Det är inte slagen som känns

Jag var verkligen ingen höjdare på Öland iår. Jag har kollat igenom massa foton som folk tagit och jag är inte med på nåra nästan... Jag är nog ingen festare längre. Jag däckade tidigt några dagar och missade tydligen massor. Jobbigt. Nästa år ska jag vara stjärna. Eller fallande kanske. För allting faller, förr eller senare faller allt.

Fick tillsägning på jobbet också. Måste skärpa mig tydligen. Känns jobbigt. Kanske därför Christina ignorerar mig. Jag kommer säkert aldrig få komma tillbaks. Kanske lika bra det, här får man jobba så himla mycket. Varje dag och inte de bästa tiderna. Jag kan inte göra nånting annat, typ. Fan jag ska inte klaga, jag älskar den här platsen! Jag vill jobba här flera gånger. Men jag är inte på nåt solskenshumör nu. Känns som om jag inte varit det på väldigt länge. Bara enstaka stunder, men i övrigt helt mörkt. Eller inte mörkt, men tomt. Avtrubbat, jag kan inte ta in nåt, bara vara. Som en zombie. Kanske så är det bara så det känns, det märks nog inte ut.

ååh, det suger att jag ska behöva vara på min vakt.Vill kunna skriva vad som helst.

Dilemma fucker!

Romateatern, Tilla

Nu sitter jag på jobbet igen. Känner mig lite som Jennöh när jag har ett headset på mig och väntar på samtal medan jag gör andra saker =) hihi.
Snart börjar föreställningen, eller inte jättesnart, men om 45 minuter. Nu värmer skådisarna upp och snart ropar Nelly på mig i walkie talkien och frågar hur mycket det är sålt. Sen börjar allt och vi stänger och vi går dit bort med presenter och blommor som ska lämnas till skådisarna efter föreställningen. Plus att jag hänger med de andra också. Ikväll borde jag åka hem och lägga mig tidigt, men det är så himla svårt att slita sig. Magin vägrar släppa mitt förtrollade sinne.

Dansvecka i Malung nu, dansläger i Herräng också. Vill vara på båda ställena, fast mest i Herräng. Jag har fått för mig att det inte är lika roligt i Malung som på Öland. Det är inte samma känsla, eftersom det är så mycket större. Herräng skulle jag vilja bo på när det är dansläger där. Dansare från hela världen samlas på samma ställe och dansar med varandra. Vare sej man är nybörjare eller världsmästare så kan man dansa där. I like. Vill dit! Jag skulle lära mig så mycket, vill så mycket! Men, nu är jag på paradisön och jobbar i himmleriket.

Jennöh kommer till mig imorn! Vi ska luncha i Visby. Det ska bli superkul. Jag ska göra en tatuering och förbereda mig inför kvällen, då det är mittfest! Halva sommaren har gått och då blire party. Roligt, jag har lärt känna ganska många nu, så det ska nog bli skoj. Fast jag måste bjuda till, tror inte att det går smidigt annars. Jag måste våga ta för mig. Nothing worth having comes easily. Mitt nya tankesätt.

Trevlig föreställning! <----- Jobbskada

Mina ögon svider
dom har torkat båda två

Kanske var det en dröm
Kanske är min hjärna tumlad & tömd
Urblekt & tvättad
annars hade jag aldrig glömt
Kanske har jag ett skal
Ett hårt ogenomträngligt skalbaggeskal
av urvuxna kläder
Ett litet barn som når till tak

Och man hatar den man blivit
och man föraktar den man var
då finns det ingen gud i världen
som kan ge er något svar, förutom
vi ska alla en gång dö

Jag hatar sångerna jag skrivit
Jag hatar allt jag nånsin sagt
och jag hatar den jag blivit
när jag trott att jag haft makt
Jag hatar klyschorna jag spridit
på sång och dans och sprit
Man kanske borde ta sitt liv nu
men jag trivs ju så bra i min svit
Älskling,vi ska alla en gång dö

Så du tog min hand i vimlet
och sa älskling allt är skit
och mitt cyniska hjärta flimrar
när mitt livs kärlek drar sin kniv
Du sa: Vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid
och jag hör klockorna som ringer
för världens äldsta raggningsreplik
Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö

Urballning II

Åh.. Luften gick precis ur mig. Jag har varit rätt upptrissad hela dagen och glad och sprallig sådär som jag kan vara. Showat har jag till och med gjort. Men nu känns det som om jag borde gå och lägga mig. Jag är supertom. Känns som om jag inte har nån energi. Jag vet inte vad som orsakade detta tillstånd (eller egentligen vet jag det, för det finns ingen som känner mig så bra som jag gör) så jag kan inte åtgära det heller (åtgärda? det går inte, även om jag kanske vet hur man kan göra) Jag får helt enkelt bara finna mig i min nya sinnesstämning och leva med det. Bäst att jag inte är bland folk (för jag vet ju att folk tenderar att inte veta hur de ska hantera mig i det här läget, när min deppgen sätter in, då drar de sig undan och i min desperation efter nån som ska förstå ordbajsar jag tills jag ångrar att jag ens gick upp idag)
Det kommer hela tiden så mycket varför, varför, varför, och ibland dyker det upp några varför inte. Jag har inga svar eller kommentarer, de här frågorna vimlar bara runt i hjärnan och återkommer i exakt mening, dock eventuellt med andra formuleringar.

Föressten så undrar jag om jag är för rädd för att lyckas att jag struntar i att försöka. Jag hade kunnat skriva en text och skicka till en tidning som hade en tävling, men jag kom aldrig så långt. Försökte inte ens. Varför? Varför försökte jag inte. Äsch, tankte jag, jag har ju ändå ingen inspiration, ingen tid, ingen ork. Jag hatar min slapphet gäntemot mig själv. Om jag kan jobba häcken av mig åt andra, varför kan jag inte lägga mest energi på mig själv? För att det krockar med jantelagen. Jag skulle skämmas om jag prioriterade mig själv. Att jag bara orkar.

Skit att det tydligen "inte är kutym att hänga bakom scenen hela föreställningen" Jag som var så lycklig. Nu gick luften ur mig. Skit att alla är busy, på ett visst sätt. Luften försvann, inget syntes mera. Bara en lång ensam vandring fram till ett ovisst slut.

Working girl

Nu sitter jag på jobbet på Roma. Det går riktigt bra och jag gillart som tusan. Det är coolt att jag verkligen har fått mitt drömjobb som jag velat ha i flera år. Igår fick jag se föreställningen också, den var bra. Det satt en kvinna bredvid mig som verkligen va med i vad som sas i föreställningen, hon ojade och skrattade och en gång sa hon bravo. Det var roligt att hon var så inne i vad som hände på scenen.
På söndag kommer Jennöh till ön igen. Vi hade en bautabra lördag-söndag på båten och munken. Full som en alika, men det rätade upp sig senare på kvällen och jag hittade massa roliga männsikor och fick olika förslag till höger och vänster. Sen på söndagen följde hon med mig till Fröjel och fick se mitt sommarhem. Det var underbart att visa henne det. Sen for hon hem och jag fällde en tår. Men så kommer hon igen snart och vi får ses i några timmar iallafall. Synd att jag jobbar, annars skulle vi kunnat träffas mera. Men i höst får vi ta igen allt.

Jag är lite yrslig idag, men det kanske rätar upp sig. Jag vet inte varför jag är det, känns lite scary, men det går la över sen. Jag är iallafall väldigt fin idag =)

Nu ska jag jobba, byeyb

Hello Moto

Spanien nu. Det ar varmt som 17 och jag har brant mig. Idag var vi pà ett nojesfalt som var roligt, men det gor ont att ha de dar spannena pa sig, mot magen, som haller fast en. Det svider pa brannan..
Shit vd fult det ar nar det inte finns de tre sista bokstaverna. Strax ar det mat. Friterad mat. Det ar allt som serveras, friterad mat. Allt ar friterat, brod, agg, fisk, kyckling, potatis, potatismos, kakor, allt som finns. Kanske inte frukten, och tur ar val det. Jag som skulle starta GI igen, jag far vanta. Detta ar bara IGmat c",)

Hola españiola

la viva Espania

Nu far jag snart. Om två timmar åker jag från Kattne och vidare till Arlanda där ett flyg står och väntar på att ta mig till Spanien. Ska bli roligt hoppas jag, förra semestern med far och bror var helt okej. Vi var i Paris och kollade in alla sevärdheter.

Jag är rätt nöjd med mobilen. Den är söt. Jag har laddat ner massa nya teman som är roliga, skoj med lite förändring ibland. Så jag kan förändra den efter humör. I like.

Undras om jag har resfeber. Jag har lite nervösa inslag i mitt psykiska beteende. Mitt inre humör visar sig vara lika ostabilt som ett lutande torn i en känd stad. Mitt yttre skriftar från grått till färgstarkt. Alla runt omkring ser skiftningar i nyanserna och ler åt världens nycker. Luften skingras och kvar finns bara ett vakuum av tankar. Tankar som saknar, tankar som vill. Tankar som ingen förut tänkt. Mina ögon hittar nåt visst och far omkring runt livets illdåd.

Haha, vilken text. Ibland rinner det av fingrarna, i likeart. Nu är det 40 min kvar. Allt känns så segt, egentligen vill jag bara soova. Fast det kan man väl göra när man är död. Om man nu inte somnar innan man dör. Fast det är väl förhoppningen kan jag tro.

Det har blivit svårt att älska,
när all kärlek lett till besvikelse
Och compadres
Lever på gränsen till förintelse
Compadres, ni trodde man kunde svika kärlek
Men det kan man inte

Jag vet att du är ledsen
Jag är ledsen med
För allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va

Urballning

Nu har jag varit på OnOff och fått en ny mobil. Det var typ hundra år sen jag blev av med den gamla... Men nu var jag en w810i. Det får la duga, jag ville egentligen ha en k800i, men då skulle jag behöva lägga till mer pengar. Så det fick vara.

Öland var en hit. Kanske inte lika rolig som förra året, eftersom jag var skitlessen vissa stunder. Men är man född med en depressionsgen så är man...
Jag var nog mer ensam detta år. Förra året hade jag fyra tjejer till att vara med. Då frågade folk om jag skulle med på saker. Men i år bodde jag med sex killar, som hade varandra eller andra vänner. Många gånger ville jag bara åka hem. Fast många stunder var guldpärlor också.

Jennöh säger att hon dör utan mig, men hon har inte haft så kul på länge verkar det som. Det händer saker hela tiden. Jag missar otroligt mycket, och det kanske är lika bäst att jag inte är med, tror nog att jag skulle sinka henne. Mycket skulle inte hänt om jag varit med. Jag tror att jag tappat många förmågor på sistonde. Jag kan inte festa, inte skaffa nya vänner inte vara glad. Om jag varit med henne hela veckan skulle hon inte heller känna dem, jag är som en frånstötande svart klump. Folk fastnar inte. Jag har dem jag har, som jag känner och litar på, de jag lärde känna innan vad det nu var som hände med mig, men efter det tar jag inte in folk. Förut kunde de iallafall komma in en bit, men nu för tiden släpps de inte in nåt. Jag vågar nog inte, är så rädd för att bli besviken. Plus att om folk lärde känna mig skulle de springa bort fort som fan. Jag tror att jag inte orkar lära känna folk bara för att jag vet att de inte skulle orka att lära känna the real me. Jag är en för stor mess. Den enda som inte är nära som orkat höra är Fia, och det är bara för att hon är lika dan. Det kanske betyder att hon är nära. Önskar bara att jag inte kände mig så otrygg överallt. Vad är det som hänt med mig som gör att alla är fienden?

Önskar så mycket, men får så lite.
Eller är jag bara otacksam?
Kanske borde jag se mig om och se allt jag har.
Men jag är rädd att bli (be) sviken.

Första delen av sommaren

Sådär. Nu har allt det roligaste på sommaren redan hänt. Hultsfred var the time of my life, och Öland the time of my life 2.
Hultan var precis som jag trott, fast lite äckligare och bättre. Vi bodde i ett tvåmannatält. Ett litet tält. Tre stycken. Fast, i och för sig så sov varken jag eller Jenny i det tältet nån hel natt. Det var lyckans Denise som fick mycket sovplats hela tiden. Vi hittade ju katrineholmare det första vi gjorde, som vi lyckades bli vän med och hänga med hela tiden. Det var riktigt roligt, att man skulle behöva åka till Hultsfred för att lära känna katrineholmare. Som dessutom bor i Stockholm nu. Det var iallafall en riktig fest, och vi såg så himla många bra nya band. Keizers Orkester till exempel. Riktigt bra liveband, man blev upphetsad av dem.
Badvattnet var Sveriges näst mest förorenade, vi blev nog inte renare av att bada där, men roligt hade vi iallafall. Det var sån glädje överallt, en natt struntade vi i att sova, vandrade runt med Johan och Linus istället. Vi gick runt bland tälten och hittade ett roligt gäng som hade gjort en skulptur av stolar. De drog roliga skämt (som bara jag skrattade åt) och älskade våran skiva som killarna bytt till sig hos kebabhandlaren. Sen vandrade vi vidare och hittade en toarulle, snygga killar som joinade oss med rullen, fler katrineholmare, ett konstverk som blev finare, värmlänningar med juice, ett nytt badställe och massa annat skoj. Sen däckade jag i solen och dog nästan. Det var tråkigt att fara därifrån, men skönt att komma hem och sova och duscha. Det rann smuts från mitt hår. Äckligt.
De sista veckorna på jobbet funkade bra, jag var nog inte så ledsen. Trodde att det skulle bli värre, men som det är nu så saknar jag de inte ens. Det känns hemskt att säga det, men så är det.

Öland då. The vecka of my life. Går inte att beskriva med ord. Men jag ska försöka. Tänk er en camping med kanske 2000 pers, alla har samma passion. Bland de typ 150 stugorna bor bara dansfolk och du känner nästan alla. Dagarna spenderas på stranden eller i Borgholm eller slappandes nån stans. En dag spelar ett skitbra band bland stugorna, en eller två dagar har de gammeldanskurs på gräset, en dag är det en show på campingen, det finns liksom alltid nåt att göra. Sen käkar man nåt, umgås med folk, dricker lite, och sen är det dags för dansen. I pausen går man ner och dricker mera. Efter dansen badar man eller grillar, dricker lite till. Sen kan man vandra runt på campingen, för man är verkligen välkommen var som helst. Trubadurerna brukar dra igång vid tre, halv fyra, sen sitter de uppe tills ingen orkar lyssna mera. Och sen börjar allt om igen. Åh vad härligt det är.
På onsdagen var vi inne på Strand. Jennöh hade sagt att Johan jobbade där, så jag tänkte hålla utkik. Den första jag ser är han som står i baren. Det var roligt, jag fick en drink som bara var till mig. Den kvällen spenderade jag inte ett öre, och det var min fullaste kväll. Det är riktigt mycket fylla under den här veckan. Jag har gjort många roliga saker; hållt enmansshow, badat näck, dansat alla danser som vi kunde komma på jag och Jimmy, hånglat upp folk jag inte vet, gått in i väggar, däckat med kläder, jacka och skor på, sovit på stranden, fångat en karlskronabo, och säkert massa andra saker jag inte minns.
Oj, nu dör datorn snart, måste spara, skriver mer sen!

Sista

Igår satt jag i mitt fönster och tittade ut på solnedgången. Det var melankoliskt, för det var sista gången. Jag kommer inte sitta där på samma sätt igen. Idag är sista dagen här, ikväll åker jag hem. Jag och Jonas ska nog käka på Parkens ikväll, roligt att det bara är han och jag.
I onsdags hade Jennöh bokat mig och jag förstod nästan att det skulle blli nåt speciellt. Mina teorier förstärktes när jag fick ett e-vykort där det stod att jag skulle ta bussen till Ropsten och invänta vidare instruktioner. Jag fick ett mystiskt samtal där jag blev beordrad att gå till spärrvakten o fråga om de hade nåt till mig, vilket de såklart hade. Jag fick en lapp där det stod att jag skulle gå till Pressbyrån. Där fick jag en Birkapåse (!) och vidare order om att gå till en parkering. Det var roligt, jag fick sms hela tiden där jag förstod att Jenny såg mig, men visste inte vars hon var. Tillslut hittade jag henne och fick champange. Vi skrattade lite, sen begav vi oss till vårat mål som visade sig vara Patricia och hummer! Mumma, det var jättegott. Efter en trevlig middag gick vi till Debaser och kikade. Hittade Johan och Ellinor, skojigt. Sen for vi hem efter mycket bedömning, snack och skratt.
Igår hade jag middag för familjen, gjorde tacogratäng. Det blev succé. Jag fick Bonniers stora kokbok. Skitbra! Det va verkligen perfekt present.

Nu ska jag packa ihop det sista. Hej!

Rört

Undrar varför man gråter när man är lycklig eller ser nåt vackert. Jag har funderat på det där fenomenet. Barn gör det inte, inte ungdomar heller, det är först när man blir typ 18 man gör det. (Generalisering, I know) Det kanske är så att man kommer och tänka på allt lessamt och glatt som hänt. Att man bara släpper på känslorna. När jag ser nåt vackert och blir rörd, så gör det ont i hjärtat på samma sätt som om jag gråter i min säng på kvällen. Känslan fyller mig och jag tänker på allt jag missat och inte gjort, eller allt jag gjort fel. Jag tror det blir som att öppna en kanal. Som om man sätterpå minneskanalen och allt svämmar förbi. Man är ju inte olycklig,men för en sekund känns allt så hopplöst. Det kanske är därför inte unga gråter när de är rörda, de har inte så mycket i sin känslokanal. I dont know, vad tror du?

För ingen håller mitt huvud när jag kräks

När jag var yngre brukade jag inte ha råd att skaffa vissa saker som man "skulle" ha. Min mamma och mormor ville verkligen att jag skulle få sakerna jag ville ha, så de gjorde sitt bästa, de gjorde egna varianter på de coola sakerna. Jag ärvde mycket och fick användna saker. Har ägt många omsydda byxor, stickade mössor, egendesignare väskor och som sagt, väldigt mycket arvegods.
Mina vänner brukade alltid reta mig för de där sakerna. De flesta andra hade råd med alla de där rätta grejorna, så de tyckte att jag var jättetöntig som hade hemmagjorda plagiat. Jag har också faktiskt fått den där kommentaren som fälls i "sanning eller konsekvens", när den tuffa tjejen säger till huvudpersonen; "du gillar den där tröjan va? Du har ju haft på dig den i tre dagar nu"
På ett läger jag aldrig glömmer hade jag gula cykelbyxor och ett urtvättat linne jag fått av mamma. Jag hade hennes cykel också, minns inte varför. Mina vänner hade championbyxor och fruit of the loom-tröjor, och de coola killarna sa alltid rätt saker, tjejerna skrattade alltid på rätt ställen. Jag var aldrig en av dem. De brukade kolla på mig, jag kände mig alltid fel. Jag hade en bästakompis, Elin, som jag känt hela livet. Hon var alltid på de andras sida. Jag var en sån som inte riktigt förstod att jag var fel. Elin skrattade ofta åt mig, och det var hennes skratt som gjorde mest ont.

Jag hade inte mycket självsäkerhet när jag var yngre, man skulle inte ha det. Jag har aldrig varit i det töntiga gänget, som alltid finns. Men ibland önskar jag att jag hade varit det, för då kasnke man fått riktiga vänner. Jag har alltid befunnit mit med de "tuffa tjejerna" men aldrig varit ledare på nåt sätt. Jag var väldigt naiv och lättlurad som barn.
Fortfarande idag kan det hända att folk skrattar åt mina hemmagjorda prylar, men aldrig med samma elaka underton som de hade då. Men i mitt hjärta åker jag tillbaks 10 år i tiden och blir den lilla osäkra tjej som var lycklig över att min mamma försökte ge mig allt, för att i nästa sekund bli nertrampad och skrattad åt. Det kändes som om de hånskrattade åt min mamma. Min mamma som aldrig gjort nåt ont, min mamma som fick min pappa till man och fick sköta allt. Min mamma som älskar oss högre än allt annat, min mamma som bara vill mitt bästa. Min mamma som skyddade oss från verkligheten, från det som verkligen hände. Min älskade mamma.

Hultsfred

Time of my life

Weekend

Trevligt veckoslut. I Torsdags tyckte jag och Jennöh att vi skulle dricka vin i parken, men det blev en bio istället. Vi gick till Saga och skulle se Rika vänner. Efter typ 20 min reklam såg det ut som att filmen skulle börja. Men den verkade svensk. Det stod Helena Bergström och Maria Lundqvist. Shit tänkte jag, vi har gått in till fel film. Vi skrattade och visste inte riktigt vad vi skulle göra, om vi skulle sitta kvar eller gå ut. Sen började andra människor i salongen också vrida lite på sig, och vissa gick ut. Det visade sig att teknikern satt på fel film. Vi fick se början på Heartbreak hotel istället. Den verkade bra. Hon kom in och bad om ursäkt och vi blev bjudna på kaffe. Hon hade tydligen hand om nån gala också samtidigt. När vi kom ut så stod kändisar där och skulle se på nån biopremiär. Jag såg Fredde Granberg och fick lite hjärtklappning. Jag gick in i salongen och hämtade nåt och när jag skulle gå ut igen så gick jag nästan in i honom. Han hade gått till fel salong. Hans kommentar var bäst "Va visar dom annan film också?" Som om det inte finns flera salonger. Roligt. 50 minuter försenat visade de filmen vi skulle se. Den var ganska bra. Efteråt frågade jag om vi fick ta varsin väska med gratisprylar som hade blitt över från galan. Ja visst sa han jag frågade. Så det var bra, vi fick en fin väska, en tidning, en film och lite pringles. Bra kväll helt enkelt.
På fredan hade jag lunchdejt med mamma, Carina och Rosmarie. De hade barnfri dag i Sthlm. Vi gick o shoppa på söder och käkade mat. Mysfaktor 10. På kvällen infriade jag och Jennöh våra planer om vin i parken. Vi satt i Fatbursparken bland alla andra som drack. Allt var perfa tills det kom en polis och hällde ut vårt vin. Suck. Sen gick vi till Street och tittade på Jens arrangemang, typ inför Roskilde. Det var kul, bra musik, men jag drack för mycket öl. Jag hade crazy outfit på mig och satte mig i grafitti =/
Igår åkte jag hem till Kattne och gick ut o kolla på studenterna. Vagnen var mycket finare när vi tog studenten. Hela estet håller typ på att faljera... (stavning?) På kvällen gick jag till barndomsvän Elin och förfestade, sen gick vi på stan och jag träffade massa folk jag känner. Roligt var det! Va med lovely Nils hela kvällen och allt var bra, fast jag hade druckit för mycket vin. Dejá vù?
Nu är det varm och jag ska ta en promenix me hunten iklädd bara min bikini och shorts. I like it.

Längtar som fan till Hultsfred och till Öland. Det är mina höjdargrejer iår. Allt annat ska också bli skoj, men Öland är speciellt och Hultsfred har jag velat åka på så länge.

Hejsveg

Sleepy

Min kropp har börjat med nåt nytt. Varje morgon vid typ fyra halv fem vaknar jag och ligger och väntar på att klockan ska ringa. Men när den ringer så är jag dödstrött och vill bara somna om. Känns fånigt att jag ska sova för lite timmar vid fyra och sen vilja sova igen det vid elva. Varför inte bara sova allt på en gång? Jag blir ju en sleepwalker snart... Lite scary eftersom jag läser Sömnlös nu. Fast jag längtar ju efter färgerna, så jag borde vara glad.

Ikväll blire vin i parken. Kanske lite hum hum från humlegården om ni lyssnar noga.
Nu ska jag göra iordning barn.
hejdå

Sveriges Dag

Å vilken dag. Jag är så trött och hungrig, men lycklig i själen. Idag har jag fått se Håkan. Han spelade på nationaldagsfesten, men bara en låt. Arrangörerna trodde väl att Robert Wells och Eva Dahlgren skulle locka mera. Eller Petter. Men icke! Alla ville se Håkan. När han kom in så blev jag så emotionell att jag grät. Så spelade han den låten jag gillar allra mest, Gårdakvarnar och skit. Då blev allt så mycket bättre. Å vad lycklig jag var.

Helgen blev bra, jag och Jenny och Emilia och Denise var ute på Sturekompagniet i fredags. Halvbra, ganska knasig musik och inte så mycket tittgodis. Men helt ok. På lördagen kom mamma och mormor till mig och vi gjorde stan. Mormor har jobbat på tysta gatan, så vi kollade in det stället. Sen åt vi sushi på fältöversten. Det var gott. Jag hängde med hem till Kattne och hade en familykväll. Mysigt. Sen ringde Jenny och skulle gå på statt. Jag hängde på och vi började med fest hos henne. När vi gick skulle jag ta ut pengar. Men jag slog tydligen fel kod tre gånger, vilket jag inte minns... På statt tappade jag bort Jenny nästan direkt, men jag hittade en söt kille. Vi hängde hela kvällen och hade skitskoj. Efter ett tag kommer Anna och säger att Jenny har gått hem. Det va småjobbigt, jag gillar inte att bli lämnad bara sådär, speciellt inte eftersom jag var full och ensam i övrigt. Hon brukar lämna mig där känns det som. Men men. Killen va från Uppsala så jag skvallrade om alla människor jag kände igen, vad de hette och vad de var för folk. Det var roligt.
Sen gjorde jag en dubbel. Jennöh, You know =) Nästan4 på 4, men istället 2 på1.

Nu ska jag ladda inför hela min sommar som är fullspäckad som vanligt. Hoppas allt blir somjag tänkt mig.

Det finns ett berg dit jag brukade gå
Det är så vackert där, nästan som en tavla
för man ser gårdakvarnar, men man ser skiten med

Lugnet efter stormen

Igår var världens sämsta dag. Det började med att jag var supertrött när jag vaknade, sen åkte jag in till Söder och jobbade, men jag skulle på jobbintervju halv två, så jag skulle gå hem tidigare. Mot slutet kom det fram att jag hade glömt skicka iväg endel post, så då fick jag dåligt samvete. Jag var tvungen att gå,så jag hann inte fixa till mitt misstag då. Plus att det ändå är tonvis med saker att göra, det blev inte lättare precis... Sen åkte jag till barnflicketräffen, handlade lite lunch innan. Kunde bara stanna en sekund, sen åkte jag till rudboda montessoriförskola. Som jag inte hittade till. En snäll tant hjälpte mig. Jag gick in och de sa att jag var mycket intressant. Men så sa jag att jag hade sommarjobb till sista augusti. Ojdå vad synd, sa hon, vi behöver dig den 7 augusti. Jaha tänkte jag, skit också. Jag vill verkligen inte ge upp Romajobbet för ett dagisjobb. Never ever. Det verkade som om hon verkligen trodde att jag skulle säga upp sommarjobbet. Fast andra kanske skulle ha gjort det. Inte jag. Inget ska få förstöra mitt drömjobb. Efter den miserabla intervjun åkte jag tillbaks till träffen. Det var sista gången och alla var nostalgiska utom jag. Kände mig bara tom och irriterad på alla. När alla skulle gå kramade de varann. Inte mej... Jag fick stå där utan och de var så ledsna och lyckliga och ojojoj hoppas vi ses igen. Oj oj oj hoppas ni får nåt i ögat, krama mej med ffs... Nejdå, det dög inte. Kanske hade jag mordblickar som inte gick att dölja så de höll sig på avstånd.
När jag åkte hem skulle jag försöka hinna med Taxiträffen också kl 16. Mette skulle försöka hinna hem tidigt. Jag skulle möta henne i Ropsten. Så åkte vi dit, vi väntade och väntade. 20 i fem kom hon. Jag åkte in till stan iallafall, mest för att kunna röka en deppcigg, åkte fram till taxistället, men det var försent. Så det var bara att vända om igen, åka hem och lägga sig typ. När jag kom till Ropsten stängde bussen dörren framför näsan på mig för att det var fullt. Jag fick ta en annan buss och gå av vid Lidingövallen. Då tänkte jag i min enfald att jag kanske hittar en snabbare väg hem! Men icke. Vägen tog lika lång tid, fast jag fick gå igenom gräs och bli blöt om skorna som ett plus... Kom hem och fick äta ärtor och omelett. En fiskbiff med hårstrå i som inte var god. Somnade ganska skapligt iallafall. Alltid något.

Så igår var jag inte den bästa av människor.Ringde säkert mamma fem gånger och grät i omgångar över hur dåligt allt gick. Jag blir ju så blödig och ledsen. Fast mycket berodde nog på att min kropp var i ketos. Då blir man så trött och nere.

Idag har allt gått bättre. Jag fixade till posten och Christina var inte arg. Det var simning med barnen och det var väl roligt. Efteråt följde Bobben och Eddie med hem och vi lekte. Hade fin middag med makaronipudding. Pratade med Emilia, vi ska bilda en matklubb. Vi ska träffas nån kväll i månaden när vi hinner och testa spännande recept och hitta på egna, sen kanske vi skriver en bok =) Tänk om jag hört mig säga det för två år sen, då hade jag skrattat. Då brydde jag mig inget om recept, gardiner, lådor, mattor eller nåt som hade med hushåll att göra. Nu är det ganska roligt... Jag håller på att bli vuxen, hjällp.
Idag pratade jag med Erika på msn, skoj! Hoppas vi kan träffas nåt, jag saknar henne. Imorn blire lunchdejt med Sara om allt går vägen.

Ska klippa mig på fredag, vet inte om jag vill bli av med min lugg eller inte... Nu har den nästan blivit så lång som jag vill ha den. Det är så att jag klipper av den för att jag inte orkar vänta, sen ångrar jag mig och låter den växa ut. Men jag tycker det är så jobbigt att ha en lugg som växer 2 cm i timmen. <-- Överdrift!

Nu ska jag se på medium och ligga i min säng. Vill ha nåt att tugga på, men vet inte vad.. Det blir väl till att dricka vatten.
Godnatt min skatt

En dag på skansen. (och i uppsala)

Göran och Mikaela skänker bort Benjamins pant till Rädda Barnen eller nåt sånt. Roligt.

















På skansen:

Världens sötaste lilla killing vilar huvet i min hand, jag killar under dens haka. Sött.




































Lovely kids på dalahästen. David, Eddie och Bobben.

















Söt Carl med söt killing

Helg igen

Å vilken helg. Det började i onsdags kväll då jag bävade lite inför min resa, kände att jag inte ville riktigt. Jag ringde Micael, och jag fick åka med honom från Norrköping. Så från en 400krs-resa som tog 7 timmar blev det en gratisresa som tog kanske 5 timmar, och då kom jag hela vägen fram. Riktigt skönt. Torsdagen blev lugn, vi va på träning och sen fixade Emle och Fia ett rum vi kunde sova i. Vi la oss tidigt och det var skönt. Fredagen var exiting. SMhallen var fin, men jobbigt med två läktare, för de bytte front hela tiden och vi fick hänga med. Vi var ganska nöjda med alla som gått vidare till lördagen, såklart vi saknade några, men man får inte alltid som man vill. På fredan ville jag festa, men orkade inte. Så vi somnade tidigt igen. På lördan åkte vi dit med spänning. Hela dagen var okej. Finalerna började vid två. Jag hade varit och shoppat, var rädd att jag skulle missat,men det gjorde jag inte. Dubbelbuggen var skitrolig, de flesta var superbra. JAg skulle också vilja dansa dubbelbugg, det känns som en hypnos man går in i. En bra låt och färdig koreografi som är bugg liksom. Eller swing rättare sagt. Jag tänkte på det när jag såg Niklas, Vanessa och Sandra, att de är så bra på att leva sig in. Jag skulle tycka det var superskoj att göra nåt sånt.
Lindyn, Rocken och Boogien var inte nån surprise. När vi kom till buggen var jag apnervös. Darrade hela jag. Efter dansen, som var asbra av mina vänner, så var det dags för prisutdelning. Jimmy darling kom etta i junior,vilket varhelt rätt, då började jag gråta. Sen var det mer spännande om Benjamin och Anki skulle vinna. De var de enda som hade ett nummer som började på etthundra, så när de sa ettans nummer och vi hörde etthundra... så ställde vi oss upp och skrek. Alla grät och de kom o kramades. Fick fina priser och vi grät mera. Sen kunde jag inte sluta gråta. Allt släppte och bägaren rann över liksom. Nuför tiden gråter jag aldrig. Om jag känner mig ledsen måste jag typ sätta på en sorglig film så jag kan släppa ut känslorna. Men då kom alla känslor på en gång. Jag kände mig så ensam i ett virrvarr av människor, fastän alla kände mig visste ingen vem jag är. Jag har ingen trygghet i dansen över huvud taget, ingen jag kan ty mig till. Men ändå så älskar jag den världen. Kanske är jag så pass destruktiv att jag inte kan lämna nåt som gör mig illa. Fast det är verkligen ingen som är elak, men man kan göra skada utan att veta om det.

Öland är nästa dansgrej. Jag ska bo ihop med 7 killar. Jävligt roligt, men ändå lite jobbigt. Jag kommer säkert bli lite av en morsa, fast å andra sidan ska jag nog låta bli det. Det är roligt att bo med bara massa killar, bättre humor och inte så mycket tjejigt. Hoppas bara att jag slipper massa kärlekskval med en viss 18åring. Nu har jag Karl att luta mig mot,världens goaste människa. Han är så snäll och varm. En riktig favvo, plus att han e superbra på o dansa.

Jag somnade i soffan under bolibompa. Pinsamt, men jag tror inte det gjorde nåt. Både David och Carl har varit goa idag, det känns lite sorgligt att jag ska lämna dem. Fast jag ska ju inte så långt. Jag ska hälsa på ofta, så de inte glömmer mig. Har även lite planer på att försöka klara av att köpa mammas bil. Jag skulle vilja ha en bil här i höst, för när den behövs. Känns kanske onödigt i Stockholm, men jag skulle ha nytta av den. Varje tisdag t.ex. när jag åker till Uppsala. Men mamma kommer säkert dra ur mig de idéerna. Å det händer så mycket nu, ska på jobbintervju imorn och en på torsdag. Vill helst ha taxijobbet, för det ger nog bäst betalt, men idag ringde nån ny och frågade om jag var intresserad av att jobbai en ny butik i Heron city. Det skulle ju vara skitkul, men jag kan inget om hemelektronik, som jag då skulle få sälja. Men jag kan allt som jag ger mig på att jag ska klara! Oyeah. Jag gillar egentligen inte att säga oyeah längre, känns som det förstördes i och med mr.Nisse. Jaja, det är länge sen.

Jag ska hälsa till David, hoppas du läser min blogg och ser att jag visst har ett liv. Jag gjorde den ju som favorit hos dig för att nån ska läsa om mitt fullspäckade liv. Hittills är det bara Jenny, Jennöh o pappa som läser. Marie också kanske. Jag bloggar alltså finns jag, men om ingen läser den så är det väl inget bevis på att man finns?

Min ica-butik i Rudboda är den som är med i Svensson, Svensson-filmen har jag hört. Där ni!

Världens drygaste resa

Ska jag på imorn. 7 timmar till Växjö... Suck, kanske skulle jag lägga ut 800 kr på att komma dit snabbare... fast ändå, det är dubbelt så mycket som nu.
Jag har så mycket för mig, vet inte riktigt vars jag är nånstans...
Men imorn blire SMresa, ska bli roligt. Får se hur allt känns och sådär inför i sommar.

Love song for no one

Staying home alone on a Friday
Flat on the floor looking back
On old love
Or lack thereof
After all the crushes are faded
And all my wishful thinking was wrong
I'm jaded
I hate it

I'm tired of being alone
So hurry up and get here
So tired of being alone
So hurry up and get here
(get here)

Searching all my days just to find you
I'm not sure who I'm looking for
I'll know it
When I see you
Until then, I'll hide in my bedroom
just staying up all night just to write
A love song for no one

I'm tired of being alone
So hurry up and get here
So tired of being alone
So hurry up and get here

I could have met you in a sandbox
I could have passed you on the sidewalk
Could I have missed my chance
And watched you walk away?
Oh no way

I could have met you in a sandbox
I could have passed you on the sidewalk
Could I have missed my chance
And watched you walk away?

I'm tired of being alone
So hurry up and get here

Supertrött

Superduper till och med. Hungrig också. Jag har gjort makaronipudding idag och det är gott. Jag vill att det ska vara klart nu. Är irriterad, imorse på Andreas, idag på F&S-tanten som inte hörde, nu på barnen fast de inte ens gör nåt. Blir irriterad på deras frånvaro av närvaro bara... Jag blir avis på deras förmåga att stänga av världen och behandla alla i deras närvaro som slavar utan att få skuldkänslor.
Jag tror nog att allt ordnar sig nu, isåna fall skulle jag flytta till Larsbergsvägen och jobba på taxi sthlm. Det skulle vara bra. Hoppas bara det går att lösa att jag kan komma till gamleby i sommar, vill faktiskt inte missat. Fast ibland blir jag bara trött på hela grejen, att jag är så nära men ändå alltid utestängd. Halva inne men blir lurad. Fast jag vet ju att det är så, och jag vill inte ha hela kakan. Bara en bit.
Ska se hur det blir på SM. Det är en avgörande faktor.
Å vad jag ska lägga mig i sängen sen och se på film. Jag vill nog åka till affären och köpa godis.
hejpa

Woking girl

Sitter på jobbet =) Mitt tredje jobb. Jag är numera en fullfjädrad buissneswoman som har tre jobb samtidigt. Två barnskötarjobb och ett jobb som producentassistent. Jag älskar det, jag har kul som ass, det är lärorikt och man får prata med många människor. Jag passar bra med chefen också, gillart. Plus att jag får jobba inne i stan. I ett jättefint område vid Katarina kyrka.
Telefonkö har jag hamnat i, inte alltid så roligt, men vad gör man inte?

Brun har jag blitt, helt wierd, men väldigt roligt och frescht. Jag älskar sommaren då man får klä sig i alla sina fina sommrkläder och skor.

I helgen ska jag på domarutbildning i Uppsala. Herr Brobeck ska hålla en (förhoppningsvis) superb kurs. He better dot, för jag har betalat dyra pengar för det. Känns lite surt att punga ut så mycket pengar för nåt som jag egentligen inte behöver. De skulle lika gärna kunna gå till Hultsfred... Men nu blir det mycket dyrare sommar.

Nu ska jag käka.
Bye

sick

And I'm so sick of love songs
So tired of tears
So done with wishing
You were still here
Said I'm so sick of love songs
So sad and slow
So why can't I turn off the radio?

So sick of love songs
So tired of tears
You said you loved me
Why aren't you here?
I'm so sick of your love songs
So sad and slow
But I just can't turn off the radio

depp

Jag hade tänkt och vänta med att lägga ut den där texten tills jag blev kär, men jag orkar inte vänta på nåt som inte verkar ske...

Said I`d never sing a love song.
Here I am.
Said love couldn`t hit me so strong.
Here i stand.

Guess it`s time to face the music,
take it like a man.
Said I wasn`t gonna sell out.
But now I don`t give a damn.

'Cuz everything i ever had fell apart.
Listen to me sing, it`s coming from the heart.
Of all the things I`ve had, and all the things
I`ve lost, I miss you the most.

Said I`d never play my last card.
Now I have.
Said you`d never see me falling so hard.
Now you have.

Said I`d never give my heart up.
But that`s what makes a man.
Said I wasn`t gonna sell out now,
but who gives a damn?

And it`s not a show.
No, this is the real me talking.
I wan`t you to know
that i miss you so.

Said I`d never sing a love song.
Here I am.
Said love couldn`t hit me so strong.
Here I stand.

Said I`d never sing a love song...
now I have.

4

Jag var på tävling i köping idag, det gick bra, vi kom fyra... Tycker nog att jag borde kunna prestera bättre. Menmen. Jag kan ju inte bestämma vad som ska ske. Smileyt ville ju inte ha oss nå vidare överhuvudtaget, så det var verkligen hennes fel från steg ett. Jag önskar att jag kunde få känna den där tryggheten i ett par som Benjamin och Anki har. De är så trygga i varann, jag blir avis. Önskar jag kunde få känna det också. Men det kommer väl...

Är lite fylledeppis nu. Druckit en massa vin och vill bara röka. Saknar Jennöh. Måste ha en tjej/rökkväll snar.t. Vill ut och festa i Kholm och slå sönder och samman fuckin Micke. Eller bara hångla upp honom och få honom att vilja ha mig..Fan han. Ödesdigra jävla onsdag.
Die motherfucker, die.

Loser

Nu ligger mina senaste failures på nätet... Suck. Jag som hoppades att hemsidan skulle krascha och att alla skulle glömma bort mina hemska resultat i de senaste buggtävlingarna... Fan fan. Läste även igenom Maries blogg, roligt. Hon får hundra kommentarer på alla inlägg och har bara bloggat sen mars. Fan henne... Men det är roligt att läsa, man får lite update om klubben och Kattne iövrigt. Längtar hem lite. Men nu hoppas jag på det nya assjobbet och ser framför mig en buissnesTilla som har koll på hela verksamheten inom Romateatern. Jag ska bli nåt.

Blondie

Å vad jag blir lycklig när jag får snälla ord. Jag tar verkligen åt mig, för jag vill tro att jag är bra på nåt som jag gillar. Min favvostyrelsemedlem Henrik har gett den bästa kommentaren av alla. I like. Ja,det var verkligen på tiden att jag vann KM ;) Förr om åren har jag alltid fått Johan att dansa med, så det var en lycka att få någon annan. Plus att jag hade skittur med killar. Först tog jag pappa och dansade oss till semi, sen fick jag urbra Patrik som tyckte att det bara var min förtjänst att vi vann. Det var det inte, man är ju faktiskt två.

Idag var jag på anställningsintervju på Romateatern, och jag tror nog jag fick jobbet. Plus att jag helt plötsligt fick ett extrajobb som chefens assistent. Hoppas allt klaffar, för det är verkligen min dröm som blir sann. Det var fint väder ute och jag hoppade runt och log som en sol efteråt. Åkte hem och firade med att blondera slingor i håret. Det blev mycket blont ska jag säga. Så nu ser jag lite ut som en skunk. Fast en cool skunk. Thats me!

Har även startat en krönika. En egen krönika-blogg. Vill man hitta dit så är ju det kul.

Dagens hälsning går oavkortat till Henrik. Rock on!

Igen

Jag har fått klagomål på att jag inte bloggat på ett tag, sånt e kul =) Då vet jag att det gör nån skillnad det jag läser. Att nån vet att jag skriver.
Förra helgen var busy. Jag åkte och festade i Uppsala på fredan och det var kul. Vi gick ut på kvällen och hade skoj. På lördan gick jag upp halv sju och åkte först buss, sen tåg, sen tåg igen och sen bil för att komma till Jönköping. Jag skulle tävla med Magnus där och det skulle bli jättekul. Men vi kom sist, vi fick en femma. Obefogad, måste jag tillägga. När jag kom till omklädningsrummet efteråt (efter tjat om att vi skulle åka innan finalerna och annat bråk) så hade nån tagit min fina svarta kavaj. Där i låg mina nyckar. Jag bröt ihop och Johanna hjälpte mig. Hon hittade nycklarna på bänken intill, så det va ju snällt av tjuven. Tack så mycket...
Vi åkte hem och va med en stund på klubbfesten. Jag vann KM och Emle var gästdomare, och fick skit för hennes dom. Det var lite festligt eftersom hon vet mer än den hon fick skit av. Söndagen var lugn,vi skjutsa Emle till skavsta och hon flög till sina cykelpojkar.
I veckan har jag haft upp och nergångar. Jag har missat massa grejor och känt mig dålig, men nu är det bättre. Jag har framtidspanik (Igen) och vet inget. Kanske borde jag flyga bort ihöst. Hitta nåt annat land o se om jag passar in där istället. Här går inget bra. Jag önskar jag fick lite flyt. Jag behöver det nu. Behöver känna att jag är värd att finnas till.

I dag har jag tävlat igen, kom sist igen. Känns jävla bra. Men jag hade fina kläder iallafall. Det var 90talstema på buggen, roligt att se de som klädde sig bra.=)

Min hund gnäller, undrar om hon har kissat ikväll...

ÅH snälla min gud eller ödet eller vad 17 det nu är som styr, varför känns det inte bättre att leva?

Failure

Jag känner mig som ett enda stort misslyckande. Jag måste bättra mig. Det är nog tur det som sker så jag får lyckas med nåt annat. Jag klarade inte det här, de är nog bättre utan mig. Tänk om de bara säger att de inte behöver mig för att kunna ha nån annan som är bättre. Jag önskar jag var riktigt bra på någonting. Jag skulle behöva det. Nu ska jag nog leva medellinjen och inte vara för upp eller ner. Allt ska bara flyta på. Ingen ångest inga krav. Jag gör mitt bästa. Om det inte duger så synd då. Jag kan inte vara alla till lags. Men jag vill.
Fan

Vilse

Igår när jag skulle hämta barnen från dagis så tänkte jag att jag skulle vara lite påhittig och hitta en ny väg till dagis, en som man kunde gå med barnvagnen. Så jag gick till vänster istället för höger, och hamnade på massa små vägar. Efter en timme på vift var jag sen till dagis, gråtfärdig och riven av alla blåbärsris jag hade trampat på när jag villade omkring i skogen. Jag hade ingen aning om vars jag var, så jag frågade en tant som kom förbi och det visade sig att jag nästan var i Sticklinge tror jag. Jag vandrade tillbaka och kom en timme försent till dagis. Då hade jag varit ute i typ en o förti. Jag var svintrött på vägen hem och vi tog en genväg till så jag fick släpa barnvagnen i skogen. Men det var det värt, för vi sparade säkert 15 min och slapp jobbiga backar. Men nu vet jag vars jag inte ska gå. Det var en upplevelse, jag har nog aldrig gått vilse förut. Ett tag var jag rädd att jag skulle gå bort mig ordentligt, men jag hittade tillbaks tillslut.

Nu har jag gjort en Tillagrytspecial och ätit den, det var gott. Ska nog gå o vila en stund. Titta på scrubs, nu har jag bara 3 avsnitt kvar, sen har jag sett alla. =)
Love it.

byepuss

Vardagsäventyr

Idag skulle jag gå till dagis med barnen, för Mette skulle ha bilen och byta till sommardäck. Det såg jag bara fram emot, att få lite promenad. Jag gick iväg med barn, barnvagn och sparkcykel. Det var fint väder och jag kände mig ganska lycklig. Tänkte att jag skulle hitta en genväg till dagiset och tog en annan väg som jag kände var rätt. Vi gick och gick. Sen kom vi till en skog och ett berg som det kändes som om vi skulle över. Det skulle vi, så jag fick släpa barnvagn och kickbike över berget samtidigt som jag hade koll på barnen. Men vi kom fram iallafall, och nu hittar jag den riktiga genvägen. Sa till dagiset att jag är intresserad av att jobba där sen, och det hoppas jag på. Jag gillar dagiset, och det är ju inte fel att The Jens jobbar där. Snyggo.

Jag ska gå ut i solen nu och sätta mig ett tag. Det är fint väder.

Mister du en så står dig tusen åter.

Man ska inte vänta ut saker och ting, ta chansen när du får den, snart kan det vara försent. Det är dumt att gå runt och undra om saker är rätt och sen när man inser vad man vill ha så kan man inte få det längre. Jag har tänkt i flera veckor på mig och vad jag vill. Omedvetet jämför jag alla med en, och ingen är som den. Nu när jag inser vad jag behöver så går det inte.
Kanske är det för det bästa eftersom det mest varit komplikationer. Men å andra sidan så tog vi oss igenom det. Nu vill jag bara tappa fotfästet en stund.

Jag måste komma på vad jag ska göra, det är inte lång tid kvar. Jag vill åka, åka iväg, åka till Afrika, Indien, Island, jag vill träffa männsikor, jag vill hjälpa till i världen, jag vill göra en skillnad.

Jag vill bara hitta nån som förstår

Igår var jag och dansade i Brunnsparken. Jag kom på varför jag inte är ute så ofta nu för tiden. Jag blir bara ledsen när jag är ute. Det blir aldrig som jag tänkt mig, de jag vill dansa med vill inte dansa med mig och jag känner mig urdålig och ful och fel.
Igår kom jag på en idé. Istället för att dölja min mage när den är uppsvullen och tjock, så ska jag låtsas att jag är gravid, och kunna släppa ut den precis som jag vill. Nackdelen är väl att alla kommer på förr eller senare att det är konstigt att jag aldrig får det himla barnet. Men men, jag får väl gå ner i vikt istället.
Nu ska jag iallafall gå ner för trappen.

Matkoma

Å vad full jag är. Med mat, dryck och godis. Att man alltid ska käka så mycket. Min mage är helt uppsvälld och jag är trött. Har hamnat i matkoma. Det är ett tillstånd där man inte orkar nåt, bara bära runt på sin uppsvällda, gravidliknande mage. Jag ska ta mig och min mage och göra mig iordning för kvällen. En festkväll står framför mig. Kommer bli en rolig kväll...

Vad roligt det är när folk tittar på program där man kan vinna pengar. De är helt inne i hur mycket de vinner och de sitter och tänker vad spännande, undrar hur mycket de ska få. Sen när det är slut säger man nästan alltid att jag skulle göra såhär med pengarna, det borde vara jag. Det är alltid så. Det borde vara jag. Eller, om man hamnar i en lång kö. Varför just jag? Det är ju inte så att det bara händer mig. Det händer andra också. Men männsikor är ju så, allt är grönare på andra sidan, och händer det nåt dåligt så händer det alltid just mig. Det kunde faktiskt vara värre, remember that!

Glad påsk!

But in the end, the most important thing to accept is that no matter how alone you feel, how painful it may be, with the help of those around you, you'll get through this to.

En rosa bok

I min rosa bok finns drömmar, frhoppningar och glädjepärlor på samma gång. Inget negativt ska någonsin komma in mellan dess pärmar. I min rosa bok finns jag.

2U

Haha jag älskar när jag är rolig och skrattar åt mig själv. Nu e inte Jennöh här o kan sympatiskratta åt mig, men när hon läser mitt världens roligaste inlägg så lovar jag att hon gör det.

Är på bättre humör, får nog ut en ny mobil på hemförsäkringen. Men självrisken e 1500 kr. Jobbigt. Annars får jag låna Tommys mobil, roligt. Han är snäll.

Fest ikväll, tja kan väl bli ok.

Jag har köpt en fin rosa bok med sammetspärmar. Jättefin, det är ett utav mina steg till ett nytt liv. Att köpa nåt rosa. Sen har jag massa andra steg också, Emilia hjälpte mig vidare. Den här gången ska det bli annorlunda. (ha)

püss hej

Ett av varje

Jag har ett blått öga och ett brunöga

Tomt

Fan fan fan fan fan fan.
Jävla tjyvpack, jävla förbannade skithelvetes tjuvar.
Inget funkar ju, inget går bra. Telefoner åt helskotta och fan ta alla man inte kan lita på
Gud, vars är du? Jag gör ju goda gärningar.

Workout from hell

Jag är död. Aldrig mera spinning. Jag är den mest otränade, degiga, klumpiga, trötta människan. Vill bara lägga en filt över huvet och vakna upp efter en månads svält och vara smal och vacker. Nu börjar mitt nya liv där jag inte äter nåt onyttigt alls (HAHAHA)

Äh, spinning, schminning

Crazy tisdag

Vilken kväll det var igår. Jag åkte till Uppsala och tjuvåkte på tåget. Satte mig ner i en sån där väskgömställe, på den längst ner. Helt plötsligt skyms sikten och allt jag ser är ett par ben och en rumpa. Jag satt typ fast, jag kände mig verkligen som en väska. Jag tror inte att hon som stod där såg mig, så jag fnissade lite för mig själv. Det är komiskt hur de inte såg mig, folk tittar verkligen bara rakt fram, aldrig uppåt och neråt. Jag tycker synd om såna människor, de missar två tredjedelar av världen.
Efter väskupplevelsen blev jag väl mött av Mattias och vi spurtade iväg mot Fyrishov där vi skulle uppvisas på badminton-SM. En BW och en buggis blev det, på golv av matta. Det var så jobbigt, jag blev helt slut. Det var roligt när de presenterade de båda lagen som skulle mötas i SM, motståndarlaget blev bara presenterade, men hemmalaget, som typ är regerande mästare 5 år i rad eller nåt, kom in bland musik, fyrverkerier, jubel, gympatjejer och kastade godis. Lite skillnad.
Sen åkte vi till Graneberg och tränade, en ovanlig träning, vi fick öva oss i att använda alla kroppsdelar medvetet. Riktigt roligt, bra Anki!
Sen var det slut, och jag med. Vi åkte hem och jag o Anki hamnade i Hornstull. Där skulle tunnelbanan inte gå förrän om 27 minuter, så vi tänkte att det skulle gå snabbare att åka till stadion och sen gå till Ropsten. Så vi for iväg och började vandra. Vi hade räknat ut att det skulle gå fortare att gå, typ en kvart, och tunnelbanan tog ju nästan en halvtimme.
När vi kommer till Ropsten, efter klag och ojanden och olika teorier om olika saker, ser vi hur bussen går. Vi missade den med typ 3 minuter. Tunnelbanan stod där och hade kommit in före oss. Så vi skulle få vänta i 30 min till nästa buss. Nej nej tänkte vi och vandrade över Lidingöbron. Sen gick vi till Torsvik och väntade där. Men tråkigt, vi hinner ju gå till Sturevägen. Och det hann vi som tur var. Vi hade skrattattacker om diverse jävla mördare och Peruker. Det var en rolig resa, men vi kom inte hem förrän halv två. Så idag har jag varit urbota trött och hängig. Måste typ käka tre rosenrot nu, för jag ska på spinning om en halvtimme. Spännande, det har jag aldrig prövat förut.
Wish me luck!

Här får ni lite roliga kort från en galen Tilla med uniform
Enjoy

Party

The OC

Marissa är på väg utför nu. Hon har väl alltid varit på väg, men nu är det nog kört. Jag har alltid sympatiserat bra med henne, för hon har liksom tagit det steget som jag aldrig vågade ta. Som jag egentligen kanske aldrig kommer våga ta heller. Vilket skulle vara bra för mig om jag aldrig tog. Det läskigaste med steget är att om det tas så kommer jag såra så många och jag vet inte vilka som skulle stanna kvar. Jag skulle sakert dra ner så många med mig. Jag kan inte göra så mot nån. Tror jag. Det beror på vad som sker.
Jag vill inte vara såhär trött jämt. Jag borde inte vara det, jag sover inte överdrivet lite, jag sover bra.
Äh, jag vet ju precis vad jag borde göra.

Come fly with me

Kryssning. Love it. Hoppet gick upp igen, mötte en fin och missade dansen me stjärnan. Vi gjorde allt vi brukade göra på kryssning, och vi hade en underbar frukost tillsammans med två andra fina tjejer. Skratten blandades med äggröran och ananasen. Allt var bra, jag sneglade men missade. Men det gör inget, för jag har mig själv. Och Jennöh.
Vi är de bästa. Tillsammans är vi teh ones.

Jag måste lära mig att inte bry mig om vad folk tycker, jag måste alltid utgå ifrån mig själv. Vad jag tycker och vill.

Grattis pappa för trean, riktigt roligt, nu är ni på G tror jag. Håll bara ut och fortsätt tänka som du gör nu, det kommer gå framåt. Roligt att du joinar mina tankebanor =)

Jag har en konstig tendens att få världens tovor i underhåret, jag vet inte alls vad det beror på, men det spelar ingen roll vad jag än gör. Det blir som en enda tjock dreadlock.
Jag har strass i håret också, det är så jag.
Jag har en stil har jag fått höra nu, i like it, det är det jag vill.

Nu ska jag sova, imorn ska jag inte spendera några pengar och jag ska ta det lungt. Och göra ett budget/livsschema.
Godnatt min skatt, hej

OY

Jag vann precis en miljon på lotto, min mamma har skaffat en extra lägenhet till mig, jag är lyckligt kär och ska gifta mig, min bästa vän ska också gifta sig, solen skiner, våren är här, jag ska få en roll i en storfilm, min dröm om Island har blivit sann, min femte bok ska snart ges ut, mina hästar mår bra, alla andra djur också, jag är lyckligast i världen och idag är det första april.

Jag är fortfarande lite bakis och inte ett dugg rik. Jag har inga stora drömmar som blitt sanna, jag ska inte gifta mig och det är inte vår. Fast solen skiner, och jag är nog ganska glad.
Tillsvidare.

Dag ett av två

Ni vet de där första underbara sekunderna innan man vaknar? Då man är kvar i drömlandet, hjärnan har inte riktigt kommit igång och man vet inte vem man är. Jag gillar dem. Då kan man ligga och verkligen njuta av livet innan man kommer igång och känner verkligheten. Imorse gjorde det ont att jag fick en supervakning, men helt själv.

Igår var jag och Jennöh på BMB. Det var trevligt. Hela kvällen var rolig faktiskt. Vi hade dragit ner förväntningarna och det kansek funkade. Den började med att jag mötte Jennöh efter deras after work. Alla var lite runda under fötterna när jag kom dit, men vi kom till tunnelbanan helskinnade. Sen vandrade vi mot Kungsgatan och svamlade om kompisar och fukt och fula sjömän. Vi stod på gästlistan, vandrade in, mötte Anna, fick påsar och sen försvann min vän. Jag satte in en extension med strass i håret och sen spenderades det en viss tid på undangömda ställen. Ut och ta frisk luft, och där stod Olle. Riktigt roligt, we like him. Kavajen var inte svår att få låna, så vi slapp frysa. Sen måddes det bättre och vi shakade. Mötte Mäki och dansade mera. Vi gick upp för trappen och möttes av massor av folk och en oväntad konsert med Andreas Johnson. Han och Dilba och en tjej till hade konsert! Häftigt. Vi drog oss längst fram såklart och det var bra. Vi hann höra de två viktigaste låtarna, gissa vilka? Japp, Glorius och Sing for me. Jag fick ett handtag av honom och massa leenden. Jag gillar Dilba också, så jag slängde lite blickar till henne med. Hon log tillbax.

Konsan var oväntad och den fick oss på bättre humör, så vi dansade vidare till diverse hits-toner. Såg massa ragg, försökte få kontakt, men allt jag fick var en gammal grek som ville shejka, en Irakier (?) som var tandläkare, ville ta med mig till Irak och Kuwait och som hade två cm långt hår och mittbena, en väldigt mörk typ som sa att jag hade en good stile, en smal nånting som dansade som en tok och ville ha mig med och nåra andra diverse karaktärer man ser på dansgolvet. De jag inte fick va den snygga killen me rutig skjorta, väst och converse, hans kompis med cool frisyr och slipover, långhåriga killen med hatten, oj jag kommer inte ens ihåg de andra snyggosarna, jag börjar bli gammal.
Men jag fick en rolig typ som tyckte jag dissade honom fast jag bara dansade roligt. Jag älskar att dansa helt sjukt och få andra (Jennöh) att skratta. Det livar upp stämningen om man har lite tråkigt. Han var iallafall trevlig och hade fint leende. Vi skrattade, och jag fattade inte vad han ville, Jennöh fick verkligen säga det till mig. Han fick ett nummer, och jag hoppas faktiskt att han ringer.
När vi väntade på bussen mötte vi en tokig Ölänning som matade oss med pasta, tog Jennöhs mat, kände alla på Lundegård och tyckte vi skulle gå hem till honom o ta ett glas vin. Han fick mitt nr och jag hoppas han ringer och säger att vi får stugorna billigare på Ölandsveckan för att jag var så söt och trevlig.
Bussresan hem gick bra, jag fick säga godmorgon till chaufförn från Ropsten och vandrade långa vägen hem. 10 minuter kan kännas hur länge som helst när man har två klumpfötter, är lite obalanserad och bara vill hem och sova. Fåglarnas kvitter var ett hån. Fast ganska trevligt också.
Jag kom iallafall hem och stupade inte i säng, utan fixade till en fantastisk sovmiljö för mig; jag drog ner rullgardinen, jag satte in öronproppar, jag tog på mig ögonförmörkaren, tog nässpray och arla morgonstund klockan sex noll noll somnade jag. Och nu sitter jag här, 5 timmar senare och mår riktigt bra. Känner att jag hade en lyckad kväll, och de dära sömnminuterna innan man vaknar fortsatte lite längre, dock inte med samma styrka. Om jag kunde må såhär i fortsättningen skulle jag vara gladare oftare. Minus hufvudvärken då.

Ikväll blire in i dimman igen, jag och stjärnan ska ut på havet. Ser fram emot det, och hoppas att jag ska få en rolig kväll. VI ska få en rolig kväll menar jag. Jenny hoppas på turen idag, och att nån snäll makt ska väcka henne eftersom hennes telefon och väckarklocka ligger på jobbet. Jag tror på henne.
Alla ni som trodde att jag låg me token från dansgolvet så var det inte ett sånt nummer han fick ;)

Nu ska jag slänga mig i sängen med en sån där skitbok som jag tydligen inte kan vara utan, en godispåse och massa vatten.
Ha en trevlig...