Sturefuck

Jag gillar verkligen inte stureplan längre. Jag kände mig så himla gammal idag när jag stod där bland tusen folk och alla knuffades och hånglade eller klämde på en. Jag är 21, jag borde gillat, men det gör jag inte. Jag vill inte.
Men jag hittade en Owen Wilson-look a like. Han var trevlig. Men dock gift. Äh, jag vill ändå inte. Jag vill festa i Kattne. Jag undrar varför jag egentligen bor i sthlm. Jag gör ju inget av det jag kanske borde. Jag som fasade för att fastna i Katrinholm och typ bara jobba och inte göra nåt, jag gör precis det nu. Enda skillnaden är att jag gör det i Sveriges huvudstad. So what... Jag vill hem.

Tävlade idag. Typ sist.

Jag ska skriva om Kuba, men just nu orkar jag inte. Vet inte vad jag ska göra med mig.

Resfeber

Jag vill knappt åka. Har ont i magen och fryser. Jag blir verkligen fysiskt sjuk av att resa bort. Det är helt sjukt, jag är så nervös. Jag som ska vara så resvan och duktig. Icke!
Tur att jag har en reseleiter.

CK ikväll, hoppas det blir bra. Jag är mer nervös nu, för jag vet inte hur allt kommer bli. Atomsinnesstämningen håller i sig, jag bara snurrar runt.

Pain

Ett halvår har gått sen jag skulle börja mitt nya liv. Ett halvt år. Sex månader. Har jag blivit bättre? Nej. Har jag börjat må bättre? Nej. Har jag klarat det jag ville klara? Nej. Är jag misslyckad? Ja. (Känslorna styr nu, bara så ni vet, min hjärna säger annat)
När gick allt så fel? När blev det så här? Jag känner det som om det alltid varit såhär. Jag tror det började i trean på gymnasiet. Det var då det började på riktigt. Sen dess har jag bara hankat på, försökt leva på de glada stunderna i mitt liv. Shit, mitt hjärta gör verkligen ont när jag skriver det här. Lyssnar på jamie och bara har ont.

Helg och musik

Jag har hittat en ny stjärna. Tracy Bonham. I like.

Helgen har varit bra. Jag åkte hem sent på fredagen och sov hos lovley N. Sen upp tidigt och umgicks med mamma och lyssnade på musik. Vi förundrades båda att den andra gillade samma musik. Jag tycker det är roligt att vi kan lyssna på skrikmusik ihop =)
Sen åkte jag till karlstad och kollade på tävling. Helt katastrofala domare men men... Sen festade vi på kvällen, var på nåt stort ställe och jag hängde ensam på rock-avdelningen. Det var jättekul. Jag gillar mitt gäng ändå. Sov i en barnsäng på 1, 5 meter. Men det gick. Sen tävlade jag på söndagen. Domarhelvetet sög då med. Vi åkte direkt, men det var inte helt icke-ok, vi var inte bra. Sen for jag hem till Kattne igen och umgicks mer med mamma. Missade det tåg jag hade planerat att ta, så jag fick ta nästa, slapp betala och sen var det hem, byta om och vidare till jobbet. Nu sitter jag här igen. Men på torsdag är det brejk i två veckor. Ska bli så skönt. Fast jag är toknervös, jag får alltid sån resfeber, och det här är ju värre än värst. Men det går nog bra.

Imorn ska jag jobba, köpa resehögtalare och sen packa hela kvällen. Jag ska packa bra och inte ta med mig för mycket.

Jag har blivit trött på stockholm. Redan. Förut kändes det alltid roligt att komma in med tåget när man såg stadshuset och stan, men nu känns det inte så längre. Jag måste börja gilla stan. Jag har läst Linda Skugge nu och jag vill göra som hon, gå på massa konserter och känna rätt folk. Men det är svårt. Jag har inte tid, ork eller råd att gå på konserter eller gå ut varje kväll. Suck.

Det ringde precis nån tjej som jag har haft för länge sen som bara viskar hej jätten, får jag rida på dina tår. Jag minns när hon ringde förra gången, hur skärrad jag blev. Hon frågade hur lång jag var och om jag var en jätte. Sen om hon fick rida på mina tår. Nu ringer hon igen. Helt wierd! Att hon kommer till mig igen och att hon säger exakt samma saker som förra gången. Undrar vem det är. Man kan ju bli tokig för mindre, men nu skrattar jag bara. Men jag kommer aldrig glömma henne.

"distance making the heart grow blind"

Never ever

Jag har sovit några timmar på morgonen och så drömde jag om att jag var på nån fest med nåt rockband(ja, jag har blitt besatt av rock nu när jag lyssnar mer på det) och så var det jag och en av dem. Sen gick jag och dansade med några andra brudar och de visade mig nåt kort som hade tagits på mig när jag visade bröstet. Men jag visste att det inte kunde skett, för jag hade bh på mig. Jag försökte leta reda på min rocker, men hittade han inte. Jag blev ledsen, för jag fattade att han hittat nån annan brud. Så nu när jag lyssnar på rockmusik, speciellt när jag hörde Sweet child of mine, för jag tror att den killen jag drömde om var väldigt lik Gilby Clarke, blir jag ledsen och känner mig övergiven.
Det är konstigt att jag tar drömmarna så personliga. Jag känner mig sårad och ledsen. Mest ledsen. Säkert finns det nån underliggande mening i det hela, det fattar jag med, men fan. Jag vill ha en rocker. Som har humor, som kan dansa, som har fina ögon, fint leende, charmigt sätt. Suck.

Kaos

Jag gick hem från jobbet idag. Hela vägen. Det tog väl en timme eller nåt. När jag kom hem städade jag och lagade mat och sen däckade jag på sängen kl 19 typ och sov till kvart i elva. Jag ska somna om nu, och sova tills imorn bitti. Jag börjar inte förrän 13, så jag har tid att göra allt det jag skulle gjort idag.
Det sorgliga är att under tiden jag sov är det ingen som försökt höra av sig. Jag har skickat många sms idag och igår som jag väntar på svar från. Men jag kan ju vänta mig förgäves. Jag som igår var glad över mina vänner är idag lite mer nedstämd. Jag vet att jag tänker att jag inte orkar prata med folk, att jag inte är intressant att prata med, men jag vill fortfarande ha sms. Det känns jobbigt nu, mina ensamhetskäknslor sköljer över. Fan, jag måste kontrollera känslorna, det är helt sanslöst hur förvirrad mitt inre är nu för tiden. Det började med att jag tappade kontrollen efter i lördags. Den känslokvällen slog ut mitt försvar, jag har tappat muren jag byggt upp. Fan, jag vet inte ens vad jag känner nu, känslorna har bara tagit över och hjärnan hinner inte registrera alla känslor som jag har. Ibland blir det bara tomt, fast allt rusar runt. Som atomer typ, är det inte de som snurrar så fort att de står stilla? Så känns det. Det snurrar så fort så att det står stilla.

Jag har inte koll på helgen heller.

Bla

Jag som säger att jag inte har så många vänner, har blivit bjuden på tre fester på lördag =) I like. Förra helgen var det samma sak, att jag drogs åt två håll. Det känns lite roligt. Jag är ju egentligen jätedeppad nu, men såna här saker lyser upp vardagen.
Min känsla försvann så fort den blev omöjlig. Jag visste väl att jag skulle klara det, att jag skulle kunna släppa känslan. Jag har ju tränat på det så länge, så nu är jag expert. Kanske är det därför sorgen ligger under ytan hela tiden, eftersom jag aldrig tillåts känna saker, aldrig får jag känna glädje åt nåt som kanske händer. För om det inte händer så betyder ju det att jag misslyckats. And you know that aint possible.

Hugh Grant i Sverige igår, värsta draget. Han sa tydligen att svenskar var fula och konstiga. Men för en sån som han så är väl alla konstiga. Jag skulle inte vilja byta liv med honom. Tänk, aldrig kan han gå en meter utan att vara full med kameror. Typ som för Beckhams, Brangelina, TomKat och allt vad de heter. Hugh festade med några svenska tjejer, tänk vilket skvaller de har för sina vänner sen.
Det är egentligen lite konstigt med idoldyrkan sådär, att man skulle kunna göra vad som helst för att träffa dem. När de kommer i närheten blir man skakis och man vill bara att de ska bli ens bästa vänner. Wierd.

Idag har jag lärt mig otilldelat. Men jag kan inte. Imorn kommer jag gråta för att det går så dåligt för mig. Jag är toknervös.

Nu går jag, hej

Resfeber

Å herre gud. Om en vecka är jag i upplösningstillstånd, tro mig. Jag har sån sjuk resfeber, vet inte om jag pallar det här. Allt är så overkligt, jag vågar inte åka! Hjälp. Långt borta, länge, läskigt! Oj, nu känner jag mig som nån annan.

Overkligheten tränger sig på, jag går runt och är i en egen värld. Skapar mig en fantasi som bäddar för att allt blir svart snart. Suck. Att jag alltid gör så. Jag trodde jag hade kommit över det, att jag lärt mig, men tydligen inte. Kanske borde jag bara hänga på och njuta medan tid är. Det gör ju inget om jag misslyckas, det lär jag mig ju nu av CK.
Obsession, det sysslade jag med förr i tiden, senast var typ med rogland, och det var över två år sedan. Jag har ju stängt av det där, ska inte få in de känslorna längre.

Tack fia love för varma tankar. Hoppas vi ses i helgen.
Min helg blir nog inte som tänkt, jag är bortglömd som vanligt. Känner nästan för att skita i hela grejen, som vanligt. Jag mår ju ändå bara skit, det är bättre att hålla sig undan. Skydda mig.

Don´t

Jag kan inte utsätta mig för det där, jag ska inte ens försöka. Det kommer bara gå åt pipsvängen, det är bättre att jag fortsätter som jag är nu.
(Åh fast panget var ju så härligt)

Duruduru

Jag har gått igenom alla stadier på ett dygn. Nu är jag deppad och hopplösheten sköljer över mig. Men det var ju väntat. Kanske får jag hoppet tillbaks, kanske inte. Vi får la se.

Började 5 imorse, jag är så toktrött, men jag gillar ändå att jobba så. Det är lugnt när man kommer hit, och så får man sluta tidigt. Det är skönt att vara på plats kl 7 när alla andra kommer.
Nästan-Dejten ja... Det var trevligt. Vi funkade bra, snackade och skrattade. Men jag tror inte att det klicka direkt sådär. Inget pang, som det blev med the rocker.

Snörp

Ååh, man ska inte pussa på rockers

Lovley helg

Det är farligt att ha en mobilblogg, typ lika farligt som att ha internet i närheten när man är full. Då blir det alltid käslostormar. När man inte ens minns alla inlägg man skrivit, bara efter det att man läst dem, så känns det som om man kanske inte borde få blogga från mobilen.
Men det är ju känslor, och man ska inte förkasta eller dölja dem.

Helgen slutade ändå tok-bra, trots lördagens ångest. Från början:
Fredag. Jobbade till 21, drog hem till Anna. Fick gratis dricka och träffade endel roliga personer. Men lämnade stället för Lisa klockan halv ett kanske. Drog ensam till Kelleys och skulle möta upp Lisa och Lea. Mötte två boys i kön som bjöd på garderob. Skönt. Jack the ripper va väl skoj. Jag och Lisa körde singelrace och gick hem från röda koftan vid halv sju på morgonen. Kom hem och fick sova i 2, 5 timmar. Sen gick jag upp, åkte till midsommarkransen (efter ett besök på 7-11 och kaffe!), och spenderade dagen på tävling. Det var roligt, jag var med Baben och fick löfte om tävling med lovley Petter. Umgicks nästan inget med p#1, men det var nog bra för mig. Var ledsen mot slutet, men jag fick stort stöd av Ems och Martina. De är guld värda. Ångesten kröp, för jag kunde inte välja om jag skulle åka hem till Kattne eller stanna i sthlm. Jag valde iallafall att åka hem, och det var verkligen rätt val. Jag kom direkt till de fyras gäng och känslorna stormade. Bra känslor, bra kväll. Jobbigt at first, men det släppte. Vi kom nog fram till bra saker allihopa.
Vi kom iväg sent till statt och det var fullt. Thank god sa jag, för vi hade precis blitt bjudna på rolig bikersfest av favvoIsac. Jag hade skitkul, även om bandet var dem de var. Det kändes ändå bra, jag satt i ett rum med bara dem och var helt ok med det. Dansade till bra musik, speciellt när de tre erfarna musikerna äntrade scenen. Helt magiskt. Jag älskar gammal bra rock. Jimi Hendrix-snubben var också bra. I like.
Mr. Rosa helikopter ägde mig totalt när han spelade gitarr och tittade på mig. Men tydligen ska han få tillskott, så jag ska hålla mig undan ännu mera än vad jag redan gör.
Träffade mr. Hello! Världens bästa, jag har blitt kär. Perfect, förutom att jag inte vet hur/om jag ska få en chans att hålla kontakten. Gaah!
Däckade på en liten madrass med Underbara Pelle. Hjärta av guld.

Söndagen spenderades i Björkvik. Kusinvitamin Mårten åker och jobbar på Mallis i ett halvår, vi hade lite farvälmiddag. Det var trevligt. Mycket god mat och så fick jag köra nya volvon hem. Åkte hem sent och somnade sent och började jobba för tidigt. Idag har jag två saker bestämt. Jag måste köpa en ny bh. Efter alla omständigheter har jag tyvärr(?) inte d-kupa längre. Så nu måste jag ha en ny skön inte för stor. Plus att jag har kanske en nästan-dejt. Spännande. Återkommer om det för de som är nyfikna.
Jag vet inte hur det kommer gå, mitt hjärta tillhör ju en annan nu =)

Min andra nya kärlek är Becky Sharp. Eller det är inte nån ny kärlek, jag älskade de från början, men den har blomstrat upp igen efter helgen. Plus att jag älskar mitt nya beslut om favvomusikstil. Det är så jag. Tillägg också att jag älskar sockstar supernova. Bra artister plus att sexy Tommy Lee är med. Jag gillar ju music!

Sådär, nu har jag redogjort för en bra helg. Vet inte vad som skulle hänt om jag stannat i sthlm, jag vill faktiskt inte veta. Jag kunde inte haft det bättre tror jag.

10 dagar kvar...

Jag fixart inte.

Det är så, jag kan inte, jag vill bara fly.
Inget klarar jag, inget fixar jag. Bråka ni, men jag kan inte. Jag stänger av.
Så mycket dkit som kommer upp, så mycket skit som aldrig sagts, som aldrig kommit. upp. Jag kan inte vara spelledare, de andra kan, men jag aktar mig. För jag kan inte, jag är svag.

Tävling idag. Kom typ sist. Men hade lovley stund med babe.

hejdå, nu flyr jag in i overkligheten

Past

Lunarinlägg från länge sen:


Jag hittade gamla böcker när jag storstädade. jag skrev tydligen dikter när jag var liten. Jag tänkte publicera dem här, för det är ganska spännande och mysigt att läsa dem. Jag anser att fler borde få nöjet att avnjuta dem.
"Vi går genom lunder du och jag
medan natten håller på att bli dag
vi går genom ängar och skogar
där hemma väntar sängar och krogar"

" Min han där varm
Jag har den här
Din hand är varm
jag håller den
Min hand i din
Din hand i min
Vi är tillsammansj
ag tycker om dig"

"Glöm mig inte

Förgät mig ej...
Glöm mig inte
så viskar
den minsta blomman
på min äng

Blå är hon
som om lite av himlen hade regnat ner i gräset"

"Barn förstår inte skämt
säger man åt dem'Låt bli det där
din gris
annars stänger jag in dig i en svart garderob'
tror de att man menar ALLVAR"

"De skrattar och skrattar
och jag får inte vara med.
De är emot mig.
Det är därför jag måste gråta mamma"

"Det är svårt att skriva vers.
Man tänker och tänker
men inget händer
det är svårt
man blir arg
men oftast går det till slut"

"Många tycker att livet är hemskt
med krig och med mord.
Men det finns små ljusglimtar med
Som nu
då jag kommit på en ny vers."

Je nage en eau trouble

J'ai perdu mes repères
Emmène-moi aussi loin que possible

Jag hatar sångerna jag skrivit
Jag hatar allt jag nånsin sagt
och jag hatar den jag blivit
när jag trott att jag haft makt
Jag hatar klyschorna jag spridit
på sång och dans och sprit
Man kanske borde ta sitt liv nu
men jag trivs ju så bra i min svit
Älskling,vi ska alla en gång dö

Så du tog min hand i vimlet
och sa: älskling allt är skit
och mitt cyniska hjärta flimrar
när mitt livs kärlek drar sin kniv
Du sa: Vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid
och jag hör klockorna som ringer för världens äldsta raggningsreplik
Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö

Saknad

2 Sekunder senare blir jag ledsen också. Jag saknar så mycket som var, så mycket som vi hade. Den sammanhållningen som det ändå var. Jag önskar jag kunde åka tillbaks och titta på den tiden, hur jag var och hur jag kände. Jag önskar jag hade haft någon som sa till mig att jag var bra. Någon som jag själv. Jag önskar att jag kunde åka tillbaks och säga till mig själv att jag är bra.
Vissa får saker, andra inte. Jag kan ibland tro att det bara finns en mängd lycka i världen, och att alla inte kan få det samtidigt. Som ett lotteri. Ibland finns det lycka över som man får. Vissa har mera lycka, kanske beror det på karma. Endel söker lycka hela tiden och ser kanske inte det man har. My piont är att det inte räcker till alla. Vissa blir utan. Begränsad lycka i världen bara för att livet inte ska vara samma hela tiden. Man kan inte vara lycklig jämt, ibland är det neråt. Oftare för vissa.
Jag saknar mina vänner från katrineholm. Jag saknar våra matlagningskvällar och allt tjejsnack. Jag saknar de jag hade, de som inte längre finns kvar på samma sätt. Jag är så ledsen att jag inte har det kvar, det gör ont i hjärtat.
Jag hatar att jag blev den som blev kvar. Jag hatar att jag inte fick känna att jag var drabbad, för jag hade känt på. Jag hatar att jag inte fick känna för dem, och sen att jag inte fick känna för världen. Jag hatar att jag blev den ensamma, att jag inte fick. Vad har jag gjort i mitt förra liv som gör att jag fått så dålig karma till det här livet? Jag menar inte att allt är dåligt, men när det väl slår till så är det inte kul.
(och kan inte säga att jag dricker 2, 5 glas vin och får 6 ångestfall i veckan, kära doktor, det funkar inte så)
Vill jag slippa? Det är ju så välbekant.

Hjärtesorgen som alltid finns där känns välbekant och hemvant. Att min inre tvist alltid får mig att brista är ett ocker som jag ändå inte ogillar. Att mina känslor styr över min klokhet är det som gör mig till ett monster. Att ingen, inte ens jag, vet vad man ska säga till mig i de stunderna, det är bara sorgligare.

TråkTaxi

Jag har tråkigt på jobbet. Det finns inte så mycket att göra. Vi är för få i Pg så jag får inte gå tidigare. Jag ville hänga med Annika på nån fest som verkade skoj. Men ICKE! Jag jobbar till 01. Jag tycker att jag alltid att jag lyckas lägga mitt schema fel när det väl kommer till dagen. Jag tycker att jag lägger så bra, typ nu ska jag lägga in så jag får mer ob, eller; nu ska jag lägga in så jag får rutin, eller; nu ska jag lägga mig på natten. Men det blir alltid dålig timing. Jag vill bara hem nu, men jag har fem timmar kvar. Det var länge sen som tiden gick fort. Å andra sidan så har jag redan jobbat i 3, 5 timmar. Känns inte så.

På lördag blire big tävling i Sthlm. Ska bli skitroligt. Mycket folk och rolig tävling. Men jag är ju ledsen på mig själv som inte har tränat på så länge. Det känns liksom inge roligt. Eller jag vet inte, jag har ju roligt när jag buggar. Men det är allt det andra. Allt sociala som jag har sånt problem med. Kanske håller jag mig undan nu så länge jag försöker åtgärda mina problem.
Min ekonomi är faljerande. Jag har tjänat ganska bra, men först resan sen CK har tagit allt. Jag är inte rik. Jag är fattig. Och tråkig. Och trött.

No inspiration

Natt på taxi

2, 5 timmar kvar tills jag ska gå hem. Jag är inte ens så trött som jag borde. I fredags gick vi och la oss vid tre coh upp nio. Sex timmar. I lördags var vi uppe till kanske sex och jag vaknade och spydde vid nio. Tre timmar. Sen när jag kom hem lyckades jag sova en timme. Tio timmar sen fredags. Och jag är vaken nu fortfarande. Om sex timmar ska jag vara hos doktorn.

Åh när ni

Sitter på jobbet med ett mardrömspass framför mig. Tvingas sitta bredvid Hon-vi-inte nämner. Stämningen är ju inte lättsam precis. Jag vill bara bort härifrån. Men jag har typ 9 timmar kvar...
Helgen var bra. Mycket hände, och jag vet inte riktigt än hur jag ska hantera det. Först skulle vi till BMB sen gick vi till grodan isället och sen till Undichi och sen köket. Jag tjänade mycket på den kvällen kan jag ju säga =)

ÅÅÅH jag blir tokig! Alla jävla bajsmänniskor kan dra åt helvete. Jag vill inte finnas om det ska vara så svårt. Skönt att jag har bra människor runt mig också.

BMB

Jag är hemma hos lovley Annika och festar. Vi ska dra ut på Blue Moon Bar sen och jag hoppas att det blir en jävla bra kväll, de förrra gångerna på BMB var ju inte nån höjdare, fast jag mötte ju Paul då, och han var ju trevlig. I några veckor. Sen inget mera. Jag har ju slutat tro på kärleken, så det blir nog bra eftersom jag inte har några förväntningar. Vi är iallafall jävligt på G!

Kryssningen var trevlig. Trevlig. Trevlig. Men inte fest. Eller jo, festade gjorde vi, men inte på det sättet som vi brukar. Those wore the days. Fast å andra sidan så var det skönt att lägga sig tidigt. Jag är en tant.

Jaja, fest nu iallafall.

(Nils ringde och vi snackade. Jenny ska att jag såg kär ut? Eller?)

byehej

BC, TC och CK

Ikväll blire Cruise. Nice. Det var länge sen. Jag ska också få chansen att ge min vän Jenny sin verkligen försenade fölsepresent =) Jag ska vara fin och glad och sjungig. Idag har jag på mig en tröja jag inte kunde ha för några veckor sen. Sånt är roligt.
Menspain har jag också, det är inte så roligt. (Undrar hur många som inte fattade ordet menspain. svengelskt kan man ju säga, fifty-fifty)

Jag har inte så mycket att skriva om idag. Jag måste spara tokmycket pengar för jag ska betala en jävla telefonräkning och en hyra och CK och sen ska jag leva livet på Kuba. Jag ville gå och shoppa idag, men icke! Jag jobbade ju, men det var bra för då kunde jag inte göra av med onödiga pengar. Oj vad tråkig jag är idag...

Men efter helgen blire more fun rapporter hoppas jag
Hepp!

TV och telefon

Jag hatar ju verkligen Telenor, akta er för dem. Ta vad som helst förutom dem, aldrig! Jag är fast i mitt skit, men ni som inte åkt dit kan fortfarande klara er.

Nu är det dags för mig!

Jag tror att min dansklubb ogillar mig. Jag känner mig verkligen inte med. Visst, jag bor i en annan stad, men jag är faktiskt en av de bästa i klubben. Känns som om man borde uppskatta mig. Av dessa orsaker har jag fattat min åsikt:
- Jag var den enda kursledaren som inte fick blommor på avslutningen
- Jag är aldrig med på kort från tävlingar
- De har skrivit att jag är i BVC men jag är i BVB
- När jag kommer till klubben är det vissa som typ kollar snett
- Jag har hört skitsnack om mig

Fast jag fick visserligen vara med på en film. Det var roligt. Men dock det enda... Jag har ju väldigt goda vänner i klubben, så jag vill inte riktigt bojkotta totalt. I-landsproblem.

Igår kväll hade jag massa bra tankar, men såklart har jag glömt dem nu. Jag borde ha skrivit ner dem direkt. Men så smart är man icke!
Jag har laddat hem hela första säsongen av Felicity och håller på att beta av de 22 avsnitten. Det är en sån nostalgitripp. Jag minns det från typ mellanstadiet, eller var det högstadiet? Jag gillar det så mycket, jag minns allt jag tyckte om alla karaktärer, alla känslor sitter ju kvar. Jag blir helt lycklig av Felicitys och Noels kärlek. Åh, nu kom jag på vad jag tänkte igår! Jag tänkte att jag alltid blir så lycklig av andras kärlekshistorier, på film eller i serier, men sen efter en stund blir jag så arg. Det slår aldrig fel. Jag vet inte riktigt varför jag blir arg, men det har väl nåt med avundsjuka att göra. Min cynism får mig ju att avsky allt sånt där efter tre sekunder av euforisk lycka. Samma sak när jag gråter, jag får en överväldigande sorg i typ tre minuter och sen bara släpper allt och jag blir apatisk. Wierd.
Nu har jag iallafall skaffat mig nya b12tabletter, så jag ska väl bli lugnare nu. Plus CK och plus samtalsgrejen om det nu blir av. Shit, ska jag bli lycklig? Harmonisk? Hur går det till? Hur är man då?

Gonatt

Förut har jag alltid varit så att jag gillat filmer med destruktiva männsikor för att jag velat vara som dem. Jag har aldrig gillat slutet bara för att de blir lyckliga. Jag ville leva som dem, fast utan det lyckliga slutet.
Men jag tror att det ändrats. Visst, jag kan fortfarande känna suget efter att gå in i dimman och bara skita i allt, att känna hur allt är emot mig och hur jag skulle kunna göra illa mig själv. Men nu är det inte lika starkt. Jag gör inte längre saker som förstör för mig, jag försöker stå upp utan att dra ner mig själv.

Bara en tanke i natten som var värd att skrivas ner.

Hallå?

Eftersom jag är döv på ena örat och inte kan höra kunderna så måste jag ha min telefonlur på det örat jag är ovan vid. Det känns som att skriva med vänster hand. Det knäpper i örat och jag har en liten rädsla för att det ska utvecklas till öroninflammation.
Min mage är också lite knasig idag, det är som om den vill flytta. Den låter, rör sig och är helt oskön. Jag är alltid lite skraj för att det ska komma värsta ränn-du vet vad om jag bara skulle hosta eller nåt.

En rolig sak är ju att Nelly precis ringde. Skoj. Hon skulle beställa taxi och kom till mig. Hon lät alldeles lugn. Hej Tilla, det är Nelly. Som om hon visste. Hon sa att nån gång måste hon väl komma till mig, och det gjorde hon. Nelly är en beundransvärd människa. Jag önskar jag var som henne. Lika stark och bra. Men hon är några år äldre, så jag kanske kan lära mig. Jag ska ta vara på alla chanser om jag får jobbet i sommar. Jag ska vara bättre än förra året. Mera har hänt mig, mera har blivit lugnare. Jag säger inte att jag kanske har mognat, men jag vet iallafall att jag är säkrare på vad jag ska göra för att må bättre och vad som är mindre bra med mig. Tjafs, tjafs, men jag ska iallafall bli bättre nu.

Jag ska fan smyg-författa på jobbet när det är trist. Som nu, nu hade jag kunnat skriva tusen ord under alla dessa trista timmar. Jag började klockan fem imorse. Det är ändå ganksa nice då när man kommer på morgonen, inte så mycket att göra och skön stämning.

26 dagar kvar

Rockstar Supernova

Jag har fastnat för det programmet. Det är roligt att kolla på, bra musik och coola artister. Jag är nog en rockbrud. Musiken är så ljuvlig när den sprider sig in i hjärtat och tar över ens sinnen. Gitarrerna som skriker och trummorna som dundrar. Its piercing through my soul som en klok man en gång sjöng.
Jag gillar musik. Det är en annan värld som tar sig rum. Som om man kunde springa runt på ett notblock och bara känns hur tonerna älskar en. Älskar en för det man själv älskar. För det man vill känna i hjärtat. För allt man en gång var och det man nu är.



Man skapar sin egen familj säger dem.

Lock

Jag sitter hemma och väntar på CK. Den här gången kommer bli tuff, det känner jag. Men jag hoppas jag kan klara det.

Melodifestivalen. Jag har redan bestämt mig för att Sebastian är bäst. Jag har inte ens hört låten. Måns låt var väl också bra, men Sebastian är bättre. Magnus Carlsson var också bra, fast låten gick ganska snabbt. Å nu är det Sebastians tur, hoppas det är så bra som jag väntat. Well see...

Jag har lock för höger öra. Det är som att gå med en öronpropp i örat hela tiden. Konstigt. Det kanske har att göra med kliandet som funnits i örat en längre tid. Det är som om jag haft en fjäder som kittlat mig. Helt klart irriterande. Men men, det gör ju inte ont iallafall. Det är positivt.
Idag har jag haft svullodag. Snart har jag väl gått upp allt jag gick ner... Men på torsdag då är det dags, då ska min triumf visas på trean. Klockan åtta på torsdag måste alla titta på moi!

Ja, Sebastian var ju faktiskt bäst hittills. De andra var elektrodance typ, medan Sebastians var mer som Andreas Jonsson. Nice. Det är en sån stil jag gillar . Nu är det nån ny tjej, Sonja, sen kommer Nanne. Jag kan ju tänka mig att hon går vidare.

Lockilocki, nu ska jag titta. Bondefest ikväll kanske.
Hej

rubrik

Åh!
Jag blir tokig. Vill bara kasta av mig mig själv och gå härifrån. Fattar ingenting! Varför skriker mitt inre så att jag blir döv, varför bubblar ångesten inom mig så att jag knappt kan sitta stilla? Allt ordnar sig inte, allt fixar sig inte, jag klantar runt som en randig amöba på sågspån.

Undras varför jag är sånhär? När gick det fel?

More TIllaPics

Tillbaks

I verkligheten. Jag är så trött på verkligheten, jag vill leva i en dröm.
Vad händer då?
Jag vet inte, folk frågar, men jag känner mig så isolerad. På egna villkor, det känns som om jag isolerar mig själv från omvärlden. Jag borde ringa Fia, Lisa, Jenny, Jennöh, Linus, Julius, massa folk, men jag ids inte. Det känns så jävla elakt, för jag vill snacka, men jag känner bara inte för det. Allt jag vill är att försvinna ett tag. Försvinna bort och inte behöva tänka. Hoppas på att Kuba får mig att rensa batterierna.

Ok, det som händer är:
Jag blev lite sjuk i torsdags och smög hem två timmar tidigare från jobbet, mötte min far som skulle hälsa på mig. Vi hade en trevlig kväll. Dagen efter var det jobb igen, trots hosta. Jag jobbade hela helgen, hade en liten fadäs på lördagen och på söndagen gick jag hem från jobbet igen. Åkte till Kattne på måndagen och var hemma. På tisdagen åkte jag till doktorn på återkoll. Det gick bra. Tänkte ta ett tåg hem på onsdagen och vara med i Lustgården, men orkade inte. Stannade en dag till och imorse kl 6.04 gick tåget till sthlm. Stod värd på Amaranten imorse och nu sitter jag i växeln.
Mitt liv är tråkigt och jag är en klagomaja. Slut.

Ikväll ska jag stå värd på modecenter, så jag måste sova innan. Imorn ska jag till en doktor på lidingö och hoppas på remisser och botemedel och allt. Sen ska jag se Parlamentet och sen jobbar jag natt. Tänker att jag kanske ska åka hem i helgen igen, för jag är ledig. Men de frågade om jag ville jobba natt på söndag, så man kanske ska passa på att ta det. Jag fick ju inte ut så mycket lön som jag trott... Suck.

Sjukt

Jag har legat hela dagen i min säng och kollat på film. Härligt med en sån dag kan jag säga. Det var ett tag sen. Visst, det kanske inte var hundra procent mysigt, för jag mår inte helt ok. Förkyld för första gången på tusen år.
Tack Tove för kommentaren om min nya kropp =)

Gårdagen var lite kaotisk. Jag vet inte riktigt var det ska leda, men jag hoppas att det inte blir kris.

Host host hej

Partypics

Fiender

Tokig blir jag på en jävla brud som inte verkar vara funtad helt rätt. Jag kan inte förstå hur man kan vara så elak och nedtryckande. Hon utnyttjar och sparkar på en. Usch, jag trodde vi va kompisar först, sen trodde jag att knaset skulle göra oss till icke-kompisar, men fan att hon gör oss till fiender. Hon är totalt sjuk. Allt jag skulle kunna säga, allt jag skulle kunna göra mot henne. Jag har ospelade kort. Fan men jag ska inte sjunka till hennes nivå. Tokig blir jag.

ojoj

Ck ikväll kanske. Nevöst

Fu*king F

Han har en ny brud skulle jag tro. Det visste jag väl egentligen, men man vill ju inte riktigt förstå sånt. Jag såg korten, allt tyder på att det är så. Tre stycken, med samma tjej. Hon hade en konstig tröja på sig. Varför! Det skulle ju bli vi... Jävla Filip

Helgen

Gick upp klockan 5 imorse och åkte till Sthlm. Började klockan åtta. Det var jobbigt men verkligen värt det att stanna hemma en natt till. Det är så mysigt. Jag längtar hem mer och mer nu, jag trivs så bra där. Men det kanske är så att jag är där så sällan och så korta stunder i taget, så jag hinner aldrig tröttna på Kattne.

Min klubb anordnade DM i helgen. Det var coolt, vi är en sån liten klubb och det blev jättebra. Vi fick massor av beröm. Det var tok-kul att tävla, jag och Carl kom 6a. (fast det har jag nog redan skrivit, men det tåls att säga igen) Vi tränar ju inget ihop och har inga direkta mål sådär. Men nu känns det som om vi borde satsa hårdare. Det går ju bra för oss, men det skulle kunna gå bättre om vi tränade. Måste ta 2 poäng till så vi får dansa i ett bättre tempo. Jag gillade verkligen 180-tempot. Jag klarade av att spinna, det var nice.

Kvällen var också nice. Jag gillart. Fest hemma hos Marie och sen till mr. N.

Imorse hade jag existenskris igen. Fattar inte var livet är på väg, eller varför. Speciellt inte varför. Alla pendlare som vallfärdade på tåget bredvid mig fick mig att misstro världen. Varför? De sitter där på tåget en timme varje morgon och eftermiddag och jobbar däremellan och sen kommer de hem och är trötta och så blir det säkert nåt tjafs och sen går de och lägger sig, oftast otillfredställda, för att göra om allting nästa dag. Varför?
Jag kan inte förstå, inte se nån framtid. Ibland önskar jag att jag kunde försvinna ett tag, typ mentalsjukhus eller tilloch med fängelse. Bara så att jag ska slippa tänka på vad som sker i världen, och slippa känna att jag måste göra saker. För det är det som är det jobbiga, att behöva känna att jag måste göra saker, göra nåt åt min egen situation i samhället, i livet. Det vore skönare att bara slippa tänka. Sitta i nåt rum dagarna i ända och inte behöva känna ansvar för hur mitt liv ter sig, för det ligger ändå inte i mitt våld. Skönt att typ få medicin hela dagarna så man slöar runt i en bubbla.
Men bättre dagar kan jag inte få nog av livet, få nog av luften, himlen, människor, djur, världen. Då känns det inte som idag. Oroa er inte, jag ska inte lägga in mig på mentalsjukhus än iallafall. Får se hur livet ter sig inom det närmsta.

Kanske beror allt på att jag är så trött. Jag vet inte. Jag borde klarat ändå, men jag vet faktiskt inte. Känns inget bättre just nu även om jag plussar på må-bra-kontot ganska ofta.

Äh, jag klarar mig

sex

Idag och ikväll.

Idag var det DM i Katrineholm. Jag och Carl Sääv kom sexa, det var jävligt roligt, även om vi inte kom till final. Vi slog alla Bdansare. Det var nice. Jag gillade läget kan jag ju säga =)
Vi dansade jättebra och jag hade jättekul. 180tempo in my heart.

Ikväll hopppas jag på en kk och sen en sk. Men man vet ju aldrig hur jag lyckas. Jag är iallafall jävligt bra på singstar. Och på att sidodöma och på att sitta bredvis LG. Roligt, jag fick hans blommor. Ilike

Puss hej

Marie är olycklig, men hon måste minnas det jag inte lyckas lärt mig än, att man är värd nåt även om man inte alltid lyckas i livet. Man är bra, även om man misslyckas. Ingen kan ta personen ifrån en.

puus hej igen

Taxi stockholm Tilla

Vi har infört en ny grej på jobbet, att vi har spelat in en hälsningsfras och så spelas den upp för kunden när de ringer. Så vi slipper säga taxi stockholm tilla tusen gånger om dagen. Ganska skoj. Skitkonstigt egentligen, kunden börjar ju prata utan att jag sagt nåt. Man blir lite nipprig.

Salen hela dagen...

Trist. Jag avskyr att sitta här hela dagen. Jag ska ta reda på vem som gjorde placeringsschemat igår och ge den en snyting.

Idag ska jag åka hem till Kattne. Lilla Ry2 ska anordna big DM-tävling imorn. Det ska bli jätteroligt. Jag är lite ledsen att jag inte kunde hjälpa till mera. Kanske hade jag kunnat det, men nu blev det inte så. Jag får väl åka dit ikväll eller imorn och hjälpa till att ställa iordning allt. Men kanske att jag skiter i att städa ;)

Betala resan ska jag göra också. Nice.

Åh vad trött jag är på att säga samma fras hela tiden...
Trötttrötttrött
7 timmar kvar...

Hey

Jag har gjort min egen radiostation på launch.com, det är jäla nice. Sitter med luren i ena örat och musiken i andra. Det är skönt, för man får lite distans till de andra på nåt sätt. Det är som att vara i en bubbla med musik, men ändå inte. Jag har en pandora-station också, men jag tror inte jag fattar den helt och fullt. Det blir bara en artist åt gången, på launch blir det blandning. Visst, man får stå ut med reklam också, men det gör mig inget. Just nu är det enter sandman som ljuder i mitt öra. Bra.

Idag slutar jag kl 16 och har inget speciellt att göra ikväll. Det är lite halvjobbigt, för jag är så van att ha något att göra. Fast jag borde fixa hemma, det står fortfarande saker uppe i lägenheten som ska ner i källaren, plus att jag har ostädat i mitt rum. Ska nog planera en helkväll framför tvn med bra lagad mat och vin. Eller så borde jag skippa vinet.

Längtar redan till nästa CK-möte. Jag ska klara av det, klara att rensa ut alla små skrymslen, för jag vill bli en annan människa, eller inte en annan, men en förbättrad jag. En som inte snor energi av alla, en som inte blir ledsen när man tänker på att bli glad. En som klarar av att andra inte beter sig som man tänkt sig, det behöver inte betyda att de hatar en. Jaja, ni som följt my blog vet ju vad jag menar.

Nu blire paus mellan planen.
Jennöh, I live, I love

Söndag/måndag

Helgen är över. Det är skönt, för nu är det lite lugnare. Men jag kände mig som mig själv när jag åkte runt på diverse dans.
Jag kan ju inte avslöja nåt om programmet, men nu är det iallafall slut. Jag lovar att skriva om det när det har sänts. 22 februari kommer det. Tror vi iallafall.

CK var ovärdelig. Jag tror på det här. Känner mig rätt lugn tror jag. Det var iallafall väldigt skönt att vara hemma idag. Det var ganska roligt på dansen igår också, fast jag blir ju inte uppbjuden. Det är synd, jag ville verkligen dansa, jag var på g.

Nu börjar en ny vecka och jag har inte så mycket att säga om det. Det blir en vecka som alla andra. Hoppas bara jag kommer till Uppsala på tisdag. Det var så länge sen.

Jobba natt kanske inte är så mycket för mig, man träffar inte så mycket folk precis...

Neeeej

Jag blir så tokig på den här tomheten. Jag har ingen själ känns det som. Ibland får jag bara blank-out. Plus att det här passet går mig på nerverna. Jag måste förnya det och det kommer bli knas helt och hållet. Jag känner mig så dålig och ni vet då kan jag inte fungera. Jag vill bara ha koll. Helt och hållet tok.
Imorn ska jag göra final. Läskigt. Jag är så nervös inför hela helgen. Först final och tävling och konfrontation kanske. Sen tävling i Skara och hoppas jag hinner, hoppas jag kommer tillbax, sen möte med CK. Mitt liv ska bli kaos. Eller det ska inte bli det, men jag tror det kommer bli jobbigt. Behöver folk, men vill inte belasta.
Åh!

Full

"Det förvånar mig inte". Så sa hon. Jag blir tokig. Så jävla falsk männsika. Jag har så mycket jag kan säga om folk på jobbet som hon snackat om. Hon borde inte bli ovän med mig när hon snackat så mycket skit om andra. Jag skulle ju kunna berätta för dem. Men jag är inte en sån person. Hon däremot...

Surskit

Det här är jag idag med min mage

Bubbel

Min mage bubblar som en tok. Det är något som är grymt fel. Jag har ingen aning om vad det kan vara, men det är inte behagligt. Som om hela tarmen är fylld med vatten och luft som försöker samsas om platsen. Jobbigt.
Ännu mera amvibalens, ska jag åka och bugga ikväll eller inte? Egentligen orkar jag inte, det skulle vara skönt att bara vara hemma och fixa i lägenheten så det blir klart. Men jag vet att det är så jävla kul att bugga, så jag vill verkligen. Eller? Bra motion är det ju också, nu fick jag ju några dagar till på mig att gå ner i vikt så jag vinner den där dumma tävligen. Anna Skipper har blitt sjuk och kan inte filma med oss imorn, vi har fått flytta det till fredag. Då ska vi även antingen bugga eller tranca. Beror på vem som vinner. Åh vad skönt det ska bli när allt det här är över. Fast jag gillar ju the attention. Har även hittat en ny spännande kontakt, Anders. Han producerar låtar och jag kanske ska få köra på hans musik. Roligt som 17. Hoppas jag får göra det, det skulle ju vara en skitcool grej. Jag vill ju in i den världen.

Jag snackade med Sofia också, hon har varit flygvärdinna. Det ska jag också bli, hon sa att det var kul. Sen ska jag bli trafikledare i tornet. Men först ska jag skriva en bok, sjunga på skivor och bli nästa Fredrik Virtanen(fast tjej)

Fia, I love you!

Mark Levengood och Patch Adams

De kan vi lära oss något av. Mark sa igår att han är lycklig för att han inte förstorar upp saker mer än vad de behövs. Det är sant, man ska inte vara för mycket liksom. Jag gillar det. Patch Adams gjorde sin grej, och det är också viktigt. Shit jag är så nära kanten nu, det är så lätt att glida ner igen. Men CK kommer på söndag och då ska jag vara beredd. Jag måste vara stark och klara det här.
ÅÅÅH jävla ambivalism.

GbG

Guldbaggegalan ja... Den va bra. Jag är så trött så jag gråter varje gång nån vinner. Det är jättemysigt, som om jag kände dem alla.
Det enda jag undrar är när de lyckas smyga tillbaks till sina platser efter det att de vunnit. Men jag såg när en tjej kom tillbaks och kramade sina kompisar. Så nu vet jag. Så då har jag inget att blogga om mera...





Närrå.
Natten var ensam. Tyst och ensam. Inte ett enda litet spöke kom och hälsade på. Ingen katt heller.
Ett herrans liv nu-ja tack

Mina möbler pratar. Igår kväll satt jag och tittade på tv, och jag blev skitskraj när jag hörde massa skumma ljud. Det känns som om jag inte är ensam hemma. Imorse fick jag tokryck när jag duschade, det lät som om någon pratade utanför. Läskigt. Det är som om jag har blivit förbannad nu när jag flyttat. Eller så är hela lägeneten hemsökt.

Det gick bra att flytta. Mamma och Tommy kom upp vid elva och vi började lasta in i släpet. Kattis var hemma, men hon smög iväg sen utan att lyckas obemärkt. Hon hälsade på mamma iallafall. Vi packade in första lasset och körde iväg till Solna. Alla jävla grejor kom in och vi hämtade andra lasset. Sen städade vi hela lägenheten och jag tog ett tårdrypande farväl av Kurre. Det var tokjobbigt. Jag kommer sakna honom som fan. Men nu är jag äntligen fri.
Det var konstigt att vakna upp imorse någon annan stans. Jag försov mig såklart, för igår var jag uppe och kollade på Troja. Det finns en massa tv-kanaler där jag bor nu =) Men inte i mitt rum, bara vardagsrummet. Men men. Jag får ju vara där också. Känns skönt att slippa oroa sig över vad jag får och inte får göra. Som en fånge.

Jag är hungrig.

Hurt

I hurt myself today
to see if i still feel.
I focus on the pain,
the only thing thats real.

The needle tears a hole;
the old familiar sting,
try to kill it all away,
but I remember everything.

what have I become,
my sweetest friend?
Everyone i know,
goes away in the end,
and you could have it all:
my empire of dirt,
I will let you down,
I will make you hurt.

I wear this crown of thorns
upon my liars chair:
full of broken thoughts,
I cannot repair.

Beneath the stains of time,
the feelings dissapear.
You are someone else,
I am still right here.

What have I become,
my sweetest friend?
Everyone I know,
goes away in the end,
and you could have it all:
my empire of dirt.
I will let you down,
I will make you hurt.

If I could start again,
a million miles away,
I will keep myself,
I would find a way.