Hey

Jag har gjort min egen radiostation på launch.com, det är jäla nice. Sitter med luren i ena örat och musiken i andra. Det är skönt, för man får lite distans till de andra på nåt sätt. Det är som att vara i en bubbla med musik, men ändå inte. Jag har en pandora-station också, men jag tror inte jag fattar den helt och fullt. Det blir bara en artist åt gången, på launch blir det blandning. Visst, man får stå ut med reklam också, men det gör mig inget. Just nu är det enter sandman som ljuder i mitt öra. Bra.

Idag slutar jag kl 16 och har inget speciellt att göra ikväll. Det är lite halvjobbigt, för jag är så van att ha något att göra. Fast jag borde fixa hemma, det står fortfarande saker uppe i lägenheten som ska ner i källaren, plus att jag har ostädat i mitt rum. Ska nog planera en helkväll framför tvn med bra lagad mat och vin. Eller så borde jag skippa vinet.

Längtar redan till nästa CK-möte. Jag ska klara av det, klara att rensa ut alla små skrymslen, för jag vill bli en annan människa, eller inte en annan, men en förbättrad jag. En som inte snor energi av alla, en som inte blir ledsen när man tänker på att bli glad. En som klarar av att andra inte beter sig som man tänkt sig, det behöver inte betyda att de hatar en. Jaja, ni som följt my blog vet ju vad jag menar.

Nu blire paus mellan planen.
Jennöh, I live, I love

Söndag/måndag

Helgen är över. Det är skönt, för nu är det lite lugnare. Men jag kände mig som mig själv när jag åkte runt på diverse dans.
Jag kan ju inte avslöja nåt om programmet, men nu är det iallafall slut. Jag lovar att skriva om det när det har sänts. 22 februari kommer det. Tror vi iallafall.

CK var ovärdelig. Jag tror på det här. Känner mig rätt lugn tror jag. Det var iallafall väldigt skönt att vara hemma idag. Det var ganska roligt på dansen igår också, fast jag blir ju inte uppbjuden. Det är synd, jag ville verkligen dansa, jag var på g.

Nu börjar en ny vecka och jag har inte så mycket att säga om det. Det blir en vecka som alla andra. Hoppas bara jag kommer till Uppsala på tisdag. Det var så länge sen.

Jobba natt kanske inte är så mycket för mig, man träffar inte så mycket folk precis...

Neeeej

Jag blir så tokig på den här tomheten. Jag har ingen själ känns det som. Ibland får jag bara blank-out. Plus att det här passet går mig på nerverna. Jag måste förnya det och det kommer bli knas helt och hållet. Jag känner mig så dålig och ni vet då kan jag inte fungera. Jag vill bara ha koll. Helt och hållet tok.
Imorn ska jag göra final. Läskigt. Jag är så nervös inför hela helgen. Först final och tävling och konfrontation kanske. Sen tävling i Skara och hoppas jag hinner, hoppas jag kommer tillbax, sen möte med CK. Mitt liv ska bli kaos. Eller det ska inte bli det, men jag tror det kommer bli jobbigt. Behöver folk, men vill inte belasta.
Åh!

Full

"Det förvånar mig inte". Så sa hon. Jag blir tokig. Så jävla falsk männsika. Jag har så mycket jag kan säga om folk på jobbet som hon snackat om. Hon borde inte bli ovän med mig när hon snackat så mycket skit om andra. Jag skulle ju kunna berätta för dem. Men jag är inte en sån person. Hon däremot...

Surskit

Det här är jag idag med min mage

Bubbel

Min mage bubblar som en tok. Det är något som är grymt fel. Jag har ingen aning om vad det kan vara, men det är inte behagligt. Som om hela tarmen är fylld med vatten och luft som försöker samsas om platsen. Jobbigt.
Ännu mera amvibalens, ska jag åka och bugga ikväll eller inte? Egentligen orkar jag inte, det skulle vara skönt att bara vara hemma och fixa i lägenheten så det blir klart. Men jag vet att det är så jävla kul att bugga, så jag vill verkligen. Eller? Bra motion är det ju också, nu fick jag ju några dagar till på mig att gå ner i vikt så jag vinner den där dumma tävligen. Anna Skipper har blitt sjuk och kan inte filma med oss imorn, vi har fått flytta det till fredag. Då ska vi även antingen bugga eller tranca. Beror på vem som vinner. Åh vad skönt det ska bli när allt det här är över. Fast jag gillar ju the attention. Har även hittat en ny spännande kontakt, Anders. Han producerar låtar och jag kanske ska få köra på hans musik. Roligt som 17. Hoppas jag får göra det, det skulle ju vara en skitcool grej. Jag vill ju in i den världen.

Jag snackade med Sofia också, hon har varit flygvärdinna. Det ska jag också bli, hon sa att det var kul. Sen ska jag bli trafikledare i tornet. Men först ska jag skriva en bok, sjunga på skivor och bli nästa Fredrik Virtanen(fast tjej)

Fia, I love you!

Mark Levengood och Patch Adams

De kan vi lära oss något av. Mark sa igår att han är lycklig för att han inte förstorar upp saker mer än vad de behövs. Det är sant, man ska inte vara för mycket liksom. Jag gillar det. Patch Adams gjorde sin grej, och det är också viktigt. Shit jag är så nära kanten nu, det är så lätt att glida ner igen. Men CK kommer på söndag och då ska jag vara beredd. Jag måste vara stark och klara det här.
ÅÅÅH jävla ambivalism.

GbG

Guldbaggegalan ja... Den va bra. Jag är så trött så jag gråter varje gång nån vinner. Det är jättemysigt, som om jag kände dem alla.
Det enda jag undrar är när de lyckas smyga tillbaks till sina platser efter det att de vunnit. Men jag såg när en tjej kom tillbaks och kramade sina kompisar. Så nu vet jag. Så då har jag inget att blogga om mera...





Närrå.
Natten var ensam. Tyst och ensam. Inte ett enda litet spöke kom och hälsade på. Ingen katt heller.
Ett herrans liv nu-ja tack

Mina möbler pratar. Igår kväll satt jag och tittade på tv, och jag blev skitskraj när jag hörde massa skumma ljud. Det känns som om jag inte är ensam hemma. Imorse fick jag tokryck när jag duschade, det lät som om någon pratade utanför. Läskigt. Det är som om jag har blivit förbannad nu när jag flyttat. Eller så är hela lägeneten hemsökt.

Det gick bra att flytta. Mamma och Tommy kom upp vid elva och vi började lasta in i släpet. Kattis var hemma, men hon smög iväg sen utan att lyckas obemärkt. Hon hälsade på mamma iallafall. Vi packade in första lasset och körde iväg till Solna. Alla jävla grejor kom in och vi hämtade andra lasset. Sen städade vi hela lägenheten och jag tog ett tårdrypande farväl av Kurre. Det var tokjobbigt. Jag kommer sakna honom som fan. Men nu är jag äntligen fri.
Det var konstigt att vakna upp imorse någon annan stans. Jag försov mig såklart, för igår var jag uppe och kollade på Troja. Det finns en massa tv-kanaler där jag bor nu =) Men inte i mitt rum, bara vardagsrummet. Men men. Jag får ju vara där också. Känns skönt att slippa oroa sig över vad jag får och inte får göra. Som en fånge.

Jag är hungrig.

Hurt

I hurt myself today
to see if i still feel.
I focus on the pain,
the only thing thats real.

The needle tears a hole;
the old familiar sting,
try to kill it all away,
but I remember everything.

what have I become,
my sweetest friend?
Everyone i know,
goes away in the end,
and you could have it all:
my empire of dirt,
I will let you down,
I will make you hurt.

I wear this crown of thorns
upon my liars chair:
full of broken thoughts,
I cannot repair.

Beneath the stains of time,
the feelings dissapear.
You are someone else,
I am still right here.

What have I become,
my sweetest friend?
Everyone I know,
goes away in the end,
and you could have it all:
my empire of dirt.
I will let you down,
I will make you hurt.

If I could start again,
a million miles away,
I will keep myself,
I would find a way.

Fan

Jag känner mig så smutsig och dålig och äcklig, och allt är hennes fel. Ett jävla mail med jävla order. Som om jag var en värsta idiotbruden som inte kunde tänka själv. Varför? Vad gjorde jag? När hände det? Kan man inte säga rakt ut så jag får en chans? Nu är jag den dumma lilla sunkiga personen som inte kan något.
Jag blir tokig

Failure

Gaah, varför kan jag inte bara slänga av mig obehagskänslan som alltid kommer när jag gör nåt fel. Det är inte hela världen, men jag beter mig som den allra värsta martyren. Som om all världens problem låg på mig, och om jag gjorde fel skulle alla andra bli arga. Vad gör det om någon blir arg på mig för att jag gör fel. Jag klantade mig okej, men jag kan inte göra det ogjort. Tur att Lisa var här och räddade mig. Annars hade jag dött. Jag kanske inte ska ta mig vatten över huvet hela tiden. Snacka om att bli nedtagen på jorden igen, jag trodde jag gjorde ett sånt bra jobb, men neeej. Forma kroppen säger neeej till att glömma jantelagen.
Äh, jag klarar mig.

Egosvin

Undrar om jag är en sån som inte förstår när folk vill bli vän med mig. Jag är så upptagen med att välja ut de jag vill vara vän med och kämpa för dem, att jag inte ser de som jag inte tänker på. De kan ju också ha värsta bra personligheten som passar mig perfa, men jag får aldrig veta det, för jag är så ego. Jag är en sån som riktar in mig på det jag vill ha och oftast blir det så att jag får det också. Men inte alltid. Bara när jag verkligen tror att jag kan få det.
Jag vill ju ha en speciell, liksom, en som faktiskt finns och är min vän. Men jag kan inte skrika ut det tillräckligt mycket så det blir inget. Jag vågar inte ta steget över för att se om det skulle funka, för tänk om det misslyckas. Eller ännu värre, tänk om det lyckas. För om jag får det jag vill ha, har jag någonting att förlora och det är det läskigaste jag kan tänka mig.
Jag tror att jag bara lajjar omkring och inte tänker på att andra kan gilla mig och bli ledsna på mig för att jag är som jag är. För jag är ett ego. Eftersom jag har så svårt att tänka mig att andra kan bry sig om mig förstår jag inte att de blir ledsna över att jag är ledsen eller av nåt jag gör.
Åter till behovet. Jag vill ha, men vet inte hur jag ska gå vidare. Jag kan bara när jag är full eller inte så intresserad. Men inte när det är på riktigt. Riktigt är läskigt.

Idag var jag och shoppade kläder till finalen. Det var roligt. Men jag kommer ha en stil jag inte är van vid. Men fint, dock. Jag kommer få alla kläder och det är ännu roligare. Värsta fina skorna.

På söndag. Då är det slut. Då äntligen slipper jag känna ångest över att komma hem, ångest över att inte kunna känna mig trygg och lugn där jag bor. Jag kommer kunna göra mera som jag vill och slippa mötas av syrliga kommentarer, slängd mat och utställda kastruller. Hon är nog lika glad som jag, det kan jag tänka mig. Men jag är nog gladare. Jag fixar inte männsikor som hon, såna som ska mästra över mig, och hela tiden måste känna att hon är bättre. Jag ångrar att jag öppnade mig för henne, för nu tror hon att hon känner mig. Det gör hon inte. Hon tror att hon kan se igenom mig så lätt, bara för att hon kom på att jag mår dåligt. Newsflash! Det kan väl alla se. Hon har inga snälla ögon och varmt hjärta som jag vill luta mig mot, hon har bara ett behov av att jag ska stå under henne, att hon kan känna att hon vet mer än jag.
Att hon sa i TV, det jag sagt till henne i förtroende, det finns inte. Så gör hon inte. Jag kände hur jag bara stelnade till när hon sa det. Jag trodde inte det var sant. Nu kommer alla se, för jag vet att mitt skydd rämnade för en sekund. De som är uppmärksamma kan se, och de kommer titta på mig med samma ögon som hon, såna ögon som bara vill ta. Som vill trösta för att de ska må bättre.

I like it the american way

Kryssningen var en hit. Dålig båt, men jag och Lisa hittade tre snubbar som var roliga att vara med. Jag mötte Matthew, en FN-soldat från Chicago som var här och hälsade på. Han var mysig och snäll. Det lät jättekul när han skulle säga mitt namn.

Det var roligt att vara i ett gäng. Jag brukar alltid leta efter gäng att vara med, men nu hade jag mitt eget. Vi var elva stycken. Perfect gang. Vi körde traditionella jag har aldrig och alla drack så det stod härliga till. Några däckade, några kräktes, några dansade hela natten, nån slog i tån och duschade, några fick vad de behövde. Roligt iallafall.

Tillbax till verkligheten igen. Men det händer grejor iallafall, på söndag drar jag vidare. Då ska jag flytta till mitt nya place. Bergshamra. Det klingar bra tycker jag.
Och nästa söndag ska jag sätta igång att skaffa mig en krage. CK kommer till mig och ska rädda mig. Ska bli skönt.

Det var länge sen jag kände saknad nu, som jag gjorde förut. Det ljusnar.

Fotos

Nytt inlägg på fotobloggen!

Funny

Rolig vecka!
Jag var på rockbjörnen i torsdags och stod taxivärd. Vi kom dit vid 22 och jag smet in och kollade på slutet. Såg Marit Bergman och lovley Filip och Fredrik. Sen började vi jobba och jag fick stå i entrén till VIP-festen. Det var nice. Jag mötte tre tjejer som stod och kollade in kändisarna som gick ut och in. De var roliga, jag fick låna paraply (mot regn/snö-rusket) och de tog kort på mig eftersom jag snart också är kändis =)
Efter en stund gav de upp, när de hade fått sina foton och autografer. Dock missade de Melody club, som gick förbi mig utan att de såg det.
Sen var det kalas må jag säga. Den svinigaste festen på året sa vakterna. Jag fick gå in och ställa mig när jag höll på att frysa ihjäl. Fick många blickar i min röda mössa och gula jacka. Jag hade jättekul när alla kom och pratade med mig. Andres Estetche var full och tog på andra killars könsorgan, Basshunter tvingade på flickorna sin autograf och kladdade på en tjej med fin klänning. Markus Fagervall var jättefull och kramades mycket. Han hälsade på Fredrik Virtanen och blev förvånad när han visste vem Markus var. Pontus gårdinger gav mig ett wierd smile när han gick. Sebastian Karlsson gick jättetidigt och var toksnygg och trevlig. Jag fick kontakt med två superbrudar, Kicki Norman och en till. Jag hoppas att de kan hjälpa mig på vägen till framgång.
Senare på kvällen blev alla fullare och fullare. Jag mötte Titan-Måns som var lite på lyran och min gamla vän Anna från MTG. Fredrik Virtanen smekte mig på kinden och sa att jag var söt. Snygg-Erik var snygg, Cissi Ramsby åkte tidigt, Felicia såg fövirrad ut, Snäckan var snäll mot alla.
Nån man gick förbi hundra gånger och pussade mig på handen. Det var en trevlig kväll, som inte slutade ensamt. Men kanske hade det varit bättre. Eller inte..

På fredagen var det TSABfest. De hade fixat en after ski-fest med skidsimulatorer, såna man kan tävla mot varann i. En med snowboard och en med skidor. Det var liveband och fri bar = tokfest. Jag buggade med LG och drack tusen shots. Kräktes med Julius, grät med Lisa, kramades med Salem, flirtade med Andreas, dansade med whoever. Sen drog vi till oxid och Tomas kom inte in, vilket var synd... Men jag hade the blast med Sillen, vi dansade som tokar. I like. Sen ville vi ha efterfest, jag och Martin. Men vi fick inte med oss så många, bara nån snubbe som jag raggat upp nånstans. Vi åkte hem till Martin och spelade tvspel och lyssnade på musik. Jag hittade min lovelåt från scrubs, Overkill hette den, med Colin Hay. Mums.
Kvällen slutades inte ensam återigen, men det var inte lika roligt. Jag var rätt full.

Dagen efter skulle jag simma med Jennöh, men det blev vandring istället. Sen åkte jag hem. Lördagen spenderades i övrigt i slappens tecken och jag la mig halv åtta. Jag började klockan fem på morgonen på söndagen. Det var en nice dag på jobbet faktiskt. Mycket skvaller från fredagen =)
Igår shoppade jag efter jobbet och träffade ett gammalt ragg från Gotland. Men när han fick veta att jag inte orkade göra det han ville så sa vi tack o hej. Jag köpte en fin vit skjorta på H&M, glömde påsen inne på Cubus och började nästan gråta. Men nån vänlig själ hade lämnat in den i kassan, så jag fick tillbaks den. Tack!

Ikväll ska vi på kryssning, brudarna på jobbet och Julius och Hasse. Det ska bli nice, även om det är med Viking Line. Jag har åkt cinderella förut, och hon var väl fin. Men inget är som paradise.

Jag kokar ris på jobbet och ska försöka hinna laga och äta mat på 30 min. Hmm.
Kramhej

Koma

Helgen i Almunge gav mig massa tankar. Som vanligt. Jag blir tankfull och kommer fram till massa saker, men sen efter det att tankarna har ebbat ut och verkligheten har tagit överhanden igen, så blir det inget av det. Livet går på som om jag inte hinner med, eller kanske inte vill hinna med att ta tag i mig själv. Jag måste hitta kragen att ta mig i. Jag kan inte längre tralla igenom livet med en hinna framför ögonen och tro att allt ska ordna sig av sig själv. Jag kan inte gå runt och tro att alla gillar mig, fast jag är jobbig. Det är svårt att vara med mig, inte konstig att jag känner mig ensam. Jag har vänner, men ingen orkar riktigt komma ända intill, för jag tar så mycket energi. Jag vet det, jag har förstått det nu. Det är därför jag aktar mig, det är därför jag håller mig undan, för jag kräver så mycket energi att andra håller sig undan, och när de gör det tror jag att de inte gillar mig, och då för att skydda mig så håller jag mig undan. Säcken knyts ihop. Moment 22. Nåt måste göras.
Jag pratade mycket med Martina och Fia, och jag kom fram till att nu är det dags. 2006 var året då allt hände, nu kommer året då allt vände. Jag fick hjärtsnörp över att ringa en person, och jag fick det svaret jag ville. Gråten stockades "Vi kommer gå igenom allt som du varit med om, det kan bli jobbigt" Ta-daaah...

Flytt stundar. Jag har aldrig kännt mig så ohemma i mitt hem. Jag skulle försöka packa igår, men jag somnade. Mitt rum är stökigast och jag orkar inte ens nåt annat än att ligga ner. Inga kartonger finns det att packa i. Jag är som en fånge i min egen värld. Som om jag tittar ut igenom ett fönster och ser världen gå förbi. Inget känns roligt, jag har kommit in i min sovperiod igen. Alltid trött, alltid seg. Inget vill jag göra, inget vill jag höra.

Jag vill bli dom som försvann.

Stilla ro

Vem ger dig mod
när du tvivlar och ej längre känner
den kraft som du har

Vem tröstar dig
då ditt inre är fyllt av en sorg
som du inte rår på

Vem lyssnar till dig
när bruset från livet är högre än du vill förstå

Året då allt hände...

..Utom det jag väntar på

Året började med dans i Skultuna. Jag glömde mina buggisar, det var sorgligt. Jag var uppe hos Jennöh några dagar, träffade en trummis (åter igen) som gav mig hopp och sen krossade det.
Vi var på världens roligaste långkryssning, Jennöhs systerson hade vunnit biljetter i en tävling, men kunde inte åka. Han frågade om hon ville ha dem, och vi var inte sena att hänga på. Vi startade på Silja Europa (Välkomna till serenad!) Vi hade en skitkul kväll och träffade många nya bekantskaper... Vi kom fram till den -30-gradiga kylans Finland och fick bussresa till hotellet. Fint hotell. Efter en halvdålig dagsplanering kom vi iväg till showen. NRJ radio awards. Det var roligt, men det var ännu roligare på efterfesten. Och festen efter efterfesten. Och resan hem. Sen blev det mycket lyssnande på NRJ =)

Jag sökte jobb i Stockholm och fick jobba hos familjen Berggren. Det var perfekt. De är en underbar familj och jag trivdes bra. Jag kunde nu åka och bugga i Uppsala och det var ett lyft. Vi började sjunga i kör.
Jag fick inte in några bra rutiner, sov så väldans mycket på dagarna. De kom och gick, dagarna och inget kändes så roligt. Såklart fanns det ljuspunkter, och de höll mig uppe.
Jag träffade Emilia, som kommer finnas kvar länge som min vän.

Våren gick och jag började tänka på sommarjobb. Jag mailade till Romateatern och fick komma på intervju. Fick jobbet och även erbjudande om att jobba extra tillsammans med producenten, vilket var väldigt roligt. Svarade på en annons om boende och fick ett jobb på köpet. Jag jobbade min sista vecka hos familjen och det var sorgligt. Åkte till Öland och hade inte lika roligt som 2005. Men dock helt ok. Mycket för mycket fylla bara för min del. Jag kan inte riktigt hantera det ibland. Träffade en pirat.
Sen bar det av till Benidorm, och det var trevligt. Både jag och brodern brände oss, men mest han. Efter det var det dags att åka till Gotland. Drömjobbet hägrade och jag var så spänd. Men det blev inte som jag tänkt mig. Jag träffade Nelly, som är allt det jag vill vara. En sån människa jag egentligen önskar att jag aldrig mött. Jag fick inte hänga runt ruinen och prata med skådisarna, jag var förpassad till ett litet rum med två datorer och en Elin. En Elin som höll mig uppe under de jobbiga veckorna. Men det slutade bra och jag hoppas på att jag får komma tillbaka iår. Efter en lång slutfest åkte jag och Hubbe till stockholm. Jag åkte vilse inne i stan, men med mycket bravur och coolhet hittade jag hem till Lidingö. Nya hemmet i Larsberg hägrade och dagen efter började mitt nya jobb. Efter en sömnlös natt gick jag och lade mig vid fyra. Sov hela natten och dagen efter smög jag upp och iväg in till stan. Det var jättespännande att börja ett nytt jobb, och jag kände att jag skulle trivas. Träffade Leo och Anna som gick samma kurs som jag. Vi hade två roliga veckor innan allvaret började. Men det var roligt då också. Jag lyckades bra, och har jobbat mig uppåt.
Mycket dans, mycket tävlingar, men det tenderade att sina mot slutet. Jag lyckades komma med i du är vad du äter, och det tog mycket tid. Plus att jobbet tog ännu mera tid.
Tyngre blev det samtidigt som dagarna blev mörkare. Jag fick besked om att jag skulle behöva flytta och det satte fart på mig. Det var jobbigt, men samtidigt lite spännande. Jag har ju levt mitt liv i halvår hittills, så varför inte fortsätta med det? Så nu är jag här, utan boende, utan liv. Men jag klarar mig, för det gör jag ju alltid.

Det känns som om jag bara har tagit med de svåra stunderna i den här årskrönikan, men det beror väl på att det är rätt tungt nu. Jag har svårt att se det glada som skett. Det blev så kort, också, men året gick tok-fort.

On the go

Jag har skaffat mig en bra mobil upptäckte jag igår. Jag kan blogga från den. Det känns roligt. En liten smilframkallande sak i allt mörker. Så glöm inte att kolla in den : www.tillaonthego.blogspot.com

Nu är jag tillbaks på jobbet. Det känns som om jag aldrig var borta. Helgen hemma var perfa, men det känns ändå tomt nu. Jag har ju inget att komma tillbaka till. Jobbet. Fast om jag skulle få den här lägenheten så känns allt lite bättre. Eller om jag kunde få någon annan bra lägenhet. Just nu känns allt så platt, så tråkigt så utväntande. En enda lång väntan på nåt som aldrig verka ske. Jag slits mellan att bara vara eller att ta tag i allt själv. Jag borde slå slag i saken och bara görat, men rädslan är för stor. Rädslan att misslyckas, rädslan att lyckas. I don´t know. Det skulle vara skönt att rå om bara mig ett tag.

When will she ever learn

Jag kommer aldrig mera sluta min kväll såhär. Aldrig mera. Nu har jag lärt mig. Hoppas jag.
Men när får jag upprättelse? När blir det min tid? När är jag redo, och varför har det inte skett än? Jag skulle bara vilja veta varför, och vad det är jag borde vänta på. En förklaring vore på sin plats. Jag skulle kunna acceptera det om jag bara visste varför.

Hemvändare. Det är jag. Kvällen började bra och det såg ut som om den skulle sluta bra. Men icke. Här sitter jag nu igen. Framför datorn. Mitt liv i spillror. För nu funkar den jävla limklumpen inte. Den är bara framme när det är fel. Aldrig när jag behöver den.

Jag fick inte ens bli full...

Dagar av dess like

Igår var jag på Kista Galleria efter jobbet. Jag skulle handla nya hörlurar eftersom f***ing katten åt de jag hade (plus de som Jonas skulle få i julklapp). Jag slutade klockan sju och åkte direkt dit. Jag började pröva min lycka hos Telenor, men när de sa att lurarna kostade 399 kr skyndade jag mig raskt vidare till teknikmagasinet. Där fick jag ett par jättebra för mycket billigare pengar. Lycklig gick jag vidare till HM eller nån annan av alla tusen affärer där. Det är ju så stort att man går vilse. Sen upptäckte jag att jag glömt min påse inne på teknikmagasinet, så jag fick springa tillbaks och hämta den. Sen vandrade jag åter igen runt i virrvarret av människor och affärer. Skulle hitta nån nyårsdress, men hittade inget. Fem i nio panikhandlade jag en jätteläcker tubtopp på MQ;s. Jag är inte så bra på att shoppa längre. Jag går ut med fulla förhoppningar och kan verkligen se framför mig hur jag hittar det jag söker. Men när jag inte hittar det på en gång så glöms det sakta bort. Jag hittar annat som jag vill ha, jag tänker på andra saker, och sakta men säkert glömmer jag allt jag skulle handla. Allt slutar med att jag kommer hem antingen med helt fel saker eller ingenting.
Jag kom hem rätt sent iallafall, och skulle försöka packa allt inför helgen. Trött zombie som ska packa allt nödvändigt inför julhelgen blir inte så bra. Jag tänkte att jag hinner resten imorn. Trodde jag. Jag vaknade tjugo i sex och mitt tåg gick 19 över. 40 minuter att packa, sminka, äta frulle och hinna gå till tåget. Inte ok... Jag gick till tåget och såg det åka iväg. Gick(sprang, med tokmycket packning) tillbaks till busstationen och hann precis med 221an till Ropsten. Ringer till jobbet och säger att jag blir lite sen. När jag kommer till jobbet så säger de förvånat, nämen du ska ju stå taxivärdinna? Ajdå sa jag och sprang till tunnelbanan och åkte till Hilton och fixade iordning. Sen ser jag Lottie som säger vad gör du här? Ajdå tänkte jag igen, och så kom vi fram till att jag skulle stå på reisen. Så det var bara att ta apostlahästarna och vandra till Gamla stan. Där jag fick stå i en och en halv timme och göra absolut inget. Vi åkte till jobbet tidigare och nu sitter jag här.

Om några timmar är jag hemma i Kattne. Det ska bli så jävla skönt. Jag längtar hem som 17

This is for Henrik: Rock on!

Jag har:

- 2 avbitna hörlurar
- en halvbruten tå
- för mycket jobb
- för lite liv
- nedräkning
- ingenstans att bo
- ganska bra med pengar
- en bra och en dålig katt
- dåligt humör
- sömnbrist
- fjärilar i magen

Jag gillar att ha musik i öronen, för jag tror ju att jag levet i en film

Det blev inte min kväll. Det blev inte min dagen efter heller. Eller dagen efter det. När halva fredagen hade gått hade jag en halvbruten tå, en avbiten hörlur, en kurrande mage och fick bli svettig i tv.
Sen gick jag till La Isla och dansade salsa tills hjärtat sprack av glädje. Sen jobbade jag till 5 och hade då varit vaken i ett helt dygn. Bra dag

Nu jobbar jag igen, för det är det mesta jag gör.

Vi får äta varm mat. =D

U G L Y

Imorse på bussen kom det på en massa människor vid Torsvikstorg, så jag flyttade in mig på sätet så att nån kunde sitta på det bredvid mig. En efter en gick de förbi och jag tänkte att de vill kanske inte sitta. Men droppen blev när en man kom och ställde sig bredvid sätet. Varför inte sätta sig ner när det finns en ledig plats? Är jag så motbjudande att man inte ens vill sitta vid mig? Att man hellre står upp än vilar sina morgontrötta ben? Jag blev så trött på männsikors rädsla för att nudda andra människor. Fan jag blir ju ledsen när jag tror att jag är äcklig.

Och så ikväll.. Skulle kunna bli min kväll, men just nu känns det som om jag bara kommer ligga hemma ikväll och skita i allt. Jag kommer säkert hamna i samma sits som jag nästan alltid gör i gäng nu för tiden, ensam i ett hörn vid kvällens slut. Jag har tappat min sociala förmåga. Om det råkar kännas bra nån gång så kommer det alltid in en 10a som gör att jag hamnar på minus 25 och kvällen är förstörd.

Åh att jag inte bara tar mig i kragen.
But I have none

I wish

Om inte nån vill ge mig 175.000 kr. Snälla tomten..

hemlös...

Jag kommer bo på gatan...

Tom te?

Jag är så jättetrött idag. Igår stod jag taxivärd på nobelfesten och jag kom hem vid två. Upp imorse och gå till doktorn kl 8 och sen jobba kl 9. Tufft liv... Nejdå det är inte så farligt. Men trött är jag och ikväll ska vi ha sling-dejt på hard rock. Nice.

Jag känner mig så tom, tråkig, ensam, stillastående, fattig, upptagen, trist. Inget händer här.

Tom på liv.

Krångel

Åh, att jag alltid lyckas krångla till det... Jag vet inte hur min helg kommer lösa sig, bara att jag vill vara i borås hela helgen. Jag tror jag har en aning om hur jag ska göra, men jag gillar inte när jag inte har hundra koll. Det löser sig nog.

Paranoid

Jag tror jag utsätts för en komplott. En komplett komplott. Jag ser ugglor i alla mossar och döda hundar begravda i varje hörn.
Ingen kommer osedd förbi mina skarpa ögon, alla synas i kanterna av den klarsynta spionen med enorm skicklighet.

Äh what am I thinkin? Jag är ju tokig, jag är ju paranoid, jag är ju helt psyko.

Insomnia

Sådär. Nu är jag tillbaka =) Det var ett tag sen jag skrev, men det gör det bara roligare att läsa nu.
Jag är med i ett tv-program som heter Du är vad du äter, och jag ska få hjälp med min kost och livsstil. Det känns tok-bra, jag är taggad till tusen. Just nu är det dock ganska jobbigt, för jag får bara äta en speciell gröt som är gjord på mungbönor och ris. Det var ganska äckligt i början när jag fick äta den som de hade gjort inför bra-bordet. Imorse gjorde jag min egen, och fick krydda som jag ville, så nu är den godare.
Imorse ja... Jag vaknade vid 4 och kunde inte somna om. Det står i papprena att man ska bli piggare av tabletterna vi äter, men det här är ju löjligt. Jag måste ju få sova ut, jag är ju trött när jag vaknar, men kan inte somna. Visserligen gillar jag ju att gå upp när det är mörkt, men det skulle vara skönt att få sova lite längre. Det har pågått ett tag också, jag vaknar typ 3 timmar tidigare än vad jag ska göra.

I helgen var jag på danstävling. Jag hade planerat allt skitbra att jag skulle hinna med att åka kryssning också direkt efter tävlingen, men det blev inte som jag planerat. När vi skulle dansa semi var klockan redan för mycket och jag blev tokstressad. Jag kollade om man kanske kunde flytta finalen om vi gick dit. Jag hoppades lite att vi inte skulle gå till final. Men jag trodde nog att vi skulle det, för vi dansade rätt bra i semin. Jajamen, när jag stod där i sekreteriatet såg jag att vi hade gått till final. De blev lite sura för att jag var ute i sista sekunden, men tillslut kunde de ordna så att våran final blev som nummer två. Jag hyrde Tobias och hans bil som skulle stå och vänta på mig utanför, sen ställde jag mig i kön till insläppet. Vi gick in och jag var stressad. Carl försökte lugna mig, men jag sa bara; nu vinner vi! Efter en tokbra dans sprang jag till omklädningsrummet och hämtade mina grejor och sen ut till Tobias som stod och väntade med bilen. Han skjutsade mig till stationen så att jag skulle hinna in till båten. När jag sitter på tåget får jag ett sms från Bim med orden: Ni vann!! Det var skitkul, då hade Carl fått gå upp på pallen själv och hämtat priset. Så nu har vi fyra poäng. Nice.
Jag hann iallafall med båten. Jag var svettig och äcklig när vi gick på, men efter en snabb dusch var allt ok. Första svåra prövningen var vid maten när alla åt supergod julbuffé och jag satt med min Kisharee. Men jag klarat. Sen hade vi superkul på dansgolvet, jag och Jennöh var så himla på G. Vi hittade ett roligt gäng som vi höll på och skoja med. I gänget fanns en kille som var tok-rolig att dansa med, vi hade värsta connectionen. Så jävla roligt, vi var helt crazy på dansgolvet. Vi måste ha sett asfula ut. Men glädjen sprutade. Jag hade lite ups and downs för massa saker, men i slutändan var det ändå roligt. Jag måste ha sovit dåligt för jag har ont i nacken idag. Jag fick ett bra samtal med Tony också, Jennöhs systers man (svåger?). Det var skönt att prata av sig lite. I like that.

Jag gick till Ropsten i morse. Det är skönt att gå, men jag blev blöt om fötterna. Imorn ska jag ta gummistövlarna. Men det kanske inte är så skönt att gå i..

8,00 och jag har hela dagen framför mig.
Ha en härlig...

Kalle

Jag har laddat hem rapport till himlen, men bara del 1-3. Hoppas att det är hela serien ändå, men jag har för mig att det var fyra delar.
Det roligaste med den serien är att Kalle är med. Kalle Westerdahl från Romateatern i somras. Jag gillade honom skarpt, det är roligt att jag gillade honom redan innan jag träffade honom. Men då visste jag inte att han varit med i den serien. Det måste jag säga till honom nästa gång jag ser honom.
Sen funderar jag på om jag ska skriva ett hej till Andreas i hans gästbok, men det känns så fånigt. "Hej, det var jag som satt längst fram på REA häromdagen, minns du mig från i somras?" Äh,ni vet, precis som jag skrev den dagen jag träffade honom så känns det konstigt. Jag måste värja mig mot det, värja mitt känsliga inre mot känslostormar jag inte kan hantera.

För alla er som inte vet så ska jag vara med i TV i vår, och imorn kommer de och ska spela in. Snygga producenten Per och hans team. Och Anna Skipper kommer väl också... Det blir nog bra. Jag har plattat håret idag, så lockarna är gone. Fint blev det, jag trodde inte att jag skulle klara det själv. Men det gjorde jag! Nice.

Jag längtar tills jag ska få skriva min arskrönika. Resumén av året som gått. Jag vet redan hur rubriken ska vara. Hoppas bara jag får uppleva nåt mera innan året är slut, så jag får ändra lite i rubriken.

Jag har blivit för fet för att festa.

I don't belive in you

Oh, I'm sorry for blaming you
For everything I just couldn't do
And I've hurt myself by hurting you

Den där jävla sorgen

Men jag har varit stundvis lycklig idag, även om sorgen alltid finns där och molar.

Torsdagsnatt på Taxi

3 minuter kvar på passet. Det känns bra. Jag är inte så trött faktiskt, jag vaknade rätt sent. Men ändå. Jag kommer nog se Prison Break innan jag somnar. Det är ju lite exciting nu. Men jag har en liten orolig aning om att jag har laddat hem avsnitt 11, utan att ha sett nr 10... Så då kanske jag inte kan se den när jag kommer hem. Skit också.

Jag gillar en.

Nu är det bara två minuter, måste packa ihop mina stuff. Bye

I nån av Terminater-filmerna blir Terminatorn omprogrammerad av fienden att döda hjälten istället för att rädda honom från allt. När han blir anfallen av Arnold påminner han honom att hans uppdrag är att skydda honom från ont. Arnold blir kluven och stänger av sig för att han inte vet vilken del av sig själv han ska lyssna på.
Lite så känns det för mig ibland. Jag lyssnar på känslorna på ena sidan och tankarna på andra sidan och tillslut blir det kortslutning och jag blir katatonisk. Stänger av mig själv.
Som i jättestressade situationer när jag inte vet hur jag ska göra, fast jag måste göra nåt skitsnabbt. Då blir det soprent inne i skallen och inget händer. Eller när jag blir ledsen över nåt, men vet att det inte är nåt att bli ledsen över, då blir det tomt och jag vet inte vem jag ska lyssna på.

Imorse var jag taxivärd på hotell Clarion. Det var tokläskigt, för det var ganska mycket folk och jag visste inte riktigt hur jag skulle göra. Men jag hade en bra tjej med mig som är rutinerad, så det gick bra. Nästa gång går det säkert bättre för mig. Sen åkte jag direkt till växeln och ska jobba till kl 18. Jag har fortfarande inte hunnit äta nåt, så jag är rätt hungrig nu.

Ikväll ska jag gå på R.E.A. Det ska bli skitkul, jag gillar ju Andreas Nilsson. De andra är säkert roliga också, men han är special. Jag har bokat bord för en person och ska käka mumsmat helt alene. Roligt faktiskt, jag kan tänka mig att jag får många blickar på mig.

Allt är fixat inför the big show. Jag längtar tills det drar igång. Jag har lyckats fixa alla tider med jobbet, och det känns bra. Just nu är jag lugn. Igår däremot, var jag inte lugn. Jag blev av med mitt extrajobb för att jag inte prioriterade dem före mitt riktiga jobb. Jag fattar ju att de vill att man ska jobba, så jag blev inte sur. Bara ledsen att jag inte klarat. Det är lite orimligt att jag ska prioritera dem före mitt riktiga jobb, så det var väl lika bra att jag slutade. Jag gillade det ändå inte så mycket.

Snart har jag lunch, då måste jag springa till 711 eller nåt.
hejj

Jag har verkligen en egen sång

Ingen fattar

Think

Konstig kö-dag, det är typ lite kö hela tiden. Som en liten naggande råtta på huvet. Det är nästan jobbigare, för när det är mycket blir det som en annan stämning i hela salen.

äh, nu gick det upp till 40, så nu ljuger jag också.

Det är så kul när jag försöker skriva här och det kommer en kö-storm. Då förändras liksom hela inlägget under tiden.
Jag har pratat ganska många gånger med en viss carolina som jag gillar. Det är roligt. Synd bara att hon inte ringer till mig, utan för att få en bil =)

Dumdidumdidum, nu är det lungt igen. Ikväll ska jag gå på coctailparty. Hoppas det blir trevligt. Jag har på mig min oanvända klänning och jag tror det är rätt så fint. Skit samma, jag kommer ändå inte träffa the man ikväll.

Men jag kommer träffa the bejb.
Byeyb

Ingen frågar när du kommer, ingen saknar dig när du går..

...Ingen delar din dröm, ingen frågar hur du mår.

Undrar varför man löser världsproblemen när man ska sova? Jag klarar alltid av allt när jag ligger i sängen för att sova. Då kommer alla tankar och allt jag borde göra. Jag skulle kunna göra allt på en gång, så inspirerad blir jag. Sömnen låter vänta på sig och allt annat fyller skallen. Hoppas på ett visst antal valerina forte ska lösa de problemen och låta mig uppfyllas med den underbara avslappnande känslan istället. Men kanske behövs defoxen, I dont know. Jag har ju inte druckit vin iallafall =)
Jamie är fortfarande min no1 och jag älskar att Göris också likes him. Det betyder att vi har nåt tillsammans. I like.
För annars är det så helvetes svårt att smälta in.

Jag vill inte vara den som är den men... Äh, jag vet inte vad jag skulle skriva.
Jag läste alla mina lunardagboksinlägg här om dagen. Det var faschinerande. Jag skulle vilja ha alla inläggen som en bok. En dagboksbok. Sen skulle jag också vilja hitta boken jag skrev mitt liv i den dagen jag ringde daniel. Jag vill veta vad jag skrev, men om jag känner livet rätt så hittar jag den om tio år och ångrar allt jag inte gjorde. Man ångrar bara det man inte gjorde.

Katten

I helgen var jag hemma i Kattne. Det var nice, jag fick festa båda dagarna. Vi hade släktkalas på fredagen hemma hos oss och det var trevligt. Jag grundade med vin och sen åkte jag hem till Marie och hade en underhållande spelkväll. Anneli stod för underhållningen, hon var skrattretande faktiskt. Lagom dålig förlorare.
Sen gick jag hem och Nils ringde, vi gick ner på stan och hittade Semmi, Martin och Jimmy. Det var roligt att träffa dem. Vi bestämde dejt dagen efter och sen följde Nils mej ända hem. Riktigt snällt av honom. Jag tävlade i Hallsta Hammar dagen efter och vi kom 9a. Inte så bra, men jag dansade helt ok. Måste bara ge mera.
Kvällen var lite kaotisk. Precis när jag skulle bege mig iväg hörde vi en smäll på baklongen. Shit nu hoppade katten, sa Tommy och mitt hjärta högg till. Vi bor på fjärde våningen, så det är en bit att ramla ner. Vi sprang ut på balkongen och hittade ingen katt. Jag som var påklädd sprang ner och väntade mig att se en spetsad eller platt katt. Men jag hittade inget. Det fanns ingen katt där. Tommy kom ner med en ficklampa och lyste omkring. Hela familjen letade febrilt i nästan två timmars mörker, innan Tommy fick syn på henne inne bland stenarna i skogen. Jonas och jag smög fram och precis när han skulle ta tag i henne smet hon in under en sten. Där satt hon och glodde på oss medan vi lockade med mat och gulliga ord. Till slut tröttnade jag och sträckte in handen och drog ut na. Hon hade klarat sig helt utan skador, var väl bara lite chockad. Hon har blivit lugnare efter händelsen, och vem kan klandra henne. Det måste ha varit läskigt.
Sen fick jag skjuts av mamma till Nils där jag mötte upp grabb-gänget och promenerade till lovley Robin Dalman. Där lekte vi lekar och drack vin. Sen fortsatte jag och Semmi och Martin till Statt. Halvroligt. Jag mötte lite folk jag gillar men mer blev det inte. En vandring hem i regnet blev mitt slut på lördagsnatten.
Söndagen var lugn, I love slappdag i Kattne.
Veckan har gått i lugnets tecken. I tisdags var det dock lite kaos när vi skulle ta oss till Uppsala. Ankis bil hade blitt trasig så vi fick åka tåg. Det tog lite extra tid, men jag var i gott sällskap. Anki och jag är ganska roliga ihop.
Träningen gick bra, det var en bra träning av Malin. Jag får lite nya idéer varje gång. Den nyaste idén är väl ganska rolig =)

50 i kö, tack och hej

Hey Baberiba

Jag var ju på inspelningen av Hey Baberiba för ett tag sen. Kollade in Parlamentet-studion också. Här kommer lite pictures. Det slinker nog in lite kattbilder också =)

lugn

Efter en långpromenad och samtal med mamma har jag lugnat ner mig. Allt är inte mitt fel, och jag kan inte stå till svars för andras trubbel. Jag säger inte att andra beskyller mig för det, det är snarare jag som tar åt mig. Jag är ju som en limklump, det har jag skrivit om förut. Att jag samlar på mig allt runt omkring mig och det fastnar som om om jag vore en klump lim. Suger åt mig som en svamp. En svamplimklump.

Sockerdricka:
"Jag håller distans för att jag inte klarar av att ha vänner. Jag går upp i förhållandet så mycket att det tär på mig. När jag inte får som jag tänkt mig bryter jag ihop och känner mig sårad. När jag vill mera än den andra parten blir mitt hjärta brustet. Jag måste hålla distans för jag klarar inte av att släppa känslan, jag klarar inte av att människor inte känner som jag, att de inte ser det som jag gör. Jag måste hålla distans för att jag inte ska dö inombords. Det är inte för att de inte skulle klara av att vara vän med den riktiga jag, för jag är inte så jobbig. Det är för mitt eget bästa, för att jag blir som en svamp som suger åt sig alla känslor som finns runt omkring mig. Mest dåliga, men också de bra. Jag förstorar upp de små sakerna och låter de komma in för långt. För långt för vad som är bra för mig. För nära, för mycket. Jag har ingen spärr. Det är därför jag irriterar mig på människor utan spärr, för jag har inte heller någon."

LunarStorm:
"Jag har suttit och läst gamla dagboksinlägg från gymnasiet. Vad ledsen jag var då. Trean var jättejobbig. Såklart att det finns bra minnen också, men jag kan bara komma på de ledsna nu. Hur jag förlorade två av mina bästa vänner. Jag ska nog inte ha vänner, jag förlorar dem bara. Samma sak på komvux. Då miste jag min bästa Maria på grund av egoism. Jag är så ego när jag är ledsen, bryr mig inte om någon annan. Det är som om jag projicerar all min smärta på de som står mig närmast. Som om det vore deras fel. Å förlåt mig, alla ni som råkat ut för mitt ego, förlåt att jag inte lyssnade. Förlåt att jag inte kunde se, förlåt att jag miste er, förlåt att jag inte kämpade.

Jag har kommit på att jag inte skaffar nära vänner längre för att jag inte litar på mig själv. För att inte skada mig själv. För jag går in i förhållanden så mycket, och tappar spärren för distans. Nu för tiden har jag en distans till alla, jag litar inte. För min egen skull. Det är inte så att folk inte duger, absolut inte. Men för min skull så väljer jag att hålla distans och skona mitt hjärta från sånt som skulle kunna trasa det. För jag tänker annorlunda, jag tolkar annorlunda. Så det bästa är för alla om jag håller avstånd. Jag blir gärna din vän, men akta dig och mig."

Homewrecker

Jag tror att sambon har städdille den här veckan. Hon har aldrig förut klagat på mig så mycket, och aldrig varit så renlig. Förut har jag tyckt att hon varit orenlig, men jag tror hon fått nåt slag av äckelmage nu, för hon städar som en tok. Köper nya grejor till lägenheten och jag kan känna spänningen från henne, hur hon nästan vill att jag ska flytta ikväll. En liten del av mig vill det också. Jag vågar inte ens säga till henne nu när hon dammsuger att jag dammsög lägenheten igår, för då kommer hon säkert klaga på hur jag gjort det.
Känns som en dubbelmoral när hon har så stökigt och sen klagar på mig. Hon får mig att känna mig liten och äcklig. Jag har aldrig klagat på henne, vare sig när hon slängde mina ägg, allt hennes hår i badkaret, berget av disk jag inte vågar diska, hur hon klagar på Kurre men älskar Tjejen. Jobbigt. Tur att jag står kvar i bostadskön.

Grymt

Idag fick jag presentcheck på NK för att jag svarar av så bra i växeln, och när jag stannade extra under datastoppet fick jag 200 kr på Akademibokhandeln. Det känns inspirerande och roligt. Jag gillar ju att lyckas.

Jag saknar nu, men jag måste ha distans för min egen skull. För andras också, jag har en tendens att dra ner andra in the dirt känns det som.

Sorg

Kattis säger att hon ska ge bort Kurre, min enda kärlek just nu. Den enda som håller mig varm om nätterna, den enda som vill ligga nära fast jag är miffo. Jag blir så ledsen, vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill flytta och ta honom med mig. Jag bor faktiskt också här, jag vill ha honom! Ha honom här och krama honom.
Fan. Kan inte nåt bara gå som smort...

Självkänsla

Idag har jag gjort snabb-pizza. Man köpte en burk med deg på tub och medföljande tomatsås. Det var coolt, jag ska köpa det oftare. Jag skulle smaka av den nu och brände mig på läppen.

Jag funkar fortfarande inte som jag ska. Allt känns upprört. Fast på samma gång väldigt lungt. Antingen är det lugnet före stormen, eller ska det bara vara såhär. Jag kanske är den här som jag är nu. Men jag måste inte känna mig fel. Jag måste förstå att jag är den jag är, och ingen annan. Det är här och nu som jag mår och finns. Det är nu jag ska ta hand om mig.
För imorn kanske jag vaknar och är död.


PizzaTime!

Jag kan inte andas...

...ordentligt genom nästan, så jag måste sitta med munnen öppen, vilket ger att jag spänner käken vilket ger mig huvudvärk och torka i munnen.
Jag är tom och full på samma gång. Full av funderingar. Hela veckan har gått fort och jag har inte hunnit tänka.
Det känns som ett ultimatium. Som om jag måste välja, eller bara strunta i det. Jag eller du. Det tär på mig. Det tynger mig.
Jag blir skamsen när jag tänker såhär, som om jag inte får lov att må dåligt på min nivå för det finns folk som ha det värre. Då kan inte jag klaga, för jag måste tänka på alla de som inte har det så bra som jag. Men jag blir så arg, för jag borde få vara nere utan att bli ännu mera nere för att jag inte har rätt att vara nere.
Jag måste ta mig i kragen, men jag vet inte hur. Jag känner mig så isolerad och ensam.

Jenny var hos mig igår och såg hur jag bor. Det var roligt, men jag kände mig ganska tråkig. Allt jag gör känns halvhjärtat, kanske borde jag vara mera ensam nu. Tills jag förstår. Eller nåt...

Åh, jag menade ju inte så.

suck s

Panik

Jag fixart inte, jag vill inte hat så här, jag vill ju bort från det.

Rasta

50 i kö i två timmar. Jag hatar tunnelbanor som ställs in, regn, elaka männsikor som skäller på mig fast det inte är mitt fel, människor som inte kan använda sina jävla ben och gå några få kvarter och framför allt att kön aldrig tar slut.

Men jag älskar snälla norrlänningar som ställer tokiga frågor.