Jobb jobb jobb jobb

Gudars. Jag kan inget. Vi har träning på beställningar och jag kan fan inget. Det slår slint och jag är så himla trött. Jag har säkert missat allt vi skulle fixa på provet och jag är slut i hjärnan. Orkar inte misslyckas mera. Jag har haft så mycket sista tiden. Veckan har gått så otroligt segt. Snabbt, men jag har inte haft nån tid för nåt. Upp nio och jobba kl tio på Jarméus. Sluta kl 14.30 och skynda till bussen hem, byta väska och typ kissa för att sen skynda till tåget och till Taxi där jag börjar kl 16. Sitta där till kl 22 och sen vara hemma vid 22.30. Snacka strunt med Kattis och lägga mig sent. Igår såg vi film med Annika (världens sämsta film, Venon hette den tror jag.) och jag somnade inte förrän vid tre nån gång. Och sen upp tidigt och jobba på Jarméus, sen vidare till Taxi och gjorde fucking provet. Jag orkar inte... Imorn är sista dagen, då ska jag jobba 10-22 och sen är jag l e d i g! Vi ska förbereda inför festen på lördag. Hoppas folk som inte har svarat antingen svarar, eller kommer iallafall.

Gaah vad trött jag är.
Nu böjar vi, jag orkar inte. Men om en dag är jag fri!

I'm Jacks broken heart

Den här helgen har varit den värsta på länge. Fast med vissa ljusglimtar. Det började med att jag satt i bilkö i en timme innan jag fick fart på bilen och kunde åka hemåt. Jag åkte på nån ny slags väg som jag inte sett förut, trodde jag var närmre än jag var och blev toksur när jag insåg att så inte var fallet. Sen kom jag hem, åt chips till middag och fick för mig att jag skulle gå ut och kolla läget. Sen kom jag på en bättre idé, jag tar bilen. Jag hade ändå inte druckit nåt. Så kör jag in på en gata och parkerar nere på stan. Då kommer polisen och ger mig 600 kr i böter för att man tydligen inte fick köra där efter kl 22. Polisen va otrevlig tills jag började gråta. Då blev hon snäll. Så åkte jag hem igen, luften gick liksom ur mig. Somnade i soffan och missade ett samtal jag väntat på. På lördagen åkte vi till lägenheten och packade ur. Massa skit och trist fanns det där. Jobbigt att komma hem och packa om allt som ska med hem. Sen åkte jag och Jenny och Anna till Björkvik och skulle titta på Final Warning. När vi kom dit fick vi betala 180 spänn för att se dem. Jag drack min passoa jag hade med mig och blev tokfull. Somnade nästan i bilen på väg hem. Sen gick vi hem till Håkan och satt där en stund. Jag och Anna gick i förväg till statt. Jag trodde jag glömt min mobil, och skulle gå tillbaks till Håkan. Men jag hade den i väskan. Jag blev fullare och såklart så gjorde jag min vanliga grej, som alltid.
Hittade ragg och fick typ stå ut i två timmar. Sen var jag på väg hem, blev uppringd, återvände och förnedrades helt frivilligt. Somnade och vaknade av huvudvärk och konstig dröm. Fick gå hem i värmen, så jag blev svettig.

Det var den dåliga verisionen. Här kommer den bra.
Jag åkte hem i fredags efter en bra dag på jobbet. Köpte mina snygga skor till halva priset och de satt perfa. När jag kom hem fick jag åka och visa upp Hubbe för grannarna. De tyckte han var fin. Det tycker jag med. Sen åkte jag ner på stan och fick böter, oroade mig vad mamma och Tommy skulle säga, men de tog det bra. Det var skönt.
På lördagen åkte jag och Mamma ner på stan och till Jysk. Jag träffade Patrick, det var roligt. Sen mötte vi upp mormor vid en loppis och vi köpte bra saker. Sen for vi till lägenheten och som tur var hade mormor med sig kartonger som hon frågade om vi kanske behövde. Ja, sa vi, det behövde vi ju. Så hjälptes vi åt att packa allt och forsla hem det till mamma. Jag och mormor packade ner allt i andra kartonger sen och det gick jättebra. Sen åkte hon hem. Jag tog en lång dusch och gjorde mig iordning jättelänge. Skönt. Jenny och Anna hämtade upp mig och vi åkte till Björkvik. Det var roligt att träffa Micke och Basse och de igen. Jag träffade även kusin 2 och det var kul. Sen for vi in till stan, jag hittade massa Kent-skivor och spelade bra låtar. Sen gick vi till statt. Jag var lite med Therese och hade spanat in nån grabb som satt i nåt gäng som hon kände delar av. Så vi gick dit. Jag kände mig lite malplacerad, men så kom det en kille och satte sig bredvid mig och sa typ, visst finns det många idioter. Verkligen, sa jag. Sen satt vi och snacka. Vi lekte typ "I dare you" och fick varandra att göra konstiga saker. Riktigt skoj! Sen gick vi hem och det va nice. När jag gick hem därifrån så kom samtalet jag väntat på, lite awkvard först med jag slog rekord! Sen somnade jag och när jag kom hem efter en promenad tog jag en kall, skön dusch.

Så olika saker kan se ut från två olika håll. Antingen har jag haft en dålig helg, eller en bra. I dont know. Just nu har jag lite bakfylleångest, så jag väljer nog det första alternativet.

Vad har jag att vänta?

Hej

Sitter på mitt nya jobb, eller på en utbildning inför mitt nya jobb. Det går bra, jag klarart relativt bra. Tror jag fixart till slut. Idag är jag superttött, satt uppe sent inatt och kolla på fantastiska Zoolander och snacka med sambon =)
Imorgon ska jag provjobba i en skoaffär i Lidingö c, det ska bli skoj. Jag älskar skor. Snacka om mycket skor man kommer köpa på personalrabatten! Om jag får det såklart... Om jag får det och om jag är kvar på F&S så har jag tre jobb. Historien upprepar sig, så var det ju förra våren också. Men jag klarart! Jag kan ju lägga schemat själv, så det blir nog bra.
Nu börjar vi!
hej!

Slut snart

Jaha, nu är det bara två dagar kvar här. Sen börjar mitt nya liv. På riktigt. Ett riktigt liv, ett med eget boende, räkningar, jobb och skattesedlar. Läskigt, men jag är nog mer än redo. Jag har ju tränat hela sommaren på telefonjobbet. Det ordnar sig.
Jag är trött idag, jag sover ju inte på nätterna. Jag sover skitlänge på dagarna, jag är asdålig på att gå upp tidigt. Jag ska välja tidiga pass på Taxi så jag lär mig att komma upp på mornarna. (stavning?)
Mitt nya liv. Ja just det. Det kan jag ju inbilla mig. Jag blir inte någon ny människa bara för att jag startar en ny era i mitt liv. Jag är fortfarande samma männsika som tycker samma saker. Som känner samma saker, som gillar samma saker. Jag blir inte bättre bara för att jag inbillar mig det. Jag måste byta inställning till det där, jag tror alltid att jag ska försändras till det bättre, att allt ska ordna sig. Men jag måste göra förändringarna själv. Det är jag som bestämmer över mitt liv.

Imorgon är det slutfest. Det ska bli riktigt skoj. Vi ska ha en tipspromenad, med massa skojiga frågor om folket här. Jag ska vara i lag med Ville, för han vet hur många svarta rutor det är på scenen =) Jag kommer kanske kunna svara på en eller två frågor. Känns bra!

Om två dagar kan jag åka tåg med den bästa.

bra tider

Idag fick jag ett jätteroligt brev. Ett oväntat men väldigt välkommet brev. Jag blev glad och varm i hjärtat. Jag har ju faktiskt saknat.

Det går fort på mitt jobb. Jag har redan jobbat i fyra timmar, och det känns inte som det. Fyra timmar kvar, och de lär väl gå lika fort hoppas jag. Jag är på relativt bra humör, trivs med livet och i min lilla stuga som jag flyttat till. Jag bor alldeles själv i en söt liten stuga med stor säng och trasig TV. Jag har en liten veranda som är söt och gasolspis som är läskig. Imorse kom grannens katt och kelade med mig. Livet känns gott. Undrar hur länge det håller i sig?

Inflyttningsfest den 2a. Kom om du vill. Hör av dig om du vill ha inbjudan.
pusshej, så sa han.

Pirripirri

Andreas är och tittar idag. Känns knasigt i min kropp. Jag vill vara så cool som möjligt och inte bli pirrig, men jag kan inte. Det är nog bara i my brain som det är knas, för jag är ju inte besatt av honom på så sätt... Usch vad konstigt.

Idag är jag trött och har spänningshuvudvärk. Måste sova mer, men jag vill även nu vara kvar och känna the atmos.

rock my world

Bra film?

Fucking brafilm som har spärrat mitt konto, skickat vidare mitt fall till inkasso och förstört mitt fina rykte! Fan jag kan inte ens ändra min jävla adress för de har ju spärrat mitt konto! Hur ska jag kunna fixa saker när de bara förstör!
Gaaah

Parentes

(I didn't see it coming
With my head stuck in the sand
But now I'm losing a friend
And it's keeping me up
And now I'm losing you
And it's killing me
It's the strings that I tie
I would rather just die
Go to hell and crawl back
And let it all by)

Roligt

Det finns en på e-kontakt som heter denisnor. Det är skitkul! Fatta, Den i Snor! Som om han skulle vara dränkt i snor. Haha.

(Jag kanske inte har sagt att jag är en nät-dejt-junkie. Är säkert medlem på fem olika ställen. Det är roligt när man hittar folk man känner, eller när man hittar nån grabb som man kan snacka med eller träffas. Jag är ju en sån som skrattar åt folk som är seriösa medlemmar fast jag själv säkert upplevs som seriös.)

HellNatt

Inatt har jag haft det tufft. Jag låg vaken tills halv två nån gång och kunde inte sova. Tänkte på massa saker som kommer ske och saker som skett. Lite sommarsummering såhär innan den är slut riktigt. Sen vaknade jag till vid tre och hade ont i magen, men jag vågade inte gå ut till dasset, för det är kolmörkt och jag är mörkrädd. Så jag uthärdade smärtan och fick istället restless legs plus akut törstighet. Hämtade knivar och skedar och la i sängen sen somnade jag om. Vid fem vaknade jag och gick ut på toa, för då var det ljust. Kyligt var det också, jag frös när jag kom in. La mig i sängen och kunde inte somna om ordentligt, men vaknade klocksn åtta av att mamma skrattade åt hur jag låg och sov. På rygg, med händerna knäppta som i bön över magen och med öppen mun. Jag måste ha sett ut som en nunna som sjunger psalm, eller en död människa. Skulle varit roligt att se den synen.
Så nu är jag lite trött i kroppen. Men ändå inte supertrött som jag kanske borde vara. Kan bero på att jag inte behövde den här nattens sömn eftersom jag sover så mycket annars.

Jag längtar hem. Hem till Stockholm. Pratade med Jennöh igår och fick hemlängtan. Hon tycker det är pinsamt att vi bor i sthlm och speciellt på Lidingö, but i likeart. Hon förstår inte, hon har bara blivit så mycket stockholmare att hon måste nedvärdera sin boendestad. Man får inte gilla sthlm om man ska vara cool. Men det finns inte heller nån annan stad som man vill flytta till. Jag vill bo i Stockholm och gillart. Det finns mycket att göra, och Lidingö är fint. Plus att vi får bo nära varann och det är the best.

Jag vill ha filmkväll.

KändisMelankoli

Träffade just min store idol Andreas. Blev lite skakis och log. Jag sken sa Nelly. Men det är alltid så när man träffar nån som man vet vem det är men som inte vet vem jag är så blir man lite besviken. För man har ju låtsats att när man väl ses så ska den personen se nåt hos en som han inte sett hos någon annan och komma ihåg mig efteråt, tills nästa gång man ses. Kanske blir man vänner. (Patetiskt, jag vet, men nu funkar jag såhär, och låt den som är utan skuld kasta första stenen) Det har varit så med många som jag beundrat och sen träffat. De såg inte det där speciella hos en, de la inte märke till lilla mig som stod där och utstrålade kärlek och beundran. De såg inte att jag vet massor om dem, de såg inte att jag darrat när jag rört vid samma saker som dem. Det är ju lite tabu också att tycka om någon sådär som man inte känner, för det betyder ju att man inte själv kan skaffa vänner och kärlek. Man är inte trygg i det som är omkring en. Just det, då är jag väl en sån då, en som inte kan skaffa kärlek, en som behöver ha idoler för att ha någon att tycka om, en som inte är nöjd med det som livet ger, med allting som omkring mig sker.
Men nu fick jag träffa Andreas igen och den här gången presentera mig på riktigt. Nu är jag tjejen i biljettkassan. Nästa gång kanske jag uppgraderas till Tilla, tjejen i biljettkassan. Och tillslut kanske vi hejar på varann om vi ses på stan.

Monster

Jag är nog ett PMS-monster innan mens. Jag är alltid så extremt deppad då och vill bara se alla dåliga saker i livet. Nu mår jag bättre, min mens har kommit och jag är stabil. Relativt iallafall. Jag känner inte för att strypa nån, eller hoppa från ett stup.
Idag fyller Kalle år, det ska bli kul. Jag och Elin ska se föreställningen och han ska tydligen ha fiskdamm i pausen. Vi får väl se hur det blir.
Jag tänker hela tiden på lägret, och allt kul jag missar. Känns inte skoj alls, jag vill vara där Missade karaoken och firmafesten. Imorn är det liveband igen. Suck. Hoppas Linus klarar sig utan mig, men inte har för kul när jag inte är där...

Trött, foten gör ont, magen gör ont. Gaah vad jag vill vara hemma och ta det lugnt hela dagen. Men jobbar man 54-timmars-vecka så gör man.

Hej så länge

Fucking jobb

J'ai perdu mes repères

Undrar om andra också tycker att jag är osocial, att det är därför de håller sig undan.

Je nage en eau trouble
Jag ser inget ljus
Emmène-moi aussi loin que possible
Så jag kan hitta trygghet

Grâce à toi à nouveau je respire

Orutinerat

Jag mår fan illa för att jag har så ont. Förbannat att jag skulle va fucking dum och inte ha bra skor på mig. Nu kan jag inte dansa, knappt gå. Hela lägret är förstört.

Kanske måste jag nöja mig med mindre

Ikväll är det dans. Men inte för mig. Jag har skadat min fot, så jag kan inte dansa. Det suger, för ikväll är Highlights här. För er som inte hänger med så är jag på dansläger i Gamleby nu, inte på Gotland =) Ikväll har vi som sagt liveband, och jag love it. Men jag kan inte njuta, för min fucking fot är i misär. Jag har typ haft fel skor i en dag, så nu är den miserabel. Jag kan inte ordentligt stödja på foten. Vilket i sig betyder att jag inte kan dansa. Vilket är min passion. Om jag inte kan dansa blir jag deprimerad. Eller va fan, är jag inte alltid deppad? Kan va så att jag jämt är det. Men men, det är inte det som jag ska skriva om nu. Jag ska skriva om hur fucking (nu sjunger Chris, en av mina kärlekar, i like him. Men det var i ett annat liv, but you know that gammal kärlek aldrig rostar) sugit det är att jag inte kan dansa.

Dansläger i Gamleby. I like. Men som ni vet så kan jag inte känna mig trygg i den här världen längre. Jag har lärt mig hur det funkar. Jag känner mig bara trygg med min familj och en männsika till. Hon den enda som förstår, den enda som stannar när jag säger åt henne att gå. Den som inte släpper mig fast jag är den mest knäppa människan, fast jag är den som stöter bort alla. Fattar inte why Hon stannar. Men tur för mig. Just nu kan jag inte vara den roligaste att tycka om. För de få som gört alltså...

Jag fick knackning av superChrister, han hjälpte mig lite. Från att ha så ont att jag inte kunde andas till att jag faktiskt vill dansa med bästaMagnus har han hjlälpt mig. Bra.

Åh, jag borde inte skriva när jag är onykter. Det blir så mycket trams. Idag på min privatlektion med Benjamin ( I know bejb, det var läskigt, han är ju en Micke) så började jag nästan gråta för att han förstår min psykiska fucking spärr som gör att jag inte ens kan gå utan din luft i mina lungor. Inte ens kan stå om du inte ser på. Jag borde nog jobba med den innan jag kan försöka tro att jag kan dansa bra. Men det är svårt. Skitsvårt.

Over and out.

(Fast jag vill ju ha honom trots att jag borde säga nej till allt sånt som gör mig till the mess that I am. Fan, nu släpper allt. Jävla fan.)

Ledsna ögon in my heart

musikresa

Nu blir det lite Håkan-kaskad. Känner att jag ofta skriver texter och saker i bloggen, men inte ofta av Håkan. Han var ändå den första, tack vare Daniel, som jag lyssnade på på min resa mot min slutgiltiga musiksmak. Nu vet jag, nu har jag de mina och lyssnar på mina hjärtelåtar.

Vad vet du om månljuset
Förrän du blivit sönderslagen under det

Och vad vet du om gryningen
Förrän du mött varje morgon

Med sömnlösa ögon

Vad vet du om solen
Förrän nån släckt alla ljusen

Och vad vet du om att inte vilja vakna längre
Ni kommer få se er ungdom ruttna framför er

Och vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva

Det är mitt eget fel
Vad som än hände med mitt hjärta

Sprid ut bensinen över solnedgången
Riv ner staden
Häll ut havet ända bort till horisonten
Tysta ner musiken
Hon kommer aldrig hit igen

Jag har hört att du träffat nån
Jag har hört att han är allt jag inte var
Och jag hör att du är säker nu, jag vaknar med den tanken varje dag
Och jag hör att han är den rätte
Ja dom säger att du verkligen menar det
Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kanske jag kommer över det
Hur kunde du falla när han sa, jag älskar dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Mina vänner säger vakna upp
Och sluta tänk på det
Men vad vet dom, nu är nån annan än jag närmare
Livet innan det kunde jag, utan och innan
Jag kunde haft det så för alltid
Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade

Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans
Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam
Och alla vill ju ha dig nu
Dom har ju väntat på det här
Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Det var en gång det var en fest
Och jag gick med nån för att hon påminde om dig
Men sen kom gryningen, jag reste mig gick ut genom dörren
Och jag gick genom den tidiga morgonen
Ja, genom tidiga morgonen

Och jag visste inte varför jag gjorde så

Rubrik

Jag skulle vilja kunna blogga mobilt, och det står ju att man kan göra det på den här sidan, men när jag försöker signa in så står det att man ska få en token sänd till sin mobil, vilket jag inte förstår. Hur ska man få en sån då? Ska man skicka nåt först till dem eller? Fattar inget. Det kanske är för att det inte är svenskt? Kanske måste man bo i Usa...

Lungt på jobbet idag iallafall. Har tid att tänka. Det är mycket som far runt. Men idag mår jag ganska bra faktiskt. Bättre än på länge känns det som. Som om jag kan känna lite värme av världen. Kanske ser jag fram emot lägret så mycket, även om jag inte ska vara där hela veckan iår. Skönt tror jag. Jag har känt mig så ensam förr om åren, vilsen liksom. Nu har jag mod nog att acceptera min ensamhet. Jag dör inte av att inte vara i smeten. Jag vet var jag har mig och de andra ändå. Fast det blir nog kämpigt. Min inre glöd vägrar nog acceptera att jag inte är i centrum av alla sällskap.
Hårt. Fall.

ajdå

Jag önskar att jag inte skrivit om mitt misstag, för jag får inte göra misstag. Nu måste jag förklara mer, eftersom jag skriver så kryptiskt.

Det är inte slagen som känns

Jag var verkligen ingen höjdare på Öland iår. Jag har kollat igenom massa foton som folk tagit och jag är inte med på nåra nästan... Jag är nog ingen festare längre. Jag däckade tidigt några dagar och missade tydligen massor. Jobbigt. Nästa år ska jag vara stjärna. Eller fallande kanske. För allting faller, förr eller senare faller allt.

Fick tillsägning på jobbet också. Måste skärpa mig tydligen. Känns jobbigt. Kanske därför Christina ignorerar mig. Jag kommer säkert aldrig få komma tillbaks. Kanske lika bra det, här får man jobba så himla mycket. Varje dag och inte de bästa tiderna. Jag kan inte göra nånting annat, typ. Fan jag ska inte klaga, jag älskar den här platsen! Jag vill jobba här flera gånger. Men jag är inte på nåt solskenshumör nu. Känns som om jag inte varit det på väldigt länge. Bara enstaka stunder, men i övrigt helt mörkt. Eller inte mörkt, men tomt. Avtrubbat, jag kan inte ta in nåt, bara vara. Som en zombie. Kanske så är det bara så det känns, det märks nog inte ut.

ååh, det suger att jag ska behöva vara på min vakt.Vill kunna skriva vad som helst.

Dilemma fucker!

Romateatern, Tilla

Nu sitter jag på jobbet igen. Känner mig lite som Jennöh när jag har ett headset på mig och väntar på samtal medan jag gör andra saker =) hihi.
Snart börjar föreställningen, eller inte jättesnart, men om 45 minuter. Nu värmer skådisarna upp och snart ropar Nelly på mig i walkie talkien och frågar hur mycket det är sålt. Sen börjar allt och vi stänger och vi går dit bort med presenter och blommor som ska lämnas till skådisarna efter föreställningen. Plus att jag hänger med de andra också. Ikväll borde jag åka hem och lägga mig tidigt, men det är så himla svårt att slita sig. Magin vägrar släppa mitt förtrollade sinne.

Dansvecka i Malung nu, dansläger i Herräng också. Vill vara på båda ställena, fast mest i Herräng. Jag har fått för mig att det inte är lika roligt i Malung som på Öland. Det är inte samma känsla, eftersom det är så mycket större. Herräng skulle jag vilja bo på när det är dansläger där. Dansare från hela världen samlas på samma ställe och dansar med varandra. Vare sej man är nybörjare eller världsmästare så kan man dansa där. I like. Vill dit! Jag skulle lära mig så mycket, vill så mycket! Men, nu är jag på paradisön och jobbar i himmleriket.

Jennöh kommer till mig imorn! Vi ska luncha i Visby. Det ska bli superkul. Jag ska göra en tatuering och förbereda mig inför kvällen, då det är mittfest! Halva sommaren har gått och då blire party. Roligt, jag har lärt känna ganska många nu, så det ska nog bli skoj. Fast jag måste bjuda till, tror inte att det går smidigt annars. Jag måste våga ta för mig. Nothing worth having comes easily. Mitt nya tankesätt.

Trevlig föreställning! <----- Jobbskada

Mina ögon svider
dom har torkat båda två

Kanske var det en dröm
Kanske är min hjärna tumlad & tömd
Urblekt & tvättad
annars hade jag aldrig glömt
Kanske har jag ett skal
Ett hårt ogenomträngligt skalbaggeskal
av urvuxna kläder
Ett litet barn som når till tak

Och man hatar den man blivit
och man föraktar den man var
då finns det ingen gud i världen
som kan ge er något svar, förutom
vi ska alla en gång dö

Jag hatar sångerna jag skrivit
Jag hatar allt jag nånsin sagt
och jag hatar den jag blivit
när jag trott att jag haft makt
Jag hatar klyschorna jag spridit
på sång och dans och sprit
Man kanske borde ta sitt liv nu
men jag trivs ju så bra i min svit
Älskling,vi ska alla en gång dö

Så du tog min hand i vimlet
och sa älskling allt är skit
och mitt cyniska hjärta flimrar
när mitt livs kärlek drar sin kniv
Du sa: Vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid
och jag hör klockorna som ringer
för världens äldsta raggningsreplik
Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö

Urballning II

Åh.. Luften gick precis ur mig. Jag har varit rätt upptrissad hela dagen och glad och sprallig sådär som jag kan vara. Showat har jag till och med gjort. Men nu känns det som om jag borde gå och lägga mig. Jag är supertom. Känns som om jag inte har nån energi. Jag vet inte vad som orsakade detta tillstånd (eller egentligen vet jag det, för det finns ingen som känner mig så bra som jag gör) så jag kan inte åtgära det heller (åtgärda? det går inte, även om jag kanske vet hur man kan göra) Jag får helt enkelt bara finna mig i min nya sinnesstämning och leva med det. Bäst att jag inte är bland folk (för jag vet ju att folk tenderar att inte veta hur de ska hantera mig i det här läget, när min deppgen sätter in, då drar de sig undan och i min desperation efter nån som ska förstå ordbajsar jag tills jag ångrar att jag ens gick upp idag)
Det kommer hela tiden så mycket varför, varför, varför, och ibland dyker det upp några varför inte. Jag har inga svar eller kommentarer, de här frågorna vimlar bara runt i hjärnan och återkommer i exakt mening, dock eventuellt med andra formuleringar.

Föressten så undrar jag om jag är för rädd för att lyckas att jag struntar i att försöka. Jag hade kunnat skriva en text och skicka till en tidning som hade en tävling, men jag kom aldrig så långt. Försökte inte ens. Varför? Varför försökte jag inte. Äsch, tankte jag, jag har ju ändå ingen inspiration, ingen tid, ingen ork. Jag hatar min slapphet gäntemot mig själv. Om jag kan jobba häcken av mig åt andra, varför kan jag inte lägga mest energi på mig själv? För att det krockar med jantelagen. Jag skulle skämmas om jag prioriterade mig själv. Att jag bara orkar.

Skit att det tydligen "inte är kutym att hänga bakom scenen hela föreställningen" Jag som var så lycklig. Nu gick luften ur mig. Skit att alla är busy, på ett visst sätt. Luften försvann, inget syntes mera. Bara en lång ensam vandring fram till ett ovisst slut.

Working girl

Nu sitter jag på jobbet på Roma. Det går riktigt bra och jag gillart som tusan. Det är coolt att jag verkligen har fått mitt drömjobb som jag velat ha i flera år. Igår fick jag se föreställningen också, den var bra. Det satt en kvinna bredvid mig som verkligen va med i vad som sas i föreställningen, hon ojade och skrattade och en gång sa hon bravo. Det var roligt att hon var så inne i vad som hände på scenen.
På söndag kommer Jennöh till ön igen. Vi hade en bautabra lördag-söndag på båten och munken. Full som en alika, men det rätade upp sig senare på kvällen och jag hittade massa roliga männsikor och fick olika förslag till höger och vänster. Sen på söndagen följde hon med mig till Fröjel och fick se mitt sommarhem. Det var underbart att visa henne det. Sen for hon hem och jag fällde en tår. Men så kommer hon igen snart och vi får ses i några timmar iallafall. Synd att jag jobbar, annars skulle vi kunnat träffas mera. Men i höst får vi ta igen allt.

Jag är lite yrslig idag, men det kanske rätar upp sig. Jag vet inte varför jag är det, känns lite scary, men det går la över sen. Jag är iallafall väldigt fin idag =)

Nu ska jag jobba, byeyb

Hello Moto

Spanien nu. Det ar varmt som 17 och jag har brant mig. Idag var vi pà ett nojesfalt som var roligt, men det gor ont att ha de dar spannena pa sig, mot magen, som haller fast en. Det svider pa brannan..
Shit vd fult det ar nar det inte finns de tre sista bokstaverna. Strax ar det mat. Friterad mat. Det ar allt som serveras, friterad mat. Allt ar friterat, brod, agg, fisk, kyckling, potatis, potatismos, kakor, allt som finns. Kanske inte frukten, och tur ar val det. Jag som skulle starta GI igen, jag far vanta. Detta ar bara IGmat c",)

Hola españiola

la viva Espania

Nu far jag snart. Om två timmar åker jag från Kattne och vidare till Arlanda där ett flyg står och väntar på att ta mig till Spanien. Ska bli roligt hoppas jag, förra semestern med far och bror var helt okej. Vi var i Paris och kollade in alla sevärdheter.

Jag är rätt nöjd med mobilen. Den är söt. Jag har laddat ner massa nya teman som är roliga, skoj med lite förändring ibland. Så jag kan förändra den efter humör. I like.

Undras om jag har resfeber. Jag har lite nervösa inslag i mitt psykiska beteende. Mitt inre humör visar sig vara lika ostabilt som ett lutande torn i en känd stad. Mitt yttre skriftar från grått till färgstarkt. Alla runt omkring ser skiftningar i nyanserna och ler åt världens nycker. Luften skingras och kvar finns bara ett vakuum av tankar. Tankar som saknar, tankar som vill. Tankar som ingen förut tänkt. Mina ögon hittar nåt visst och far omkring runt livets illdåd.

Haha, vilken text. Ibland rinner det av fingrarna, i likeart. Nu är det 40 min kvar. Allt känns så segt, egentligen vill jag bara soova. Fast det kan man väl göra när man är död. Om man nu inte somnar innan man dör. Fast det är väl förhoppningen kan jag tro.

Det har blivit svårt att älska,
när all kärlek lett till besvikelse
Och compadres
Lever på gränsen till förintelse
Compadres, ni trodde man kunde svika kärlek
Men det kan man inte

Jag vet att du är ledsen
Jag är ledsen med
För allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va

Urballning

Nu har jag varit på OnOff och fått en ny mobil. Det var typ hundra år sen jag blev av med den gamla... Men nu var jag en w810i. Det får la duga, jag ville egentligen ha en k800i, men då skulle jag behöva lägga till mer pengar. Så det fick vara.

Öland var en hit. Kanske inte lika rolig som förra året, eftersom jag var skitlessen vissa stunder. Men är man född med en depressionsgen så är man...
Jag var nog mer ensam detta år. Förra året hade jag fyra tjejer till att vara med. Då frågade folk om jag skulle med på saker. Men i år bodde jag med sex killar, som hade varandra eller andra vänner. Många gånger ville jag bara åka hem. Fast många stunder var guldpärlor också.

Jennöh säger att hon dör utan mig, men hon har inte haft så kul på länge verkar det som. Det händer saker hela tiden. Jag missar otroligt mycket, och det kanske är lika bäst att jag inte är med, tror nog att jag skulle sinka henne. Mycket skulle inte hänt om jag varit med. Jag tror att jag tappat många förmågor på sistonde. Jag kan inte festa, inte skaffa nya vänner inte vara glad. Om jag varit med henne hela veckan skulle hon inte heller känna dem, jag är som en frånstötande svart klump. Folk fastnar inte. Jag har dem jag har, som jag känner och litar på, de jag lärde känna innan vad det nu var som hände med mig, men efter det tar jag inte in folk. Förut kunde de iallafall komma in en bit, men nu för tiden släpps de inte in nåt. Jag vågar nog inte, är så rädd för att bli besviken. Plus att om folk lärde känna mig skulle de springa bort fort som fan. Jag tror att jag inte orkar lära känna folk bara för att jag vet att de inte skulle orka att lära känna the real me. Jag är en för stor mess. Den enda som inte är nära som orkat höra är Fia, och det är bara för att hon är lika dan. Det kanske betyder att hon är nära. Önskar bara att jag inte kände mig så otrygg överallt. Vad är det som hänt med mig som gör att alla är fienden?

Önskar så mycket, men får så lite.
Eller är jag bara otacksam?
Kanske borde jag se mig om och se allt jag har.
Men jag är rädd att bli (be) sviken.

Första delen av sommaren

Sådär. Nu har allt det roligaste på sommaren redan hänt. Hultsfred var the time of my life, och Öland the time of my life 2.
Hultan var precis som jag trott, fast lite äckligare och bättre. Vi bodde i ett tvåmannatält. Ett litet tält. Tre stycken. Fast, i och för sig så sov varken jag eller Jenny i det tältet nån hel natt. Det var lyckans Denise som fick mycket sovplats hela tiden. Vi hittade ju katrineholmare det första vi gjorde, som vi lyckades bli vän med och hänga med hela tiden. Det var riktigt roligt, att man skulle behöva åka till Hultsfred för att lära känna katrineholmare. Som dessutom bor i Stockholm nu. Det var iallafall en riktig fest, och vi såg så himla många bra nya band. Keizers Orkester till exempel. Riktigt bra liveband, man blev upphetsad av dem.
Badvattnet var Sveriges näst mest förorenade, vi blev nog inte renare av att bada där, men roligt hade vi iallafall. Det var sån glädje överallt, en natt struntade vi i att sova, vandrade runt med Johan och Linus istället. Vi gick runt bland tälten och hittade ett roligt gäng som hade gjort en skulptur av stolar. De drog roliga skämt (som bara jag skrattade åt) och älskade våran skiva som killarna bytt till sig hos kebabhandlaren. Sen vandrade vi vidare och hittade en toarulle, snygga killar som joinade oss med rullen, fler katrineholmare, ett konstverk som blev finare, värmlänningar med juice, ett nytt badställe och massa annat skoj. Sen däckade jag i solen och dog nästan. Det var tråkigt att fara därifrån, men skönt att komma hem och sova och duscha. Det rann smuts från mitt hår. Äckligt.
De sista veckorna på jobbet funkade bra, jag var nog inte så ledsen. Trodde att det skulle bli värre, men som det är nu så saknar jag de inte ens. Det känns hemskt att säga det, men så är det.

Öland då. The vecka of my life. Går inte att beskriva med ord. Men jag ska försöka. Tänk er en camping med kanske 2000 pers, alla har samma passion. Bland de typ 150 stugorna bor bara dansfolk och du känner nästan alla. Dagarna spenderas på stranden eller i Borgholm eller slappandes nån stans. En dag spelar ett skitbra band bland stugorna, en eller två dagar har de gammeldanskurs på gräset, en dag är det en show på campingen, det finns liksom alltid nåt att göra. Sen käkar man nåt, umgås med folk, dricker lite, och sen är det dags för dansen. I pausen går man ner och dricker mera. Efter dansen badar man eller grillar, dricker lite till. Sen kan man vandra runt på campingen, för man är verkligen välkommen var som helst. Trubadurerna brukar dra igång vid tre, halv fyra, sen sitter de uppe tills ingen orkar lyssna mera. Och sen börjar allt om igen. Åh vad härligt det är.
På onsdagen var vi inne på Strand. Jennöh hade sagt att Johan jobbade där, så jag tänkte hålla utkik. Den första jag ser är han som står i baren. Det var roligt, jag fick en drink som bara var till mig. Den kvällen spenderade jag inte ett öre, och det var min fullaste kväll. Det är riktigt mycket fylla under den här veckan. Jag har gjort många roliga saker; hållt enmansshow, badat näck, dansat alla danser som vi kunde komma på jag och Jimmy, hånglat upp folk jag inte vet, gått in i väggar, däckat med kläder, jacka och skor på, sovit på stranden, fångat en karlskronabo, och säkert massa andra saker jag inte minns.
Oj, nu dör datorn snart, måste spara, skriver mer sen!

Sista

Igår satt jag i mitt fönster och tittade ut på solnedgången. Det var melankoliskt, för det var sista gången. Jag kommer inte sitta där på samma sätt igen. Idag är sista dagen här, ikväll åker jag hem. Jag och Jonas ska nog käka på Parkens ikväll, roligt att det bara är han och jag.
I onsdags hade Jennöh bokat mig och jag förstod nästan att det skulle blli nåt speciellt. Mina teorier förstärktes när jag fick ett e-vykort där det stod att jag skulle ta bussen till Ropsten och invänta vidare instruktioner. Jag fick ett mystiskt samtal där jag blev beordrad att gå till spärrvakten o fråga om de hade nåt till mig, vilket de såklart hade. Jag fick en lapp där det stod att jag skulle gå till Pressbyrån. Där fick jag en Birkapåse (!) och vidare order om att gå till en parkering. Det var roligt, jag fick sms hela tiden där jag förstod att Jenny såg mig, men visste inte vars hon var. Tillslut hittade jag henne och fick champange. Vi skrattade lite, sen begav vi oss till vårat mål som visade sig vara Patricia och hummer! Mumma, det var jättegott. Efter en trevlig middag gick vi till Debaser och kikade. Hittade Johan och Ellinor, skojigt. Sen for vi hem efter mycket bedömning, snack och skratt.
Igår hade jag middag för familjen, gjorde tacogratäng. Det blev succé. Jag fick Bonniers stora kokbok. Skitbra! Det va verkligen perfekt present.

Nu ska jag packa ihop det sista. Hej!

Rört

Undrar varför man gråter när man är lycklig eller ser nåt vackert. Jag har funderat på det där fenomenet. Barn gör det inte, inte ungdomar heller, det är först när man blir typ 18 man gör det. (Generalisering, I know) Det kanske är så att man kommer och tänka på allt lessamt och glatt som hänt. Att man bara släpper på känslorna. När jag ser nåt vackert och blir rörd, så gör det ont i hjärtat på samma sätt som om jag gråter i min säng på kvällen. Känslan fyller mig och jag tänker på allt jag missat och inte gjort, eller allt jag gjort fel. Jag tror det blir som att öppna en kanal. Som om man sätterpå minneskanalen och allt svämmar förbi. Man är ju inte olycklig,men för en sekund känns allt så hopplöst. Det kanske är därför inte unga gråter när de är rörda, de har inte så mycket i sin känslokanal. I dont know, vad tror du?

För ingen håller mitt huvud när jag kräks

När jag var yngre brukade jag inte ha råd att skaffa vissa saker som man "skulle" ha. Min mamma och mormor ville verkligen att jag skulle få sakerna jag ville ha, så de gjorde sitt bästa, de gjorde egna varianter på de coola sakerna. Jag ärvde mycket och fick användna saker. Har ägt många omsydda byxor, stickade mössor, egendesignare väskor och som sagt, väldigt mycket arvegods.
Mina vänner brukade alltid reta mig för de där sakerna. De flesta andra hade råd med alla de där rätta grejorna, så de tyckte att jag var jättetöntig som hade hemmagjorda plagiat. Jag har också faktiskt fått den där kommentaren som fälls i "sanning eller konsekvens", när den tuffa tjejen säger till huvudpersonen; "du gillar den där tröjan va? Du har ju haft på dig den i tre dagar nu"
På ett läger jag aldrig glömmer hade jag gula cykelbyxor och ett urtvättat linne jag fått av mamma. Jag hade hennes cykel också, minns inte varför. Mina vänner hade championbyxor och fruit of the loom-tröjor, och de coola killarna sa alltid rätt saker, tjejerna skrattade alltid på rätt ställen. Jag var aldrig en av dem. De brukade kolla på mig, jag kände mig alltid fel. Jag hade en bästakompis, Elin, som jag känt hela livet. Hon var alltid på de andras sida. Jag var en sån som inte riktigt förstod att jag var fel. Elin skrattade ofta åt mig, och det var hennes skratt som gjorde mest ont.

Jag hade inte mycket självsäkerhet när jag var yngre, man skulle inte ha det. Jag har aldrig varit i det töntiga gänget, som alltid finns. Men ibland önskar jag att jag hade varit det, för då kasnke man fått riktiga vänner. Jag har alltid befunnit mit med de "tuffa tjejerna" men aldrig varit ledare på nåt sätt. Jag var väldigt naiv och lättlurad som barn.
Fortfarande idag kan det hända att folk skrattar åt mina hemmagjorda prylar, men aldrig med samma elaka underton som de hade då. Men i mitt hjärta åker jag tillbaks 10 år i tiden och blir den lilla osäkra tjej som var lycklig över att min mamma försökte ge mig allt, för att i nästa sekund bli nertrampad och skrattad åt. Det kändes som om de hånskrattade åt min mamma. Min mamma som aldrig gjort nåt ont, min mamma som fick min pappa till man och fick sköta allt. Min mamma som älskar oss högre än allt annat, min mamma som bara vill mitt bästa. Min mamma som skyddade oss från verkligheten, från det som verkligen hände. Min älskade mamma.

Hultsfred

Time of my life

Weekend

Trevligt veckoslut. I Torsdags tyckte jag och Jennöh att vi skulle dricka vin i parken, men det blev en bio istället. Vi gick till Saga och skulle se Rika vänner. Efter typ 20 min reklam såg det ut som att filmen skulle börja. Men den verkade svensk. Det stod Helena Bergström och Maria Lundqvist. Shit tänkte jag, vi har gått in till fel film. Vi skrattade och visste inte riktigt vad vi skulle göra, om vi skulle sitta kvar eller gå ut. Sen började andra människor i salongen också vrida lite på sig, och vissa gick ut. Det visade sig att teknikern satt på fel film. Vi fick se början på Heartbreak hotel istället. Den verkade bra. Hon kom in och bad om ursäkt och vi blev bjudna på kaffe. Hon hade tydligen hand om nån gala också samtidigt. När vi kom ut så stod kändisar där och skulle se på nån biopremiär. Jag såg Fredde Granberg och fick lite hjärtklappning. Jag gick in i salongen och hämtade nåt och när jag skulle gå ut igen så gick jag nästan in i honom. Han hade gått till fel salong. Hans kommentar var bäst "Va visar dom annan film också?" Som om det inte finns flera salonger. Roligt. 50 minuter försenat visade de filmen vi skulle se. Den var ganska bra. Efteråt frågade jag om vi fick ta varsin väska med gratisprylar som hade blitt över från galan. Ja visst sa han jag frågade. Så det var bra, vi fick en fin väska, en tidning, en film och lite pringles. Bra kväll helt enkelt.
På fredan hade jag lunchdejt med mamma, Carina och Rosmarie. De hade barnfri dag i Sthlm. Vi gick o shoppa på söder och käkade mat. Mysfaktor 10. På kvällen infriade jag och Jennöh våra planer om vin i parken. Vi satt i Fatbursparken bland alla andra som drack. Allt var perfa tills det kom en polis och hällde ut vårt vin. Suck. Sen gick vi till Street och tittade på Jens arrangemang, typ inför Roskilde. Det var kul, bra musik, men jag drack för mycket öl. Jag hade crazy outfit på mig och satte mig i grafitti =/
Igår åkte jag hem till Kattne och gick ut o kolla på studenterna. Vagnen var mycket finare när vi tog studenten. Hela estet håller typ på att faljera... (stavning?) På kvällen gick jag till barndomsvän Elin och förfestade, sen gick vi på stan och jag träffade massa folk jag känner. Roligt var det! Va med lovely Nils hela kvällen och allt var bra, fast jag hade druckit för mycket vin. Dejá vù?
Nu är det varm och jag ska ta en promenix me hunten iklädd bara min bikini och shorts. I like it.

Längtar som fan till Hultsfred och till Öland. Det är mina höjdargrejer iår. Allt annat ska också bli skoj, men Öland är speciellt och Hultsfred har jag velat åka på så länge.

Hejsveg

Sleepy

Min kropp har börjat med nåt nytt. Varje morgon vid typ fyra halv fem vaknar jag och ligger och väntar på att klockan ska ringa. Men när den ringer så är jag dödstrött och vill bara somna om. Känns fånigt att jag ska sova för lite timmar vid fyra och sen vilja sova igen det vid elva. Varför inte bara sova allt på en gång? Jag blir ju en sleepwalker snart... Lite scary eftersom jag läser Sömnlös nu. Fast jag längtar ju efter färgerna, så jag borde vara glad.

Ikväll blire vin i parken. Kanske lite hum hum från humlegården om ni lyssnar noga.
Nu ska jag göra iordning barn.
hejdå

Sveriges Dag

Å vilken dag. Jag är så trött och hungrig, men lycklig i själen. Idag har jag fått se Håkan. Han spelade på nationaldagsfesten, men bara en låt. Arrangörerna trodde väl att Robert Wells och Eva Dahlgren skulle locka mera. Eller Petter. Men icke! Alla ville se Håkan. När han kom in så blev jag så emotionell att jag grät. Så spelade han den låten jag gillar allra mest, Gårdakvarnar och skit. Då blev allt så mycket bättre. Å vad lycklig jag var.

Helgen blev bra, jag och Jenny och Emilia och Denise var ute på Sturekompagniet i fredags. Halvbra, ganska knasig musik och inte så mycket tittgodis. Men helt ok. På lördagen kom mamma och mormor till mig och vi gjorde stan. Mormor har jobbat på tysta gatan, så vi kollade in det stället. Sen åt vi sushi på fältöversten. Det var gott. Jag hängde med hem till Kattne och hade en familykväll. Mysigt. Sen ringde Jenny och skulle gå på statt. Jag hängde på och vi började med fest hos henne. När vi gick skulle jag ta ut pengar. Men jag slog tydligen fel kod tre gånger, vilket jag inte minns... På statt tappade jag bort Jenny nästan direkt, men jag hittade en söt kille. Vi hängde hela kvällen och hade skitskoj. Efter ett tag kommer Anna och säger att Jenny har gått hem. Det va småjobbigt, jag gillar inte att bli lämnad bara sådär, speciellt inte eftersom jag var full och ensam i övrigt. Hon brukar lämna mig där känns det som. Men men. Killen va från Uppsala så jag skvallrade om alla människor jag kände igen, vad de hette och vad de var för folk. Det var roligt.
Sen gjorde jag en dubbel. Jennöh, You know =) Nästan4 på 4, men istället 2 på1.

Nu ska jag ladda inför hela min sommar som är fullspäckad som vanligt. Hoppas allt blir somjag tänkt mig.

Det finns ett berg dit jag brukade gå
Det är så vackert där, nästan som en tavla
för man ser gårdakvarnar, men man ser skiten med

Lugnet efter stormen

Igår var världens sämsta dag. Det började med att jag var supertrött när jag vaknade, sen åkte jag in till Söder och jobbade, men jag skulle på jobbintervju halv två, så jag skulle gå hem tidigare. Mot slutet kom det fram att jag hade glömt skicka iväg endel post, så då fick jag dåligt samvete. Jag var tvungen att gå,så jag hann inte fixa till mitt misstag då. Plus att det ändå är tonvis med saker att göra, det blev inte lättare precis... Sen åkte jag till barnflicketräffen, handlade lite lunch innan. Kunde bara stanna en sekund, sen åkte jag till rudboda montessoriförskola. Som jag inte hittade till. En snäll tant hjälpte mig. Jag gick in och de sa att jag var mycket intressant. Men så sa jag att jag hade sommarjobb till sista augusti. Ojdå vad synd, sa hon, vi behöver dig den 7 augusti. Jaha tänkte jag, skit också. Jag vill verkligen inte ge upp Romajobbet för ett dagisjobb. Never ever. Det verkade som om hon verkligen trodde att jag skulle säga upp sommarjobbet. Fast andra kanske skulle ha gjort det. Inte jag. Inget ska få förstöra mitt drömjobb. Efter den miserabla intervjun åkte jag tillbaks till träffen. Det var sista gången och alla var nostalgiska utom jag. Kände mig bara tom och irriterad på alla. När alla skulle gå kramade de varann. Inte mej... Jag fick stå där utan och de var så ledsna och lyckliga och ojojoj hoppas vi ses igen. Oj oj oj hoppas ni får nåt i ögat, krama mej med ffs... Nejdå, det dög inte. Kanske hade jag mordblickar som inte gick att dölja så de höll sig på avstånd.
När jag åkte hem skulle jag försöka hinna med Taxiträffen också kl 16. Mette skulle försöka hinna hem tidigt. Jag skulle möta henne i Ropsten. Så åkte vi dit, vi väntade och väntade. 20 i fem kom hon. Jag åkte in till stan iallafall, mest för att kunna röka en deppcigg, åkte fram till taxistället, men det var försent. Så det var bara att vända om igen, åka hem och lägga sig typ. När jag kom till Ropsten stängde bussen dörren framför näsan på mig för att det var fullt. Jag fick ta en annan buss och gå av vid Lidingövallen. Då tänkte jag i min enfald att jag kanske hittar en snabbare väg hem! Men icke. Vägen tog lika lång tid, fast jag fick gå igenom gräs och bli blöt om skorna som ett plus... Kom hem och fick äta ärtor och omelett. En fiskbiff med hårstrå i som inte var god. Somnade ganska skapligt iallafall. Alltid något.

Så igår var jag inte den bästa av människor.Ringde säkert mamma fem gånger och grät i omgångar över hur dåligt allt gick. Jag blir ju så blödig och ledsen. Fast mycket berodde nog på att min kropp var i ketos. Då blir man så trött och nere.

Idag har allt gått bättre. Jag fixade till posten och Christina var inte arg. Det var simning med barnen och det var väl roligt. Efteråt följde Bobben och Eddie med hem och vi lekte. Hade fin middag med makaronipudding. Pratade med Emilia, vi ska bilda en matklubb. Vi ska träffas nån kväll i månaden när vi hinner och testa spännande recept och hitta på egna, sen kanske vi skriver en bok =) Tänk om jag hört mig säga det för två år sen, då hade jag skrattat. Då brydde jag mig inget om recept, gardiner, lådor, mattor eller nåt som hade med hushåll att göra. Nu är det ganska roligt... Jag håller på att bli vuxen, hjällp.
Idag pratade jag med Erika på msn, skoj! Hoppas vi kan träffas nåt, jag saknar henne. Imorn blire lunchdejt med Sara om allt går vägen.

Ska klippa mig på fredag, vet inte om jag vill bli av med min lugg eller inte... Nu har den nästan blivit så lång som jag vill ha den. Det är så att jag klipper av den för att jag inte orkar vänta, sen ångrar jag mig och låter den växa ut. Men jag tycker det är så jobbigt att ha en lugg som växer 2 cm i timmen. <-- Överdrift!

Nu ska jag se på medium och ligga i min säng. Vill ha nåt att tugga på, men vet inte vad.. Det blir väl till att dricka vatten.
Godnatt min skatt

En dag på skansen. (och i uppsala)

Göran och Mikaela skänker bort Benjamins pant till Rädda Barnen eller nåt sånt. Roligt.

















På skansen:

Världens sötaste lilla killing vilar huvet i min hand, jag killar under dens haka. Sött.




































Lovely kids på dalahästen. David, Eddie och Bobben.

















Söt Carl med söt killing

Helg igen

Å vilken helg. Det började i onsdags kväll då jag bävade lite inför min resa, kände att jag inte ville riktigt. Jag ringde Micael, och jag fick åka med honom från Norrköping. Så från en 400krs-resa som tog 7 timmar blev det en gratisresa som tog kanske 5 timmar, och då kom jag hela vägen fram. Riktigt skönt. Torsdagen blev lugn, vi va på träning och sen fixade Emle och Fia ett rum vi kunde sova i. Vi la oss tidigt och det var skönt. Fredagen var exiting. SMhallen var fin, men jobbigt med två läktare, för de bytte front hela tiden och vi fick hänga med. Vi var ganska nöjda med alla som gått vidare till lördagen, såklart vi saknade några, men man får inte alltid som man vill. På fredan ville jag festa, men orkade inte. Så vi somnade tidigt igen. På lördan åkte vi dit med spänning. Hela dagen var okej. Finalerna började vid två. Jag hade varit och shoppat, var rädd att jag skulle missat,men det gjorde jag inte. Dubbelbuggen var skitrolig, de flesta var superbra. JAg skulle också vilja dansa dubbelbugg, det känns som en hypnos man går in i. En bra låt och färdig koreografi som är bugg liksom. Eller swing rättare sagt. Jag tänkte på det när jag såg Niklas, Vanessa och Sandra, att de är så bra på att leva sig in. Jag skulle tycka det var superskoj att göra nåt sånt.
Lindyn, Rocken och Boogien var inte nån surprise. När vi kom till buggen var jag apnervös. Darrade hela jag. Efter dansen, som var asbra av mina vänner, så var det dags för prisutdelning. Jimmy darling kom etta i junior,vilket varhelt rätt, då började jag gråta. Sen var det mer spännande om Benjamin och Anki skulle vinna. De var de enda som hade ett nummer som började på etthundra, så när de sa ettans nummer och vi hörde etthundra... så ställde vi oss upp och skrek. Alla grät och de kom o kramades. Fick fina priser och vi grät mera. Sen kunde jag inte sluta gråta. Allt släppte och bägaren rann över liksom. Nuför tiden gråter jag aldrig. Om jag känner mig ledsen måste jag typ sätta på en sorglig film så jag kan släppa ut känslorna. Men då kom alla känslor på en gång. Jag kände mig så ensam i ett virrvarr av människor, fastän alla kände mig visste ingen vem jag är. Jag har ingen trygghet i dansen över huvud taget, ingen jag kan ty mig till. Men ändå så älskar jag den världen. Kanske är jag så pass destruktiv att jag inte kan lämna nåt som gör mig illa. Fast det är verkligen ingen som är elak, men man kan göra skada utan att veta om det.

Öland är nästa dansgrej. Jag ska bo ihop med 7 killar. Jävligt roligt, men ändå lite jobbigt. Jag kommer säkert bli lite av en morsa, fast å andra sidan ska jag nog låta bli det. Det är roligt att bo med bara massa killar, bättre humor och inte så mycket tjejigt. Hoppas bara att jag slipper massa kärlekskval med en viss 18åring. Nu har jag Karl att luta mig mot,världens goaste människa. Han är så snäll och varm. En riktig favvo, plus att han e superbra på o dansa.

Jag somnade i soffan under bolibompa. Pinsamt, men jag tror inte det gjorde nåt. Både David och Carl har varit goa idag, det känns lite sorgligt att jag ska lämna dem. Fast jag ska ju inte så långt. Jag ska hälsa på ofta, så de inte glömmer mig. Har även lite planer på att försöka klara av att köpa mammas bil. Jag skulle vilja ha en bil här i höst, för när den behövs. Känns kanske onödigt i Stockholm, men jag skulle ha nytta av den. Varje tisdag t.ex. när jag åker till Uppsala. Men mamma kommer säkert dra ur mig de idéerna. Å det händer så mycket nu, ska på jobbintervju imorn och en på torsdag. Vill helst ha taxijobbet, för det ger nog bäst betalt, men idag ringde nån ny och frågade om jag var intresserad av att jobbai en ny butik i Heron city. Det skulle ju vara skitkul, men jag kan inget om hemelektronik, som jag då skulle få sälja. Men jag kan allt som jag ger mig på att jag ska klara! Oyeah. Jag gillar egentligen inte att säga oyeah längre, känns som det förstördes i och med mr.Nisse. Jaja, det är länge sen.

Jag ska hälsa till David, hoppas du läser min blogg och ser att jag visst har ett liv. Jag gjorde den ju som favorit hos dig för att nån ska läsa om mitt fullspäckade liv. Hittills är det bara Jenny, Jennöh o pappa som läser. Marie också kanske. Jag bloggar alltså finns jag, men om ingen läser den så är det väl inget bevis på att man finns?

Min ica-butik i Rudboda är den som är med i Svensson, Svensson-filmen har jag hört. Där ni!

Världens drygaste resa

Ska jag på imorn. 7 timmar till Växjö... Suck, kanske skulle jag lägga ut 800 kr på att komma dit snabbare... fast ändå, det är dubbelt så mycket som nu.
Jag har så mycket för mig, vet inte riktigt vars jag är nånstans...
Men imorn blire SMresa, ska bli roligt. Får se hur allt känns och sådär inför i sommar.

Love song for no one

Staying home alone on a Friday
Flat on the floor looking back
On old love
Or lack thereof
After all the crushes are faded
And all my wishful thinking was wrong
I'm jaded
I hate it

I'm tired of being alone
So hurry up and get here
So tired of being alone
So hurry up and get here
(get here)

Searching all my days just to find you
I'm not sure who I'm looking for
I'll know it
When I see you
Until then, I'll hide in my bedroom
just staying up all night just to write
A love song for no one

I'm tired of being alone
So hurry up and get here
So tired of being alone
So hurry up and get here

I could have met you in a sandbox
I could have passed you on the sidewalk
Could I have missed my chance
And watched you walk away?
Oh no way

I could have met you in a sandbox
I could have passed you on the sidewalk
Could I have missed my chance
And watched you walk away?

I'm tired of being alone
So hurry up and get here

Supertrött

Superduper till och med. Hungrig också. Jag har gjort makaronipudding idag och det är gott. Jag vill att det ska vara klart nu. Är irriterad, imorse på Andreas, idag på F&S-tanten som inte hörde, nu på barnen fast de inte ens gör nåt. Blir irriterad på deras frånvaro av närvaro bara... Jag blir avis på deras förmåga att stänga av världen och behandla alla i deras närvaro som slavar utan att få skuldkänslor.
Jag tror nog att allt ordnar sig nu, isåna fall skulle jag flytta till Larsbergsvägen och jobba på taxi sthlm. Det skulle vara bra. Hoppas bara det går att lösa att jag kan komma till gamleby i sommar, vill faktiskt inte missat. Fast ibland blir jag bara trött på hela grejen, att jag är så nära men ändå alltid utestängd. Halva inne men blir lurad. Fast jag vet ju att det är så, och jag vill inte ha hela kakan. Bara en bit.
Ska se hur det blir på SM. Det är en avgörande faktor.
Å vad jag ska lägga mig i sängen sen och se på film. Jag vill nog åka till affären och köpa godis.
hejpa

Woking girl

Sitter på jobbet =) Mitt tredje jobb. Jag är numera en fullfjädrad buissneswoman som har tre jobb samtidigt. Två barnskötarjobb och ett jobb som producentassistent. Jag älskar det, jag har kul som ass, det är lärorikt och man får prata med många människor. Jag passar bra med chefen också, gillart. Plus att jag får jobba inne i stan. I ett jättefint område vid Katarina kyrka.
Telefonkö har jag hamnat i, inte alltid så roligt, men vad gör man inte?

Brun har jag blitt, helt wierd, men väldigt roligt och frescht. Jag älskar sommaren då man får klä sig i alla sina fina sommrkläder och skor.

I helgen ska jag på domarutbildning i Uppsala. Herr Brobeck ska hålla en (förhoppningsvis) superb kurs. He better dot, för jag har betalat dyra pengar för det. Känns lite surt att punga ut så mycket pengar för nåt som jag egentligen inte behöver. De skulle lika gärna kunna gå till Hultsfred... Men nu blir det mycket dyrare sommar.

Nu ska jag käka.
Bye

sick

And I'm so sick of love songs
So tired of tears
So done with wishing
You were still here
Said I'm so sick of love songs
So sad and slow
So why can't I turn off the radio?

So sick of love songs
So tired of tears
You said you loved me
Why aren't you here?
I'm so sick of your love songs
So sad and slow
But I just can't turn off the radio

depp

Jag hade tänkt och vänta med att lägga ut den där texten tills jag blev kär, men jag orkar inte vänta på nåt som inte verkar ske...

Said I`d never sing a love song.
Here I am.
Said love couldn`t hit me so strong.
Here i stand.

Guess it`s time to face the music,
take it like a man.
Said I wasn`t gonna sell out.
But now I don`t give a damn.

'Cuz everything i ever had fell apart.
Listen to me sing, it`s coming from the heart.
Of all the things I`ve had, and all the things
I`ve lost, I miss you the most.

Said I`d never play my last card.
Now I have.
Said you`d never see me falling so hard.
Now you have.

Said I`d never give my heart up.
But that`s what makes a man.
Said I wasn`t gonna sell out now,
but who gives a damn?

And it`s not a show.
No, this is the real me talking.
I wan`t you to know
that i miss you so.

Said I`d never sing a love song.
Here I am.
Said love couldn`t hit me so strong.
Here I stand.

Said I`d never sing a love song...
now I have.

4

Jag var på tävling i köping idag, det gick bra, vi kom fyra... Tycker nog att jag borde kunna prestera bättre. Menmen. Jag kan ju inte bestämma vad som ska ske. Smileyt ville ju inte ha oss nå vidare överhuvudtaget, så det var verkligen hennes fel från steg ett. Jag önskar att jag kunde få känna den där tryggheten i ett par som Benjamin och Anki har. De är så trygga i varann, jag blir avis. Önskar jag kunde få känna det också. Men det kommer väl...

Är lite fylledeppis nu. Druckit en massa vin och vill bara röka. Saknar Jennöh. Måste ha en tjej/rökkväll snar.t. Vill ut och festa i Kholm och slå sönder och samman fuckin Micke. Eller bara hångla upp honom och få honom att vilja ha mig..Fan han. Ödesdigra jävla onsdag.
Die motherfucker, die.