsaker, medan andra knappt säger ett ord fast de har ett helvete.
Att allt ska vara så beroende av pengar hela tiden, har man inte det så är det kört. Suck, jag orkar inte ens tänka på det.

Nu ska jag och familjen och grannarna åka till Roma och kolla på teater. Ska bli skoj, hoppas det i alla fall. Jag har ju varit arg hela dagen, men har lyckats få om det till nån slags melankoli istället, bara för att jag inte ska skälla ut nån. Skiten kommer ändå tillbaks till mig i slutändan.

Dramatik

Alldeles nyss hade vi drama här i stugan, säkert bara för att jag sa att inget hände.
En rabbis kom farande med katten efter sig och vi tänkte ojojoj nu tar hon den och dödar den, inte ok. Så vi sprang efter och Tommy upptäcker att rabbisen (det är en gotländsk kanin för dem som inte vet) är skadad. Den har inga ögon, den blöder från nosen och är allmänt illa däran. Så Tommy springer efter en spade för att slå ihjäl stackaren.
Mina känslor går itu, ena halvan vill inte att den ska dö, tänk vilken panik för den att bli ihjälslagen. Men andra halvan fattar ju att den ändå kommer dö, att Tommy bara är snäll och skonar den från smärta.
Så han slår och slår tills spaden går sönder. Sen blir det en ohögtidlig begravning och allt är lugnt.
Den andra begravningen för mig idag, för jakt-katten tog tydligen en liten fågel förut. Jag fick ta en handske och med tårar i ögonen lägga ut den i skogen under lite bös.
Så det kan vara.

Läste förresten att Albins blogg blitt nedlagd, stackarn. Jag kanske borde ha läst den lite mer bara för att stödja honom. Men nu kanske de vill ha en ny bloggare, och vem skulle passa bättre än yours truly?

Nej

Nu provade jag att gå in på siten från Tommys dator, och då gick det... Nåt är fel.

Inget på TV, ingen som ringer, inget att göra. Lite härligt ändå måste jag säga. Härligt också att jag skapar kontakter som ger mig den framtid jag vill ha. Bra gjort i all min depp.

Asså

Jag tror på riktigt nu att jag är blockad från 1000apor. Helt crazy, men jag har inte kommit in på den sidan på flera dagar, det bara laddar, men jag kommer aldrig dit. Andra sidor fungerar utmärkt, men inte den.
För länge sen fick jag nåt mejl från Calle om att jag snackat skit och numera är blockad, men jag antog att det var ett skämtmejl eftersom jag kom in på sidan och eftersom Calle inte ens vet vem jag är. Han har bara sett mig en gång, och då släpade jag envist massa väskor till Karlaplans t-bana. Men nu kanske de har gjort det på riktigt... Men jag överlever.
Kan inte nån gå in där och säga om det händer nåt skoj? Jag saknar deras bloggar, hemskt att inse att jag inte helt kan gå igenom dagen utan att veta vad de har för sig. Vad hände egentligen på festen jag sumpade på grund av några torra brudar? Hjälp mig att stilla behovet.

Update

Tre dagar senare och jag är lite sliten. Har festat och haft skitkul inne i Visby. Jag lyckades hitta ett alldeles underbart gäng som jag blev med i. Men jag ska sova nu, orkar inte berätta om allt nu. Men det kommer, alla historier ska berättas, allt från trista brudar till en iller som heter Gangsta.
Gonatt

Suck

Fan. Idag har jag skrivit upp mig och en vän på lista på Hamnplan 5. Problemet är att jag inte har nån vän. Jag vill inte gå dit själv, även om jag faktiskt skulle kunna göra det. Man tappar ändå bort varann under kvällen eller så springer man runt med nya människor.
Men jag skulle vilja gå dit, kolla in alla snygga människor och fnissa lite åt dem. Kanske dricka en öl och träffa nån annan som också gillar att fnissa.
Men det är väl en dröm. Som allt annat.

Så här ser det ut när stadsbor hittar kossor

Så jävla trött påt

Visst är det så att vuxna inte får skämta om sex när man är i närheten. Jag kommer aldrig att vänja mig vid det, det är för alltid något som jag ogillar.
Vi har varit och käkat idag och det var mysigt, men jag har haft en dålig känsla i magen hela dagen. Som om jag hade hemsk PMS, jag har känt mig så ledsen. Det är i såna här stunder som jag inte förstår meningen med att fortsätta. Hela tiden säger de andra här " det här är livet", och då tänker jag att är det det? På riktigt? Är det nu jag ska njuta av att finnas till? Är jag då oförskämd eller bara idiot som inte njuter?
När jag hör de orden så rycker jag till på nåt sätt, som om jag kommer på att jag lever. Att det som pågår nu är ett liv som lika gärna skulle kunna ta slut. Allt skulle kunna vara så mycket värre och här sitter jag och säger att jag är ledsen. Ledsen? Jag kunde vara död eller nåt ännu värre. Jag kunde leva i ett kollektiv där alla våldtog varann hela tiden eller kanske med några knarkare som slog mig.
Men nej, då ska jag sitta här och gnälla över att ingen försöker förstå mig när jag är ledsen eller när jag får såna här dagar. Att jag aldrig får nån cred för att jag kämpar mig igenom såna här dagar också. För varje dag är fortfarande en kamp, även om jag inte visar det lika tydligt längre.

Yesssss!

"Grattis!

Du är en av våra fantastiska människor här på jobbet som blivit nominerad av dina medarbetare till att bli en av månadens medarbetare!

Och du är en av vinnarna!

Din gåva väntar på dig!"

novell

Igår hade vi välkomstfest för de som kommit till oss under natten. Vi drack ganska mycket snapsar och vin och åt bra mat.
Jag vet att jag fick för mig att skriva när jag blev onykter. Idén var så bra minns jag att jag tyckte. Så imorse läste jag det jag skrivit igår. Det var rätt bra, men det var läskigt att jag inte mindes att jag skrivit när jag läste det. Men jag måste nog ge ut den på nåt sätt, så mycket gillade jag det.

Sova

Strax ska vi grilla och käka. Jag har sovit sen kl 15. Det är knasigt hur mycket jag sover här. Som sagt, allt jag inte kunde göra i Arvika. Sova, käka och blogga. Jag är fortfarande trött, som om jag skulle kunna sova vidare tills imorn. Får ta och göra nåt åt det. Imorn är det Lions, då blire lite fart.

Fart blire också av den här asbraiga låten som jag ger er nu

Tonår

Läser om Sara Lumholdt i Aftonbladet. Hon ska tydligen släppa en ny skiva men denna gång utan Sara Love, hennes artistnamn från förra gången hon försökte sig på solokarriär. Det var ju så roligt då, för det fanns ju en porrskådis med samma namn, om man sökte på Sara Love så kom man till en sida som kanske denna Sara inte ville förknippas med.
Men i alla fall, jag har alltid identifiera mig med Sara i det förhållande hon hade till Marie i hennes gamla band A-teens. Marie var alltid den som var snyggast och som fick sjunga mest. Jag kan förstå hur det var, att först vara aslycklig över att man får vara med i ett sånt band och sen märka att det mest är som utfyllnad.
Nu vet jag inte om allt det Sara säger i intervjun är sant, och vad som intervjuaren har läst mellan raderna. Kanske har hela Saras tonårsbitterhet fastnat i att Marie var den som var bättre, och det nu kommer fram i artikeln.
"jag tror inte att Marie tycker om mig" säger hon. Sanningen är nog annorlunda tror jag, men det är svårt att förstå om man inte varit med själv om det. Det handlar om en hatkärlek som man inte kan rå för. Nåt inom en sänks och höjs om vartannat så man tillslut inte vet vad man själv känner.

Jag hoppas att Sara lyckas den här gången, jag tycker att hon är värd det. Hon verkar vara en cool människa och inte som den andra som viker ut sin "kärlek" i klick.
Apropå kärlek så vet jag vem Linda Bengtzing är kär i, men det säger jag inte!

Nu ska jag gå ut och leka med hunten tror jag.

Gotland!

Sitter nu i mitt kära paradis och tar det lugnt. Smälter veckan innan skulle man kunna säga. Det jag gör här är allt det jag inte gjorde i Arvika typ. Sover, äter, läser, semestersaker helt enkelt.
Det är jätteskönt att ha internet här, även om jag säkert skulle ha klarat mig alldeles utmärkt utan det. Eller kanske inte alldeles utmärkt, för jag vill ju vara updated med världen omkring mig.

Hunden hittar pinnar att bita på, katten går runt i skogen, marisarna bor utomhus i en fin låda och bråkar inte, vi andra gör inget förhastat, vi har all tid i världen här. Mamma har gömt allt godis jag köpte, men jag har hittat det. Jag har sprayat sidlugg, för den har blivit så lång. Jag sitter ute mest av trots, för det är jävligt kallt när det blåser nu. Borde gå in och mysa eller nåt, men fan, jag ville ju sitta med datorn i mina stolar som även är mitt inre rum, tror att det ska ge mig inspiration. Har ju hittat hur framtiden ska se ut, jag måste bara se till att den blir av, jag kan inte tro att det bara händer. Alla kontakter jag skaffat mig, se bara till att ta vara på dem. Kanske kan det börja nu, livet jag vill ha. Det är inte svårt. Inte om jag vill.

Det är härligt att inte veta vad man ska göra imorn, eller på hela veckan. Min enda plan är att på lördag är det Lions loppmarknad inne i Klintehamn och dit ska jag ta mig. Har missat den de senaste åren men nu ska jag dit och hitta nåt bra fynd hoppas jag.
Jag önskar jag kände nån med båt, för jag vill ge mig ut på havet nån gång. Det är så mysigt, jag vill segla en hel dag och bara finnas till.
Men nu är det för kallt, nu går jag in och slipar vidare på min framtid.

Halvvägs

Jaha. Då sitter jag här som värsta backpackern eller lodisen eller vad ni nu skulle vilja kalla mig, på cityterminalen iallafall och väntar på en båtbuss jag tänker ta. Jag har bokat båtbiljett, Gotland here I come. Känns bra tillslut, fast jag kanske fortfarande ältar lite. Jag måste ju älta mina beslut lite, annars känns det inte som jag.
Men men, jag har hittat eluttag och laddar alla mobiler och min dator. Så nu kan jag nås igen. Men det sorgliga är att sen min gamla mobil dog i typ söndags så har ingen ringt alls. Ingen har försökt få tag på mig, skickat sms eller nåt. Hm. Hur ska jag tolka det?
Skit i det nu, jag är ju på väg till nästa ställe nu. Så får jag vila upp mig ett tag och sen bestämma vad mitt nästa mål ska bli. Kanske åka på Way out west? Fast väldigt dyra biljetter, kanske kan jag jobba och komma in gratis. Då kan jag hänga med Matilda och Evelina om de ska dit. Och kanske bo hos Arvid. Han sa ju det igår, men alla var ju fulla.
Igår ja... Shit Britt vilken kväll. Jag somnade på en toalett som vanligt och missade några timmar. Men sen kom jag tillbaks och festade och pratade och åt och allt det där. Jag lyckades med konststycket att inte gråta, det är bra för att vara mig. Jag och Josefin skulle ge oss iväg och åka skridskor i ishallen innan vi somnade och då fick vi se nåt jag inte vill se igen. Isåfall från en annan vinkel.
Hela festivalen har varit så bra. Det är ju som man säger, att man glömmer smärtor efter en stund, och även om jag sagt många gånger under veckan att jag inte ska göra det här nästa år så kan jag väl tänka mig att det blir så. Kanske kan jag avancera också, men jag vet inte riktigt till vad... Vad jag vill och så där. Beror på vilka andra som ska komma och jobba.

Nu är det bara en timme kvar tills bussen går. Jag ska väl dra mitt pick och pack och köpa nåt att käka. Kanske lite resgodis också, för när man reser så räknas ju inte det man stoppar i sig, det vet ju alla.

On the go

Jag sitter på tåget nu till Sthlm. I all hast bestämde jag mig för att åka till Gotland redan ikväll. Kanske var det för förhastat, men nu blev det så iallafall. Kanske skönt att vakna upp där imorn utan att behöva göra nåt mer.
Jag hade kunnat stanna i Arvika och hjälpt till lite mer, men då hade jag väl ångrat mig igen, det brukar bli bättre när jag bara kastar mig ut i saker utan att tänka igenom dem alldeles för mycket. Om jag ältar blir det bara dåligt.
Mina mobiler är typ helt batterilösa för min laddare försvann i avvecklingen, så jag har inte kunnat ladda dem sen i söndags. Har fixat så pappa ska stå redo när jag åker förbi Kattne nu med en laddare så jag kan ta med mig den till Gotland. Hoppas jag inte somnar bara och missar det, jag har ju gjort det en gång förut när jag skulle åka från Karlstad efter en fest och mamma skulle ge mig frulle på vägen. Vilken hjärtesorg när jag tänker på det.

Jaja, nu är Arvikafestivalen slut iallafall, och jag har semester på riktigt. Hela veckan har gått sjukt fort även om det känns som tusen år sen jag åkte dit. Vi har varit grymma och helt härliga hela tiden, nästan. Några psykbryt, nära döden-upplevelser, skador och sömnbrist har det blivit. Men det är en helt annan historia som man brukar säga.

Arvika dag 4

Här händer det grejor. Nu har vi fått upp det mesta av vårt område och alla funk är här. Jag är glad och känner mig nyttig och bra. Det är 30 grader varmt och alla håller på att dö. Smart som jag är har jag satt upp ett litet kontor i skuggan där jag sitter och fixar och trixar.
Imorn drar allt igång och vi kommer vara bäst!
Bara så ni vet.

Arvika dag 2

Allt har börjat dra igång nu. Vi bygger tält (flera gånger, pga att det rasat flera gånger) och scen och har skoj. Igår och i förmiddags var allt så kaosigt och jag gillade inte det. Men nu börjar vi få fart på saker och allt känns mytchet bättre. Från att gå till onödig och i vägen har jag nu blivit mera med i gamet.

Jag har ett par byxor på mig som färgar av sig på mina händer. Jag har blå naglar med massa smuts under och axlar och armar som värker av allt lyftande och dragande.

Men i övrigt så är jag ganska glad här. Även om det känns helt konstigt och fel att Öland sker utan mig.

Drama

Jag åker ju tåg idag till Arvika. Då passerar man Katrineholm på vägen. Som sagt så hade jag ju ganska mycket packning med mig, nästan för mycket för att jag skulle orka.
Inte en gång under dagen slog det mig att jag kunde lämna av grejor i Kattne hos mamma. Men när jag fick ett sms av henne förut så slog det mig. Då var jag i Flen. Så supermamman, hjältinna som hon är, slängde sig in i röda faran och susade fram fortare än hon nånsin gjort till stationen.
Precis när tåget kom in till stationen såg jag mercan svänga in vid pressbyrån. Jag sprang ut och lämnade min påse, som jag snabbt hade packat ihop med onödiga saker, på perrongen.
När jag vänder mig om stängs dörrarna. Paniken är total. Ska jag fastna i Kattne?
Men nej, jag lyckas öppna dörren igen, och när den återigen stängs så ser jag min älskade supermamma springa upp för trappen. Jag ringer henne och hon vinkar blint till vagn nr 12, där hon visste jag jag stod samtidigt som lättnadens suck kommer ur mig.
Hon ser påsen och allt är fröjd.

Men varför tänkte jag inte på det innan? Var min hjärna så full av annat att jag kunde glömma bort en möjlighet till en moderlig kram och lycka till-spark? Tydligen. Men i framtiden kommer jag minnas denna dag och aldrig mera låta en sådan chans falla ur mina händer.

Magi

Gårdagen spenderades i zinkens ip tillsammans med tusentals andra och Kent.
Vi började kröka lite smått på Rosenhof och sen gick vi dit. Trängde oss in och fick utstå Thåström i över en timme i trängseln. Asså han kanske är bra, men inte då när vi bara ville se Kent.
När de tillslut kom så började de med Stenbrott. Sen var det bara bra låtar fram till de från nya plattan som vi hört så mycket nu. I slutet var det perfekt. De spelade kevlarsjäl och utan din andetag. Helt underbart.

Nu sitter jag och funderar på hur jag ska kunna få med mig alla mina saker till Arvika. det blev mycket mer än jag tänkt, borde ha skrotat massa saker hemma. Men nu blir det till att släpa istället...
Nu drar det igång. Nu drar sommaren och allt igång för mig, jag drar om en timme.
Arvika here I come!!

Ikväll

Tråkigt

Den här veckan är det inte så mycket att göra på jobbet, det är rätt tråkigt. Alla känner av sommarlugnet och är sega och trötta.
Dår kommer jag att tänka på de människor som säger att de älskar sitt jobb och har så roligt varje dag. De är så privelegiade och lyckliga att just de får jobba med det de älskar. Fatta vad underbart att längta till jobbet varje dag och hela tiden få nya utmaningar.
När jag var liten fick jag indirekt lära mig att man skulle avsky sitt jobb och bara gå dit för att tjäna pengar så man kunde leva vidare på sitt tråkiga liv utan glädje (vet faktiskt inte var jag fått det ifrån). Så när folk säger att de älskar sina jobb så blir jag avundsjuk och tänker att det vore roligt om jag skulle kunna ha ett sånt inspirerande jobb. Som om jag inte skulle kunna ha det. Jag går runt och tänker att sånt inte kommer hända mig, utan bara de lyckligt lottade. Som kärlek.
Jag har inte ett dåligt jobb, jag ogillar det inte på nåt sätt, men det utvecklar mig inte så mycket som ett drömjobb kanske skulle göra.
Jag skulle vilja jobba med teater, eller producering av olika kulturevenemang. Typ frilansa som skribent och samtidigt åka runt på olika festivaler eller projekt samtidigt som jag skriver mina böcker. Nu jinxar jag det, jag vet, men va fan. Det är min dröm. Och att bli gammal på en gård med massa djur och kärlek.

Fan, jag skulle ju inte drömma nu. Vet ni vad jag menar, med att ha tråkigt jobb? Man ogillar det inte, men alltid finns en känsla av att man borde gå vidare och antingen hitta sitt drömjobb eller ta tag i sitt liv på nåt annat sätt. Men ändå stannar man kvar, och väntar på att Det Där ska hända.

Rörd

Den som inte fäller en tår till det här är ju inte klok

SATC

Japp, nu har jag sett den. Jag tycker att den var helt fantastisk, men kunde ändå inte gå därifrån helnöjd.

Jag tyckte att det blev alldeles för många småhistorier som gjorde att alla inte hanns med. Det kändes som om de försökte klämma in en säsong på 2,5 timmar. Det går inte att hinna. På en säsong får vi veta mer om alla små problem och jag tror väl att det aldrig sträcker sig längre än ett år. Här var det ett år under filmens gång typ. Och Mr. Big ska ju vara ett mystery, jag vill inte känna honom som en snäll och känslig john.

Men alla kläder och alla scener och alla känslor, fantastisk film.

Läs

Här har vi ännu en bra artikel om det här med fett
Hon skriver bl.a.

"I takt med att vi sänkt vårt fettintag har övervikten i landet ökat.
Vi äter mer kolhydrater och mindre fett precis som Livsmedelsverket vill, men blir allt tjockare.
Från 1980 har vi ökat vårt dagliga intag av kalorier från 2 944 till 3 102 per dag. Och mest av allt har vi ökat intaget av bröd och spannmål, alltså de kolhydrater som vi enligt näringsrekommendationerna ska äta mer av."
Karin Ahlborg

Livsmedelsverket svarar på sitt eget vis, utan nån fakta och bara försvar, läs HÄR

Förresten

Kvinnan med semlan är Annika Dahqvist, typ uppfinnaren av LCHF, kvinnan som säger att vi ska äta mycket fett. Läs hennes blogg HÄR så får ni veta faktan bakom påståendet.

Vilsen

Jag blir tokig på alla olika rön om vad som är nyttigt och vad man ska äta och inte. I endel artiklar står det att Fett är bra för oss och vi ska undvika kolhydrater som typ pasta, i andra står det att vi ska äta Pasta, i en annan står det om Pasta utan fett. Vad ska jag tro?

De säger emot varandra och jag vet inte vem jag ska lita på...

eller

Allt tjat om att fett inte är farligt gör mig trött, såhär säger läkarna;

"Mättat fett:

Mättat fett finns i olika mängd i de livsmedel som innehåller fett. Feta mejeriprodukter, charkprodukter och kokosfett innehåller höga halter av mättat fett. Ju hårdare ett fett är i rumstemperatur, desto mer mättat fett innehåller produkten.

Tidigare studier visar att mättat fett ökar det "onda" kolesterolet (LDL), som är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar. Vissa forskare har börjat ifrågasätta detta.
– Sista ordet är inte sagt, men vi är i en brytningstid just nu där allt fler ifrågasätter fettets betydelse, säger docent Bo Israelsson i socialstyrelsens medicinska faktagrupp.

Han påpekar att det inte går att se något samband mellan fettintaget och hjärt-kärlsjukdom i någon av de stora vetenskapliga studier som gjorts på senare år. Varken i Harvardgruppens omfattande studier eller i Malmö KostCancerstudie på nästan 30 000 svenskar gick att se någon ökad risk hos dem som äter mycket fet mat.

Forskningen fortsätter. Livsmedelsverket avvaktar med att ändra sina rekommendationer innan något nytt säkert är bevisat. " Från Aftonbladet.

Alltså, rätt fett är inte farligt?

önskan

Jag gör som Annika och lägger ut en önskebild på mig. Tänk om jag kunde bli såhär snygg och smal igen.

För mig är det 5 dagar kvar

Arvika ger ut en livstidsbiljett. Helt crazy, har ni sett? Om man gissar precis när biljetterna kommer sälja slut, dag och tid så får man biljett for ever. Den som är närmast vinner. Om jag inte jobbade skulle jag lätt vara med, det är ju kanske den bästa tävlingen av alla, kan ni komma på nån annan festival som är så cool? Nej just det.

swett

Varför är det coolare att frysa än att svettas? Så har det alltid varit känner jag. Speciellt i skolan. Alltid ville man frysa, som de smala små tjejerna som alltid frös. Jag fryser inte ofta, men svettas gör jag. Mamma köpte absolut torr till mig som jag använde i kampen mot den pinsamma vätskan. Överallt hade jag den tills jag läste att den förstoppade porerna och kunde orsaka damage på kroppen. Nu svettas jag hellre än har igenproppade porer.

Det finns alltid nåt sånt där som man inte får göra i skolan. Speciellt som tjej finns det oskrivna regler. Om man inte har en storasyrra eller kompisar som ligger före en som kan berätta reglerna så är man körd. Gör man fel första dagen så är resten av skolan ett helvete.
Jag minns när Elin sa till mig att det inte heter "ska vi leka?", det heter "ska vi va?". Jag fattade ingenting, men efter det så var det självklart att jag använde det uttrycket istället för det barnsliga som jag lätt förkastade. Jag var en av de mest kämpande i skolan, alltid kämpade jag mig uppåt i rangen. Jag lyckades komma in i alla gäng jag ville vara med i. Jag smörade, gjorde tjänster och kröp, men tillslut var jag självklar. I nian var jag med de som bestämde, för jag hade tagit mig dit.

Äh, jag vet inte, tur bara att jag inte är kvar där, osäkrare period i ens liv finns inte.

Fotboll

Igår var inte nån bra fotbollskväll för mig. Jag hade ju tippat Italien till final, så nu missar jag massa poäng på EM-tipset... Jag som skulle vinna allt ju.
Jag gillar verkligen målisen i Italien, Buffon, han är helhärlig. Glad och snäll.

Stjärna

Jag har hittat en ny musikstjärna, Jason Castro. Han är superbra och supersöt. Jag gillar hans attityd, han är så chill. Inga problem liksom, bara sig själv och snäll. Det känns att han har ett gott hjärta. Plus att han är bra!

Dan efter

Jag var lite onykter när jag skrev det förra inlägget, det ser jag nu. Minns att jag tyckte det var så bra skrivet och med så mycket känsla, men nu ser jag att språket inte är så bra och jag svamlar mest. Men det var fint iallfall.

Jag åkte till Kattne igår och firade med familjen, det var rätt beslut. Även om jag åt och drack för mycket där med så var jag iallafall trygg. Vi åt god mat och drack svart vinbärs-brännvin och sen spelades det boule. Men min mamma, den politiska vilden, visste inte vilket lag hon var med. i. Det var allmänt förvirrat kaos när det gällde lagen. Men roligt som 17 med fuskande, byx-neddragningar och öl.

(Ojojoj, minsta lilla kan fortfarande få mig att ramla omkull. Då är det extra viktigt att jag väljer den andra tanken så att känslorna inte styr över mig. )

Här får ni ett geni:

mitt i sommaren, en kväll som aldrig blir natt

Jag har laddat hem så mycket bra låtar som jag inte lyssnat på men ändå gillar som fan. Massa Petter-låtar som jag lyssnade på på högstadiet och en ny låt som heter logiskt. Helt underbar låt, blir gråtig när jag hör den eller ser på videon.
Jag minns när jag och Elin och Jenny var på Petter-konsert i Kumla och det var så himla coolt. Ida och Marie var också med, och Ida blev överdragen över staketet vid scenen, som en riktig cool konsert-besökare. Vi andra stod lite bakom och försökte dansa lite och se oberörda ut av den extrema händelsen att vi nästan kände den som var så dedikerad att hon nästan svimmade. Jag gick fram och dansade lite och försökte se full och älskande ut. Nån i bandet såg mig och tog på mig, och det var himmelriket för mig, fast jag inte ens visste vem det var.
Vi pratade mycket om det där och glorifierade det tror jag. Jenny och jag hade en lista då på vad vi skulle göra med söta killar vi såg där. Vi gjorde inget av det såklart, i stundens hetta visste vi inte vad vi skulle göra. Det var precis i början av Elin-grejen tror jag, vi kände en slags samhörighet över alla gränser, en kärlek över alla gränser och förbud som hör högstadiet till. Vi var de vi var och gillade det. För vi passar verkligen som handen i handsken och jag kan inte önska mig en bättre vän än vad vi var då och fortfarande är. Synd bara att jag då var så elitistisk att jag var tvungen att gå ut och försöka vara tuffare än vad jag egentligen inte behövde vara.
Jag önskar att någon hade sagt till mig det jag vet idag.

So I try to say that I'm sorry
And I try to do no harm
And I lied when i said
I was happy
If you love me
please, let me go
So tell my guitar
I won't be coming home tonight
Feels kind of pointless
when there's no one around

Fina

Jag köpte skitcoola örhängen häromdagen. Svarta runda plattor med vita glittrande stjärnor på.

What happens in vegas

Ännu en jävla fucking äckelromantisk film som slutar kräk-lyckligt.

I love it.

Liveblogg

Jag sitter nu i iLife-affären på sveavägen och fixar iordning min nya dator. Den är svart och fin och härlig och snabb. I love it!

Ladda

Uppladdning inför ikväll: Popcorn och film. Sweet.

Min detox-kur och viktminskningsfas går åt helvete, men jag är rätt glad ändå. Det är inte mycket som får mig ledsen nu för tiden, helt konstigt nog. Jag går runt och kan le och få fjärilar i magen hela tiden. Även fast jag fortfarande tycker att hela livet och världen är meningslös så kan jag ju gilla läget.

Min mor är i Tjeckien så vi har inte pratat på några dagar. Hon badar tydligen i varma källor och träffar roliga folk hela dagarna. Men hon får massa kolhydrater till mat. Ha!

Imorn köper jag nog en dator.

Mittsommar

Vad ska ni göra på midsommar?
Jag skulle vilja ha en riktikt riktig skärgårdsmidsommar med nubbe och sill och solnedgång. Men jag känner ju ingen som bor eller har nån bekant som bor i skärgården, så det blir svårt.
Jag åker nog hem till Kattne, familjen ska ha kalas med roligt folk.

Ska jag eller inte?

Min dator har lagt av. Efter åratal av troget tjänande har nu laddsladden slutat fungera. Datorn är ju rätt gammal och jag har ju tänkt att jag nån gång måste köpa en ny. Jag kan inte göra vissa saker, som att öppna vissa program samtidigt, eller använda msn för att den är för seg. Jag får inte plats med allt jag vill ha plats med, för minnet (80GB) är fullt.

Nu har jag två val; antingen köper jag en ny laddare för 800 spänn, eller så köper jag en sån här:

Ni kan ju gissa vad jag helst vill...

Den nya macbooken har 250GB minne, flera program, är snabbare, och kommer inte sega ihop sig om jag vill ha Azureus, iPhoto och VLC uppe samtidigt. Plus att den har en ny iMovie som jag kan använda när jag ska kolla på rock-filmer och bedöma vilken nivå akron är på.

Det som är mest träligt är att det egentligen inte är datorn som lagt av, utan laddaren. Datorn skulle säkert hålla ännu längre. Plus att om jag köper en ny så tänker pappa sälja den gamla till hans macxpert Freddie och då blir det ett sorgligt farväl eftersom jag ogillar att bli av med saker. Även om det är en dator utan känslor så känns det som om jag sviker den...

Ska gå till nån mac-affär idag och fråga de vad de tycker, för det ryktas om att det ska komma en uppdaterad verision av macbooken i slutet av sommaren. Kanske borde jag vänta tills den kommer, för den nuvarande macbooken är från 2006. Inte antik, men ändå gammal. Vad tycker ni?

Mobil blogg

Du Jimmy som skrev och hade problem med mobilbloggen, vad gick fel hos dig? Hamnar dina poster också i draft? Vad har du för mobilabonnemang?
Har du prövat att stänga av proxyn?
Om du stänger av mobilbloggen på din dashboard och sen registrerar igen, får du fram en ny blogg då som du kan koppla till din vanliga blogg?

Bakis

Har ni tänkt på att vissa saker måste man gilla? Som delfiner, sommarvärme och jordgubbar.
Min grej som jag borde gilla men inte gör är äppelpaj. Jag gillar inte rabarberpaj heller, tycker knappt om nån sorts paj.
När jag berättar det för folk får jag alltid samma reaktion. "VA? Gillar du inte äppelpaj? Varför då?"
Varför då? Ja jag vetefan, varför gillar man inte det man ogillar? Det är ju inte konstigt egentligen.

Idag har jag en tyst dag. Jag kollade på Shakespeare in Love, men min laddare till datorn är trasig, så jag kan inte använda den mer, har bara 20 minuters batteri kvar. Så jag satte mig ute på vår perfekta terrass och läste. Där har jag suttit i flera timmar och lyssnat på musik och bara tänkt. Ibland kommer jag på nåt extremt smart och då måste jag tänka igenom den tanken flera gånger tills den har lagt sig i mitt sinne.
Jag har ju en framtid egentligen, fast jag inte trodde jag skulle leva så här länge. Om jag kollar så kan jag ju se precis hur jag vill åldras, det är ju bara att sätta igång att göra det. Jag måste hitta min glöd, mitt jävlar anamma. Men var ska jag leta? Är det nåt jag behöver aktivt söka, eller kommer det till mig när jag behöver det? Kanske behöver jag det inte nu, kanske ska jag ta en dag i taget och bara vänta in mig själv. Jag kan ju inte springa vidare i livet om jag inte hänger med mig själv.

Gårdagen var som vanligt. Utelivet är roligt i nån timme, sen slutar det alltid på samma sätt. Fyllemat, sen hem ensam. När ska man lära sig det? Fast det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar en.

Test

Fölsedag

Idag tar min lilla bror studenten. Jag har sprungit runt på min gamla skola och hetsat efter honom med kameran i högsta hugg och serpentiner och skit han skulle ha runt halsen.
Det var roligt att se massa folk, studenten är alltid en happening i Kattne, det är massa folk ute på stan för att se studentkortegen fara runt mellan polis-rondellen och McDonalds-rondellen.
Min bror är coolast i stan och han har roligast kompisar av alla. Jag är avis på att han har så fina kompisar som han har roligt med. Jag har typ brytit med alla mina vänner från Kattne, har bara de viktiga kvar. Synd, jag önskar jag hade de andra kvar också, men kanske är det för mycket trista minnen hos dem.
Men men! Nu sitter vi på vår terrass och har det mysigt. Dricker svart vinbärs-brännvin (for you Annika!!) och snart ska jag ta mig nån stans för att kolla på EM. Jag hoppas sverige vinner ikväll, och att de vinner mot ryssland, för då vinner de gruppen och vi slipper möta Holland i kvarten. För då åker vi nog ut.

Jag fyller år idag också förresten. 23 år. Vi firade min födelsedag imorse i typ 10 minuter, för resten av dagen ska ju vara Jonas dag. Men jag få väl fira mig själv ikväll, hoppas att jag får nån drink av nån snyggo.

Hej!

Fotboll

Jag tror att den enda lösningen på att bli irriterad på fotbolls-EM som syns överallt är att gilla det. Jag hatar fotboll egentligen, fattar inget och tycker att det är onödigt.
Men det här EMt har jag sett typ alla matcher och vet vem jag ska heja på och hur det ska gå för att det ska bli bäst för lagen. Och jag tycker att det är skitkul.